av Himmelellerhelvette

Himmelellerhelvette
tis, 2026-02-17 - 07:42

Jag har också en liknande bild av vad ett återfall skulle leda mig @fooliehutten, fort och rakt ner i avgrunden och den gången skulle jag mista allt och aldrig klara av att sluta igen, det är läskigt att vara så rädd men det hjälper mig nog väldigt bra också till att inte ta det där återfallet även de gånger jag känslomässigt är så låg att jag inte kan se att det går att bli lägre.

Detta är också så smart, har läst det innan av @andrahalvlek som du skrev ” Vi får inte glömma att det som får trollen att spricka är när vi tar fram dem i dagen” Det ska jag tänka på med min hemska kollega, och ”dit uppmärksamheten går sker tillväxt” och ”gyttjebrottas inte med grisar” Hon försökte gyttjebrottas med mig igår men när jag såg att hon inte verkar ha förmågan att bära sina misstag klev jag ur diskussionen. ”Om det är så du ser det är det ingen idé att vi fortsätter diskutera” sa jag och lämnade. Jag hade sagt det uppenbara felet men hon kunde fortsätta hur länge som helst med att låsa sig på något annat. Jag har märkt detta vid andra tillfällen. Hon kan bara inte släppa in någon annan, hon framstår som hon kan allt även i ämnen där hon helt klart inte har något på fötterna. Känslan är att hon kommit fram i dagsljus för mig och har spruckit! Kram❤️

Himmelellerhelvette
tis, 2026-02-17 - 08:12

Tack @miss lyckad, det där var väldigt intressant:
”Jag minns mig själv, när jag bodde med x- mannen och han efter nästan 1 års nykterhet började dricka. Jag blev väldigt obalanserad, och kände som att jag nyligen själv druckit, trots att det var 1,5 år sedan jag slutat då. En tjej på forumet skrev att det var x- mannens beroende och drickande som ” spillde” över på mig och gav mig dom känslorna.”

Kan det vara det som gör att jag mår så fruktansvärt dåligt när min man dricker när vi är på semester, då dricker han varje dag, inte så jag märker att han blir berusad men ändå. Ibland blir han berusad och då får jag något liknande en panikångestattack, inte helt så fullt men jag känner att jag blir väldigt orolig och rädd typ men förstår inte riktigt mig själv. Men det är väldigt obehagligt med den dimmiga blicken och den tröga hjärnan han får då.
Jag blir väldigt obalanserad som du skriver men jag tycker jag borde fixa det. Det var inte han som blev alkoholisten, det var jag. Han drack förvisso väldigt ofta han med de sista åren men han har valt vägen att dricka ibland, han kan vara utan i flera veckor, dricker ofta bara ett par glas och kan stanna där men går ändå ut kanske med 5 veckors mellanrum och dricker rejält och så vill han dricka alla dagar om vi åker på semester. Han har dragit ner på drickandet och dricker kanske bara 25% av vad han gjorde innan och han är väldigt nöjd med det och vill inte ändra på något. Detta är en tuff nöt för mig att knäcka men bollar gärna lite tankar med er på forumet för att se hur ni gör och tänker?

Jag håller helt och fullt med om att alla saker man tänker på ofta på ett sett som stressar, ger ångest och påverkar självkänslan kan vara ett beroende och att vi behöver vara väldigt uppmärksamma på oss själva. Jag är till och med beroende av att väga mig! I perioder lyckas jag sluta, nu har är jag i en period där jag slutat, för drygt en vecka sedan. Jag vaknar varje morgon och det första jag tänker är att jag ska väga mig och sedan har vågen bestämt om jag tycker jag duger idag eller ej. Jag tänker på vad jag stoppar i mig hela tiden och får ångest när det är sånt jag bestämt att det är dåligt. Jag får ångest på kvällen för suget sätter in, det blir en kamp i hjärnan, är jag i ett återfall i bulimin hetsäter jag allt möjligt och kräks sedan. Jag känner mig misslyckad och jag skäms och jag känner att ni på forumet måste tycka att jag inte är riktigt klok. ”Hon som har en sådan sjukdom kan väl inte ha något vettigt att säga” så säger min inre kritiker. Varje gång jag tar upp min bulimi på forumet mår jag dåligt för det känns som den inte hör hemma här men den är ett beroende. Beroende kan visa sig på så många olika sätt. Nu har jag varit fri från bulimin i över två veckor. Min hjärna har lugnat sig, jag tycker synd om min kropp och min hjärna som jag skadat med mitt beteende, så just nu är jag snäll mot mig och får en bättre självkänsla men jag har fått så många återfall att jag inte vågar säga mer, en dag i taget. Kram❤️

