Jag har önskat och hoppats så himla länge att kunna dricka måttligt.
Någon här påminde mig att jag hängt på forumet i 5 år, det kan nog stämma - men jag har haft ett riskbruk sedan första ölen när jag var 15. Jag har hoppat mellan "alkoholfri" och "dricka måttligt" som en osalig ande, pendlat mellan starkt hopp och djupaste tvivel.
Jag älskar att festa, älskar att njuta av livets goda, och fastnar gång på gång i lögnen att alkohol är ett av de bästa sätten att leva livet. Inget är mer falskt och jag är så grundlurad.
Jag vill inte ta hjälp av vården, jag vill klara detta med hjälp från alla kloka på denna siten och med min familj. Kanske går det. Det måste gå.
Så många gånger har jag varit nykter på fester och middagar, och det har gått så bra. Nog ska jag kunna hålla det framöver. Måste bara hitta ett sätt att ignorera den lilla rösten som tar så stor plats, och som i omgångar viskar "idag kan du unna dig". Klart jag kan unna mig, men det får i så fall vara en färskpressad jos, en kall läsk, en morgon utan ångest, en nykter kväll med barnen. Jag kan unna mig allt jag vill, förutom alkohol.
Jag vill leva livet.
Jag SKA leva livet.
Snälla låt det gå vägen denna gången.

@Surkärring Grattis till 6 månader, jag fladdrar in på forumet och läser lite här och där ibland men jag brukar aldrig stanna till så länge att jag loggar in.

Men i dag gör jag ett undantag, jag känner så igen mig i det du skriver, efter 6 månader så kände jag fortfarande att det "Lilla aset" ville bli matad med alkohol och jag kände den där olustkänslan att " faan är det så här det ska vara i framtiden blir det aldrig bättre än så här"

Men för mig hände det nya saker när jag kom upp i runt 10 månader, vet att det var runt Oktober det året, då började det hända saker i skallen på mig.
" Aset" gick i lite djupare dvala och efter det så har det bara gått bättre och bättre.
Visst, det var ju inte som att klippa av en tråd och allt blev bra med en gång men har det varit lite uppför och motigt till och från innan så kommer det att gå bra mycket lättare framöver bara du inte tvekar utan fortsätter på din resa.

Så jag ville bara gå in här för att på mitt sätt försöka peppa dig lite.
Fokusera på tre månader till nu det kan bara bli bättre, aldrig sämre.

Ha det bra. 😊

@Surkärring Ibland brukar jag tänka att om man bara skulle för 10 min kunna vara i den värsta bakisångesten man haft för att aldrig glömma. Förstår verkligen dina känslor om att bara pusta ut i soffan och bara få zooma ut en liten stund. Men den stunden är ju så kort. Ibland får man bara vara jäkligt sur ❤️

@vår2022 jo men exakt det är ju det jag menar. Jag kan allt det där. Jag vet om det. Är full med fakta. Och ÄNDÅ... det är ju det som stör mig så. Men tack ❤
@Nell tack för bekräftelse 🙏
@Jan.3. Jag kämpar på, tack för pepp 💗
@marshmallow11 skönt att få veta att jag inte är ensam. 🌹

@Surkärring Jo, förstår att du vet om allt det där. Det som varit bra och hjälpt mig är att lite då och då läsa om det där igen, för att påminnas om rollen som hjärnan har i ett beroende. Fakta som liksom hjälpt mig att förstå min situation och som gjort det lättare att fortsätta. Att konstatera att mitt belöningssystem är förändrat och att jag inte kan dricka alkohol utan att hamna i skiten igen. Det som ändå hjälp mig mest är att jag riktat min uppmärksamhet och fokuserat mina tankar på hur skönt det är att vara nykter. Hjärntvättat mig😂. Om tankarna har gått på tristess utan alkohol så har jag flytta fokus från det till tankar om hur skönt det är att vara nykter. Med lite träning så har det funkat bra. Men förstår att det måste finnas motivation och en form av belöning kopplat till det.

