Godmorgon alla frukostmysare,
Jag vaknade vid min nya tid 05:00 idag igen. Klarpigg. Delvis pga att jag fått penicillin för min förkylning/hosta.
Men något annat bråkade med min hjärna? Några tankar som ville fram.
Klurade förstås på ev nya jobbet.
Klurar på nuvarande jobbet.
Tänkte igenom allt detta med nytt uppdrag. Hur ska jag planera och fördela min tid så att det kan bli rimligt? Vem kommer att hjälpa mig med det.
Svar: ingen.
Sen kom den där tröga och av en lång resa utmattad tanke som sa,
Svar: du själv.
Jag bestämmer. Jag kan vara väldigt tydlig med hur jag ser på min tid och vad som kan förväntas av mig. På sikt. Att börja nytt jobb är inget annat än en stor anspänning.
Men om jag kan se till att få 6-8 veckors ledig däremellan.
Spola skallen.
Jag vet inte vad som är rätt och bäst men jag är oerhört glad över den gamla insikten som kom över mig på nytt.
Jag bestämmer. Jag sätter gränserna. Jag vilar när jag behöver vila.
Om jag blir erbjuden detta jobb så är det med fullt förtroende för att jag, med min erfarenhet och den kunskap jag har. Har goda möjligheter att lyckas.
Sen får man ta det ett steg i taget. Som alltid.
Glädjs över att denna tanke fick rymmas denna tidiga morgon.
En sorts heureka - trots att den är tänkt så många gånger förr? Nu med bättre precision?

Jag känner förutom det, en stor oro över situationen i Gaza, sorg.
Jag bevistade akuten i lördags och tänkte på allt vi har, här. Allt vi tar för givet, som inte är för givet.
Nu dags för kopp numero två. Kram på er!

@Se klart God morgon! Vaknade tidigt för att hinna dricka kaffe på sängen och mysa med mina hundar innan det är dags att dra igång denna arbetsdag på hemmaplan. Hann läsa ditt inlägg och vill bara heja på dina ”nya” insikter med bättre precision ”Jag bestämmer. Jag sätter gränserna. Jag vilar när jag behöver vila”. Precis så. Vad det gäller att ev ta ett nytt jobb så gå in med denna känsla. Du kan sätta krav på hur du vill ta dig an detta, vilka krav som du har på hur tjänsten ska vara för att passa dig. Vad som är möjligt och inte. Du bestämmer, du sätter gränserna för uppdraget. Bra att göra det från början och att det är du som sätter ribban. Itś your call!

Ha en fin dag!❤️

Godmorgon @vår2022 och tack för ett fint inlägg. Jag har just gjort ett megastort chefstest vilket kändes sådär.. men snart dags för vad jag tror kan bli sista intervjun. Sen får vi se.
Kram 🤗

Godmorgon världen
Min morgon började vid 05 men lyckades somna om.
Idag är jag bättre men jobbar fortsatt hemma, vill inte hosta på folk på jobbet.
Ska som sagt ha en intervju för detta ev nya jobb nu, vi får se hur det går.
Känns både lite läskigt och pirrigt.
Gissar att processen ska vara klar ganska snart därefter. Håll en tumme! Jag vill ju självklart bli erbjuden jobbet. Sen får vi se hur jag bestämmer. Kram denna grå dag som ändå har något ljus inifrån!

@Se klart Håller tummarna stenhårt! Det viktigaste är att du lyssnar inåt! Vad vill du? Låt inte smicker eller pliktkänsla avgöra. Å andra sidan är jag fatalist, det som händer står i stjärnorna på något sätt. Likadant för mig. Det är kanske nu jag ska öppna hunddagis kombinerat med daglig verksamhet?

Kram 🐘

@Se klart såklart håller jag också alla tummar! Sedan får du ju känna efter vad som är det rätta. Det kan ju också visa sig vara en övergång till något helt annat. Jag tror helhjärtat på dig och din förmåga att fatta rätt beslut. Spark! 👏🐳😘

@andrahalvlek och @geggan tack 🥰🥰
Tänk vad vi får vara med om i varandras liv- allt som händer efter att vi lämnat de där sunkiga glasen bakom oss.
Intervjun var SVÅR men gick nog ”bra”. Eller jag svarade och resonerade efter förstånd och insikt. Det är ett komplext uppdrag. Det går liksom inte att låtsas något annat, så man/jag kan heller inte ha tvärsäkra svar. Vi får se’ jag tänker att jag inte kan vara annat än så uppriktig som möjligt kring mina ”utmaningar” som vi ju alla har.
OM jag blir erbjuden jobbet så kommer jag att tänka ordentligt innan jag bestämmer mig.
Men än så länge får det ligga och jobba i mitt undermedvetna, jag kikar in och mer; ”jobba på”.
I övrigt jobbar jag ytterst lite. Det är bra. Jag behöver vila från min förkylning och stärka kropp och själ inför vintern. Det är så tyst och lugnt här hemma. En sorts frid.
Kram 💕

