Senaste kommentarerna i Alkoholhjälpens forum

@majken_r 😍👍

@Tackohej Bra att du har skrivit så mycket. Ännu bättre att du går tillbaka och läser och reflekterar. Har du identifierat vad du faller på? Någon trigger måste det ju vara som är extra svår. Att identifiera sina triggers och försöka förebygga är enormt viktigt. Man kan inte bygga nykterheten enbart på vilja, man måste stuva om i sitt liv och leva hela livet mer hållbart. Jag hejar på dig!

Kram 🐘

Ligger och läser här. Känner mig lite skamsen men också glad. Tillbaks med tråden i Alkoholfri. Här behöver och vill jag vara. Får börja räkna dagar igen vilket känns lite trist..men en dag i taget. Fortsätta jobba med programmet här. Läsa och lyssna på poddar. Andas.
Sov gott alla kämpar ⭐️

Imorgon är det freeeeedag och jag läääääängtar. När morgondagen är slut har jag fixat första veckan. Yes! En halvtimmes eller timmes övertid har det blivit varje dag, men jag har utvecklats massor! Idag gjorde jag typ dubbelt så mycket som i måndags, och jag kände en kort stund då och då att jag hade koll 🙏🏻

Mitt och kollegans samarbete flyter bättre och bättre. Vi har aldrig haft problem, men vi ska ju lära oss att kommunicera nästan ordlöst. För att komma dithän måste vi kommunicera, kommunicera, kommunicera. Vi videopratar varje morgon och tidig eftermiddag och däremellan spontant ibland, annars chattar vi. Idag kunde hon avvika kl 16.30 för att gå till frissan medan jag satt kvar till kl 18. En annan gång är det jag som behöver gå tidigare.

Jag har fått en stoooor skärm att ta hem idag också. Ett tangentbord är beställt, och sen kan jag lika gärna sitta hemma som på jobbet. Skönt att ha den möjligheten, jag har ju ändå tre mil att pendla enkel väg. Tänker främst på torsdagar när kören börjar kl 18.15, det tänker jag inte missa. Om det kniper får jag jobba efter kören en stund. Och när jag är varm i kläderna och har fått fason på mina nya jobbrutiner så kommer jag sannolikt inte att behöva jobba över.

Mitt största bekymmer är att hjärnan börjar sega till efter kl 15. Hjärnan checkar ut. Och då är det primetime - då måste jag leverera på topp. Vilket jag inte klarar, och då tar det längre tid än det behöver. Träsmak får jag också eftersom jag sitter framför en skärm typ hela dagen. Inget spring till varken skrivare eller möten längre. Måste börja stå och jobba några timmar varje dag.

Jag är van att stå och jobba så det är inga problem. Problemet är att komma ihåg att göra det. Jag tänker att jag ska höja skrivbordet när jag går på lunch. Sen står jag några timmar och kan sen sätta mig sista timmen eller nåt. Ont i axlar och nacke har jag också av anspänning. Dags att ta itu med styrketräning på allvar. Jag ska ju hålla i 15 år till i bästa fall. Massage har jag bokat på måndag, nice 🙏🏻 En gång i månaden minst ska det bli.

Bada i badkaret varje kväll har blivit min avkoppling, promenerat mina 12.000 steg har jag också gjort. Idag blev det lunchpromenad. Kosten sköter jag också, heja mig! Det värsta har jag bakom mig nu. Det blir lite bättre för varje dag, även om skitdagar kommer att komma ibland.

Precis som nykterheten alltså 🙏🏻 Tålamod, tro på sin egen förmåga, glädjas åt varje framsteg och jobba stenhårt med att få till aktiv återhämtning.

Kram 🐘

Kvällen insikt. Smärtsamt men intressant.
Jag kollade igenom min tråd igen från början

Insikt 1: det är ett år sedan. Lång tid. Trodde det var nyss jag återkom till forumet

Insikt 2: räknade snabbt hur många återfall jag beskrivit. Cirka 13 st! Jag vet att jag inte skrivit om alla. Är säkert minst det dubbla. Det blir i snitt två per månad under ett år!

Insikt 3: jag skriver och låter som en papegoja, samma saker dyker upp igen i tråden.

Insikt 4: jag har trott och känt att det går bra ändå. Det gör det ju verkligen inte alls.

Insikt 5: jag har nog haft forumet, sponsorn med mera för att liksom lura mig själv. ”Jag är ändå på rätt spår”. Känns verkligen som det varit så fast mer undermedvetet.

Insikt 6: nu får det ju faktiskt vara nog.

Får se om jag lyckats komma igenom till mig själv nu, jag verkar ju inte riktigt klok :)

Skönt att du fått hjälp ❤️ Medicin som plåster på ett brutet ben och samtal som rehabilitering. Bra kombo!

Kram 🐘

@Sisyfos Nja jag kan inte släppa det här med hyreskontraktet förrän jag går ett steg till. I min stad är det fastighetsägarna och dem med god ekonomi som styr. En ungdom med betalningsanmärkningar pga sjukdom som har föräldrar som går in med borgen har inte så mycket att säga till om vilket gör mig skogstokig!
Om det endast är personer med god ekonomi, hög status som har tillgång till bostäder hur ska ungdomar få möjlighet?? Och i en liten stad är det kontakter genom kontakter. Om vi hade den ekonomin hade vi ju köpt en bostadsrätt t henne men så är inte fallet. Det blir mer och mer klyftor i samhället vilket är SÅ tragiskt😢

Från det ena till det andra så …ja det här med siffror kan vara så frustrerande🙈

Har en plan för morgondagen.. vi får se hur det går🙏🏻

Kram❤️

@Nora81
Fint att höra om ditt möte. 🌺

Det känns också konstigt i tillvaron med det som varit, samtidigt med sorgen att han lever så destruktivt. I tillvaron finns en overklighetskänsla. 🤔 Och att jag inte riktigt känner honom då han varit mycket onykter och bakfull. 😔 Att man varit i olika världar liksom. Och vad hade vi? Ett skämt. En "relation"? Suck. Destruktivt åtminstone. Inte sunt. För väl att jag inte fastnade i flera år i detta kaosliv.

Och att man bara tagit, anpassat sig och accepterat vissa saker som med titt i backspegeln är helt absurt. Mina vänner försökte prata med mig i början, lyssnade jag? Nej förstås. "du är inte en sådan som är ihop med någon som återkommande kör onykter, du har ju dina värderingar". Han hade ju inte ens körkort, men det sade jag inte ...

Jag är också frustrerad på mig själv. Försöker tänka att jag gjorde mitt bästa just då, och att man med facit i hand ser annorlunda. Han säger han ångrar oss för att humor och att man har roligt ihop är viktigt, att han saknat det. Ja... Nej, jag hade inte alltid roligt. 🤯 Kanske det inte var roligt för att jag drack minimalt. 🤔 Tråkig och menlös enligt honom. Eller så tycker han även nykter så, vad vet jag.

Jag och vi alla får kämpa på. En dag i taget. 🌹

Heja er ✨✨✨@Annja, @majsan_nu och @Ase! Jag kör också nykter helg, började lite tidigare än ni så det blir tionde helgen för mig.

Tack Lillek. Det är överväldigande. Samtidigt skönt att det finns.

Hej @torpet och välkommen. Jag har varit på forumet sedan augusti – läser mer än jag skriver, blir lätt överväldigad av alla inlägg – och så gör jag programmet, parallellt. Finner stort stöd i båda. En dag i taget☀️.

@Torn Hej! Tack för stöd o uppmuntran, det betyder så mycket! Du är ju en förebild som visar att det faktiskt går att hålla sig nykter en lååång tid, det är mitt mål. En dag i taget, tid,tålamod vill jag minnas att du skrivit till mig tidigare!!! Det betyder så mycket att ni "gamlingar" finns med o visar vägen. Tack 🤗

Tack Torn. Ja den 100% övertygelsen har jag. Har också gått på AA tidigare och haft övertygelsen tidigare. Det som hänt de andra gångerna är det som väldigt många här känner igen sig i. Den där avslappningen. När man tror att det är lugnt. Jag njuter ganska snabbt och okomplicerat av nykterheten efter jag slutat och "vet" att jag vill leva så. Sen händer det som antagligen är anledningen till att vi är här. Sjukdomen vinner eftersom jag inte är nog uppmärksam, inte allert nog, eller för att jag inte gjort det djupare "jobbet".

