Upp och ner, ner och upp! Jag föll av vagnen till slut. Skulle sammanfatta det som att det ”blev som vanligt” med alkoholen från sommaren och framåt. Och det blir alltid det. Oavsett hur långa uppehåll jag har så måste jag inse att det inte går. Jag skulle inte säga att det spårar ur på nåt sätt, eller att jag varit på botten och krälat. Men som alltid annars och i så många år så kan jag inte dricka måttligt. Det sorgliga i sången är att i princip allt triggar. Oavsett årstid. Jag är ju en sådan som mest dricker hemma, sällan ute eller på fester med andra eftersom jag oftast kör (vilket är ett aktivt val för att undvika att misslyckas). Jag kan ju inte flytta från mitt hem liksom?

Vanans makt är stor och ibland häller man upp ett glas på autopilot trots att man tidigare samma dag sagt att man inte ska göra det. Red flags på den!
Någon del av mig har ju insikt i att jag inte kan eller ska dricka alkohol medans en annan del inte vill erkänna det. Förstånd till förändring finns, men viljan och motivationen är inte där den borde vara. Samtidigt är jag så less på den här alkoholcirkusen. Helg efter helg, de ser likadana ut med skillnaden att jag byter soffan inne till solstolen ute på sommaren. Tristess och rastlöshet är mina största fiender. Jag måste helt enkelt bryta mina gamla, invanda mönster. Men jag kan inte lägga till mer träning, poddar, böcker eller promenader för det gör jag redan dagligen. Jag måste ändra en vana, byta ut en vana i taget. Hur gör ni andra?
Jag vet att det är hjälpsamt att skriva här, men när jag trillat tillbaka känns det lite som ett svek mot er andra som ger så mycket pepp och goda råd! Men jag är i alla fall här igen ( fast jag var inte helt borta heller eftersom jag varit innemiljö läst här då och då). Så nu kör vi. Många säger att Man misslyckas flera gånger innan man lyckas så det är väl bara att kämpa på och inte ge upp!

@Blidenjagvillvara77, Tråkigt att läsa om ditt fall. Först och främst så sviker du ingen här på forumet, här finns det alltid stöd att få. Jag ser att det var knappt ett år sedan du skrev i denna tråd så du har gjort ett strålande jobb som du ska vara stolt över, jättebra jobbat! Nu är du en lärdo rikare att ta med dig när du hoppar upp på hästen igen.

Jag har läst på forumet att återfall ofta är omedvetet planerade. Är det något speciellt som hände denna gången. Du skriver att du triggar på allt men det kanske var något speciellt denna gången. Eftersom minnen falnar så kan det kanske vara värt att skriva ner hur du mådde dagen efter återfallet och förhoppningsvis vad som triggade det och ha som minneslapp.
Det här med vanor istället för att dricka är lurigt, det går inte att träna, lyssna på poddar eller vad man nu ska ägna sig åt hela den lediga tiden och det kommer finnas ledig tid att hantera. Har du provat på att träffa en tredje part för att hitta triggers eller ro för att klara egen tid?

Jag har tyvärr inga jättebra råd än ovan och jag tror att det är smärre justeringar eftersom du nyligen har klarat en lång tid med nykterhet. Förhoppningsvis kan forumets "wisdom of the crowds" ge bättre input.

@JHL jag tror du missförstod mitt inlägg lite. Återfallet skedde för snart ett år sedan i samband med en konsert. Att jag föll då tror jag mig veta varför, men efter det har ett ”normalt” drickande övergått till gamla vanor och slentriandrickande. Vilket det ju leder till varje gång och det i sin tur leder mig hit, eftersom jag ju vill ha och behöver en förändring. Men du är klok som en bok och jag tackar för dina goda råd och tankar 🙏

@Blidenjagvillvara77 Hej och välkommen tillbaka! Jag tänker också att det viktigaste är att inte ge upp och det är absolut inget svek mot oss här, forumet finns för att vi ska stötta varandra till ett bättre liv. Det största sveket är mot dig själv då det inte blir som du själv önskar att det ska vara.

