Senaste kommentarerna i forumet

Jag lever numera på min ruccolasallad.
Har mängder i min koloniträdgård o hur GOD är den inte????

för snart 10 år sen - men frestelsen att utforska verkligheten finns alltid där. Mer än en gång har jag tänkt att forumet skulle vara ett fantastiskt material.
Jag måste hastigt kolla in Johari när du stod till tjänst med länk. Det är nog de där fälten man inte själv är medveten om resp de helt obekanta som avslöjas. Och jag tror som du att det finns en särskild sensibilitet här. Inom vården talar man om förtrogenhetskunskap när t ex sjuksköterskor "ser" att det "är nåt" med en patient utan att de riktigt kan beskriva vad de ser. Då är man på expertnivå i yrket, Vi är väl experterna här. Vi kan ju vara stolta över det tycker jag trots att det ofta är ett tvivelaktigt "nöje":) Trevlig lördagskväll! / mt

det är ju inga enkla saker vi håller på med utan de stora livsfrågorna. Och då skojar jag bara lite, lite grann.... Jag skrev mycket en morgon om balansen mellan hela människan och alkoholismen-i-människan som diagnos och sen tappade jag alltihop och har inte orkat börja om. Hoppas du orkar återkomma och reda i glädjefrågan, det är så värdefullt att få dela andras erfarenheter.
Du får säkert god mat med sallad o örtkryddor. Det är fint att ha en odlande man. Vi har delat på den första hemmatomaten till förrätt. Skön lördagskväll! / mt

Började på ett inlägg men det var så besvärlig att förklara vad jag menade så det får vänta.
Det handlade i alla fall om glädje, eller bristen på densamma.

Hoppas ni får en bra lördagskväll! Det ska jag ha. God mat hoppas jag.

kan Joharis fönster (http://sv.wikipedia.org/wiki/Joharif%C3%B6nster) vara tillämpbart men jag tror även att vi blir mer sensibla för små förändringar i kommunikationen, en förändring som bara vi inom "branschen" kan uppfatta. Små, små undanflykter eller pyttesmå lögner som hos vanliga inte skulle observeras alls känns för oss direkt obehagliga utan att vi ens kan sätta fingret på det.

Kan nog defintivt vara nåt att forska på !! Testa en termin på högskolan du :-)

eftersom jag upplevt den tydligt och medvetet här på forumet vid två tillfällen. Första gången i vintras - förstod inte vad det var men personerna försvann från forumet. Nu har jag känt det igen och kunde bättre identifiera innebörden.
Vi behöver varandra vi människor. Påminner mig om Joharis fönster - en gammal modell som fortfarande är gångbar, uppenbarligen. Nu trädgårdsarbete! / mt

Gulledu. :-) Jag skriver bara sanningar om dig - du är en hjältinna ju!

Och ja, det var nog en syn... särskilt den delen där jag bar ut tvättkorgen i trädgården... för jag hade ju inte ens hunnit dra en morgonrock runt mig... Tur att vi har en utgång på baksidan och att grannarna sover så dags. ;-)

/H.

Vilken historia, ser framför mig hur du kämpar med katten och skatan, hahahahaha....

Ville bara titta in hos dig och tacka för de fina sakerna du har skrivit om mig på forumet. Jag blir så himla glad och stolt. Ha en fin dag du också vännen

Kram Märta

Inatt, vid fem, vaknade jag av att det var ett förfärligt väsen under min säng... och där var katten och en skata i full färd med att försöka ta livet av varandra. Jösses vad snabbt jag vaknade! Dessutom är maken hos sina föräldrar (efter gårdagens eftervårdsträff) så jag hade bara två händer...

Skatan försökte gömma sig i tvättkorgen, så då passade jag på att slänga en handduk över den. Katten såg jätteförvånad ut och undrade vart hans byte hade tagit vägen. Jag lyfte ut tvättkorgen i trädgården, och när jag drog undan handduken så flög skatan iväg snabbt som tusan. Sedan lyfte jag ut katten också, och stängde kattluckan så att han inte kunde komma in igen.

Och så gick jag och la mig igen. Men det var svårare än jag trodde att somna om. Dels var det väl adrenalinet antar jag, men tankarna började också snurra. Inte om de stora livsfrågorna, utan om skatan och katten. Skulle skatan klara sig, eller led den? Skulle katten bli sur på mig när han insåg att han inte kunde komma in igen? Tänk om han skulle få för sig att springa ut på vägen...?