@majsan_nu Heja dig!🤗 Tufft att du har det jobbigt med hälsan, men en sak är säker, att avstå alkohol är det bästa du kan göra! Lyft alla förbättringar som du märker av till skyarna. Hur små de än är. Att ha en positiv inställning underlättar enormt mycket. Kram

Det bli en nykter helg för mig med. Men en dag i taget 😊.
Kram

Tack. Jag vilar lite nu och återkommer senare. Tog kraft att förstå hur jag skulle navigera här på forumet. Men känner att det känns skönt att ha hittat en plats dit jag kan vända mig för att prata och lyssna, även om det sker i textform. Känns bra att jag skrivit in mig på forum, program och kalender. Nu har jag något konkret att luta mig mot. En plats som alltid finns. En trygghet.

@Kungslilja, härligt med nyfikenheten, att få upptäcka vad som finns bortom luddet i hjärnan. Att gå från klarhet till klarhet. Bra där!

@torpet Hej, och välkommen hit! Jag har varit nykter i 2 år om tre månader. Forumet har varit den enda hjälpen jag har tagit. Jag känner mig ärligt talat extremt stabil och mår väldigt bra sedan länge. Det jag gjorde var att apa efter dem som det gick bra för. 😅 Tog emot och följde råd från dem som hade gått före. Sedan är vi ett gäng som slutade ungefär samtidigt, det har varit till stor hjälp att kunna bolla med mina ” kompisar” här under resans gång.

Dag 3 ja. 😬Det var alltid min värsta dag under alla åren tidigare när jag försökte mig på att dra ner på drickandet. Till slut fick jag nog och bestämde mig för att sluta dricka för gott. Det fungerade, med hjälp av det här forumet.😍 Men det gäller att verkligen ha bestämt sig till 100 procent. Och acceptera att man är maktlös för alkoholens beroendeframkallande egenskaper. Vad som än händer, viktigast alltid först, ta inte det första glaset!

Tack detsamma @Kungslilja. Skönt att dela detta med er.

Tack! @MonaLiisa och detsamma till dig. Nu samlar vi dagar :)

@torpet Hej! Jag vill också hälsa dig välkommen hit! Det finns massor att läsa o ta del av här! Förutom programmet som du fått tips om så kan du ha en egen rådgivare som bara du kommunicerar med. Hittas under "stöd". Förutom alla kloka här i de olika grupperna 🙂

@Annja Absolut, det blir en vit helg för mig. Är på min fjärde vecka... planen är många fler! Hoppas fler hänger på 🙂

Tack. Ja de gånger jag lyckats hålla upp är det en dag i taget jag använder. Men som alla andra är det den där avslappningen (som ju blir större och större ju längre tid nykterheten håller i sig som ställer till det samt triggers och när rutinen slås ut av resor i jobbet och oförutsedda händelser) Jag har också erfarit att delande med de som vet vad detta handlar om (alltså inte de med teorier) kommer att vara avgörande för mig. Jag försöker komma in här och kolla och se var jag hittar alla de du nämnt.

Hej,
Jag är en av dem som kört ”forummetoden” liksom både @torn och @andrahalvlek vet jag säkert, @sattva och @tappadigen tror jag också! Vi är ett gäng, MEN jag vill framhålla som jag vet att tex @kennie och @sisyfos brukar förorda att det är bra att ta all hjälp man kan få. Inget dåligt, tvärtom handlar ju detta megajobb med att bli nykter om att vi behöver varandra. Beslut kan ingen annan ta åt oss. Men stöd, igenkänning, en kram, pepp. Det kan vi dela med oss massor av här, och hjälp finns tex i programmet här, eller i framförallt @andrahalvleks första tråd, där hon listar massor av bra böcker, poddar, klipp på youtube. Ta en dag i taget. Det är det bästa rådet som finns. Kram!

Ok, taack för svar och tips. Tror också det är bra att skriva för mig här. Lite som på AA mötena. Har också varit inne på det vidare livet och det är sant att man får många råd och tips av folk där som kommit längre. Men tänkte jag skulle börja där jag befinner mig nu. Alltså verkligen i början.

@torpet hej och välkommen hit😊.
Har du anmält dig till programmet här på forumet? Om inte så rekomenderar jag det. Det har hjälpt mig mycket. Det finns mycket bra tips och råd i många av trådarna i det vidare livet.
För mig betyder det här forumet otroligt mycket. Det är ett fint forum där vi stöttar varandra och utbyter erfarenheter och råd.
Hoppas jag får läsa mer från dig😊.

Snart fredag igen och jag kan konstatera att jag passerat 1 vit månad och det har gått bra. Läser en del här och alla kämpar på sin nivå. Skriver inte själv så mycket men många är superduktiga på att peppa, kommentera och flitigt uppdatera sig. Det är beundransvärt samtidigt som man jobbar med sig själv🥰
Ser framemot att inleda helgen nyktert och fortsätta så. Hoppas ni hänger med på det😊

Sorry inte riktigt förstått tekniken här. I texten ovan ska stå "senaste decenniet" inte "året". Vilket ju naturligtvis gör skillnad.

Som för så många andra här. Jag har varit rädd många gånger tidigare efter dessa "race", men den här gången är jag riktigt, riktigt rädd. Detta eftersom jag inte lär mig från mina tidigare erfarenheter. Som många av er redan erfarit blir det ju också värre och värre för varje "race" (eller för varje abstinensperiod efter "racen"). Jag har alltid lyckats sluta när jag sagt till mig själv på skarpen. Min önskan har då alltid varit det senaste åren att uppnå nykterhet. Har gått på AA som metod för att lyckas. Jag bor på landsbygden och AA mötena som låg på acceptabelt avstånd har nu upphört. Jag har nu bestämt mig för att prova här. Sitter inne på trådarna för att hantera ångest och abstinens nu. (dag 3) Eftersom detta inte är på långa vägar första gången vet jag att anledningen till att jag säger att jag vill uppnå nykterhet inte beror på ångesten eller abstinensen. Jag avslutar med en fråga: Finns någon här som använt forumet som enda "behandling" och lyckats hitta till en stabil nykterhet? Eller någon som kan dela med sig av forumets betydelse, kanske kombinerat med andra metoder?

@Ensvensktiger vilken fin och djup beskrivning av dina inre tankar och känslor. Ett perspektiv som alla runt personer med alkoholproblem borde läsa och reflektera över🥰

Igår kom dagen, eller kvällen. Då jag drack vin på suget. Som jag lovat mig själv att inte göra.
Hittade också på för mig själv att det vinet var till maten. Men. Vinet var till vinet, till mig.
Så. Nu har jag testat. Nu vet jag. Jag är inte redo att dricka måttligt.
Känns lite skönt. Jag vet dessutom, och känner, att jag älskar att somna klar och vakna fri.
🌱

@Ensvensktiger ryser av att läsa..fint beskrivet om det svåra. Ett stort steg🙏🏼

Hej hej.
Nu har jag börjat äta medicin mot ångest. Och så har jag varit några gånger och pratat med en kurator. Det känns jättebra att jag tagit hjälp.

Jag går inte in så otroligt djupt på allt där men känner att jag får tips och verktyg och jag lär mig att öppna mig. Egentligen skulle jag behöva samtal kring att vara förälder till barn med diagnoser osv egentligen också men en sak i taget. Det är i alla fall skönt att ventilera lite och sätta ord på tankar och få råd kring hur man kan hantera rusande tankar och ångest. Mycket kan man läsa sig till men att få höra det av en människa av kött och blod känns mer effektivt.

Nu kan det ju bli så att jag mår sämre ett tag när jag fått medicin men jag känner mig hoppfull just nu. Samtidigt mer slut och ledsen än på länge förstås. Det är ju därför jag sökt hjälp.

Jag har nära till gråt. Gråter nog nästan varje dag. Det är som att det måste ut.

Ofta känner jag att samhället är alldeles för komplicerat, hårt och svårt. Jag tycker vi människor har skapat att samhälle som egentligen passar väldig få människor. Och jag är en av dem. Jag orkar inte riktigt med.

Det slog mig i väntrummet hos kuratorn. Alla lappar på bordet med olika instansers telefonnummer... Allt vi människor kan behöva stöd i för att det är för tungt. Föräldraskap, missbruk, barn som far illa, relationer, ensamhet, våld osv osv. Alla lappar representerade allt som är fel på nåt sätt. Jag vet inte. Jag blev lite överväldigad nästan.

Jag ska inte ljuga. Jag har tänkt på alkohol flera gånger de senaste veckorna.

Det var inte ett sug efter alkohol ska jag tillägga. Utan det var mitt inre som sökte en flyktväg. Precis som att jag fick lust att slå mig i huvudet med en hammare. Nånting bara!

Men det stannade vid tankar bara. Tänkte inte dricka men en del av min hjärna föreslog ändå alkohol på nåt sätt "bara ett glas".