Men en sak är säker, att det kan ta tid och att man ska ge det tid och som @Jan.3. skriver att det började hända saker efter 10 månader för honom. Hoppas det blir bättre snart, håll i! Sköt om dig❤️

@Surkärring Jag känner igen mig i det @jan3 skriver att det hände något, för mig var det efter nio månader. Jag önskade hela tiden att jag skulle få den där övertygelsen som @vår och @andrahalvlek hade, dom var mina största stöttare och blev mina förebilder. Jag kände som du att varför infinner sig inte denna övertygelse om att aldrig mer vilja ha alkohol, att vara så nöjd med att slippa.
Men jag fortsatte sätta tre månader till som delmål då när jag hade varit nykter i 6 månader. Jag tänkte att:
-Den dagen jag känner mig sugen på bara ett glas vin då kan jag ta det. Men jag var fullkomligt ärlig med mig själv och varje gång jag tänkte på om det var ett glas jag var ute efter viste jag att det var många fler, det var berusningen jag var ute efter men efter 9 månader hände något, känslan av längtan till ett glas rann av mig, precis som jag hade önskat mig. Jag hade något mål att till sommaren får jag dricka igen, för då kommer jag ha lärt mig att vara måttlig, då hade det gått nio månader men då ville jag inte. Jag insåg då att jag aldrig kommer kunna dricka utan att hamna i samma destruktiva mönster. Jag tror det var då jag kapitulerade och insåg mig maktlös inför alkoholen och den känslan kan inte riktigt beskrivas. Det var en helt underbart känsla, jag ville inte trots att jag tillät mig. Måste varit någon kombination av att nu får jag men jag vet vad som kommer hända och det vill jag inte, någon sorts insikt så djupt inom mig, som en total kontakt mellan mitt medvetna och undermedvetna. Att själen och hjärnan förenades. Som att jag blev hel! Nu flummar jag men försöker finna ord❤️

Fortsätt jobba med dig själv, din personliga utveckling, hitta dig själv, testa nya saker som kan bli nya intressen. Ta tre månader till och sedan ytterligare tre månader. När du passerar ett år känns det på ett helt annat sätt tror jag❤️ Varje tremånaders period är för mig fortfarande härlig att utvärdera, för det händer mycket fortfarande.
Det är resan som är målet❤️ Resan blir lättare bara du behåller tålamodet och har tillit till processen❤️

@Himmelellerhelvette Hoppar in i tråden och jag tycker du beskriver hur det var för dig så bra. Tror för egen del att det är bra för mig som inte kommit så långt i nykterheten att få höra om andras resor och att de ser olika ut!
@Surkärring Stort Grattis till din nykterhet och fortsätt kämpa på för livet är väl ändå så mycket bättre än att vara fångad i ett beroende. Jag ska läsa din tråd och följa i dina fotspår 🙏 för att du väljer dela med dig att allt inte är rosenrött efter 6 månader med lyssna till himmelellerhelvet och jan3 som vittnar om känslan längre fram. Jag tror på dig och hoppas att jag i sommar också har 6 mån nyktra för det är stort! Och där du har dubbelt så många månader. Kram till dig❤️❤️ och var stolt över dig själv!!!

@Surkärring ❤️Känner igen din beskrivning …att veta allt…att känna till det där….att vara full av fakta. Så var det även för mig. Skillnaden mellan oss är att du är nykter och jag fortsatte att dricka. Jag var urless på att dricka de sista åren ändå drack jag. Jag hade alla dina tankar och jag drack på dem. Jag ville bli nykter hade bestämt mig men det gick inte tills en dag då jag var ”där” då det var över. Tredje dagen som nykter då jag för sista gången förhandlade m mig själv…efter det så har jag varit stabil. Jag tänker du kommer dit …bejaka din känsla…men handla inte. Å du Grattis t sex månader! Fantastiskt 🥳Kram ❤️

@Varafrisk tack fina du.
Det finns så mycket stöd och medkänsla här, det är väldigt fint att få sådan respons. Att kunna resonera "högt" och inte få sura miner tillbaka. Det är betydelsefullt.

Ibland blir jag trött på alla goda råd, även om jag förstår att de kommer med goda intentioner. Vill bara skrika "jag veeeet!!!!!" och stänga av. Men det finns ju fortfarande något som gör att jag fortfarande behöver kämpa, och lösningen finns kanske där någonstans, bland alla de olika råden.