Du skriver ”Men som alltid annars och i så många år så kan jag inte dricka måttligt. Det sorgliga i sången är att i princip allt triggar. Oavsett årstid…Förstånd till förändring finns, men viljan och motivationen är inte där den borde vara…Samtidigt är jag så less på den här alkoholcirkusen… Tristess och rastlöshet är mina största fiender. Jag måste helt enkelt bryta mina gamla, invanda mönster. Men jag kan inte lägga till mer träning, poddar, böcker eller promenader för det gör jag redan dagligen. Jag måste ändra en vana, byta ut en vana i taget. Hur gör ni andra?”

Det märks att du är rejält less på drickandet, att det är en ond cirkel, mycket tankar och att du inte riktigt vet i vilken ände du ska börja. Om man tittar tillbaka på dina tidigare inlägg så hade du inte riktigt berättat ”hela sanningen” för din man och höll en dörr öppen, om jag minns rätt. Att hålla en dörr öppen gör det svårare att hålla en linje och även motivationen kan påverkas. Utifrån egen erfarenhet kom min motivation till att sluta dricka genom att vara helt ärlig med min man, med mig själv och för att jag var så jävla less på att snurra runt i den onda alkoholcirkeln, sen låste och stängde jag dörren helt. Den onda cirkeln tärde på mig och nötte ner mig allt mer och mer och jag orkade inte med alla negativa och självdestruktiva effekter som följde av det längre. Det var inte längre värt det och jag blev allt mer deppig och tappade livsglädjen.

Så länge det finns ett värde i att ta ett glas är det nog svårt att motiveras till en förändring. I det glaset finns också ett undvikande beteende, man bara kör fast man bestämt sig för att inte ta det, man skiter i konsekvenserna för motivationen finns inte och dörren står på glänt. För mig ändrades mina värden för hur jag ville ha mitt liv och värdet i att vara nykter slog högre än ett glas. Jag skapade bilder i mitt huvud om hur jag ville att mitt liv skulle se ut, vad det skulle innehålla och gjorde en plan för att nå dit. Ersatte glaset vin efter jobbet med bubbelvatten, tog min promenad med hundarna, hade positiva tankar om ett nytt fräscht liv utan alkohol. Läste på om hur alkoholberoende påverkar hjärnan och förstod att det handlade om att låta min alkoholiserade hjärnan få återhämta sig och komma i balans igen till ”friskt” ursprungsläge. Att den alkoholprogrammering jag gjort i min hjärna måste tystas ned och att nya hjärnbanor behöver skapas genom att inte dricka alkohol mer och det har även skett.

Läs igenom din tråd från början, det brukar vara bra för att se hur du tänkte och gjorde när det gick bra och vad som kan vara fallgropar. Kanske kan du med nya ögon se vad du behöver göra på annat sätt.

Kämpa på nu! En dag i taget!💪❤️

@vår2022 tack för dina alltid så kloka ord och goda råd🙏

Du sätter huvudet på spiken med den välkända dörren som man vill ha på glänt. Så länge jag inte säger det högt finns en utväg (rakt ner i hålet) men det är ju precis vad jag behöver göra. Jag vet att jag får min mans fulla stöd och förståelse! Det finns väl en rädsla, precis som förut med vad det ska bli av ”oss”? Alkoholen är en stor del av vår gemensamma ”guldkant” om jag ska försöka hitta någon vettig beskrivning. Jag vet dock att han skulle vara villig att utforska andra saker. Men jag vet också att när han heller upp en whiskey blir jag som en tjurig barnunge som tycker synd om sig själv som inte ”får” ta ett glas vin… så dumt! Och så klockrent att vi verkligen har två ”hjärnor”- en som är alkoholberoende och en som fortfarande är ”frisk”.

Jag ska verkligen försöka härda ut för jag vet ju att det blir bättre, och lättare. Helgerna är de största fallgroparna men efter ett par nyktra helger brukar det kännas bättre, och roligare.

Funderar också på det där med motivationen… är ju en person som behöver tydliga mål, gärna tidsbestämda också. Ett mål som att ”må bättre” blir för luddigt, likaså att gå ner i vikt, vilket jag verkligen behöver. Så, jag fyller 50 om lite mer än ett år och tänker att jag ska vara i mitt livs form den dagen. Det största hindret för att uppnå det målet är alkoholen. Rätt och slätt så är det så. Att plocka bort den för mitt långsiktiga mål kanske blir enklare än att bara bestämma sig för att aldrig mer dricka? Även om det är det slutgiltiga målet. Jag tror att detta skulle kunna funka för mig.
Men precis som du säger- en dag i taget! Denna morgon var jag på gymet kl 05 och har även hunnit med en promenad på morgonen vilket känns som en perfekt start på dagen😀
Kram på dig ❤️

@Blidenjagvillvara77, nu när jag läser ditt inlägg så ser jag att jag missuppfattat ditt inlägg. @vår2022 skrev ett jättebra inlägg.