Men här ska inte drickas 😊

Många kramar till er alla ♥️

@Kungslilja vad fint skrivet och beskrivet om de första dagarna i nykterheten.
Ta hand om dig och jag hoppas jag får läsa mer från dig💖.
Kram

Hej alla! Har egentligen inte så mycket nytt att skriva... Det rullar på med vita dagar! Många besök/samtal från läkare/vårdcentral men det är ju ingen sjukjournal jag ska skriva här!
Min hälsa är mitt antabus - Det kan jag iallafall skriva! Det förenklar för mig, att dricka vin är inget alternativ för mig. Därför skriver jag i den här gruppen. Önskar alla en fin torsdag 😏

@VaknaVacker Det låter helt perfekt!😍 Gött att du kikar in här och ger oss lite statusuppdateringar ibland!

Kram

Morgon dag 3. Huvudet värker och tröttheten är enorm. Vet inte om det är enbart p.g.a. alkoholen eller även biverkning av att jag tog min första tablett igår. Det spelar egentligen inte så stor roll. Det är som det är. Har skrapat ihop en del övertid och lyckats få arbetsplatsen att tillåta ett par fria morgontimmar. Tänkt gå och ta ett dopp. Dyka i det kalla vattnet känns så rogivande. Nu regnar det och jag känner mig låg. Huvudet som ett dunkande "nästan tomt getingbo". En massa luft och så ett par envist surrande getingar som vilset flyger huller om buller. Röriga tankar. Som jag skrev ovan till WildaMatilda så har jag blivit delgiven gåvan av insikt i att jag aldrig tagit mig själv på allvar, mig själv först i det som är viktigt. Satt mig själv i 1a rummet har jag gjort vid en massa tillfällen då jag valt alkoholen framför allt och alla men inte i övrigt. Nu när jag har lite tid enbart för mig så har jag inte kunnat bestämma mig om jag vill ha te eller kaffe. Segrande logiskt argument blev att koffeinet kanske hjälper mot huvudvärken. I det finns ingen känsla. Jag vet inte vad jag är sugen på utan tar det jag logiskt tror att jag behöver. Kanske har det delvis varit så med alkoholen också? Känslorna ligger begravda så långt där nere att jag ger ett logiskt gensvar på någon svag impuls/önskan som defekt lyckats kravla sig över till medvetandet. Ex en orätt jag inte vetat hur jag ska hantera - gensvar: drick så känner du mindre, drick så kan du känna att du är bra! Eller: jag är stressad och (omedvetet) hungrig - drick så blir du pigg, mätt och avslappnad. Då jag har hållit på såhär i drygt 10 år (med med åren ökande alkoholintag) måste det undanryckta vara mycket. En stor svartglödande hårt packad boll av känslor där nere i magen. Den skrämmer mig. Nästan så jag vill googla ´Kan man dö av känslor´*S*. Jag tror inte någon har gjort det dock. Samtidigt infinner sig en nyfikenhet. Vad är det för känslor där nere? Vem är jag? Jag vill tro att i och med att orken sakta kommer öka och hjärnan klarna bollen där nere kan släppa ifrån sig en del i taget att få ses över och tas om hand. (Vem blir jag då?). Den nyfikenheten ger mig, i alla fall i skrivande stund, viljan till att vara nykter även idag. Försöka minnas att jag är viktig och jag vill veta och upptäcka mer av mig och just därav ska jag inte dricka idag.

Och man står där, naken, blottad, skamsen. Påkommen med en lögn igen och inser att jag sårat den jag älskar mest igen. Hur många gånger är det min älskling? Jag kan inte ens räkna. Eller vågar jag inte tänka efter, rädd att översköljas av minnen från de händelser som ligger djupast ner i skammen i min kropp. De minnen som bara man nuddar vid dem blir så stora att man får svårt att andas.
Vilka minnen gör mest ont? Födelsedagar, semestrar och andra högtidsdagar såklart när det var tänkt att vi skulle fira som ett par, eller en familj. Men också en alldeles vanlig fredag, eller onsdag, eller vilken veckodag som helst. Många av de minnen som känns värst är från orden jag hör dagen efter komma från min mun. Eller två dagar efter för du var för arg för att prata med mig direkt. Orden som formas till lögner, bortförklaringar och ursäkter. Jag ljuger för dig igen och det gör så jävla ont i mig, skär rakt in i bröstet. Men jag vågar inte berätta..

Att mitt i den största skammen känna en strimma hopp som bryter igenom, slår sig fri och växer. Jag ska aldrig mer behöva ljuga om alkohol, och jag ska aldrig mer behöva ha ångest över att jag druckit för mycket i smyg eller försvarat ett onyktert beteende med nya lögner.
Nu ligger alla kort på bordet jag känner mig för första gången fri. Det finns inga mer lögner att dölja och jag är fri att påbörja en ny resa i mitt liv, i vårat liv, tillsammans till 100% för första gången. En lång och krokig resa antar jag, men siktet har aldrig någonsin varit så tydligt inställd på ett mål som det är idag.

@WildaMatilda Tack för styrkekramen, den behövs idag. Känns fint att läsa det du skriver om insikter, klarheter. Att de kommer utan alkoholen. Kanske inte på en gång men successivt. Det ger mig hopp. De insikter och "egobooster" jag fått ut av alkoholen är ju för visso insikter och kickar men varken sanna eller långvariga. Jag läste i en tråd, vilket jag tycker är så fint, att man ger sig ett nytt löfte varje dag om att vara nykter. Jag tänkte på det löftet i morse och insåg att jag kan inte det. Inte för innehållet i sig utan för att jag nästan aldrig har tagit mig själv på allvar, alltid andra först. En insikt helt enkelt. En sann sådan utan alkohol. Den svider. Ska passa på att reda i tankarna/skriva av mig lite här nedan innan jag beger mig till arbetet.

@Kennie Du har nog rätt, utbrotten som berättigar handlingen. Tack för den insikten.

@Sisyfos önskar jag kunde säga samma sak. Det var några år där jag alltid var fullast. Jag hade inget stopp när jag började dricka. Slutade antingen med att jag somnade eller spydde. Inte roligt alls. 😣 pinsamt!

Låter trevligt Kaffetanten. Det kommer säkert också att vara lite tragiskt att se alla fulla människor. Jag har nog egentligen alltid tyckt att det var tragiskt egentligen. ”Fullast på festen” var aldrig min grej.

Låter så underbart prioriterat SeKlart! Jag vill också vara mormor/farmor.
@Se klart skrev:"Funderar på hur våra ”medfödda” självförtroenden spelar in i våra missbrukshistorier. "
Självförtroendet tror jag absolut påverkar, familjemönster också och beteendestrategier. Vad har belönats, hur?
Intressant iakttagelse om att du slutat vara arg på dig själv. Det är väl lite det där med acceptans som AA pratar om. Nu vet jag inte alls om det handlar om just det, men att vara arg på sig själv är ju ingen större idé. Bättre att acceptera och gå vidare.

@Se klart skrev:"Det kräver lång tid att hitta andra sätt att hantera känslor, inte minst tröttheten då."
Och det är väl precis så. Nu känner du att du är trött. Häller inte i dig alkohol och piggnar till, orkar lite mer.
Alltså ditt jobb lät ju underbart, bra kollegor, nära. Jag har faktiskt även tidigare varit lite skeptisk till förändringar, eller inte det men till människor som hela tiden går vidare till nästa projekt. För mig känns det som om det går i perioder. Jag vill utmanas, men också hushålla på krafterna, vara duktig på det jag gör. Automatisera. Och när det sen blir tråkigt är det dags för mig att gå vidare.
Tror att man behöver landa, känna . Särskilt nu då när vi som är härinne faktiskt har jobbat jättemycket med personlig utveckling. Det kräver också energi. Lära om, upptäcka. Det räcker kanske så för ett tag.