Så dumt. Tänk att lägga så mycket onödig oro på något sådant. Alltså, jag menar, det är superviktigt för mig att min katt mår bra (och inte blir överkörd) men det finns ju ingen anledning att tro att han skall fara illa av att luckan är stängd några timmar.

Men så kom jag att tänka på en grej som kvinnan som leder anhörigträffarna sa för ett tag sedan. Hon menar att vi medberoende är mästare på att alltid tro det värsta om allting. Vi ser trafikolyckor framför oss så fort någon inte har ringt tillbaka, vi ser våra nära dö i hemska sjukdomar om de behöver gå till vårdcentralen... Och dessutom är vi mästerliga på att koppla det till våra egna handlingar och lägga skulden på oss själva. "Om jag bara hade... Om jag inte hade... Om..."

Då, när hon sa så, så tänkte jag att jag nog inte gör så. Jag brukar känna mig ganska lugn och realistisk. Jag oroar mig inte för speciellt många saker.

Men, som sagt, i natt fick jag nästan nojja av tanken på vad som kunde hända med katten för att jag hade stängt luckan... Hm. Tänkvärt. Det tog inte så lång tid att somna sedan, och jag sov gott i flera timmar till. Och när jag kommit upp och öppnade luckan så hoppade katten in direkt och sa "Kurr kurr, mmmmm, fffrrrrr - hej här är jag!"

Ha en bra dag vänner, det skall jag ha!
/H.

Hälsa gubben tillbaka! Han måste inte alls svara, men det är ju en bra grej att han tänker och skriver, även om han aldrig publicerar det.

Kram!
/H.

endast sig själv man kan förändra. På riktigt. Man kan leda hästen till vattnet, eller bli ledd... men jobbet måste var och en göra själv.
Men visst är det ett utmanande arbete och en konst att leda en grupp så att arbetet är meningsfullt. / mt

de gånger när jag också tyckt att jag "slösat" tid på möten och irriterat mig på andra som "stjäl" min tid.

Jag har med åren märkt att jag inte alltid är mogen att ta in som sägs just då utan förklaringen kommer veckor, månader, ja även år efteråt. Jag har helt enkelt inte varit mogen att höra och förstå det som sagts. Min utveckling i det nyktra livet har gått stegvis, ibland med en rasande fart och ibland har det gått fullständigt i stå.

När jag använt den slumrande kunskapen senare i livet så har det många gånger blivit en rejäl aha-upplevelse, en kick framåt och en glädje över att få en förklaring. Jag har varit tvungen att inse att jag inte riktigt fattar allt på en och samma gång, det viktiga har varit att försöka se allt med nya ögon och förändra mig själv så långt jag kan.

att vara irriterad och gnäll på du!
Vi är lika i mycket vi med alkoholproblem. Dvs vi är lika i vårt missbruk. För övrigt i det nyktra livet kan vi nog vara lika makalöst olika, vilket såklart i en grupp kommer att generera i att man faktiskt irriterar sig på vissa, precis som i vilket annan icke självvalt sällskap som helst.
Har deltagit i en del annan själslig behandling som inte direkt rört mina alkoholproblem, och i dessa grupper finns mycket igenkänning och samhörighet, men också alltid personer som suger energi, tar för mycket plats och är alldeles för självcentrerade, som kanske eg hade mått bättre av enskild behandling än i grupp, Om inte annat har jag ibland tänkt att det skulle vara bättre för övriga gruppen. Det är ju därför av vikt att den som leder sådana typer av behandlingar kan styra upp vart focus ska ligga.
Önskar dig en fin helg!

till dig Lelas med mt som sekreterare. Han tackar för svar med varm och vänlig ton, har börjat skriva på något som kanske kommer. Eller kanske inte längre är aktuellt. Ikväll har vi skrivit gemensamt i tanttråden. Kram, Mm / mt

Fredag idag och juli månads eftervårdsdag på "hemmet"
Det är en skön känsla att komma dit. Lite känns det som ett andra hem. Mysigt att träffa dom som jobbar där, få uppskattning och den uppriktiga glädje dom visar över att man kommer och ser ut att må bra. God mat och kaffe.

Men ändå känns det inte givande. Sitter och summerar dagen nu, och jag kan inte komma på ett enda ord eller delning som fastnat. Tämligen ointressanta timmar. Tyvärr.
Mycket beroende på gruppen naturligtvis. Men också på ledaren som inte styr upp samtalen ordentligt. Jag ser tiden gå och hör massa oväsentligheter. Blir irriterad på folk som tar min tid.
Nu har jag nog gnällt klart tror jag.
Jag tycker jag har ett helt okej liv nu. Jag tror jag har hittat ett spår som verkar leda rätt för mig. Sen finns det saker jag skulle vilja förändra. Men hur, vad och när vet jag inte. Det får tiden utvisa. Jag måste lära känna mig själv som nykter bättre, för att kunna lura ut vad jag vill med framtiden.

eftersom också Mullegubben är en sjusärdeles odlare. Förutom frilandsodlingen har vi ett växthus fullt med gurkor, tomater och vindruvor. Vindruvorna är inte mogna ännu men gurkor har vi och idag har vi skördat den första tomaten Vilka fina män vi har! / Kramar, mt

hur bra jag har det !!