Jag fick ”second thoughts” kring min insats på arbetsintervjun, tyckte att det inte gick så bra och att det var flera saker jag liksom ”missade”. Men det landade ändå i att det inte gör så mycket. Dels gissar jag att det hör till- man är knappast komplett. Varken i ett möte eller i verkligheten.
Sen har jag nån ganska avspänd hållning där jag känner mer ”det blir som det blir”.
Livet får gå före här. Peka med halva handen.
Hos mig sover katterna, maken har promenerat till jobbet. Det är fortsatt tyst nästan som vinter. Ni vet, när luften blir lite torr och hög.
Jag har haft några dagar med noll stress och måsten. Noll. Jag vaknar på morgonen och tänker att idag ska jag fortsätta vila, gå en promenad, försöka få i mig mat (hungern är inte stor). Läsa. Tänka.
En liten lucka i form av sjukskrivning där jag landar på en annan nivå i den här klätter-tävlingen och inser att jag behöver tänka hållbarhet i varje steg kring mina rutiner och allt jag proppar in i det här lilla livet.
En planerad resa är nu inställd. Kanske blir det en tur till landet för att bära in solstolar och parasoll (😩😩) och gräva ner några lökar. Kanske.
Idag sla jag försöka komma igång med rutinen ”skriva 30 minuter per dag” som min vän författaren uppmanat till (de senaste 15 åren…) Jag anar en ny planet över himlakroppen, kan inte förklara det bättre. Kram på er 😍

@Se klart låter som en viktig lucka i tillvarons ström. Jag känner verkligen av något med himlakroppar just nu. Så mycket strålar liksom samman, saker blandar sig, nya impulser uppstår. Solstorm? Då gäller det verkligen att se till att vila mellan varven. 🥰 kram

Idag har jag sovit så länge som jag inte gjort sedan tonåren. Denna penicillinkur och infektionen den jobbar mot- inte några sockerpiller.
Jag kapitulerar inför läget. Trött = sov.
Mitt barnbarn som legat inlagd på sjukhus av denna bakterie är mycket bättre som tur är.
Vi funderar på att åka till landet imorgon- mest för att se något annat, jag har inte tänkt dra igång nån renovering direkt…
Jag tar en dag i taget. När man skalar bort allt annat- är det vad som återstår.
Göra det bästa av dagen! Hoppas ni med kära forumkompisar 😍

Jag drömmer ofta nu för tiden att jag är typ ägare av hus/tomt/mark som jag glömt bort och som jag inte sett till på länge. Att det finns typ ett sommarställe med trädgård som jag köpte för länge sen, men glömt att besöka. Som att det finns outnyttjade resurser… men utan nån känsla av stress eller måste.
Den här drömmen återkommer i lite olika former- och det är så verkligt! Det kan vara i Sverige eller utomlands. Överlag drömmer jag väldigt mycket om ”nya platser”. Att jag hittar fram, eller inte hittar fram.
Det är spännande 🧐

Igår gjorde jag entré utanför hemmet på en liten middag med nära kompisar. Det var varmt, gott och fint att ses. Och jag körde hem! Något svettig pga fest-stämning på stan och människor mitt i gatorna.
I morse vaknade jag i lagom tid. Promenerade ut och köpte det godaste kaffet och croissanter.
Det är utflykt så det räcker för dagen!
Jah tycker fortfarande att det känns som vinter i luften. Mysigt. Hoppas alla njuter av dagen. Igår var det en kompis som frågade vad den ”största skillnaden” var med att vara nykter så länge. Hade svårt att ge ett enkelt svar men i morse när jag strosade på gatorna så tänkte jag att det är en ynnest att veta att jag aldrig mer behöver vara bakis. ✅

@Se klart Förstår precis det svåra i ditt val: det trygga, invanda men lite tråkiga och förutsägbara versus det kreativa, utmanande men kanske också väldigt jobbiga.
Där tror jag åldern kan vara en faktor. Det är svårare att lära sig nytt och ta in nya saker när man är äldre.
Jag tror att det inte får vara för mycket av det, utan mest bygga på kunskaper du redan har.
Fick själv ett sånt där jättekul jobb, men var väääldigt trött sista halvåret före pension. Då var jag 65.
Men ångrade mig inte ändå. Men det var på vippen :)
Lycka till och hoppas det blir bra vilket du än väljer!

Hej @AmandaL och tack för klok reflektion 🥰
Jag har ju egentligen inte tänkt jobba till 67 direkt- men det är ju tanken med nya pensionsåldern.
Det skulle betyda att jag har 8-9 år kvar att jobba. Och då är det himla svårt att tänka att jag inte skulle behöva lära mig nytt? Om inte för att ens behålla ett jobb liksom överhuvudtaget i min bransch. (Gissar att det gäller alla branscher.)
Åldern är absolut en faktor som väger tungt i dessa dagar. Inlärning. Energi.
Men så säger vetenskapen att 70-åringar idag är i samma form rent fysiskt, som 50-åringar var bara för några decennier sen? Vad ska man tänka om det?
Så om man slår av på takten för tidigt…. Ja då känns det som det kan bli en lång ålderdom.
Däremot är jobbet jag har sökt kanske lite VÄL påfrestande på flera sätt.
Jag har lallat runt här i en vecka och skjutit alla tankar och beslut på framtiden och tänkt att det får lösa sig i en annan process som jag inte råder över just nu.