Tråkigt att höra om lägenheten VaraFrisk, men det bästa du kan göra är att släppa det och gå vidare. Det är en situation du inte kan påverka alls. Jag förstår att det gör ont som sjutton och att du kanske oroar dig 10-20 år framåt i tiden (om du är det minsta lik mig på den punkten) men tvinga dig själv att tänka på annat. Lite sinnesrobönen. Man måste hejda sig själv från den typen av tankar som fladdrar iväg.
Ett sätt att praktiskt göra det är att känna efter i kroppen. Andning, fötter etc.
Vi går alla igång på lite olika saker tror jag och man måste kanske acceptera både sig själv och andras val. Den här kvinnan hade möten 90 dagar i rad och för henne var det säkert en viktig händelse att fira och berömmas för, men om du tänker efter så är det väl inte nåt du strävar efter? Du har ju andra mål. Jag tänker att hennes mål påverkar inte dig. Ibland när jag är härinne skulle jag ju önska att jag kunde leverera lite siffror, 100 dagar, 1 år eller nåt, men då får man fråga sig själv varför det vore viktigt. Roligt tror jag och det ser så snyggt ut med 500 dagar eller nåt annat, men i övrigt skulle det kanske inte betyda så mycket för mig. Och om jag kanske till och med skulle tycka att det var lite jobbigt eftersom alla andra inte är där.
Och nej, det finns inga genvägar till nykterhet. Jag blir också gruvligt otålig. Du kanske ska skaffa en sån där app där man registrerar både nyktra och andra dagar. Då kommer du upp i 150 förr eller senare och kanske får den där ”nu jävlar” känslan som man pratar om. Här förresten lyssnat på en föreläsning om hjärnan där man förklarade varför man återgår till de gamla hjulspåren vid förändringar. Det kräver mindre energi. En förändring i taget tills den var intränad rekommenderades. Små små förändringar som höjer vår dopaminhalt rekommenderas. Nu får du dina kickar och höjning av dopamin och endorfin av alkohol. Du behöver få loss de här substanserna på annat sätt.
Du är bra som du är och gör så gott du kan VaraFrisk! Jag är säker på att du lyckas.

Tack @Sattva ❤️ Ni forumvänner finns med mig i tanken också, om än lite i skuggan av jobb just nu. Alla våra diskussioner och erfarenhetsutbyte har gjort mig klokare och ni ger mig råg i ryggen.

Kram 🐘

Tack @Se klart ❤️ Den bilden att jag alltid vrider mig mot solen tar jag med mig 🙏🏻 Så himla fint uttryckt. Och sant, positivt tänk är min ledstjärna.

Kram 🐘

Ja jag håller med Seklart, och vad fint skrivet, att du vänder dig mot solen i varje given stund! Så sant!!
😍💫🌟🌼⚘🌷

@Tröttiz ♥️ skickar dig en kram.
Idag var jag på al anon möte. Det var så fint att få dela precis det jag kände och höra andras delningar. Jag kände gemenskap och hopp. Det finns verktyg för att hantera sitt liv. Kanske skulle det vara något för dig också?
Jag vet hur man kan må när man sitter ensam med alla känslor och tankar, det är ingen lätt väg ensam.
♥️ Ta hand om dig

Grattis! blev så glad av din kommentar, inspirerar mig. Kram!

Hej, jag springer varje dag! Mycket bra medicin! Heja dig, kram.

Segar mig uppför veckan men det blir lite bättre dag för dag (frukostklubben?)
Veckans höjdpunkter är skol- och förskola-hämtning. Sånt som mitt arbetsliv absolut inte tillåter (sett till vad jag har att göra) men jag har bestämt mig för att jag dels jobbar rätt hårt för det mesta, och att mitt liv blir bättre med de här timmarna med barnen. Just nu får det vara så. Jag lägger in mini-konferenser med mig själv i kalendern (så ingen kan boka in möten).
Lifehack för en mormor och farmor helt enkelt. 💪🏻
Jag skrev i Sattvas tråd om att mina känslor för mig själv när jag inte orkar har gått från ilska (på mig själv, känsla av att vara värdelös) till att- ja, vara helt okej.
Funderar på hur våra ”medfödda” självförtroenden spelar in i våra missbrukshistorier. Ska fundera lite.
Imorrn kommer kära vänner på middag- utlovat är o-lagad mat; ost, chark, bröd och sallad, punkt. Bra där Se Klart. 😘
Säger godnatt till er alla, som gör stordåd- varje dag, var stolta 🥰

Fast inte framåt-framåt som i en militärisk övning. Utan lite i taget. I den takt vi mäktar med. 🙏🏻

@sattva jag hade en liknande start på veckan, så trött - och så detta som vi kämpar med- tålamod. Och att sätta hälsan främst, sinnesro tycker jag är ett bra ord (som inte för mig hör ihop med AA). Jag tror att de invanda reaktionerna- dämpa, höja, förstärka, mildra. Med alkohol. Det kräver lång tid att hitta andra sätt att hantera känslor, inte minst tröttheten då.
Kag kämpar med det, men jag blir inte längre ARG på mig själv, som tidigare var min go-to känsla när jag inte orkade.
Framåt, ett steg i taget. Kram 🥰

Åh @andrahalvlek jag tänker på dig varje dag, förutom allt annat du visat dig vara (snickare mm) så är du faktiskt himla tapper! Traskar och trampar och vänder och vrider i varje stund livet - och dig- åt solen. Jag hoppas hoppas att fler än vi ser den lyskraften!
Jag har ju också streak nu (bara dag 22) men spräckliga tajts och aprikosa springskor var det här 🤗🏃
Snart är det fredag då ska vi fira oss själva och uthålligheten och livet. Kram till dig 🥰

Jag skapar en ny tråd här nu.
För det började blåsa en storm här nu och jag tror den kommer att blåsa ett bra tag.
Och jag känner nu just att jag vill hålla mej kvar här för att själv inte blåsa bort.

Jag skall hålla en paus med spriten, det är mitt första mål. Sen hoppas jag att det skall hjälpa mej att bli måttlig. Jag tror ju att det ska gå, det lyckas ju ibland. Men nu just vill jag bara lyckas hålla mig från den ett bra tag.

Insikter gör mej illamående.
Jag har alldeles för många tankar och känslor och vet inte hur jag ska hantera dem. Sedan lördagens fylla har jag knappt kunnat äta, så full av skam och skuld är jag fortfarande 4 dagar efter fyllan. Relationen till min sambo har fått sej en ordentlig törn efter helgen.
Jag inser att vårt förhållande är något vi måste tänka igenom. Före helgen skulle jag inte haft en sådan tanke, men tror ändå det är något som legat och pyrt som man tidigare inte velat tänka på. Och jag inser att jag inte varit ärlig mot mej själv. När man förnekar något inom sig själv börjar man till sist tro på det också.
Det är förändringar på gång här, det känner jag.
Jag hoppas bara att det dåliga blåser bort och det som är bra skall lämnas kvar. Emellanåt vet jag inte vad som är bra och vad som är dåligt.
En tid utan spriten kanske får en att tänka klarare.

@Sattva Att göra nya saker, som ett nytt yogaprogram, kräver en helt annan mental kapacitet. Inget går med automatik. Allt kräver koncentration och problemlösning. Din kropp reagerar med att bli sömnig. ”Lägg dig ner människa!” Vi får ha tålamod med våra kroppar och hjärnor, och lyssna på vad de signalerar.

Kram 🐘

PS. I morse höll jag på att gå till jobbet i färgstarka tights och knallblå löparskor, vilket är min promenadoutfit. Jag glömde ta med mig lunchen. Jag glömde ge marsvinen mat 😱 Men de hade pellets och hö, så det gick ingen nöd på dem. Andas, andas, andas.

Jag lever. Men just nu är det jobba, äta, sova och promenera som gäller. Ikväll slarvade jag med lunchrundan, jag ”hann inte”. Skitsnack. Ikväll blev det dubbelt så lång runda istället för jag ska bannemej inte bryta min streak nu. Det är nu jag behöver promenaderna som bäst. Hellre promenera än diska 😉

Vi har ingen inne extra nu under upplärningen, det är skarpt läge som gäller från dag ett. Klart att det är jobbigt. Med facit i hand borde vi ha tagit in någon extra, men nu har vi inte gjort det och på fredag har det gått en vecka. Efter första veckan går det lättare. Sakta men säkert nöter jag in vana efter vana. Klockan går i ett huj. Värst är jag ska prestera som bäst, snabbast och med mest precision, kl 15-17. Då är jag trött. Min jobbklocka brukar varva ner då.

Det blir bra, jag vet det. Andas, andas, andas. Och inte boka upp mig så mycket privat just nu. Så får det vara just nu. Hälsa på dottern, dansa linedance på söndagar och sjunga på torsdagar. Och promenera. Thats it. Inget mer. Punkt. Jag måste minimera antalet tider att passa, för det är verkligen en stresstrigger för mig.

Kram 🐘

@Sisyfos Så här lyder mitt dagliga löfte till mig själv: ”Jag är nykter för att ha tillgång till alla mina förmågor och känslor - och må bättre psykiskt.” Jag är inte troende och jag tror inte på någon högre makt. Jag tror på varje individs inneboende kraft.

Men dränker vi den kraften i alkohol blir det inte mycket gjort. Minns att min alkoholiserade pappa var så tråkig att klockorna stannade. Varje gång jag frågade om vi skulle hitta på något svarade han ”jag orkar inte”. Varje gång. Sådan vill jag inte vara.

