Senaste kommentarerna i forumet

@Andrahalvlek @blomblim @Carisie Wow så fina ni är - tack för peppen! Nu blev jag alldeles gråtmild på jobbet 🥺❤️ lovar att uppdatera! Glömde skriva också - dag 3 nykter. Kram till er!

@LAO Flatulens...gasavgång...pruttar liksom. Men ordet är ju ett magiskt ord. Lite tjusigt liksom 🏃🏼‍♀️ 💨
🩵

@Cashsmash Modigt och ett fantastiskt bra beslut - roligt och tacksamt att det föll bra ut för dig ❤️
Snälla sluta inte uppdatera 🙏🏼
🩵

Tack för ditt svar Kristoffer. Det är väl just det som är problemet. För honom har han gjort stora framsteg, och som han säger själv är det hans kamp. För mig kämpar jag med gränser och veta när de blir överkörda. Därför handlar också nolltolerans om min gräns, vad jag klarar av efter alla svek. Jag sa också att jag aldrig kan vara fullt tillsammans med honom så länge han dricker även om det är 2ggr i månaden. Men nu kämpar jag mest med om jag borde träffa honom överhuvudtaget när jag vet svaret på den frågan. Kan jag vara med honom ibland liksom, bara som att förgylla vår vardag. Jag behöver ju inte då se allt det smutsiga. Men känns också förljuget på nåt vis.

@Cashsmash Låter underbart! Önskar dig full fart framåt :)

@Box Skönt att det går bra för dig ❤️ Dn riktigt god vit jul önskar jag dig också!

Kram 🐘

@Cashsmash Åh, vad du är modig och klok som sökte hjälp! All kärlek till dig ❤️

Kram 🐘

@LAO Det går bra. Men jag blev besviken och ledsen när jag pratat med vårdcentralen om hur jag mår och att jag behöver hjälp så jag kommer nog att söka mig privat kanske. Hur går det för dig nu?

@LAO Helt ok att fråga :) jasså lärare, grymt!
Vad skönt att du tagit tag i detta LAO. Ta hand om dig och låter som du får bra hjälp. Kram

Hej AH! Jag har ju tragglat här ett bra tag, på och av vinet osv. Så tacksam för all pepp och kärlek som finns här - aldrig kommit såhär långt utan er ❤️
Men ändå har hösten varit tuff. Försökt med sober october, fallit, åter försökt med sober november, fallit. I veckan fick jag nog! 🧯
Idag hängde jag på låset till beroendemottagningen, nervös så benen skallrade. Vem kommer jag träffa? Kommer de ta mitt barn? Mitt körkort?

Men nej ❤️ jag fick träffa en varm, empatisk kvinnlig läkare som peppade mig i mitt beslut. Jag har idag fått första dosen antabus, julen med vinklunkar-släkten känns räddad! Kriget är slut. Läkaren trodde att alla mina år av drickande, självskadebeteende, tics, tvång och ätstörningar troligtvis bottnar i en neuropsykiatrisk problematik som aldrig blivit utredd (!). Nu är målet 6 månaders nykterhet och därefter får jag troligtvis remiss till en sådan utredning.
Idag är dagen. Nu kan jag inte dricka, och jag känner mig befriad 💛 så mycket kärlek och respekt och empati som fanns på beroendemottagningen i morse trodde jag aldrig. Och körkortet och barnet har jag givetvis kvar ☺️

@fliten och @eling ingen skam! Vi är ju alla där på olika sätt. När vi skriver här är ordet fritt och så länge vi är hänsynsfulla och vill väl så skriver vi. Mina tankar kastas hit och dit och jag gillar att ha ”min” tråd så jag kan gå tillbaka och läsa.

@Carisie 🤣🤣🤣. Flatulens? Måste googla. Lär mig så mycket nytt nu!

@Onkel F Näe precis, finns liksom ingen säker mark när det gäller alkoholen. Blir väldigt styrkt av att läsa och lyssna på de som gått före och försöker ta till mig att det är viktigt att inte glömma hur det faktiskt är/var.

Även om själva besattheten och tiden man tänker på alkoholen kanske blir mindre så är man ju där snabbt igen.

Tack för din kommentar! 🙂

@Memmy Ja fyfan alltså! Första veckan är inte att leka med. Jag brukar vara långt ner i ångestkällaren då.

Men det släpper ju och det enda vi kan ändra på är ju framtiden 🙃

Är liksom inte värt att spela rysk roulette en kväll för det priset som man får betala…

Hoppas att det går bra för dig och tack för din kommentar!

@Carisie Ja det var en fin kväll! 😊

@yesica är det någon närstående till dig det här gäller? Vill du berätta lite mer om situationen?

Uppdatering ett halvt år senare:

Mitt ex dricker nu bara en dag varannan vecka när han inte har barnen. så han har förändrat sitt drickande.

