Vill lämna men ändå inte

@CarolineG åh vad mysigt, har du flyttat in redan? Försök att ta lite paus i kontakten med mannen, både paus att ses och höras via telefon eller sms så du har möjlighet att landa i det nya. Kanske en ny hobbie eller intresse, något som du gillar, tex gå en kurs eller sjunga i kör. Jag tänker en aktivitet och ett forum där man även träffar folk. Jag funderar själv på att gå en golfkurs när jag flyttat eller en kurs i engelska.

Vad skönt att boa in sig och njuta av lugnet!

@CarolineG
Hur går det för dig?
*******************
🌺

❤️❤️❤️ stor kram till dig, förstår att det är smärtsamt. Och kommer nog vara det ett tag, helt förståeligt. Men tänk vilken styrka du besitter, som vågat lämna och hittat ett nytt hem till dig och ditt barn. Var stolt över det och låt det ta tid att landa, och tårar och sorg behöver få plats innan man kan gå vidare.

Bara ursäkter och varningstecken. Skulle säga att det tyder på att han kommer fortsätta som han har gjort även om han förstår att det blivit för mycket. Låter som att han inte har insikt om att det kanske aldrig blir lagom, ännu.

@CarolineG på det du beskrev i tidigare inlägg så dricker han mer än bara lite lullig. Kanske ni kan bryta kontakten en tid så du kommer ifrån lite o kam tänka på annat. Ni har trots allt gjorts slut och flyttat ifrån varandra. Svårt att gå vidare om msn har kontakt hela tiden tänker jag.

Vad menar han att du har tyckt hans beteende varit bra och roligt?! Eller vadå?

@CarolineG
Grattis till ditt nya hem!
Han skriver "Jag har bara hamnat i en ond cirkel med dumma vanor. Vet inte varför jag köpt så mycket hela tiden. Jag känner inget sug men tycker det är skönt att bli lite lullig (lagom) ibland. Det tycker väl du också?"
Han vill inte släppa dig och prövar dra in dig, i hur du känner det och påstår att du också skulle uppskatta ruset. Jag tror personligen efter vad jag sett hos mitt ex, att han och andra som druckit mängder med alkohol har så varaktiga skador så de förstår helt enkelt inte vad ett nyktert liv handlar om.
Av den anledningen stängde jag dörren för den som inte är nykter.
Eller för den som skönmålar alkohol och narkotika.
För det är ju ett jäkla helvete.
Och inget liv.
I min värld.
Ta hand om dig!

100 % igenkänning. Med dåligt samvete, kärleksförklaringar, påtryckningar från exet, och lovord om en mer hållbar tillvaro. Oavsett vem man bryter upp ifrån kommer saknad, tomhet, förvirring. Extra när man har traumaband/mkt dramatik i relationen. Det skapar ett väldigt starkt klister. Du är ute på ny is nu och din kropp och ditt huvud försöker nog säga dig att det är för läskigt, att du ska tillbaka till tryggheten. Men det är en falsk trygghet, vilket du vet. Jag bad mitt ex att sluta höra av sig, jag var väldigt tydlig med att jag behövde få vara ifred och att vi kunde ha kontakt och prata mer längre fram. Det var skönt men också jobbigt för då saknade jag ju såklart att han skrev, kände att han glömt mig, fick ångest över det. Har inget bättre tips än håll ut, ÄVEN om du vill gå tillbaka till honom behöver du andrum och en paus för att veta om det är det du faktiskt vill, eller längtar tillbaka till för att det är det lov du känner till. Det är läskigt att göra stora förändringar!

Hög igenkänning. Mitt ex skickade mig ångestmeddelanden och febriga kärleksförklaringar i nästan ett år efter att *han* gjort slut. Nota bene, han gjorde det bara när han var full och/eller hade panikångest. Jag sa till slut att det här orkar jag inte med, du har gjort ditt val och du behöver hjälp. Sen blockade jag, och pratade med hans chef.
Jag har avblockerat sedan några månader tillbaka men han har tack och lov slutat nu.
Om han inte respekterar dina gränser så måste du säga till. Hur hemskt det är låter så har du fattat ditt beslut efter många ÅR av misär. HANS misär. Det han gör nu är att han utnyttjar att du är medberoende till honom och det är inte okej nånstans. Som jag brukar säga: stå på dig, annars gör nån annan det...