Kram 🐘

@Kungslilja Så stark du var för att du inte lät dina tankar på alkoholen lura dej idag!
Det är svårt och jobbigt att stå emot!
Hoppas medicinen kommer att göra det enklare.
Hoppas också att du fortsätter skriva av dej här och tillåt dej själv vara stolt för varje gång du märker att du inte ”tog det där glaset.” som du trodde du verkligen behövde för att dämpa den eller den känslan. Att hålla sig distraherad med något kanske hjälper litegrann.
Det där med att förstå sig på sig själv är också något jag funderar på. Insikten (eller det att jag kanske nu först börjar erkänna för mig själv) att jag har ett problem med a har också gett andra insikter, om mej själv och om mina relationer. Eller kanske inte insikter utan mera insikter i att det finns frågetecken. Kanske saker och ting inte är så som jag tidigare trott. Det är mycket som pågår i hjärnan, nästan för olidligt vissa stunder men jag tror att om jag kan undvika a så kommer saker och ting snart bli klarare i mina tankar.
Kämpa på nu och många styrkekramar från mej!

@MrsM starkt och bra beslut att vänta 🌸
Känn dig stark och stolt ☺️
Tro du att du kan nå fram till honom genom familjefrågan? Om han också sörjer att inte ha barn än så undrar man ju lite hur han ser på sig själv som pappa?
Vilken pappa vill han vara? En som dricker och allt som kommer med det, eller en frisk stabil och nykter pappa?
Kan han börja leva som den pappan han vill vara?
Istället för att dricka över sin sorg (som bara tar honom längre bort från barn) så vore det ju bra att jobba mer mot att bygga upp sig för att göra dig redo för barn.
Kan han göra det?
Om han inte lyckas vara den pappan nu, i levnadsvanor så är det kanske inte så sannolikt att han kommer kunna vara det sen. Det är ju inte direkt så att livet blir mindre stressigt och pressat när man får barn 😅 snarare uppstår det fler situationer där man känner sig slutkörd och behöver vila/lugna ner sig/ unna sig något etc…
Det finns ju också hur mycket som helst skrivet runt alkohol och barn som du kan ta fram för er båda att läsa tillsammans.
Se hur han ställer sig till det.

Det du berättar om hans umgängeskrets som uppmuntrar drickandet är ju helt klart ett stort problem. Kommer den yttre pressen någonsin försvinna? Kan de ändra sig? Hur ska din man klara av att hålla sig nykter även i den miljön?
Kommer de fortsätta dricka pch bli fulls fast barnen leker omkring dem på alla middagar och träffar?
Hur ser en reslistisk bild ut av erat liv med fsmilj där ni bor i dem umgängeskrets ni har?
Jag hoppas verkligen du hittar kraft och ork genom detta. Ta hand om dig själv, ladda batterierna och va med vänner och fsmilj som stöttar dig. ❤️

Kör på, det blir inte lättare att sluta någon annan gång. Däremot så minskar suget vartefter. Läkare har ju tystnadsplikt, tror inte det kan leda till indraget körkort att söka hjälp för alkoholberoende. Men att skriva mycket här kan vara en god hjälp. Jag tycker du ska sätta en tydlig plan för nedtrappnigen, hur många dagar den får ta. Och sen kämpa dig igenom den första nyktra veckan, det blir snabbt bättre! Styrka till dig!

Idag har jag känt mig ledsen och frustrerad. 😔 Ledsen på omständigheterna, att alkohol kan ta så stor kraft, påverka människor och jag ser den som en delorsak till brytning. Människor omkring den beroende som påverkas. Han vill ju ha ett gott liv men är så i träsket. Jag upplever och upplevde att han inte vet eller tror att han kan ta sig upp. Långvarigt missbruk.

Det blev ingen lägenhet för dottern😢😢
Jag blir skogstokig och förtvivlad😩

I måndags handlade TV-programmet "Fråga doktorn" om alkohol och beroende. De sa att det kommit en ny studie som bekräftar sambandet mellan cancer och även små mängder alkohol. Det ska jag ha i åtanke, faktanörd som jag är. Hoppas att det kan bli ytterligare en motivationsfaktor till att dricka mindre.

Men vilken seger! Jättebra gjort! Och vad skönt med hjälp av Naltrexon också. Visst kommer fler strider, men nu vet du att de inte varar så länge och hur skönt det känns att ha stått emot. Jag har en känsla av att beroendet liksom skapar de där dramautbrotten för att man ska tycka att man har anledning att dricka. När man ser det så är det lättare att lugna ner sig tycker jag.

Hoppas att du når ditt mål och kanske till och med gör det till ett delmål =) Oavsett vad önskar jag dig framgång och ser fram emot, vi ligger ju princip i startgroparna både du och jag, att vi får chans att samla fler dagar.

Lycka till! Jag tänker lite som dig, man får sina tankeställare.

@Varafrisk tror inte du ska känna så med AA möten. Enda kravet som jag förstår är att ha en vilja att bli nykter.
Prova igen!💖

@Varafrisk alla gör vi vår egen resa mot förändrat drickande.

Jag mår mycket bättre mentalt nu jämfört med för en månad sedan. Men jag har den första veckan utan alkohol i färskt minne. Vill aldrig må så igen! Så jag tror faktiskt att det har varit mycket rädsla som har hjälpt mig denna gången.
Kram 💖

@Backen123 , precis så är det-precis där är jag nu. Har plöjt på, igenom allt-tror inte jag fällt en enda tår. Har inte fått chans att sörja alls... Nu ringer min a och är drängfull. När jag inte svarar ringer han dottern. Hon sätter på högtalaren och han kan knappt prata. Hjälper henne avsluta samtalet och sedan blocka honom. Vi pratar om det sen...
Fy, vet inte hur jag ska bli av med detta-nya brev med delgivning ang skilsmässan kommer. Men han skriver inte på ett endaste papper....

@Qwer1 Jag hejar på dig! En dag i taget blir så småningom många... Alla knep är tillåtna 👍

Idag är det min tredje dag. Jag har hittat ett sätt att få dopamin det är att springa!

Så har dag 2 nästan passerat. Har riktigt längtat efter att få sätta mig ner både för mer läsning i alla andra trådar samt att själv få skriva.
Hade tur och fick ett snabbt besök på vårdcentralen, en sådan där videotid. Har fått Naltrexon utskrivet. Förstod inte helt hur det fungerar mer än att det ska minska suget. Just nu kanske jag inte behöver förstå mer än just det.
Jag tror som @TappadIgen klokt påpekade att skrivandet är viktigt för att sätta ord på saker och förstå sig själv. Förstå mig själv.... Jag förstår att det finns mycket jag inte förstår om mig själv också saker som jag förstår men inte velat ta till mig. Jag var exempelvis väldigt säker på min sak när jag skrev att dag 1 och 2 skulle vara lätta. Så fel. Den här kvällen är rent ut sagt skitjobbig! Skyndat från arbete till hemmet för att koppla upp mig till en utbildning. Bara få uppkopplingen mm att fungera gjorde att suget kom. Om jag haft kvar biben hade jag lätt hällt upp, säkert med åtanke om bara ett glas, vilket sedan hade blivit två, tre..... Istället fyllde jag upp en karaff med vatten. Läst i olika trådar att det är viktigt att dricka mycket vatten. Att inte ha druckit någon alkohol under kursen trots suget gjorde mig lite morsk. Faran över! Följde med dottern på hennes träning. Märkte att jag satt och räknade minuter. Tills vad? Tills jag fick dricka vin såklart. Med vetskap om att inget vin fanns hemma sammanslaget med en trött och grinig dotter dalade humöret. Hennes tjurighet och val av att inte ha studerat inför morgondagens matteprov fick mig vid hemkomst att fullkomligt explodera. Om jag bara haft vinet att stilla mig med! Gick så långt att jag lämnade hemmet för några minuter. Stor utanför porten i valet och kvalet om att gå till någon kvarterskrog, bara ett, ett litet glas. Den inre förhandlingen: "jag kommer må bättre och bli en trevligare förälder då" - "nej det blir du inte, för det blir nog inte bara ett glas och dessutom så ett glas är mer än inget". "men jag står INTE UT! bara ett glas, det gör väl ingenting" - "då kan du inte skriva att du klarat 2 dagar..." "men jag kan ju bara ta det i munnen, känna smaken och sedan sakta låta det åka tillbaka i glaset, då har jag ju ändå inte druckit!" Mitt i den där inre totalt snurriga dialogen förstod jag hur maktlös jag är. Vilket gjorde mig ännu argare. Jag ville känna att jag äger kontroll över alkoholen (jag kan stanna vid ett glas för att jag vill det) men inser att, även om det bara blir ett glas så är det ändå precis tvärt om. Så jag gick hem igen, satte mig ner och förhörde dottern på matten. Nu sitter jag otroligt stolt men samtidigt med facit i hand om hur kommande dagar, veckor och månader kommer att se ut så är jag rädd. Jag hoppas att tabletterna jag fått utskrivet kommer att vara en stöttande del i vägen framåt. Jag längtar tills den dagen kommer då jag inte står utanför porten i valet och kvalet, där alkoholen inte är det första som dyker upp i mina tankar för att döva stress, konflikter eller annat obehagligt. Fy vad jag längtar dit!