Vi har återupptagit en intim kontakt och alla känslor finns där. Jag är bara förvirrad. Min tolerans för alkohol är fortfarande 0. Men nu behöver jag inte träffa honom de fredagar som han dricker eller de lördagar som han är bakis. Men jag vet inte vad jag gett mig in på. Borde antagligen avsluta att ses utanför barnen. Jag märker att jag är så skadad av alla svek som alkoholen gjort mot mig att jag inte ens kan acceptera hans förbättring (för hur kan man lita på en missbrukare?). Men kan man bara ha en guldkant i vardagen och träffas på söndagskvällar efter att barnen somnat eller håller jag på att skjuta mig själv i foten?

@Onkel F tack snälla fina ❤️! Jag ska fixa det, jag vet det! Jag har bara så svårt att sluta plåga mig själv och skuldbelägga mig - är så rädd att just det blir mitt fall.
❤️❤️

@Utmaning2022 tack ❤️! Jag önskar att tiden gick fortare eller att man bara kunde försvinna ett tag. Jag tror min bästa vän, som själv haft problem, har vänt mig ryggen. Jag har iaf en man som stöttar mig fullt ut. Det kommer bli bra den här gången. Idag blir det 3:e dagen utan helvetesdrycken.
❤️❤️

tack för svar, kanske inte rätt tråd att ta upp dessa saker i (har själv haft flera trådar här nog). Men jag känner igen din längtan och saknad efter exet som du beskriver. Och att "inte kunna ta konsekvens för sin handling". Jag har själv återupptagit den intima kontakten till min ex trots att jag lämnade honom pga alkoholmissbruk.

Han har minskat sitt intag till 2 ggr/ månad från varje fredag (innan ännu oftare). Hans drickande pågår hela natten och han röker också gräs. Nästa dag var han okapabel att göra någonting och låg bara och sov med kläder på.

Det är säkert som du säger, att jag har svårt att överhuvudtaget tolerera alkohol efter att jag utsatts för så många alkoholrelaterade svek under vår relation.

Men nu har jag svårt att veta om vi borde vara intima överhuvudtaget (vi har barn ihop som vi bor vecka/vecka med). Men känner igen den där längtan, saknaden och kärleken? Varför är länken till alkoholisten alltid så stark? Nu när jag inte ser hans missbruk ser jag ju bara hans fina sidor.

Det man fokuserar på, det får man mer av sade någon klok talare i något sammanhang. Kanske var det i en podd om alkoholmissbruk eller kanske någon mer allmänt hållen podd om det psykiska av något slag. Mina tankar har i mycket varit helt fokuserade på alkohol och berusning i rätt många år. När jag tänker tillbaka på den allra första gången jag drack vin så ser jag att man har varit fokuserad på drickande av onyttigheter som öl, vin och annat ända sedan man var tolv år. Det blir alltså för mig en tid av inte mindre än 45 år av fokuserat och hängivet tänkande på alkohol.

Innan mitten av oktober år 2023 då jag som av en slump eller kanske mera i en tillfällig känsla av panik började att skriva av mig lite här på detta forum. Då var mitt fokus i tankarna kring alkohol i form av vin, öl och sprit alltid i det mesta positivt färgade. Det hade gått så långt att jag till sist hade känslan av att ingenting annat än alkohol egentligen hade någon mening. Det var bara för nästa berusning som jag levde. Den mängd som jag intog var dagligen rätt hög och ständigt ökande.

Jag kände mig inte ens så speciellt berusad av vad jag nu förstår faktiskt var en enormt galet stor alkoholkonsumtion. Det var inte heller många som märkte hur pass påverkad jag väl dagligen var. Det hände väl någon gång att jag spårade ur om jag hade druckit för snabbt och då råkade somna till på nån parkbänk. Men det var aldrig någon som ingrep och satte mig i fyllecell eller nåt sånt där. För jag kunde snabbt gå från att vara rätt berusad till att kunna skärpa till mig så pass mycket och kunna spela nykter att jag väl kunde passera som salongsberusad tydligen.

När jag nu tittar tillbaka på mina många inlägg här på detta eminenta forum så kan jag se att det från dag ett utan tvekan har pågått en slags brottningsmatch inom mig själv som tycks ha handlat om åt vilket håll man liksom ska gå när det gäller alkohol. Min vilja till nykterhet har varit stark men mest helt uppenbart funnits där för att jag väl har velat slippa dess negativa avigsidor som kroppsligt sett följer av och efter ett långt missbruk av nervgiftet ifråga.

Det här att vara helt alkoholfri har av mig tydligen inte setts som något att vara tacksam för, utan mer nog liksom varit en upplevelse av något som jag av kroppslig nöd blivit tvungen att vara för att kanske må lite allmänt fysiskt bättre. Samtidigt så har även en förhoppning funnits att nykterheten i sig skulle ge mig ett psykiskt bättre mående och kanske ett mera lyckligt liv och även bättre sömn. Men något bättre psykiskt mående har jag väl i stort sett inte upplevt alls så att säga. Men jag har upptäckt att jag kan styra mina handlingar bättre och är mindre suicid i tankarna vilket väl är bra.

