@Andrahalvlek Härligt att du håller i löpningen! Du kan ju när det kniper använda dig av "good enough"/självsnäll. Att motiga dagar tex halvera. Eller börja med ett delmål av sträckan. Så gör vi i yogan. "Bara ställ dig på mattan. Andas. Gör solhälsningarna. Gör några stående positioner. Det räcker. Men kom till mattan, fullfölj ditt åtagande". Det hjälper så ofta!
🌸🌸🌸

@Sattva Lite så försöker jag tänka - min målsättning är att faktiskt bara göra det. Väl på plats går det lite av bara farten. Jag berömmer mig själv konstant när jag orkar liiite längre utan att stanna. Försöker vara så självsnäll som jag bara kan vara. Jag bryr mig inte ett dugg om vad andra tänker, jag tänker att de nog tänker ”vad bra att hon som är lite tjock faktiskt ändå springer”. Att snälltolka omgivningen är en bra strategi, tror jag.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Helt otroligt bra. Vilken utveckling du haft, nästa sommar springer du säkert 5 eller 10 km på en runda. Heja dig. Löpning är den bästa medicinen jag vet mot ett trött huvud😃

@zalkin Eller hur!? Nöjdheten i kroppen och knoppen är bättre än alla pengar i världen typ. Nu när jag får till löpträning tre gånger per vecka, för att mina ben äntligen pallar med det, så tror jag på utveckling vecka för vecka. Vill typ cementera vanan innan mörker och kyla anländer.

Kram 🐘

Imorgon börjar jag jobba. En hel del av semestern har gått åt till mammasaker. Skjutsa till sjukhus, ringa hemtjänst, gå och handla osv. Men hennes utveckling efter vurpan i hallen är enormt positiv. Jag trodde inte att hon skulle överleva, men det gjorde hon - och hon är idag nästan som innan. Minus lite sämre syn på vänster öga. Hon har grön starr på båda ögonen pga diabetesen och det vänstra tycks ha försämrats rejält. Det måste hon lära sig att förhålla sig till.

Hemtjänsten kommer fortfarande fyra gånger per dag och hjälper henne med ögonsalvorna. Maten, duscha och natten klarar hon själv. Sen sköter hemtjänsten städ och tvätt också, och daglig tillsyn tror jag är bra för henne att ha ett bra tag framåt. Hon kollas dagligen, och hon får byta några ord med någon. Hon blir snabbt hospitaliserad som jag sagt innan. Äldreboende får dröja tills vi har gjort minnesutredning, och sen får vi se hur det slutar med synen förstås.

Nu när jag börjar jobba har jag gett henne förutsättningarna för vilka veckodagar som jag kan skjutsa henne till ögonläkaren. Hon kan också be hemtjänsten om ledsagning. Vi fortsätter handla ihop en gång i veckan. Pga min påverkan har hon slutat köpa choklad, men två påsar bilar per vecka fortsätter hon köpa. Jag sa åt henne att hon är vuxen, att jag inte kan förbjuda henne, men hon lyssnade i alla fall delvis på mig. Kvällsmyser med salta jordnötter istället.

Jag har hittat en extranyckel till hennes lägenhetsdörr. Jag har fixat fullmakt så att jag vid behov kan hämta ut hennes mediciner. Vi har infört en ny rutin där jag dagligen skriver ”godnatt”, eftersom jag lägger mig först, och hon skriver ”godmorgon”, eftersom hon går upp sist. Då har vi daglig kontakt på messenger morgon och kväll. Det gör mig lugnare, och henne tryggare.

Ända sen hon kom hem från sjukhuset har hon inte visat några demenssymtom, för mig. Jag läste en artikel om att just socker påverkar insulinupptaget i hjärnan så att man kan utveckla demens. Ännu en anledning att låta bli socker, både för mig och min mamma.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Vilken fin omsorg du har om din kära mamma. Min gick bort mycket tidigt pga av demens *alzheimer) det är en förfärlig sjukdom så fint att ni håller den i schack så gott det går, ha det fint

@zalkin Det enda jag vill är att hon ska få den dagliga hjälp hon behöver, av hemtjänst eller på äldreboende. Minnesutredning gör vi till hösten. Jag fortsätter att mentalt notera hennes demensskov. Tråkigt med din mamma, det är en vidrig sjukdom. Utvecklas bakåt 😢

Kram 🐘

@Majaella Men tack för att du tycker det ❤️ Jag försöker dock vara tydlig med var mina gränser går, nu när den akuta fasen är över.

Tex har jag börjat jobba nu. Besök hos ögonläkare på fredag går inte. Hon fick två val: 1. Omboka till en tisdag eller torsdag, då jag kan ta ledigt enklare. 2. Eller låt någon från hemtjänsten följa med. Hon har ledsagning beviljad sen tidigare.

I eftermiddag ringde mamma, kvittrade som en lärka. En poppis hemtjänstarbetare kom till henne i morse, en kvinna närmare min mamma i ålder. På nolltid hade de bestämt att just hon skulle följa med min mamma till ögonläkaren på fredag. Funkar om man är timlönare, vb gick i pension för flera år sedan. Tacksamma är vi båda två.

Kram 🐘

Jag har börjat umgås med tanken att skriva en bok. Anonymt. Kanske. Använda mina foruminlägg som grund, fast det krävs förstås ett strikt urval och mycket redigering. Min första tråd ”Behöver all hjälp jag kan få” har över 2.000 inlägg. Den här tråden ”Andra halvlek har inletts” har över 6.000 inlägg.