Hej,
Jag tycker du verkar landad i var du är- här. Bra. Jag har själv inte testat programmet men många tycker att det är jättebra, tänkte att det kan vara en start, och insikter. Mitt bästa tips är forumet, läsa och skriva här. Och att ta en dag i taget. Kram!

God kväll:)

Det blev jobb idag! Kände att jag ville inte sjukskriva mig. Hade några besök inbokade bla ett nybesök och det trasslar till det så om någon är sjuk eller det blir avbokat. Hur som helst tog sovmorgon och det blev ändå en bra dag på jobbet. Imorgon är hela dagen inbokad men bokade om några besök på fredag så då har jag tagit flexledigt. Det känns skönt! Min CPAP var helt kolsvart i lördagskväll när jag skulle sätta på den därför var jag tvungen att ta kontakt med sömnmedicin. Och det kan ta sin tid innan man får prata med någon...men nu har jag den turen att min sköterska ska ringa på fredag.

Var på mammografi i måndags. Eftersom jag har 50% förhöjd risk att drabbas av bröstcancer går jag på årliga kontroller samt träffar min bröstläkare en gång om året. Han skickar remiss till mammografi men jag blir även kallad från ett annat system och dessa två kan inte synkas. Så när jag var där i måndags, det var inte utifrån remissen. Ikväll fick jag ett meddelande från Unilabs i Kivra vilket jag aldrig någonsin tidigare har fått utan det brukar komma från bröstmottagningen. Jag blev SÅ himla rädd och tänkte att nu har man sett något och måste ta nya bilder....fast jag hinner ju tänka så mycket mer. MEN....det fanns inga tecken på bröstcancer...och den lättnaden är underbar!!

Min dotter kan få hyreskontrakt på lägenheten hon tittade på igår man måste dock ta kreditupplysningar. Nu håller vi tummarna för att hon ska kunna få lägenheten trots betalningsanmärkningar men att min man och jag går in som borgenärer. Så himla nervöst! Det skulle vara en så fantastisk lycka om hon kunde få denna lägenhet!

Ja..så är det då mitt alkoholberoende...och det känns som om vad ska jag skriva om...för det blir ju lite tjatigt med en person som inte går vidare. Tycker att det ska bli skönt att vara ledig på fredag för att inte ha något inplanerat..vila hjärnan..rensa den...för att se kan jag komma vidare. Hur kommer jag vidare?? Och det bästa är nog som @Se klart skriver..en dag i taget...men ibland vill jag ta 150 dagar i taget då jag är nykter...men det finns inga genvägar till nykterhet..så är det.

Har varit uppkopplat till ett AA-online-möte. Anledningen till att det inte blivit fler beror inte på att jag inte vill. Men när jag var med på det mötet så var det en kvinna som har det varit med på 90 AA-möten 90 dagar i rad..jag vet inte om det var en vadslagning...men det gjorde mig lite stressad. Jag förstår att det är jättebra att jobba jättemycket med sin nykterhet...men när det blir för mycket uppmuntran till att läsa, massa möten på AA....då blir det för mycket och det blir kravfyllt och jag backar.

Hur som helst nu så ska jag i alla fall tappa upp ett bad och därefter ska vi äta pulled chicken:)

Kram:)

@Se klart Tack, jag ska testa det. Kanske har jag fel men känner att jag behöver börja med att försöka landa i att jag är här. Kanske har jag fel?

@TappadIgen Tack så jättemycket för ditt svar. Det ligger nog väldigt mycket i det du skrev, att det är viktigt att sätta ord på saker, det leder till insikter. Jag ska fortsätta att läsa runt här och med arbetet att "definiera mig".

God kväll @Ase!

Har inte heller hört det citatet som @Se klart skrev. Så kul!

Du är ju så himla klok! Jag är också klok men har nog inte riktigt kommit upp till din nivå ännu...hihi...är glad för din skull och blir imponerad:)

Har endast varit med på ett AA-möte-online. Då, när jag var med så var det en kvinna som ...nu kommer jag inte riktigt ihåg...kanske slog vad...eller kanske inte...men hon hade varit med på AA-möte 90 dagar i följd! Vilket gjorde mig lite stressad! Jag tänker att bryta en vana/ett alkoholberoende ...jag skulle vara glad om jag kunde fixa en, två dagar i veckan för att sedan kanske kunna utöka det hela. Tänker att sponsor verkar jättebra men som du säger det tar tid ...och det kan avskräcka mig så här inledningsvis. Du har ju barn hemma vilket jag inte har...så jag har mer tid.

Tycker du att du mår bättre mentalt?

Varm kram till dig:)

Kram:)

@Magnus Vad tror du om ett zoom-möte på temat?

Min tanke var ju att mikrovanor inte är lösningen på allting, men kan vara en del av lösningen.

Det första man ska göra är att fundera på vilken slags människa man vill vara. Sedan kan man börja fundera på vad som behöver förändras för att bli den människan och sen kan man identifiera ett litet görbart steg som man kan ta emot det och sen göra det. Allt behöver ju inte ha med just alkohol att göra heller, även om det är fokus här på forumet.

En mikrovana som de tog upp i slutet av programmet som jag skulle vilja tipsa om är en som kan vara speciellt läglig nu när hemarbete har blivit så vanligt. Det är att se till att kroppen kommer ut och får naturligt solljus på morgonen 5-10 minuter. Det hjälper oerhört mycket för att ordna till sina sovvanor. Många kanske får det naturligt på väg till jobbet, men man kanske inte jobbar vanliga tider eller kanske fortfarande arbetar hemifrån som jag gör t.ex. Det är värt så mycket att ta en liten kort promenad på morgonen och är en mikrovana som man verkligen får valuta för insatsen.

@Se klart Små bitar - det är väl så man äter en elefant? Det var jätte roligt och så sant!😂. Har aldrig hört det förut.
Tack för pepp💖
Kram

@Tofu jag tycker det är tuffa frågeställningar du ställer här på anhörigsidan. Förväntar du dig svar varför vi eller den mobbade inte går, ber nån dra åt ..... på riktigt? Vad säger din man?
Jag upplever det väldigt tydligt här vart många står efter år av rädsla, skam och mental trötthet och då är det inte så lätt att lyfta blicken. I flera år vet du nog inte om att du är medberoende, att du gör allt i din makt att allt ska bli bra för att till slut rasa eller komma i kontakt med ex den här sidan och få påbörja processen mot att ta dig ur eller tillfriskna.
Och att likställa det med mobbning som för mig förknippas så med barn känns inte heller rätt, för det är nog få barn som vågar sätta ner foten, eller?
Och som min alkoholterapet sa efter att jag ställt frågan, varför reagerar jag så konstigt, med en unfallande attityd många gånget?, du vet innerst inne att det är något som inte stämmer.

Mår bättre idag. Lite piggare, inte så tung. Att må bra är verkligen inget man fixar på en dag, och kanske man inte känner de verkliga effekterna förrän efter många, många månaders systematiskt arbete ned att sätta sin hälsa först. Funderar på allvar nu att gå ner ytterligare i tjänst. Funkar det inte ekonomiskt får jag väl gå upp igen.
Har även slutat kolla på andra jobb. Har eg ingen tanke på att byta jobb, det är bara ett flyktbeteende. Att distrahera sig lite när det känns motigt. När svaret ju är att gräva där jag står. Det är ett bra jobb, bra kollegor, ingen pendling. Motståndet är så mycket mindre idsg, när jag inte är lika trött. Blir inte heller så ur balans av oförutsedda saker, som jag kan bli en tröttare dag.

Hej @ase
Vad bra du jobbar på, klokt och målmedvetet. Ibland tror jag detta med en dag i taget är helt avgörande- eller för vissa av oss iallafall. Då håller man tankarna på plats och tyglar allt kring ”men hur blir det på nyårsafton” det kan ju få den vettigaste att misströsta. Så småningom kommer nyårsafton och så klarar man (rentav njuter!) av den dagen också.
Små bitar- det är väl så man äter en elefant? Kram!

Du har nog rätt@Sisyfos ❤️ Jag har precis börjat bli stabil. Dumt att förstöra något något nu. Fortsätta jobba framåt istället. Sen får vi se längre fram.