Kram❤️

miss lyckad
tis, 2026-02-17 - 10:51

❤️Himmelellerhelvette. Jag killgissar nu, men tror att minst varannan på forumet har andra beroenden, än alkohol. Antingen hade dom/ vi det innan a- beroendet, eller så blev vi/ dom det efter alkoholstoppet. Så absolut vanligt med flera beroenden. Även att samla är beroende, tatueringar, sola sig, yoga. Osv. Det finns hur mycket som helst. Mitt x är en beroende personlighet. Det har jag mer förstått i efterhand, efter att jag flyttade ifrån vårt hus för snart 9 år sedan. Jösses vad tiden går fort. Han samlade på allt möjligt. Filmer, skivor, böcker, blev väldigt växtintressersd, samlade och odlade högt och lågt. Byggde på vårt hus. Spelade på datorn, inte om pengar som tur var. Han shoppade teknik, men aldrig över våra tillgångar. Men det gjorde att eftersom vi hade gemensam ekonomi, så fanns inte pengar till resor, vilket jag uppskattar mer. Jag tog tag i det och efter vårt 2:a uppbrott hade vi delad ekonomi. Då fanns pengar till resor och annat jag ville göra. Med detta sagt, så betyder inte att bara för att man inte dricker dagligen, så är man inte beroende. Man kör olika beroenden parallellt, eller växelvis. Jag har aldrig druckit varje dag på en semester tex. Det gjorde gärna mitt x. Han satt vid datorn, eller med mobil. Han visste för många år sedan att vi hade alkohol problem, men jag slutade dricka, och han började igen. Idag har vi ett resultat. Snart 10 år senare, har jag fortfarande kvar hela vår familj i mitt liv, jag har dejtat flera stycken, men upptäckt olika beroenden, och obalans i personen. Då har jag lämnat. Jag är rädd om mitt liv, och kärleken till familjen. Det räcker med att barnen inte kan hälsa på sin pappa för att han är ” sjuk” och inte orkar ta tag i sitt liv. Han jobbar, men har tvingats få hjälp av företaget, mot beroendet. Det har gått sådär. Han har även valt en kvinna som är ännu mer alkoholberoende. Jag kapade din tråd lite Himmelellerhelvette, men kände att detta kanske är intressant för dig att läsa. Oftast är det svårt att se problem klart när vi är mitt i dom. Jag tänkte mycket när jag var sambo. Till slut så kände jag att jag kan inte leva med x. Han förstör för barnen, och min egen balanserade nykterhet var i fara. Sista sommaren när vi bodde ihop så drack han ännu mer, för han visste att jag skulle lämna, men då hade jag redan bestämt mig, och tittat på hus. Jag blev ivrigt påhejad av mina barn och närmaste, men flera tyckte att jag borde stannat, och att x mannen inte alls hade så stora problem När jag väl hade flyttat, så blev mitt mående sakta bättre. Det tog ett bra tag, men jag var stolt över mig själv, och grejade mycket med hem och hus. Jag ångrar inte en sekund allt jag gjorde då. Det blev helrött. Jag hade 2 barn hemma, och dom flyttade med mig på heltid sen. Den yngsta var 12 år och han hade svårt att slappna av på nätterna först, men han blev tryggare med tiden, och mår förträffligt idag. Jag är mycket stolt över mina barn. Förlåt igen Himmelellerhelvette för trådkapning. Varm Kram till dig❤️Och som sagt, du är absolut inte ensam om att ha fler beroenden. Det kan mycket väl vara så att du och mannen med era beroenden, och stabiliteten psykiskt. Kolla om du kan resa bort någon dag och fundera lite på livet. Lättare att göra det någon annanstans än hemma. 🌟🌟🌟