@Hittasigsjälv och @vår2022, tack att ni delar❤️.

Jag går ju hos terapeut nu och nystar lite i min beroendehjärna. Så häftigt att upptäcka saker om sig själv som gör mig mer medveten och får mig att tänka efter än mer och förstå vad jag har/haft alkoholen till. Kan man förstå mer kring varför det blivit som det blivit, att man gör som man gör är mycket vunnet tror jag. Klart man kan klara det själv också men för mig känns det väldigt bra att ha en experts syn på det hela och reda ut det som ställer till det för en.

@Hittasigsjälv. Vilken resa du gör att just hitta dig själv❤️. Så fint att följa. Jag har liknande utmaningar jag med som du beskriver. Heja oss, nu kör vi nykter fredag. Kram

Tack @Bubbelmorsan och @vår2022 🌸🌸
Jag svarar/utvecklar gärna lite mer ingående senare(fick lite att tänka på efter ditt inlägg @vår2022). Men nu måste jag äta efter träning och bastu - så jag inte blir sugen på ngt olämpligt. Nykter fredag givetvis 🩷

Det finns alltså hopp inför framtida musik-quiz @Gåbert 😂
På riktigt har jag känt mig klarare i skallen senaste tiden. Varit lite rappare, tex slängt mer käft på jobbet och garvat en del - ett friskhetstecken tänker jag. Men nu måste jag äta lite middag så att jag inte riskar något. Trevlig kväll till dig 😊

Blev lite utmanad, på det bra sätt, av dig förut @Vår2022...

Jag har inte tagit upp mitt problematiska förhållande till alkohol med min terapeut, och har efter ditt inlägg funderat en del på varför? Hon vet att jag dricker vin och hon vet att jag ville hälla i mig vin vid ett tillfälle då en grej som rörde upp mina känslor rejält hade inträffat. Kanske har jag inte ”vågat” gå in på det spåret, samtidigt har fokuset i terapin varit ett annat – men känner nu att jag kan ha duckat det här medvetet…
Hursom, kanske hänger det ihop med din andra reflektion om ens alkoholhistoria och självkännedom.
Historiskt har jag bara/oftast druckit när jag är glad. Har aldrig haft dåligt ölsinne eller blivit personlighetsförändrad, utan varit en glad ”partypingla” som berusad.
Fram tills för ca tio år sen drack jag nog aldrig när jag var ledsen eller nere, ville vara klar i huvudet och föredrog en löptur när livet kändes tungt – som jag sprungit i mina dar 😂
Någon gång hände det väl såklart att jag drack något glas och var deppig, men bara undantagsvis. I min förra relation (med barnens pappa) hade vi en stor umgängeskrets och alkohol fanns med vid middagar, fjällresor, semestrar, osv. Så jag har aldrig spottat i glaset, tvärtom. Har tyckt att A både är festligt och gott.
Har även funderat på om klimakteriet för oss kvinnor, kan bidra till att vi får en skjuts in i beroendeträsket – snacka om nivåer som dippar som hjärnan säkert vill ha hjälp att räta till. Mina nivåer började sjunka runt pandemin, också då jag började bli extremt sugen på att dricka rödvin varje dag. Vände mig dock till kvinnokliniken och fick östrogenspray vilket lyfte mig ur zombiedvalan. Kör på det fortfarande.
Jaha, det här blev ännu ett långt inlägg men det är mycket tankar just nu. På ett bra vis. Och jag har erövrat ännu en nykter dag utan sug. Det gör mig både lite stolt och glad. Tack alla 🙏