@vår2022 Så skönt för dig att slippa sånna umgängen där dom dricker mycket! För mig är det svårt att välja eftersom det umgänget som dricker mest är släkten och vi firar alla högtider tillsammans. Jag kan inte ändra på alla dom och min man faller in i deras refräng relativt lätt och då blir jag ensam kvar. Det jag kan påverka är att jag bestämmer mig för att åka hem tidigare så får min man klara sig på egen hand om han vill stanna. För jag har tränat på att ha acceptans för detta över tio gånger nu, jag mår sämre och sämre av det. Det känns så fel, som jag gör något som går emot allt jag egentligen vill. Jag behöver inte acceptera att det ska vara såhär. Att alla andra trivs och har kul och jag mår dåligt, för sedan mår jag dåligt lång tid efteråt, för jag behöver återhämta mig från alla nedtryckta känslor av att inte göra det jag vill, att tvinga mig göra det jag inte vill för jag tror jag måste, för det är släkt, för man bara ställer upp, så är det! Så är det inte! Jag har inte valt att få en släkt som dricker som galningar! Jag väljer däremot mina vänner och dom dricker inte, dom som dricker dricker ytterst sparsamt dom allra flesta. Jag har ju även testat att utsätta mig en massa gånger för AW där det dricker så jag mår dåligt, har trott att jag behöver vänja mig men det behöver jag ju inte. Om jag inte gillar det så behöver jag inte, jag kan vara vänlig och äta julmiddagen, tacka tomten och sedan åka hem! I min släkt dricker man från 11 på förmiddagen och hela dagen så förstå hur jobbigt det är för mig att umgås med dessa människor nu när jag inte dricker! Hade dom börjar klockan 19 så hade jag kunnat se dom dricka i endast två timmar för att sedan vika av men jag kan inte gå klockan 13, då har vi inte ätit julmat, träffat tomten, tittat på Kalle Anka eller något.

@Himmelellerhelvette Ja, att det dricks i släktsammankomster och vid tex julafton blir en plåga och om det dessutom börjas tidigt. Den relationen blir knixig att hantera. Nu har jag tur att det inte dricks speciellt mycket vid mina släktsammankomster längre. Långt bak i tiden skedde det och det kunde ofta sluta i något slags bråk, då det finns personer med dåligt ”spritsinne”. Det är så tydligt att det sker massor av tråkigheter pga alkohol som inte sker nu när vi ses, oftast utan alkohol. Kanske kan du välja att komma så sent som möjligt till sammankomsterna, så tiden inte blir så lång innan du går igen? Du kanske kommer på något om hur du ska göra för att att det ska bli bra för även dig. Bra i alla fall att du har vänner som är måttliga.

Ha en fin fredag och kram❤️

@vår2022 Ja, jag är väldigt tacksam för mina vänner🙏
Jag har pratat med min make om detta och hoppas att vi kommer på något bra för framtiden så jag också kan trivas på släktmiddagarna. Tänk så blinda alla är som inte kan något om alkoholberoendet, att dom tror att någon har dåligt spritsinne, varenda släktmiddag och högtid år ut och år in.

@aeromagnus Ja vist är det konstigt! Hur är det vid sina släktmiddagar och högtider? Dricks det mycket på folket?

@Himmelellerhelvette ❤️ Och tack för du ger tillbaka här på forumet! Uppskattar så mycket din och andra gamlingars kommentarer här på forumet! Tänker också att vi som har en annan sjukdom i botten och som är snubblande lik beroendet får det extra kämpigt när liksom musten går ur och allt börjar kännas tröstlöst. 👍 av dig att du började tänka likt @vår på din värderade riktning. ❤️❤️🙏

