Sambons alkoholvanor/problem har alltid varit påfrestande för hela familjen. På senare tid har vi sett viss förbättring och han har minskat både drickandet och förbättrat sitt sätt att hantera det. Men det har även blivit så tydligt att trots vissa framsteg så har både jag och barnen på senare tid ”tappat tålamodet” rejält, och trots att han kanske (eller kanske inte) är påväg uppåt så störtar vi som familj nedåt. Jag har så svårt att förstå hur han kan åsidosätta oss/sin familj så gravt. Exempelvis genom att utsätta barnen för att själva utveckla ett eget missbruk längre fram, då risken för den typ av problem ökar med ca fyra gånger (eller 30%) för ett barn som lever med en förälder med missbruksproblematik. Men även genom att riskera följderna som skulle kunna bli aktuella redan i dagsläget, så som att barnen som annars bor med sin mamma inte längre skulle vilja komma hit, eller en separation oss emellan. För mig känns det helt ofattbart.

Är man svårt sjuk i en beroendesjukdom är det inte val man gör aktivt, de följer med sjukdomen. Jag tror inte han är kapabel att göra andra val, men det är du. Du är den friska.