@CarolineG
Grattis till ny bostad.
Så höll mitt X på i flera år. Jag klarade inte av att stå fast vid mitt beslut och förlorade tillslut mitt jobb, mina hem, ja absolut allt. Då, tillslut, förstod jag att han inte brydde sig alls om mig. Nu håller jag på att bygga upp mitt liv, fått hem och jobb.
Mitt bästa råd till dig är att klippa kontakten, det är då du kan gå vidare på riktigt. Det var det svåraste för mig att göra men en sån befrielse när jag stängde av alla kontaktvägar.
❤️🙏

@CarolineG Det är väl ganska logiskt att man tänker på och saknar de fina stunder ni haft och sörjer det. Är en del av processen i ett avslut. Du vet ju att alkoholen finns där och att det också fanns stunder som inte var så trevliga för dig och din son. Du saknar det som du är van med och som känns tryggt även fast det var kaotiskt och destruktivt. Kan du prata med en terapeut om dina känslor?. Du behöver stöd och hjälp i detta. Allt det jobbiga i livet går över så håll bara ut!

@CarolineG
Det är inte alls konstigt. Var extra snäll och förstående mot dig själv. Ge dig själv tid.
Att få stöd och förståelse från andra är en oerhörd hjälp. 🙏❤️

@CarolineG
Det är normalt att känna som du gör. En stor förändring. Kampen att ordna med allt. Ett nytt boende. Och så är det klart. Och du sätter upp gardiner. Och allt är nytt.
Ditt.
Och sonens.
Det kan vara ett svårt arbete att landa i det nya. I det som är friskt och sunt.
Om du verkligen känner efter. Vill du ha det som du hade det?
Det är nu som det "riktiga" jobbet kommer.
Vem är du nu.
Utan att vara i misären medberoende.
Jag var medberoende även efter att mitt ex flyttade.
En stor del av mitt arbete att bli fri upplevde jag genom detta forum.
Hur kan du skapa ditt nya liv, din nya tillvaro?
Ta hjälp av någon.
En vän.
En kurator.
En psykolog.
En präst.
Eller dig själv.
Det tar tid.
Ge dig tiden, som du behöver.
Att landa.
I ditt nya.
Det tar olika tid för oss alla.
Jag hade aldrig klarat mig utan detta forum. Jag dansade med djävulen länge efter att han flyttat ut.
Och jag lät honom dränera mig på energi och ekonomi.
Hamnade på botten.
Och det blev min räddning.
Jag behövde förstå.
Min förlust.
Av allt jag hade.
Så jag klippte alla band.
Jag har även kastat allt som har med mitt ex att göra.
Och jag har rensat bort bilder från semestrar.
Vill inte ha med honom att göra igen.
Inte alls.
Aldrig någonsin
Nu har jag ett nytt och friskt liv.
Och jag är tacksam varje dag.
För mitt nya liv.
Ta hand om dig.
Och lyssna på vad du behöver.
Just nu.
Det går bra.
Det blir bra.
Men du behöver sätta mål och formulera vem du är nu.
Det är inte lätt, men det går.
Jag plockar fram en fiktiv karaktär som inspirerar mig, när jag behöver känna jävla anamma.
Kanske du har någon som ger dig kraft och energi.
Eller lugn.
Klippa alla band är nog bra att börja med, eller pausa banden, om det känns svårt.
Ett steg i taget.
En dag i taget.
Allting går.
❤️

Det är fruktansvärt tufft när tvåsamheten upphör även om det varit jobbigt. Man identifierar sig ju som en del av ett par. Man har förhoppningar och drömmar om framtiden. Även om man är svårt medberoende så identifierar man sig med den sjuke och vill inget hellre än att de ska "bli friska" så man kan bli lycklig igen. Problemet är ju bara att den sjuke blir inte "frisk" som genom ett trollslag och man blir troligen inte lycklig av att gå in i misären igen heller. Det finns ju skäl till att du valde att lämna. Är man lycklig tillsammans så slutar det inte så. Ni behöver läka båda två, han från sitt beroende och du från ditt medberoende. Ni måste göra jobbet på var sitt håll. Du har börjat genom att välja att gå, men nu måste du börja jobba med dig själv också. Troligen har du inte fokuserat på dig själv så mycket i er relation? Det är min gissning.