Intressant det du skriver om att glida ifrån forumet och glömma varför man är nykter. Jag har ju märkt det på den korta tid sen jag började skriva här igen att jag blir påmind om varför jag inte dricker när jag är härinne. Jag orkar tyvärr inte gå in så ofta som jag skulle vilja pga trötthet men när jag gör det får jag känslan av ja, just det, så var det ju. Som när jag läste ditt stycke om hur du drack och varför du inte kan dricka. Heja dig som kommit ifrån det. 🥰💪När jag tänker på mina sådana "dryckesvanor" så känner jag hur märkligt det är att man inte varje dag nu kan känna lika starkt att man inte vill dricka. Så otroligt listigt beroendet måste vara som får oss att glömma hur gärna man ville förändra sitt liv när man drack. Jag är glad för din skull att du kom över dom jobbiga tankarna du hade i påsk och kom tillbaka på rätt köl igen. Känslan av att vara utanför är ju väldigt stark. Vi är ju ändå flockdjur. Jag var med på en midsommar första året men sen har jag inte varit med på något. Passar på att jobba så jag har något att skylla på. Jag känner mig ju lite ensam när det är så här men den midsommaren såg jag för första gången hur en del blev när dom drack och jag vill heller inte vara en del av det. Tråkigt för dig att din mans släkt dricker. Det är ju inte lika lätt hålla sig undan då. Min mans släkt dricker också en del men eftersom jag alltid jobbar på högtiderna och vi inte har några gemensamma barn så slipper jag se det. När era barn är äldre kanske du kan komma med ursäkter att slippa fira med dom?
Det var fint det du skrev om att föra vidare budskapet. Det ska jag tänka på och jag är så glad över den pepping jag fått av dig. Kram 🥰

@Ljusmorgon Ja beroendet är så listigt att jag blir rädd! Hur kan det fungera på detta viset? Jag har varit så benhårt säker på att aldrig mer vilja dricka, glad att jag slipper dricka! Efter påsken har jag varit mer aktiv på forumet för jag blev så rädd för de första tankarna som kom ifrån min säkerhet. Jag har lyssnat om böcker och poddar av alkoholister. Men tankarna har fortsatt komma när jag varit iväg på resa i en annan stad om att det är synd att jag inte kan dricka. Varför kommer dessa nu när jag sluppit dom i ca ett år? Vad är det som händer när jag får tankar om att jag kanske ändå skulle kunna dricka något glas? Det är inte mina tankar, känns som jag blivit besatt av jävulen som viskar lömska saker i mitt öra! Fick ha ett slags AA möte med min man och efteråt kändes det som en enorm lättnad igen!

Det känns som att jag kommer behöva jobba otroligt mycket med mig själv framöver, något med vår, sommar, m.m. Vet inte…

Kram alla forumvänner!

Jag förstår inte vad det är med mig. Tankarna har snurrat kring alkohol i dagar. Att jag aldrig mer kan sitta dom alla andra och och njuta av ett glas vin. Att vara den udda, den tråkiga. Att inte passa in. Att vara ensam. Att om jag dricker är det kört. Som att jag tar mig fram på vita knogar nu. Vart tog min övertygelse vägen. Vart är tron på mig själv. Jag har tappat min stolthet, jag har tappat mig själv. Vad tycker jag om? Vad ska det bli av mig? En ensamvarg, en enstöring.

@Himmelellerhelvette Jag har precis börjat läsa ”Beroende på ren svenska” då jag är nyfiken på vad han skriver om Buddhas lära. Mindfulness och ACT är delar i ”min värderade riktning” och har ursprung i buddismen och andra psykologiska grenar. Det är du som rekommenderat den😁.

Han skriver i början att det som orsakar beroende beteende i grunden är att man är dysfunktionell som människa, man saknar en viss förmåga till självreglerande av sina tankar och känslor och därför söker man sig till sin aktivitet eller substans som kan ge tillfredställelse som man själv saknar att ge sig själv. Att det handlar inte om dålig karaktär, svaghet och är inget val. Att ett beroende oftast är kopplat till en respons på inre känslomässig smärta och tomrum. Den beroende söker oftast i drogen det som de själva saknar i sitt liv, inre frid, lycka och harmoni.

Jag tänker att det är här du ska söka, inom dig själv. Du lägger fokus på att inte passa in och vara som alla andra, kanske det dysfunktionella söker lindring i alkoholen pga inre känslomässig smärta och tomrum. Att ett glas vin ska ge dig mindre ensamhet, inre frid, lycka och harmoni.

Att jobba med det dysfunktionella tar tid, det är ett helt liv som ska processas och det kan kännas som att man klar och sedan kan det slå tillbaka med fullkraft och man förstår ingenting. Två steg fram och ett tillbaka. Min uppfattning är att de känslor du beskriver handlar om att du behöver fortsätta jobba med dig själv, att du behöver lägga fokus där. Ditt fokus är utanför dig själv och din lösning är att om du dricker som alla andra så blir det bra. Och du är ju fullt medveten rent intellektuellt att det inte kommer att bli bra, det blir att börja på ruta 1 igen.