Jag tar små steg ut i verkligheten med viss energi. Imorgon ska jag börja jobba, hemifrån ett par dagar till. Sen ska jag trappa upp lite i taget, men med mål att ha en rätt lugn tid fram till julledigheten.
Som ska bli lång. Och eventuellt innefatta en resa.
Tids nog vet vi allt vi behöver veta.
Min knasiga katt har lagt sig på en pytteliten kuvertväska som jag skulle ta ner i källaren ihop med diverse annat som jag inte använder.
Han ligger som en stor mysboll och av kuvertväskan syns ej ett spår.
Kram på er 🤗

@Se klart Lite på samma tema blev jag rätt sekundärtrött när den nya rikspolischefen presenterades i veckan. När gubbarna strulat till det för mycket rycker tanterna in och styr upp. Suck. Och det jobbet lär bli en jävla utmaning! Vet inte hur gammal hon är men hon kändes inte allt för långt bort från pensionsålder.

Kram 🐘

@andrahalvlekj Jag såg just att hon är 60 år. Men har ju en extrem meritlista - men riktigt tufft att tacka ja. Hon sa i en intervju att det var det svåraste beslutet i hennes karriär. Det kan man lätt förstå, och jag tänker att det nog gäller många kring 55-60, (kvinnor kanske främst) som ofta jobbat 37% mer för att nå samma lön- och dessutom skött 87% av hemarbetet.
Stark generalisering och såklart inte på individnivå. Men för många ser det ut- eller har sett ut så.
Hade en kompis på besök från Uruguay för ett antal år sedan. Hon frågade var våra hembiträden bodde- i källaren?
Jag förklarade att i Sverige har vi inte en sådan kultur (tack och lov) vi hämtar och lämnar våra barn på fsk, vi lagar mat när vi kommer hem. Ofta delar vi på ansvaret män/kvinnor.
Hon häpnade.
Vi har ju kommit otroligt långt i Sverige med en massa frågor som rör livspussel och jämställdhet. Däremot blir jag förbryllad när ”hemmafruideal” tornar upp sig jämte idealet att skapa en karriär/inflytande mm,
Det går inte ihop. Sjukskrivningarna för just småbarnsmammor går ju rakt upp i taket. Och jag försöker säga till mina döttrar att det finns en tid för allt. Nu är inte tiden för allt.
Oj vilken onödigt lång utläggning. Imorrn börjar jag jobba igen så det blir bra att inte tapetsera forumet med östegnslånga inlägg! 😃😷🥹

Jag är inte mycket för flum, eller kosmiska krafter… men det ÄR något med de här dagarna. De är stillsamma men ändå känns det som att det HÄNDER mycket ”där uppe”.
Här nere drar jobbet igång och digitala möten och vila lite varannan timme. Som ”förr” under covid när man var så noga med pauser. Har helt tappat den rutinen men ska återgå. Kram från tillfrisknande-hörnan! 💪🏻💕

Idag fick jag samtal från rekryteraren som sa att vi nu är två kvar i processen.
Samtidigt ville han ha en ordentlig avstämning kring lönen. Jag vet att jag har en förhvis hög lön (och det vet de med) och jag har kollat upp den avgående chefens lön som är lägre men inte oöverstigligt.
Vi landade i att de kan sträcka sig till en nivå som ligger en bra bit under min nuvarande.
Jag sa att jag skulle fundera, prata hemma, och att det hade varit en sak att gå ner i lön och jobba mkt mindre. Men det här kommer att kräva mycket av mig- och att sänka lönen känns helt enkelt inte rimligt.

Jag ska prata med dem imorgon. Förklara läget. Nån sorts märklig frid känner jag- kanske för att något ”yttre” får bestämma- och att jag kanske inte är redo för ett så stort åtagande, till och med oavsett lön.

Idag var jag hos mina små barnbarn- de har nyligen köpt hus, det var så fint, stressigt och full fart. Sen kom min omtänksamma man och hämtade mig.
Det fanns en bok som var poppis för många år sen- de små tingens gud? Det är nog min gud. Även om det knappast är små ting, utan stora. Katterna. Varmt vatten. Mat i kylen. Tacksam 💕
Kram alla som kämpar- ni läser ju inte här men jag ser Er och hejar på varenda en.

@Se klart Ja, det låter ju inte rimligt att både gå ned i lön samt att ta på sig ett kravfyllt jobb. Kanske en trevare från deras sida, kanske kan du pressa upp lönen. Kanske friden du känner är ett budskap till dig? Kanske att jobbet, det stora åtagandet inte är värt det egentligen? Att gå ned i lön är inte värt. Gjorde det i mitt nuvarande jobb, men min sits var arbetslös samt att jag ville ha tjänsten, men det var ändå inte roligt att gå ned tusenlappar. Vi har ju en pension inte allt för långt borta i horisonten och lönen tickar in på den. Sov på saken, det brukar ge nya vidgade tankar till nästa dag. Att vara tacksam är så härligt och helande💕

Sov gott!❤️