Den senaste tiden har jag brottats med tankar på att kanske ta upp drickandet igen då jag inte har känt av några större positiva fördelar eller vinster med att vara alkoholfri. Visst har jag uppskattat att min mage inte har krånglat en enda dag sedan jag slutade att dricka alkohol. Visst har jag även känt en stor tillfredsställelse i att slippa att alltid vara tvungen att släpa på tunga kassar med alkohol i form av burkar och flaskor varje dag. Det att jag även sparat en massa pengar har även varit en rejäl sporre till att fortsätta att vara nykter då man väl blivit lite mera ekonomiskt försiktig.

Men den äkta känslan och nån nykter glädje i känsla av fri vilja, den har helt klart inte alls funnits levande inom mig. För ska jag vara ärlig så har jag nog sett det som att den nykterhet i antal dagar som jag har bakom mig. Den har nog mest varit något som jag tills nu mest sett som en provperiod eller ett test för att se hur länge som jag av envishet skulle klara av att ge sjuttsingen i att dricka sådant som jag vet är onyttigt. Men som jag samtidigt utan tvekan skulle fortsätta med om det inte gav mig negativa kroppsliga följder som jag blev så trött på. Diverse värk och annat alltså.

Det är många gånger under den här tiden som jag funnits här på forumet och skrivit som tanken på att sluta skriva har funnits. Tänkte igår kväll faktiskt allvarligt på att sluta skriva här och även att se till att få min sida helt bortplockad. Detta då jag började att känna mig som en korkad idiot som varit så öppen med mina tankar kring alkohol och mitt liv i stort. Började att känna mig som en självcentrerad töntig knäppskalle som väl egentligen borde hålla käften och ta sig en sup i stället...

Kände så starkt att väl ingen på forumet väl egentligen bryr sig ett skit om hur jag mår och har det, och tänkte att då kan jag ju lika gärna lägga ned skrivandet och göra det nån gång med blyerts eller bläckpenna i en dagbok i pappersform som väl vanligt normalt folk gör liksom. Men samtidigt så var det något inom mig som sade att då finns ju speciellt nu inför julhelgen en stor risk att dessa i skrivande stund rätt så många nyktra dagar i följd här på forumet bara blir till en slags parentes eller nykter paus och att jag då snart är inne på bolaget igen. Så fortsätter väl trots allt att skriva ett tag till.

Nej, nu får jag väl sluta att filosofera och skriva en massa tok och dra upp mina persienner här i köket och försöka att hålla i min min ny-nyktra rutin att dagligen var morgon värma på mig lite mjölkchoklad och ta mig tre goda limpmackor känns det som hur som helst. Nu har jag än en gång skrivit lite i min dagbok här på forumet, vad det nu ska tjäna till kan man då verkligen undra alltså. Men nykter och alkoholfri det är jag då och har inte heller något behov av att i stunden åka in till bolaget och köpa diverse alkohol, och det får man väl vara tacksam för.

Ha en fin dag!

@majsan förstår att det är angeläget för dig att försöka få vägledning i hur du ska gå vidare här. Vi vet utifrån både forskning och erfarenhet att det finns väldigt många som lyckas gå från ett problematiskt till ett kontrollerat drickande. Problemet är bara att det inte går att säga på individnivå vem som kommer att lyckas eller inte, och att det inte är självklart vad det betyder att lyckas.

Oavsett om en persons mål är att aldrig mer dricka eller att dricka kontrollerat finns det alltid risk för återfall. Säg att någon går från att dricka flera gånger i veckan med stora negativa konsekvenser till att dricka vid enstaka tillfällen, men får ett par återfall på ett år. För den personen är det sannolikt ett jättelyckat resultat med massvis med positiva konsekvenser. För personens partner, däremot, kan det kännas helt misslyckat eftersom tillit och förtroende tar så mycket skada, särskilt om personens drickande har orsakat mycket lidande tidigare.

Nu blev det lite av en utläggning här, vad tänker du själv om det jag skriver? Oavsett om det finns de som klarar måttlighet eller inte, vad tror du om just din situation och vad du behöver?

Så himla fint inlägg, jag hoppas att många som brottas med liknande situationer får se och läsa det. Tack! Det säger så mycket om kraften i beroendet, att föräldrar kan tappa förmågan att ta hand om de som betyder allra mest för dem. Och att barn märker, de märker och påverkas ofta långt mycket mer än vad vuxna tror.

Du verkar vara på en plats där du försöker landa i vad du varit med om och hur det har påverkat dig. För många kan det vara ett startskott för att bryta mönster och må bättre. Har du något stöd i den här processen, någon att prata med?

@LAO Viss skillnad på att prutta & vara pruttig 😅 gas eller i gasen. Så länge vi snackar flatulens är det gott nog eller? 😅

Det finns massor av tips att ta till för att försöka begränsa sitt drickande! Har du kollat alkoholprogrammet här på sidan? Där finns en hel del att jobba med kring hur man kan dricka kontrollerat. www.alkoholhjalpen.se/program