@CarolineG
Jag förstår dig. På flera sätt. Jag har varit sjuk i bipolär sjukdom. Har förstås kvar min diagnos, men jag har lärt känna alla mina triggers, så jag blir inte alls sjuk längre. Inte ens utan medicin. Men det var och är ännu ett arbete att leva långsamt och med alla mina verktyg. Mitt tillstånd kallas eutym, vilket innebär att jag har en normal sinnesstämning.
Men nu ska jag inte skriva om min historia, annat än att jag förstår dig mer än du tror. Jag hängde kvar med min alkoholist för han var den enda i min omgivning som accepterade mig som jag var, när jag hade en väldigt svår tid, med bipolära skov, i flera år.
Så jag var även kvar efter att jag tog mig ur min medicinering. Jag trodde att vi skulle bli föräldrar, men det var då jag fick syn på hans alkoholism. Och jag prövade få honom att flytta i flera år. Under den tiden kunde jag inte arbeta. Det kan jag idag.
Jag läser dina rader " Jag kan med all säkerhet säga att jag mår sämre nu än innan flytten" och då tänker jag att du behöver nog en akuttid. Har du en krisplan?
Ta den hjälp som du behöver! En bipolär sjukdom i ett skört tillstånd kan bli allvarligt och jag antar att du känner till det.
Jag förstår precis allt när det gäller din omgivning, att de inte förstår. De förstår inte. De vet inte hur det är att ha en bipolär sjukdom. De tvära kasten. Självmordstankar som kan komma. Det allvarliga förloppet. Jag har förlorat två vänner i suicid. Jag har förhindrat ett självmord. Och jag vet, att min egen erfarenhet, att de tvära kasten kan vara mellan liv och död.
Du måste tänka på dig nu. Om det är en inläggning, eller om någon kan bo hos dig en tid, eller justerad medicinering. Men gå inte tillbaka till misären.
Han är inte din snuttefilt i detta.
Hoppas att du har bra vårdkontakter. Träffa dem oftare, om möjligt.
Ta hand om dig på alla sätt.
Och om du inte har en krisplan.
Upprätta en med din vårdkontakt.
Informera din familj.
Få dem att förstå, din sårbarhet.
Så att de tar den på allvar.
Det kommer gå bra.
Ett steg i taget.
Det är nu som du har möjlighet, att få den hjälp som du verkligen behöver.
Det finns verkligen bra hjälp inom psykiatrin.
Hoppas att du känner att du får den!
Kram ❤️

Och be din omgivning att lära sig mer om bipolaritet.
Patientutbildningar. Patientföreningar. Osv..
https://www.bipolarguiden.se

Hej @CarolineG , kikar också in här, hoppas det är okej.

Du går igenom en stor förändring minst sagt och det har varit tufft en längre tid. Förändringarna väcker känslor och du får som nya utmaningar att tampas med. Bra att du skriver här, att du tar emot hjälp och även om det kan kännas som du vill ge upp så stegar du på framåt hur tufft det än känns. Du är stark mitt i det svåra och det du skriver väcker omsorg. Vi finns här på det sätt vi kan längs vägen och vill också tipsa om att du kan skriva till oss på admin: https://alkoholhjalpen.se/fraga och så finns Alkohollinjen (020-844448) dit du kan ringa om du vill prata med någon muntligen.

Hoppas du mår bättre idag än när du skrev, ibland går ju måendet upp och ned fort även under en och samma dag.

Ta hand om dig!