Att ta hjälp och stöd att jobba med det dysfunktionella kan vara bra, för det är svårt att göra det själv. Man blir blind och fastnar lätt i återvändsgränder. En utanför kan hjälpa till att guida ut ur gränden och kan på ett helt annat sätt se vad som sker utifrån.

Bra att du skriver och berättar om dina tankar och känslor här. Det är tydligt att du inte vill återgå till alkoholen. Det är beroendets underliggande orsaker, det dysfunktionella och hur vi programmerat vår hjärna till att lösa dessa situationer som försöker ta över ditt liv. En mäktig kraft men du är starkare! Sök inåt, läs boken igen och ta stöd. Ge inte upp! Kram❤️

@Himmelellerhelvette styrkekramar till dig. Det låter som att du sörjer, du fokuserar på allt som går förlorat när du inte dricker alkohol, hur tråkigt allt blir. Är det alkoholen som talar till dig? Går det att plocka fram något riktigt bra minne där det inte fanns alkohol? Jag har vänner som inte är kopplade till drickande, har du någon sån? Är ju ny på detta forumet men här finns hur många förslag som helst för att komma på bra tankar. Var snäll mot dig själv. Unna dig något fint eller gott som tröst. Tillåt dig att vara både glad och ledsen.
Kram 🥰

@Himmelellerhelvette
Hej!
De där tankarna…..
Vad är det som talar till dig? Du känner dig lite ensam, utanför . Allt är trist . Jag känner igen det .
Det kanske inte är alkoholen just som du är ute efter utan gemenskapen?!
Sån är jag . Sitta på uteställen o sippa på ett glas vin , under en gasolvörmare, o prata lite skit med en kompis . Det är mysigt !
Du kan ju göra det ändå med nåt annat i glaset Gillar du alkoholfritt vin? Jag älskar det ! 😻
När jag går hem på kvällen känner jag mig mer tillfredsställd och dessutom nöjd med att jag hållt nollan.
Kram

Tack bästa @vår2022 för ditt stöd och dina ord ❤️ Jag har läst boken två gånger, jag förstår teoretiskt men har svårt i praktiken. Jag känner lugn och harmoni hemma men utanför hemmet finns alla som lever på som vanligt och jag vill känna inre frid tillsammans med dom också. När jag känner såhär hittar jag bara fel på mig själv och letar ännu fler fel…. Kram

@Himmelellerhelvette I grund och botten handlar det kanske om självkänsla? Att du är värd det allra bästa. Att du faktiskt har bestämmanderätten i ditt liv. Du bestämmer vad som är rätt och fel, och framför allt bestämmer du din riktning i livet - vad du vill göra.

Jag har inga suparpolare. För mig har det varit enkelt att med kompisar växla över från ”ta ett glas vin” till att föreslå en långpromenad, fika, brunch. Jag kan tänka mig att ”ta ett glas vin” med ett tjejgäng (alkoholfritt för mig) om vårt gemensamma fokus är att tjöta och skratta, inte dricka. Då hade jag haft roligare utan alkohol i glaset. Det vet jag, för jag har upplevt det. Ingen brydde sig ett dugg om att jag hade alkoholfri öl i mitt glas. Man måste uppleva det för att förstå att det faktiskt är så.

Sen finns det en himla massa sammanhang som jag medvetet avstår från: AW där fokus är på att dricka, stadsfestivaler, 90-talsklubbfester och dyl. För jag vet att min omgivning blir asplakat. Jag vill inte se kloka, intelligenta vänner och kollegor bete sig värre än neandertalare. Tappa talet, balansen, omdömet. Jag betackar mig för det, jag avstår hellre helt.

Vid släktsammankomster dricks det på en helt okej nivå. Jag inser att jag nog var värst. Min äldsta dotter är nykter, hennes sambo och hennes pappa dricker en del öl/whisky, men då sätter vi oss någon annanstans. Min ex-svägerska kan bli sluddrig av lite för mycket vin, men då brukar hon nästan somna och väljer att åka hem. Min ex-svärmor dricker mindre än vanligt i mitt sällskap, utan att det verkar vara en uppoffring. Generellt dricker allihop lite mindre när jag är nykter, jag var ofta den som drog upp tempot.