Mitt liv är bra. Familj, jobb, umgänge, intressen.. jobbar kanske lite för mycket och övertränar nog ibland, eftersom mina skador återkommer (min fysioterapeut säger att jag vill lite för mycket). Kroppen är seg dock, så jag fortsätter. Pendlar mellan träning och rehab, hela tiden med idén att nu ska det nog gå.. tålamod är inte min starka sida.
Njuter av mycket i livet. Mat, natur, kultur.. älskar att gå på konserter, från klassiskt till dödsmetall.
Det finns inget behov för mig att dricka. Ingen deppigt, ingen ångest. Ingen blyghet att dölja bakom några glas.. Konserter är ofta bättre när jag är nykter (fast brölande svettiga hårdrockare är lättare att stå ut med när jag är salongsberusad). Nätshoppandet har minskat när alkohol inte är involverat. Bråken med min man är i princip borta, jag är snällare när jag är nykter. Allt är ju bättre nu. Men längtan efter ett glas vin finns kvar. Två glas, egentligen. Oftast blev det fler, av rena gamla vanor.. men två glas, tänk om jag kunde stanna där. Det gör jag typ aldrig. Det gjorde jag aldrig, heter det dock. Det är nog dit jag vill. Trots att 2 glas ger mig huvudvärk och egentligen inte gör mig något gott mer än för en kort stund.
Två glas vin, det är lagom till en middag.
En aw, en tjejträff. Ett glas funkar till en lunch på stan, en valfri lördag.
Det är så orättvist. Varför kan andra? Varför inte jag? Har inte funderat på andra orättvisor. Sånt som att vara allergisk mot ägg, mjölk, nötter, stenfrukt, pälsdjur, pollen.. det är ju bara så det är. Inte är det något att sörja, det är ju bara att anpassa sig.
Varför har jag då så svårt att acceptera min alkoholallergi??
Är jag helt dum i huvudet??? (Ni behöver inte svara 🙂)
På fredag är det konsert, rock. Yay. Jag är ledig i helgen så jag skulle kunna vara bakfull. Men jag tänker på det härliga med att minnas hela spelningen, slippa må dåligt dagen efter, och kunna ligga och dra mig hela förmiddagen, utan diarré och illamående, men med siktet inställt på långfristiga och nybakade bullar. Det smakar så mycket bättre när jag inte är bakis 🙂
190 vita dagar imorgon.
Yay me.

@Surkärring Vänta några månader till så kan känslan försvinna❤️ För mig kom jag över längtan efter att få dricka ett glas eller två och känslan av orättvisa vid 9månader och jag läste att det hände för jan3. efter 10 månader, tror det var i maschmallows tråd vi skrev om detta ❤️Kram

Jaha, nähä... Så har jag druckit ändå.
Inte förvånad och har ingen ångest, men känns fel att skriva om det här, för jag har känslan av att det är dumt att skriva positivt om upplevelser när tanken är attvara alkoholfri.
Kanske borde flytta igen och hoppa på forumet för måttligt drickande, men jag gillar verkligen att hänga här, och jag gillar definitivt att hålla mig alkoholfri för det mesta...
Jag mår bra.
Det skedde ingen katastrof, och det var ett par dagar sedan jag var ute. Jag är fine med livet, har ingen ångest.
Känner mig lite dum, eftersom jag mådde bra i min alkoholfria bubbla, men gjorde ett avsteg ändå.
Det hade ju varit enkelt att fortsätta leka alkoholfri här på forumet men då hade jag känt mig så falsk. Jag knatar på..

Hej! @Surkärring, jag tycker det var bra att du är så ärlig och vågade skriva om att du inte är mer än en människa och tog ett litet avsteg från din mycket vettiga ambition att vara alkoholfri. Fortsätt gärna att vara kvar under rubriken – Vara alkoholfri. För jag tror exempelvis just nu att om jag skulle råka snubbla till och ta mig ”friheten” att dricka som jag ibland känner att det finns ologisk lust till. Brottas alltså ofta med tanken på att skita i alltihop. Men förstår ändå som ny-nykter att allt bara skulle bli som tidigare innan jag började att vandra alkoholfri dag för dag. Det är lätt att som jag skriva en massa om ditt och datt på detta forum. Men känner mig inte säker på mig själv utan har mycket nytta av att läsa om risken i att trilla dit om man inte håller fokus på nykterhet. Bra att du inte har ångest, för sånt är skitjobbigt. Fortsätt kampen för vara helt alkoholfri.
Ha en fin dag!

@Surkärring Jag har läst dina senaste inlägg, och vill bara säga att jag förstår hur du tänker. Jag har inte alls varit nykter lika länge som du, men känner ändå igen mig. Tänkte inte ge varken råd eller pepp, utan vill bara att du ska veta att jag läst. Livet är ibland lite märkligt.

@Surkärring Nä, det finns ingen anledning att leka alkoholfri för andra, det blir falskt som du säger. Det viktigaste är att vara sann för sig själv. Du skriver att du inte är förvånad, kan du vidareutveckla?