Lite krasslig rent kroppsligt men jag har ju en stabil nykterhet att stå på, en fördel som ger väldigt bra effekter även på kroppens motvilja mot att kvickna till.

Det finns bara fördelar med att inte dricka sprit ! Tänk att det tar nästan en hel livstid att fatta det ?!

Ha en nykter fredagkväll vänner och så hjälps vi åt att ta beslutet i morgon när vi vaknar !!

Kram till modige,ärlige Fenix... jag blir rörd av dina rader <3 Mie...

lillablå - ja, det är någonting symboliskt över det där med att odla samtidigt som man återhämtar sig efter sitt livs utmaning... Det spirar och gror, men det behöver också skötas om och ges kärlek och näring... annars kommer det ingen skörd.

Pianomannen - ja, vi får bygga ut... vi har ju rätt mycket tom gräsmatta att ta av...

Lisamari - konserten gick bra. Det kom lagom mycket folk, vi tyckte att det var kul att spela ihop och när jag lyssnar på inspelningen som vi gjorde så tycker jag att det låter riktigt bra. :-)

Idag, och hela helgen, är det ett stort jippo här i vår lilla stad. Det kommer långt många fler besökare hit än vad som bor i kommunen. Folk överallt, med husvagnar, hundar, cyklar, picknickkorgar, badkläder... Full rulle. Jag gillar det, så jag skall nog ge mig ut i vimlet en stund i eftermiddag. Samtidigt ser jag fram emot lugnet som lägger sig i byn när det hela är över på söndag eftermiddag.

Livet är bra.
/H.

Åh, vilken härlig läsning Fenix! Jag tror att du gjorde stor skillnad i din dotters liv genom det där samtalet.

Kram!
/H.

mulletant! Ja det var en känslosam kväll i går minsann. Men ärlighet känns nödvändigt om alkoholen ska stanna borta för gott.
/Fenix

ärlighet och känslor är det finaste som finns! Du är så oerhört modig och en stor människa! Kram / mt

fina vänner man har här inne. Lillablå, jag ska gråta jämt när jag åker buss för chansen att få en kram av dig=)
Mie, du denna stadiga klippa på forumet som ger härliga rader om tårarna och så sanna.

I kväll har jag nog gråtit två timmar av de fyra jag suttit ihop med min dotter. Hon är 27 år och plötsligt tänkte jag när vi var ensamma och jag köpt hem kinamat, att det var dags. Föll mig helt naturligt och jag berättade under en mycket lång kväll när tiden stod still, om mitt missbruk från tiden innan hon var född tills idag. Om mitt snöpta känsloliv under tidig barndom, alltså en riktigt störd morsa, och till befrielsen i tonåren när alkoholen löste mina känslor. Tårarna strömmade från våra ögon som vi fästat ihop, och droppade ned på båda våras hjärtan. Vi har gått igenom så mkt i hennes barndom när hon var svårt sjuk, så detta blev en magisk kväll. Hon tog det som den gåva det var från en uppriktig far, och jag förklarade hur oerhört glad jag var att hon tog emot den med klara och goda ögon. Vi hade så mkt att berätta för varandra och fråga, och trots att tårar skymmer sikten när jag skriver detta, kan det bara bli bättre. Jag ser fram emot att nästa dotter kommer hem på söndag, och då ska jag be att hon och jag får ett utrymme så jag även kan berätta för henne om mitt liv. Det känns helt rätt, även om jag förstås inte vet hur allt tas emot. Min fru svävar i lyckligt ovetande fortfarande om vad jag gjort i kväll. Men ska resten av livet bli bra är det ärlighet som gäller, det är helt klart efter denna kväll.
Kram alla,
/Fenix

Låter så härligt - att få skörda den frukten

Önskar man hade fått höra den konserten - det hade nog lockat fram en tår i ögat

Ha en fortsatt skön semester ni båda - mysig läsning att ni är rädda/måna om varandra

Kram
Lisamari

var inte beredd på att det skulle växa och trivas SÅ bra bara..... Större lanne till nästa år.