Varma hälsningar,
Rosette, Alkoholhjälpen

@CarolineG Hur går det för dig? Hoppas du och din son mår bra ❤️

@CarolineG undrar hur du har det och hur det går för dig? ❤️

@CarolineG
Hej, har undrat hur det går för dig.
Kära du, jag känner så med dig och har gått igenom likande. Var intr så hård mot dig själv, det går inte så fort, ge dig själv tid och förståelse. Så fint att du har stöd av din familj.
Efter att jag flytt och lämnat precis allt jag ägde och hade så kände jag en tomhet och sorg i ett par månader. Jag var villig att ge upp, men så började en ilska väckas inom mig. Fick sms från mitt ex som försökte locka tillbaka och det blev bara så uppenbart hur han bara tänkte på sig själv. Jag skulle bara komma tillbaka och allt skulle lösa sig men när han jagade ut mig så hade jag varken jobb, bostad, lämnade kläder, möbler allt och bodde på kvinnojour, det tänkte han inte på hur jag klarat mig.
Den ilskan mot alla egoistiska människor jag haft under hela livet runt mig frigjorde mig också, jag kände i skuld eller skam längre för det var fan deras.
Det var då jag fick kraft att ordna upp i mitt liv, flytta, skaffa jobb ordna mig ett nytt hem och känslomässigt bara klippa av alla bandyill människor som krävde utan att ge.
Jag berättar för att det finns hopp även om det inte känns som det. Det är inte konstigt att du blir arg, det är ett friskhetstecken. Ilskan har man för att sätta gränser för folk som gör en illa.
Fortsätt gå framåt i din takt, acceptera och lyssna på alla känslor som kommer och framför allt;glöm inte att du är värdefull, det är DITT liv det handlar om.
Vi har alla fått en kort stund på jorden och det är inte meningen att vi ska leva lidande. Det finns hopp, ha modet att klippa alla band till det som gör dig illa även om det känns läskigt.
❤️

Vet du Caroline, dina reaktioner är helt rätt, även om du mår psykiskt dåligt. Så imponerad av din styrka. Skickar en massa kramar från Stockholm till dig, du klarar det här!

@CarolineG Fint att höra ifrån dig. Jag blir imponerad av dig, du är så stark och gör allt rätt. Du är nära dina familj och vänner, talar med din bror i telefon. Har hjälp av samtal via vården. Du har många känslor men sätter ord på dem och tar dig igenom dessa istället för att trycka undan dem o låtsats som om allt är bra. När man lever med en person i missbruk så sätter man sina egna känslor och vad som är rätt och fel får man se förbi för man lever efter den som missbrukats regler. Jag känner mig också arg. Jag bor fortfarande med barnen pappa men vi är nu överens om separation och ska sälja lägenheten. Han vill att vi ska komma överens men varandra för barnens skull men så fort jag ser honom blir jag arg. Tror det är ilska av allt dumt han gjort genom åren och en frustration att jag låtit det ske.
Kan du försöka att bryta kontakten med ditt ex en period? Så länge han dricker kommer du inte få något ärligt och vettigt från honom iallafall. Vill han bli nykter för sin skull kan han ta tag i det själv.

@CarolineG
Så stor igenkänning med hur onykterheten påverkar livet. Tids nog så kommer du att landa i ditt egna hem. Om det inte blir i detta, kanske du byter till ett annat. Inget behöver vara för evigt.
Du kan skapa det som du vill. Och behöver. Just nu. Och du väljer vem du bjuder hem, till dig.
Jag hade stor hjälp av en psykiatri sjuksköterska, på många plan i livet. Det är en gåva, att ha vissa vårdgivare att ta stöd från, i svåra stunder.
Har du tänkt på hur du skulle kunna skapa trivsel i ditt hem. Är det möjligt?
Sänder en dos styrka och omtanke.
Och som jag säger till mig själv.
Allt kommer bli bra!

Jag känner igen det alltför väl. Ilskan. Den förbannade ilskan som tar över min person. Han undrar ”varför är du alltid arg”. Som du skriver… hur äcklad man är av beteenden kopplade till fyllan. Ögonlocken på halv stång. Vinglandet. Sluddrandet. Och framförallt ”jag är inte full!” Jag är så ofantligt less på det!
Sen tankarna som tar över, ta tag i ditt liv, skapa din egna lycka…. Fy f_n. Jag klarar det inte.
Jag hoppas du klarar det. Önskar dig all lycka.