Lite influerad är jag av boken ”Mrs D is going without” som jag lyssnade på för flera år sen. Syftet är att beskriva förloppet - processen från ”får inte” till ”vill inte”. Och lyfta forumets styrka, att det alltid finns någon som kan peppa och stötta. Och slutligen: Kan jag - så kan du.

De flesta berättelser i bokform är på nivån förlorade-allt-och-lite-till och jag tänker att vi som snarare backat från stupet behöver göra våra röster hörda. Vi som faktiskt skötte våra jobb, hem, relationer och där få nog insåg hur illa det var när vi ensamma försökte dränka stress, oro, vanmakt osv. Och vi delar upplevelsen med flera hundra tusen garanterat.

En annan sak som jag gärna vill lyfta är att sluta dricka är steg 1. Sen följer steg 2, 3, 4, 5 osv. Vi måste ta itu med orsakerna till att vi dricker. Vi måste på ett eller annat sätt förändra både våra värderingar och våra liv. Livet blir mer sant som nykter, eller alkoholfri som jag gärna skriver för att det är just frihet det handlar. Frihet att välja vilken skogsstig i livet vi vill utforska.

Jag suger på karamellen lite, börjar med att fundera över hur det praktiskt skulle gå till. Kopiera och klistra, få till en tydlig utvecklingskurva osv. Och sen funderar jag vidare över om jag ska fortsätta vara anonym även i det sammmanhanget. Det finns för och nackdelar. Jag vill inte att någon ska tro att orsaken är att jag skäms. Jag har slutat skämmas för länge sedan - min nykterhet gör mig enbart glad, stolt och tacksam.

Samtidigt är anonymiteten nyckeln till forumets styrka - att man här vågar outa precis hur illa ställt det är, och att många fler upplever samma sak.

Kram 🐘

@Andrahalvlek vilken bra idé! Det skall du absolut göra! Som du säger, vi hår under radarn i många sammanhang och andra i samma situation behöver spegling och bekräftelse. Heja!

Wow, vilken bra idé. 🌟Jag har tänkt lite i samma banor. Men du AH är ju proffs, så det går nog lättare då. På att skriva menar jag. Jag har fantiserat om att man skulle ta med flera av oss i någon slags intervju på tv. Just för att som du säjer, vi som klarat att backa från stupet. Jag har flera gånger ogillat ” sanningar” som att man ska nå någon botten? Varför det? Allt behöver inte gå åt H-e för att man ska vakna. Det tror jag tvärtom kan göra att ens förändringsarbete förskjuts. Typ, äh, jag har inte nått någon botten än. Jag har ju körkort, jobb, hem och familj kvar. Det finns även andra sanningar som inte stämmer på många tror jag. Tex, att man dricker för att dränka sorger, glömma osv. Jag var nöjd med det mesta, men fick ju skam och skuld av själva drickandet. Jag ville inget glömma, tvärtom, jag fick ju problem när jag började tappa minnet av alkohol. Så vårt a- beroende kan se väldigt olika ut, då också vår väg till frihet från alkohol. Men en bok vore så fräckt. 😃. Kör på. 🤗🤗

Superbra idé @andrahalvlek!
Jag har goda kontakter inom förlags- och även pr-branschen, hjälper mer än gärna! (Kan ju vara att man har ett halvfärdigt manus/synopsis som man vill få feedback på tex)
Kolla med admin om det går att konvertera en tråd till ett dokument så kan du redigera utan så mkt klipp och klistra! Berätta hur det går. Jag tror rent kommersiellt att det skulle funka urbra, MEN tror du skulle behöva kliva ur anonymiteten för mest möjliga utfall.
Kram och heja dig!

@Andrahalvlek 🙏🙏🙏🙏👍! Jag har skrivit detta till dig för flera år sedan! Du har så det räcker till minst två böcker 📕. Tycker din ansats låter fenomenal. Denna bok behövs, och det behövs en bok om livet efter ett beroende. Jag skulle behöva det! Jag ”spökläser” gärna betaversion om det skulle behövas. Du skriver så bra och har jobbat så bra med allt. Också din sockerkamp för vi är många här som liksom växlar beroende (jag=bulimi, shopping). Att bli fri från beroende är inte bara att sluta det är ju så mycket mer om man verkligen vill lyckas och få det liv som du, vår2022, se klart, geggan, torn mfl. Har lyckats med❤️❤️❤️❤️❤️ Heja, heja dig!!!!🥰🥰🥰🥰

Tack för all respons på min bokidé! Nu blir jag ännu mer taggad att komma igång 🤩 Och jag är beredd att kliva ur anonymiteten, det var som sagt länge sedan jag slutade skämmas. Är hundra procent ute med min nykterhet i alla sammanhang, få vet dock hur illa det faktiskt var men man behöver inte berätta de värsta situationerna. Syftet med boken är ju att väcka igenkänning.

Kram 🐘

@Andrahalvlek Ja, vilken bra idé! Tänker också att det tex finns mycket skrivet om styrkan med AA och andra behandlingsalternativ men inget, vad jag vet, om styrkan med AH. Du har mycket att ta av från din resa och i att stödja andra och har även provat på måttligt här. Så go for it!❤️

@vår2022 Håller med! Forumet behöver lyftas som den enorma hjälp det faktiskt kan vara. Forumterapi. Jobbet måste var och en göra, men här kan vi stöta och blöta. Bollplanka. Oerhört värdefullt.

Kram 🐘