Jag kan nog bara säga att du måste ha fortsatt tillit för processen. Du har mognat och utvecklats och behöver anpassa ditt umgänge och aktiviteter efterhand. Lyssna inåt, lita på magkänslan. Vad känns bra? Gör mer av. Vad känns dåligt? Välj bort.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Tänker att det handlar mycket om träning, övning och guidning för att man ska lära sig något nytt och så att det sätter sig. Som du säger man kan förstår det teoretiskt men det blir svårare praktiskt. När det gäller den inre resan kan det vara svårare att förstå och ta det till sig för det är rätt komplext många gånger och det är därför bra att ha en professionell som stöd och hjälp att förstå. För att känna sig lugn och harmonisk med andra behöver man känna det inom sig själv i första hand. Att det man känner inom sig är något man kan känna även med andra. Tex att känna sig trygg med sig själv gör att man lättare kan känna sig trygg med andra.

Vad är det som gör att du kan känna harmoni hemma men inte med dina vänner? Är det tankar om vad de tänker om dig som inte dricker? Skulle du känna harmoni med dina vänner om du drack?

Visst är det så att det blir annorlunda och nytt när man inte beter sig på samma sätt som tidigare, det har skett en stor förändring i ditt beteende och de andra är kvar i samma beteende, de har inte förändrats. Och jag förstår att du kan känna dig utanför när det centrala blir att dricka. Med ett nytt beteende så måste man hitta ett förhållningssätt såväl till det nya som till det gamla beteendet, till nya värderingar. Det är inget fel på dig det är snarare förhållningssättet, dina tankar om dig själv som är fel. Kanske handlar det om acceptans till dig själv, din förändring och ditt nya beteende, acceptans till dina nya värderingar❤️

Tack snälla @Insikt_24. Det har dykt upp någon form av sorg precis som du är inne på men jag vet inte varför den kommer nu? Jag har varit nykter i 20 månader. Jag försöker förstå vad jag missat med mig själv. Jag tror jag haft en bakdörr öppen som jag stängde ordentligt häromdagen när jag berättade hur mycket jag faktiskt drack och smygdrack för min man. Jag har berättat lite i taget av rädsla att skrämma honom med hur illa det var. Rädslan att han ska lämna mig när han förstår att vi aldrig mer kan ta ett glas ihop eller av äckel för mitt beteende.
Grattis till dig som hittat detta fantastiska forum med underbart hjälpsamma själar i liknande situationer. Kram

Hej @Majaella ❤️ Jag har haft det precis som du säger, njutit av sällskapet och varit stolt över att jag älskar det utan alkohol. Varit jättestolt när jag gått hem nykter och vaknat utvilad och lycklig. Jag får inte grepp om vad som förändrats i mina tankebanor…Kram

Tack @Andrahalvlek ❤️ Det som blir svårt är vissa tillfällen som jag inte vill missa som t.e.x. När jag och mina närmsta vänner åker på shoppingweekend, man strosar runt, tar pauser där alla tar ett glas och blir extra glada för att sedan fortsätta strosa runt. För att sedan ta sig tillbaka till hotellet på kvällen. Byta om för middag med påföljande festliv/nattliv. Att jag då skulle säga att jag inte kan följa med på weekendresa eller att jag skulle avvika ensam tillbaka till hotellet efter middagen. Där är jag utanför och inte trygg i min nya roll som torrboll…..

Kan jag lyckas få en så bra självkänsla att jag går ensam till hotellet? Det jag gör i nuläget är att jag hänger med och blir totalt utmattad av allt ljud i nattlivet, alla är på en annan nivå än jag, gladare, jag bara vantrivs, hör inte vad folk säger och gillar inte att dansa….Kram

@Himmelellerhelvette Ja, det kan du. Var med och shoppa, pausa med alkoholfritt, ät middag ihop med de andra och skippa sedan nattklubbandet. Man orkar inte på samma sätt som när man är onykter. Du behöver berätta för dina vänner att du vill delta, men att du måste skippa allra sista biten för att du inte orkar. Om de är goda vänner så förstår det det. Och du kan njuta maximalt av allt det andra, utan att dra ut ditt batteri. Och du måste uppleva det för att förstå att det funkar alldeles utmärkt ❤️

Kram 🐘