”Anger is punishment we give ourselves for someone else’s mistakes”

Kram

@CarolineG
Jag blir så glad när jag läser ditt inlägg, vilken styrka 🙏
Så fint att stormen börjar lägga sig det tog tid för mig men det har lagt sig och jag ångrar inte en dag att jag valde mig själv och min rätt att ha ett gott liv.
🙏💕🌸

@CarolineG

"It's a new dawn
It's a new day
It' s a new life for me ... " som Nina Simone sjunger. 😏

Glad att läsa dina inlägg nu, åt vilket håll det bär.
Dagarna är dina. En dag i taget framåt.
Sköt om dig. 🌹

Jag är i exakt samma situation med min hustru, begärde skilsmässa häromdagen som hon gick med på fast vi älskar varandra så det värker i hjärtat. Hoppas det löser sig för dig/er.

@CarolineG Hej på dig, fint att höra att du kommit över kullen och trivs med ditt nya liv och lägenhet.
Tack för att du frågar om hur det går för mig. Separationen går sakta framåt. Vi är nu över3ns om att sälja boendet och mäklare är inkopplad. Väntar bara in nu rätt tajming då marknaden är dålig pga räntehöjningen som nyss var. Jag var och tittade på en ny lägenhet till mig och barnen, så fin! Jag var redo att flytta in direkt men kan inte göra det innan nuvarande boende är sålt. Men fick en så härlig känsla om framtiden! Vardagen är jobbig då vi tvingas bo ihop och mannen dricker varje dag, de dagar jag hämtar barnen kommer han hem mitt i natten o ligger i sängen hela dagen efter. Luktar illa och är väldigt sliten. Han sover i ena barnets rum. Vi är överens om separationen så inga konstigheter med det. När han var nykter en dag tog jag upp drickande lite försiktigt. Nämnde att det påverkar både mig och barnen negativt och att det finns hjälp att få. Han vill ju aldrig prata om det men sa att han dricker lite för ofta och ibland för mycket men att det inte är något problem och att man kan bara dricka två öl också och därför är han inte som andra som har riktiga problem. Jag sa då att han borde ta en vit månad för att se hur det fungerar och att han inte är sig själv längre att jag inte känner igen honom. Förhoppningsvis gick något in för sedan ville han inte prata mer. Jag avslutade med att säga att jag inte vill att han dricker med barnen vilket han sa är självklart men samtidigt det som han nu gör ändå. På helgerna är vi på separat håll sedan några veckor tillbaka vilket är skönt och ger lugn o tomprat helgerna.

@Samsung50 skrev:"och därför är han inte som andra som har riktiga problem."

En klassiker. Noll insikt om sina egna problem är ett riktigt och stort problem. Men själv har man såklart inga problem. Det är bara det att "man dricker för mycket ibland" såklart. :(

@TappadIgen man hoppas ju kunna så ett lite frö för honom själv att kunna fundera över men mer än så kan man väl inte göra. Tidigare var jag arg och ledsen. Nu när jag lämnat, dock bor vi under samma tak, så känner jag mer att jag inte kan göra mer än detta att påtala och bevaka barnens situation.

@CarolineG
Så klok du är och stark. Fint att höra att det går framåt ❤️
Jag gick inte i terapi efteråt och märker konsekvenserna av det nu, tack för att du delar med dig 🙏 du inspirerar verkligen.

Har du funderat på att blockera honom?
Det tog mig tid att göra det men när jag väl gjorde det så kände jag mig väldigt lättad.
Trevlig helg

Blockering är det som skapade sinnesro för mig! När han lugnade ner sig med fyllan och panikångesten vet jag inte, han var blockerad åtminstone ett år. Nu är han avblockerad och inte ett ljud än så länge. Jag råder dig till att skapa distans på alla sätt som du kan. Man kan inte börja läka utan det.