Nästa helg ska jag på min första nyktra kryssning i vuxen ålder. Det blir en upplevelse. Det är temakryssning. Så är en grej av det hela. Ska bli himla kul. Jag och sambon ska åka och vi har lyxhytt. Jäkligt skönt om folk blir fulla och jobbiga. Bara att lägga sig och se på tv. ☺️🌺

@Soffi skrev:"I jämförelse med hur jag levde förut är jag ju faktiskt så ljust grå att man bara ser att det är grått om man jämför med absolut vitt. "

Vad fint skrivet! Har med mig dina tankar om grått i mina funderingar framåt. Vi känner ju inte varandra, Soffi, men jag läser ofta det du skriver med stor behållning. Jag mixtrar lite med hur jag gör med det gråa. Har precis nu börjat njuta på riktigt av att vara nykter, och hitta riktig avkoppling i det. Det gör det lite mindre intressant att låta de gråa ränderna i väven bli för mörka.
Jag är också vildsvinslantis, en del av mitt nykterhetsjobb (livskrisjobb) äger rum i ett jakttorn med grisarna på säkert avstånd.

Och spännande med prickarna utanför klustret. Och vad vi tror om oss själva.

Ha en fortsatt fin onsdag!

Jag vet vart du är, även om kärleken är död så finns ju drömmen kvar där du är. Det är en sorg och en kris att ta hand om, du gör det bra och är klok inför din dotter, fast jag vet hur ont det gör i en när den beroendesjuke visar sin sårbara sida, som sagt vi är friska dom är sjuka och där ligger svårigheten att säga nej i att hjälpa mer

Tack för att du skrivit en så bra sammanfattning och delar med dig av dina reflektioner @TappadIgen. Det var särskilt intressant att läsa om din tidiga reaktion, att det inte skulle passa för att avstå alkohol och att alkoholstopp inte är en mikrovana i sig.

Samtidigt finns det som du skriver en hel uppsjö med saker kring mikrovanor som kan vara användbara samtidigt som en förändrar sina alkoholvanor. Du ger flera bra exempel på detta och på annat som var intressant i programmet. Tack!

@gros19 Förstår, 17 mil är en bra bit.
Jag ska på mitt andra al anon möte ikväll. Har varit på ett möte för ett år sedan och då kände jag mig malplacerad.
Nu kommer min sambo hem efter 1 månadsbehandling och jag känner att det jag behöver just det du beskriver att alanon ger.
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter. Det stärker mitt beslut att gå på möten ännu mer.

@Charlie70 ja, det är nog så att jag behöver bli bättre på att lyssna på signaler från kroppen. Nykterheten måste få komma först.

Det är något helt nytt för mig att sätta mig själv först. Men just nu behöver jag det för att klara det här.
Märker att barnen och även maken är helt ovana vid att jag inte alltid finns till hands.
Jag har börjat gå på online möten 1-2 gånger i veckan och då stänger jag in mig i sovrummet. Det är väldigt sällan jag får sitta i fred den timmen jag är på möte fast jag har sagt till innan.
Jag funderar mycket på att verkligen satsa och ta en sponsor och göra de 12 stegen men jag vet inte hur jag ska hitta tiden till det. Men än en gång nykterheten måste komma först.

Idag har jag varit utan alkohol i en månad. Får jag lust att dricka någon gång så kan jag bara skrolla lite i min tråd för att se hur jag mådde för en månad sedan. Jag är inte säker på att jag skulle klara att må så en gång till. Nej fy sjutton alkoholen får inte ta någon plats i mitt liv igen men hjärnan är lurig och jag kan inte alltid lita på mig själv. En dag i taget och idag dricker jag inte.

Hej
Testa programmet här på alkoholhjälpen?
Läs mycket här och skriv i din tråd. Att bli nykter enligt min erfarenhet är ett långsiktigt jobb men går fint att göra det en dag i taget! Heja dig!

God morgon och tack @finalisa för påhälsning här! 🙏🏻🌻💕
Jag har gott hopp om onsdagen! 😍

@majsan_nu Är ganska så säker på att det blir ett liv utan vin framöver. Men behöver testa ordentligt att vara måttlig, fungerar fint nu. Men som sagt, kommer nog tillbaks hit efter prövotiden 😇Kram till dig❤️

Så bra det låter! Och med anledning av det du skrev i min tråd, om jag får ge dig ett råd tycker jag att du ska låta bli alkohol helt tills du mår bra. Det är alldeles för lätt att lura sig själv att det är ok med ett glas. Det funkar till en början, men om man använder det för att må bättre så funkar det för det ändamålet kortsiktigt, sen får man kanske ångestpåslag av alkoholen, dricker på det och så är cirkusen igång. Få ordning på ditt mående innan du ens tänker tanken tycker jag. Det lät inte kul det liv du hade med alkohol inblandat.

@Se klart 🧡
Godmorgon! Tittar in i din tråd för första gången på mycket länge...
149 nya inlägg..😊
Har inte läst ikapp men vill gärna önska dig en fin onsdag 🤗 och hoppas du får en fin eftermiddag med barnen.😊
Kram 🧡🍂🍄🧡

@Tofu Vilken intressant frågeställning!
Jag upplever att min partner är som två personligheter som han pendlar mellan. När han är i sitt friska jag så upplever jag honom ärlig, uppriktig och med en sann önskan om att sluta dricka och vilja att vara ett god partner. Han är kärleksfull. Så tar beroendepersonligheten över och jag känner en känslomässig distans direkt och han går in i en helt annan person (så upplever jag det), känns avståndstagande, börjar distansera sig och blir som en helt okänd människa för mig. Skapar situationer som gör att han tillslut dricker för att någon gjort något eller något har hänt (oftast är det han själv som triggar igång detta). De här pendlingarna gör att jag har jag har gått tillbaka för jag tycker mig se en människa som verkligen vill ur sitt missbruk. Det blir också som en destruktiv bindning i slutändan.
I en relation med en person utan missbruk så hade jag lämnat tidigare men det är svårare och tar därmed längre tid att komma till den punkten att man måste lämna för sin egen skull. Rent logiskt funkar det ju som du skriver men känslomässigt är det mer komplicerat och invecklat. Jag känner en skuld också i att lämna en person som är sjuk och kan dö i sitt missbruk. Samtidigt i hela den här processen så blir man sjuk själv ( eller så har man de sjuka mönstren med sig från tidiagre) man börjar själv gå in i förnekelse, skuld och skam och man trycker bort sina egna behov för att på något sätt försöka rädda eller hjälpa en person som egentligen inte bli hjälp av att man agerar som man gör.
Man brukar ju jämföra alkoholism med andra sjukdomar och när en nära anhörig få en sjukdom så lämnar man ju inte bara.
Det är väl därför medberoendet kallas djävulsdansen. Jag själv har dansat djävulsdansen i två år och det tar sin tid innan man slår i sin egen botten.
Jag tror det är en god hjälp att tidigt utvecklat förmågan att sätta sunda gränser, ha en god självkänsla osv för då har man det i sig att var och en får ta ansvar för sitt egna liv.
I slutändan när man når sin egen botten så kommer man fram till precis det du skriver.
Tycker det var en jätteintressant frågeställning och det är ju precis det du skriver en medberoende behöver inse så snart som möjligt, frågan är hur man kan nå den medberoende till den insikten tidigare?

@Sisyfos skrev:"Å glöm inte det viktigaste i det här just när det känns lite jobbigt:
” Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.”"
TACK!!! Jo, det där har jag ju glömt ett tag 😯🙄, så tack för välbehövlig förpåminnelse🧡.

@Torn skrev:"Jag blir ju väldigt nyfiken i vilken bransch du jobbar inom." @Torn skrev:"Skämt åsido, ett jobb är ett jobb, det får aldrig innebära att man inte mår bra pga ens jobb. Då är det något fel, som måste åtgärdas."
Först, vilken bransch jag jobbar i har nog väldigt liten betydelse, det handlar nog mer om min roll som ligger utanför linjearbetet, plus företagskultur "så här har vi alltid gjort ..." ... den ligger så långt ifrån vad jag är van vid ... och jag har jobbat i snarlika roller på andra företag i 20 år ... jag är den första med någon erfarenhet alls i bagaget som det här företaget anställt i en sådan här roll har jag förstått ... Och så cheferna/ledningen ...
Vad är min del i det hela?
Varför reagerar jag som jag gör?
Vad kan jag göra annorlunda?
Mycket tankar ... ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.

