@Bubbelmorsan Tack snälla för pepp. Det är nog rädsla ja, för massor av olika saker. Satt precis och tänkte på att jag är rädd för att suget ska komma typ i morgon eller övermorgon även om jag klarar av den här dagen. Det stämmer nog att jag är väldigt hård mot mig själv. Extremt hård faktiskt. När min nyktra vän tog ett återfall sa jag att händer alla och att hen är grym som kämpar vidare. Men har väldigt svårt att säga detta till mig själv just nu.

En sak som jag tror bidrog till det här är att jag har varit väldigt förälskad i en person som också hade väldigt stora alkoholproblem. Jag konfronterade personen och hen slutade att dricka när vi hade setts i ungefär ett år. Med den här personen var det lätt att hålla sig nykter, för jag såg hur illa det gick för henne. Men för några månader sedan ville hon sluta ses. Och då var det som att jag tappade fotfästet totalt. Sedan har det hänt andra grejer så totalt sett har hösten varit oerhört tung. Har inte alls känt den där sköna känslan av att vara nykter utan snarare haft funderingar på om jag någonsin kan dricka normalt igen (klassiskt, jag vet) och tyckt väldigt synd om mig själv som har den här sjukdomen. Ni vet känslan som säger "varför jag?". Jag önskar bara att jag hade varit mer stark.

@hsp-metal Jag har varit nykter som längst i ett år, hamnade efter den, liksom alla andra nyktra perioder, tillbaka i ett destruktivt alkoholbruk. Det kan ha tagit en dag, en vecka, månad eller år, men förr eller senare fann jag mig på ruta 1. Den senaste nyktra perioden innan den jag nu befinner mig i, vilken förhoppningsvis är det sista, var inte så lång, några veckor, men då tog jag ett riktigt uselt återfall där jag tryckte i mig en hel flaska mousserande, öl, vin och någon spritskvätt. När man är inne i beroendet finns det till slut nästan inga gränser för vad man får i sig.

I övrigt håller jag med @Bubbelmorsan helt och hållet, var snäll mot dig själv, vi är bara människor och gör så gott vi kan. Alkoholmonstret är en tuff fiende, men varje dag som nykter är en delseger. Alla gör fel, det som definierar oss är hur vi agerar sedan, precis som @Bubbelmorsan skrev.

@Thompa_68 Tack för fina ord. Försöker att inte vara hård mot mig själv men det är svårt. Var nästan säker på att jag hade klarat det värsta. Är inne här och läser mycket nu och det är så mycket igenkänning, oavsett hur långa perioder man har haft i nykterheten. Mitt första nyktra år var nog det bästa i mitt liv, men hösten har varit otroligt tung. Det är ingen ursäkt men kanske en förklaring.

Första natten avklarad. Kunde ändå sova lite. Det var en rätt ytlig sömn där jag vaknade några gånger. Känner mig fortfarande väldigt ledsen men på något sätt har jag ändå lite mer hopp i kroppen i dag. Vet inte var det kommer ifrån men ska försöka uthärda dagen och jag vet att i morgon kommer det bli ännu bättre. Jobbar på att förlåta mig själv.

Jag känner mig som en utomjording på jobbet i dag. Jag vet att ingen förmodligen går och tänker på mig och mina senaste dagar, men det känns så. Och jag känner mig så annorlunda.

Är väldigt trött på den känslan.

Är säkert inte ensam här inne om att ha känt så här. Som att man precis landat på jorden och plötsligt inte vet någonting längre. Jag känner att jag suger på allt jag gör och att jag inte har någon energi som helst kvar.

Försöker hålla modet uppe och ska se till att få i mig lite mat i dag. Fy fan vad det kostar på. Bara tre dagars fylla och man mår så här, det är faktiskt helt sjukt.

Är konstant nära tårarna. Vet att det kommer bli bättre men känns tungt att berätta för familj och vänner att det här har hänt, även om jag tog mig ur det rätt snabbt och för egen maskin.

@hsp-metal Jag förstår att det är nära till känslorna, alkoholen kan både bedöva men också trigga emotionella reaktioner. Kanske behöver du inte berätta för familj och vänner om du känner att det är jobbigt, förutsatt att du inte har något du behöver förklara som de upplevt när du var berusad. Eller så känner du att det är något du behöver få ur dig för att gå vidare. Om du ska berätta är det bättre att göra det förr än senare, när du är i någorlunda balans förstås. Oftast är oron över vad som ska komma värre än reaktionen på det som faktiskt händer.
Ta hand om dig!

@Thompa_68 Tack Thompa, jag känner nog att jag vill att min familj som varit med på den här resan ska veta. Och kanske en person som jag ska träffa i morgon för jag vill köra med öppna kort.

Du har rätt i förr än senare men måste nog landa lite i mig själv först. Och prio är att få ordning på sömn och mat igen. När jag dricker kan jag varken äta eller sova - och det fortsätter ett tag efteråt.

Fy fan vilket gift alkohol är. Tack och lov har jag stödpersoner från min behandling som jag har kunnat höra av mig till, utöver att skriva här. Jag tror att livet kan bli bra om ett tag men har många akuta rädslor just nu som behöver sjunka lite.

Här kommer en tanke jag inte har kunnat släppa sedan mitt återfall. Och det handlar om det här med att uppskatta nykterheten. Jag minns de första nyktra månaderna och hur otroligt det kändes. Vilken frihet! Tänk att vara så klar i skallen och inte känna av det desperata suget efter alkohol. Den här känslan tappade jag totalt nu under hösten, det började med att jag fick hjärtat krossat och min trygghet splittrad, sedan ett oerhört krävande jobb och konstant trötthet. Jag blev manisk i min träning och fantiserade om att någon gång kunna ta ett glas.

Jag tror att detta gjorde det lättare för mig att ta ett återfall. Jag vill verkligen hitta tillbaka till den där känslan men vet inte hur.

Hej hsp-metal! Har läst din tråd och förstår hur jobbigt det måste kännas nu. Jag har aldrig lyckats hålla mig helt nykter mer än tre månader sedan jag insåg att jag har problem, så sträck på dig. 18 månader är fantastiskt! Tänk på alla dina nyktra dagar istället för dina tre onyktra. Det är inte hela världen - tänk på att du nu fick en påminnelse om hur jävligt man mår efter några dryckesdagar, och att det känns som att börja på ruta ett igen. Tack vare att du varit nykter så länge kommer din kropp att snabbare bli frisk och stadig. Din lever klarar av allt gift bättre nu när den är frisk. Upp på hästen igen - du klarar det på samma sätt som sist. Var snäll mot dig själv - du förtjänar det!
Jag har varit helt nykter sedan jag föll nu senast för drygt två veckor sedan efter 2,5 månaders nykterhet. Och just idag när jag kom hem kände jag ett stort sug efter alkohol. Min man drack sig rejält berusad med vänner ute på puben igår - jag tror det var det som triggade igång mitt sug. Jag har vräkt i mig en massa choklad och glass nu, och känner att suget börjar släppa. Inte bra, men bättre än att dricka. Att läsa din tråd hjälpte också jättemycket. Så tack! Vi kämpar ihop ❤️