Du skriver att "är ju en person som behöver tydliga mål, gärna tidsbestämda också" vilket är jättebra för det är enkelt att sätta upp målen och arbeta mot dem. Som jag ser det är problemet är att man hamnar ofta i "jaha vad ska jag göra nu du" efter uppnått mål. Det jag far efter är att man byter den dåliga vanan/beroendet mot ett annat som lyckligtvis är sundare men det är ett likartat beteende. En bekant gjorde för ett tag sedan en resa med 16 weeks of hell och genomförde den med bravur men lärde sig inget om nya sunda vanor/beteenden. Behöver jag säga att kortet lades in i baren samma dag som de 16 veckorna var avklarade. Personen dricker nu mer än någonsin och fysiska måendet ser ut att vara värre än någonsin.
Eftersom jag är lite av samma skrot och korn så försöker därför hålla nere tidsbegränsade mål och försöker få till sunda vanor som håller över tid i stället. Sedan om det blir ett Vasalopp ett Marathon är en annan sak :-)
Mycket svammel blev det men ta en dag i taget, ta inte första glaset och beröm dig själv för varje dag som går eller glas du inte tar.

@JHL ja du är inne på något där med att byta ut ett beroende till ett annat. Och att när man är i mål går man tillbaka till ruta ett. Det gäller ju att vara uppmärksam på sådana saker. Jag tänker inte att jag ska sätta upp målet att jag får/ska dricka om ett år, utan att nästa mål blir att utvärdera resan och då sätta upp något nytt mål. Min förhoppning är att själva resan dit kommer ta mig till ”jag vill aldrig mer dricka”.

Tack för pepp! 😀

@Blidenjagvillvara77 Jag hakar på det här med mål och tänkvärt inlägg från @JHL. Jag gillar mål och är resultatinriktad. Det har hjälp mig i mitt nykterhetsarbete och process. Att tex räkna dagar är motiverande framförallt första året. Ha en vecka i taget som delmål, sedan månader, 6 månader, 9 månader, 1 år och framåt. Likadant kan man göra med annat som träning, vikt mm för att se sin utveckling. Man kan lägga upp sitt arbete (både privata som tex renovering eller arbetsrelaterat) i delmål och mål, vad som ska hinnas göras inom viss tid och att det är görbart.

Vad gäller det psykiska eller livet i stort, har jag jobbat mer med mitt förhållningssätt till mig själv och mitt liv. Jag kallar det min värderade riktning. Jag har jobbat mycket med att få självkännedom, vad jag innerst inne tänker och känner, hur jag tänker om mig själv, mina behov, mina relationer mm. Vad jag vill fylla mitt liv med och hur jag vill att det ska se ut för att jag ska må bra. Att gå mot det värden som är meningsfulla och värdefulla för mig och som ger mig välbefinnande. Det finns inget slutmål utan mer en riktning som leder mig. Det blir då hållbart över tid, ett förhållningssätt till mitt liv och en ny livsstil. En hel del handlar om vilken känsla som uppstår inom mig vid olika frågor/dilemman och när jag ska välja riktning. Jag har tränat och lärt mig att lyssna på mina signaler och ju längre tid som nykter och ju mer lyhörd jag är desto tydligare har signalerna blivit för mig. Så det är en slags inre kompass som vägleder mig och riktningen kan ändras beroende på situation och utveckling. Den enda riktningen som inte ändras är min nykterhet, den följer endast en väg, den utan alkohol😁.

Ha en fin kväll!❤️

@vår2022 du är så klok men vilket arbete du gjort och gör med (för) dig själv! Jag tror det krävs en hel del för att kunna lyssna inåt och finna ”sin” väg i allt som brusar runtomkring. Har du tillfört någon ny vana i ditt liv som hjälpt dig med att hitta din riktning? Inspirerande att läsa!

Fin kväll till dig med 🥰