Vildsvin som nykterhetscoacher! Japp det har jag, det slog mig nu på morgonen, och det funkar jättebra! 😂😂🤣
Grisarna fick mig att förändra en liten grej som just nu hjälper mig i alla tankeprocesser.
Ja, ni som "känner" mig vet ju att jag promenerar mycket i skogen. I somras hände det några gånger att jag kom för nära och skrämde upp grisar - inte trevligt! Den största är i storlek av en liten ponny! Tur att den inte kände sig trängd ... Även kultingar gick jag på - tur att morsan inte syntes till/blev ilsken 😨.
Jag vill ju egentligen ha tyst när jag promenerar, bara höra naturens egna ljud, men uppenbarligen var ju jag alldeles för tyst själv ... bara att välja: Sjunga/prata högt för mig själv - kändes fånigt 😅😂 - eller ha något annat ljud med mig, typ podd på hög volym och utan proppar i öronen.
Det har blivit mycket Sommarprat, P1 Kropp och Själ, Närvaropodd, Alkispodd, Hedman & Hedén, mm mm. Ja, jag lyssnade ju en hel del även innan eftersom det är mitt sätt att koppla av på kvällen, jag kan ju inte se på TV ... Men nu har det verkligen blivit överdos! Så mycket att jag inte riktigt längre håller isär vad jag hört vad. 🤔🙄
Och nu idag är det fortfarande för mörkt att gå ut, jag är inte mörkrädd alls men jag vet ju att det är grisarnas tid nu, så då läser och skriver jag här i stället 😁😂. Bra för att komma vidare i mitt jobb med mig själv.

Jag har läst en del av diskussionerna om svart, vitt eller gråskala? Det är jättebra att det diskuteras! Jag har tänkt att svara flera gånger där diskussionerna pågår, men så har jag inte "varit klar" med mina tankar. Jag tror det var Sisyfos som skrev för ett bra tag sedan att hon undvek att skriva ibland för att hon ville att det hon skrev skulle vara sant. Jag tror att jag är där nu. Men sanningen förändras ju över tid. Allt förändras över tid. Jag hoppas att det är en utveckling som sker ...

Jag är ju grå. Jag får dricka - om jag vill. Det började, för ett par år sedan, med att jag trodde jag ville kunna dricka måttligt, socialt och när jag var ledig efter att jag varit helt nykter i minst tre månader. Det målet har förändrats. Jag varken vill eller "behöver" dricka socialt. Jag vill bli vit. Mitt mål är att må bra - och då passar alkoholen inte in i mitt liv.
Men jag snubblade i somras, "medicinerade". Jag har funderat jättemycket på det, att jag har druckit av "fel" anledning. Funderar fortfarande och jobbar på att må så bra att jag inte ska behöva alkohol som medicin.
Men jag tänker ändå att det är bra att jag får dricka!! Bra att jag faktiskt inte ändrat mitt mål till att vara helt vit (även om det nu är en strävan). Bra att jag inte räknar dagar (jo, det gör jag ju ... men det är inget mål i sig att uppnå X dagar). Det bästa är att mitt huvudmål är att må bra!!
Varför då?
Jo, jag tror att det har räddat mig från att dricka mycket vid mina återfall. Jag tänker aldrig att "nu när jag tog det här glaset så har jag sabbat min svit av dagar så jag kan lika gärna dricka mer och dricka mig full" eller "f*n, nu drack jag ett glas, jag klarar inte att vara vit" ett nederlag som triggar till att dricka mer. Och mer.
Jag kan ta ett glas, vakna upp och ta tillbaka fokus till - Jag vill må bra! Och stoppa efter ett glas. För mängden har absolut betydelse för hur jag mår.
Jag vet ju också att förbud ibland får mig att bli obstinat. Ett totalförbud skulle kunna få mig att dricka om jag är på det humöret...
Jag är alltså tacksam för att jag är grå. I jämförelse med hur jag levde förut är jag ju faktiskt så ljust grå att man bara ser att det är grått om man jämför med absolut vitt. Så lite svart är inblandat i min färgpyts nu.
Jag kom att tänka på detta när jag läste frågan om varför man vill kunna dricka. Anledningarna kan vara många. Huvudsaken är att man själv har reflekterat och "vet". För sanningen kan ju förändras. Viktigt att reflektionen pågår. Tror jag.
Måttligt eller sparsamt?
Jag har aldrig varit i kontakt med vård där de försöker lära ut måttlighet så jag vet ingenting egentligen.
Men som Sländan (tror jag det var?) beskrev det, att man får dricka varje helg om man vill - då tror jag inte på måttlighet! Då gör man det ju till en vana, kopplar alkoholen till något så livsviktigt som avkoppling och vila 😱. Det är ju som upplagt för att det ska eskalera just för att man håller fast vid att man "behöver" alkoholen, just för att man ser fram emot den varje helg.
Sparsamt tror jag däremot på - om jag får lägga till sporadiskt! Alkoholen får inte bli en regelbunden vana och den får inte kopplas till något man behöver. Då tror jag att det går alldeles utmärkt för en del att ta ett glas ibland. Jag kom fram till detta efter att bla ha lyssnat på podd om mikrovanor ...
"Vetenskapen säger" att det är bäst att låta bli det första glaset om man är/varit beroende. Ja, så är det. Men vetenskap går ut på att generalisera, hitta trender och dra slutsatser.
Det enklaste och absolut säkraste är nog därför att följa rådet att låta bli att dricka.
Men för den som tror/vet att de är "en prick utanför klustret" - ja, då vill inte jag döma den som provar sig fram och hittar till sitt sätt att dricka på ett sätt som de OBS mår bra av. Tyvärr är det nog alltför många som vill vara prickar utanför klustret, iaf i början ... men var och en måste ju hitta sin väg, sin prick ...
Det är så tydligt när jag läser här på forumet - vi är individer.
Hur ofta hör man inte forskare säga "på gruppnivå gäller att ... men på individnivå kan det vara annorlunda ..."
Det gör vårt jobb här lite besvärligare 🤔... Men forumet så oerhört berikande!!!

Ja, det var lite av mina tankar som pågår just nu.

☝💡 och jag kommer ihåg!
Jag är okej som jag är.
Jag gör så gott jag kan - det räcker bra.

Kram!

Roligt att höra att det går bra på jobbet. Vem trodde egentligen nåt annat 😀.
Rutiner är extremt viktiga och ger ett lugn i arbetet tror jag. Mer och tydliga rutiner så att fokus och energi kan läggas på att identifiera förbättringar istället för att fokusera på vad man ska göra. Alldeles för mycket har varit personberoende hos oss.
Då märks det tydligt när nån slutar.
Du har såklart hunnit skriva andra visdomsord:
" @Andrahalvlek skrev:"Många, även jag historiskt, uttrycker att deras drickande inte går ut över deras arbete. Om man då betänker att hjärnan tar skada av alkoholen, och att den inte får sin välbehövliga processtid nattetid, så kan man ju gissa vilka stordåd de skulle uträtta om de inte drack alkohol. Sug på den."
Och så är det verkligen. Ibland har mitt fokus legat på funderingar om jag ska handla eller inte, dricka eller inte. Oron och rastlösheten i kroppen efter en kvälls drickande. Fylla som knappt gått över när jag anlänt till jobbet. Så man kan ju fundera.
Tror absolut att vissa av mina förmågor påverkas negativt om jag dricker eller behöver ägna tid åt att fundera över om jag ska handla på hemvägen. Fokus är inte där den borde. Skönt att slippa denna distraktion.

@Sattva Min kollega har vikarierat på den här chefstjänsten i typ två år. Hon har jobbat på avdelningen i 15 år. Hon KAN jobbet. I sömnen. Nu har jag fått chefstjänsten, och hon kan ta ett kliv tillbaka och bli ”andreman”. Vi är bara två totalt som är ansvariga för just den här verksamheten. Så hon ”lär upp” mig på det jobb hon inte ska ha längre. Och vi har ingen överkapacitet för inlärning, jobbet ska göras samtidigt.

Men hon har i två år varit en ofrivillig chefsvikarie. Hon tar ENORMT mycket ansvar för verksamheten, men hon vill egentligen inte vara chef. Hon har svårt att säga nej och sätta ner foten. Det har jag inga problem med längre, de striderna kan jag ta. Jag går på alla möten och pratar för vår sak, och sen informerar jag henne.

Det är kämpigt just nu med rollerna och innehållet i rollerna. Hon är mån om att jag ska få göra på mitt sätt, samtidigt som man inte ska laga något som inte är trasigt. Det är bra att kasta upp allt på bordet ibland och sortera i nya högar. Jag är tex noga med att vi ska ha saker på pränt, men att vi inte ska överadministrera. Men det funkar inte att en av oss har det mesta i huvudet.

Kram 🐘