Hej vänner! Ja, ni känner ju inte mig, men jag har läst här på forumet i rätt många år nu. De senaste månaderna har jag läst mer än nånsin, så därför känns det lite som om ni faktiskt är mina vänner också. Och jag säger som Lena Nyman gjorde i sin tråd: Jag tycker om er. Det finns en sån omtanke här på forumet och en sån humor i trådarna, så om ni som verkar vara såna trevliga, intressanta och roliga människor finns här, är jag kanske inte heller helt misslyckad om jag inte kan hantera alkoholen.

De första åren när jag läste här kände jag mig som att mina problem inte var så stora. Drack för ofta, drack i smyg kanske, men blev aldrig för full, inga minnesluckor. Hanterbart. Ingen som märkte. Drack för att somna.

Sen har det gradvis blivit värre. Oftare, större mängder, minnesluckor. Vid olämpliga tider. Smygdrickandet eskalerade. Usch och fy. Barnen har kanske märkt, vilket jag absolut inte vill tänka på. Min sambo vet nu, efter att ha hittat gömmor förra sommaren, och nu till sommaren. Hans besvikelse denna gång var enorm. Jag har ju skött det ganska snyggt. Många gånger har jag trappat ner, som längst tre månader, då med "målet" att få dricka igen och det har jag gjort. Har hållit upp några dagar för att sedan trilla dit igen. Känt mig nöjd med mig själv när jag bara druckit 1-2 öl el 1/2 flaska vin.
Innan sambon kom på mig i maj, hade jag börjar undra om det verkligen skulle gå att sluta på egen hand. Inte vågat börja skriva här för jag vill ju inte misslyckas så att det syns. Varit gruvligt avundsjuk på de som verkade lyckas så lätt... Men de trådar som beskriver misslyckandena, kämpandet, eländet är nog de som är mest lärorika ändå. Just nu hoppas jag att det här ska gå vägen, att jag inte ska dricka för mycket eller i smyg igen. Men om jag trillar dit, så ska jag in här och skriva. Jag har haft alltför lätt att sudda bort mina misslyckanden i mina tankar. Tror att jag kanske klarar det denna gång. Ska inte dricka något hemma i fortsättningen. Bara alkoholfritt. Så tack alla här som kämpat/kämpar och vistas här i forumet. Jag har haft en enorm hjälp av er kamp särskilt de sista månaderna. Ni är inspirerande.

Hoppas det gick bra idag!!
Det är ju verkligen jättejobbigt att ta sig till läkare och dessutom försöka göra sig förstådd och bli tagen på allvar.
Men... var inte du en av dig som "tvingade" iväg mig? 🤔😉😉😉
Så du vet ju hur du ska göra. Hoppas att du får den hjälp du behöver.

KRAM!🌷🌷🌷

Anonym26613

Känner igen mig 💚🌸
Jag blir alltid jätte stressad hos läkare. Pratar fort så jag hinner säga allt jag vill att hen ska fatta. Orolig att jag inte blir trodd. Men för mig gick det jätte bra när jag tillslut vågade berätta om min ångest på nätterna. Hoppas det gick lika bra för dig 🌸💚🌸💚🌸

Tack för alla fina kommentarer! De gjorde mig varm och glad ❤️.

Det gick sådär skulle jag vilja säga, men men... jag blev inte arg, men känner mig inklämd i ett fack där jag inte hör hemma. Men jag ska visa dem att det inte går att lägga en rund kula i ett fyrkantigt hål 😀.
Jag tänker inte låta mig avfärdas den här gången.
Läste början på min tråd... herregud! Kunde hon inte se hur hon höll på den där kvinnan... när jag skrev fanns det fler såna som jag... som det inte gick så bra för. Sisyfos... jajamän. Passade utmärkt! Vad kan vi lära oss av det... aldrig ge upp, det blir lättare när den ligger på toppen den där stenen. Nu ska jag bara baxa upp läkaren också sen blir det nog en ny Sten. Alkoholstenen ligger kvar på toppen och ska stanna där.

Fy vad jobbigt med läkarbesöket. 🤗

Men, vilken bild du ger mig! Sisyfos som baxar upp läkaren.... Underbart! 😂🤣
Du klarar det. Har du klarat att baxa upp alkoholstenen på plats så är väl en läkare ingen match? Inte med de muskler du skaffat dig.

Kram!🧡

Ha ha, jag brukar också använda det talesättet, det går inte att klämma ner en rund kula i ett fyrkantigt hål!! Tycker den är bra!
Håller på dig, om du vet instinktivt att läkarens bedömning är fel, så är den det. Min erfarenhet är att, iaf de läkare jag möter i jobbet, uppskattar att få hjälp på traven😃
🤗⚘🌼🌷😍

@Tofu
Balans ja, det är viktigt
Jag tror att balans består av så många saker Och jag tror kanske att vissa människor har lite större naturliga svängningar än andra. Tror att det ofta är årstidsbetingat. Jag tror att vi kan träna på att behålla balansen men att vi måste jobba på det, mer eller mindre, beroende på hur vi är lagda.
Mitt återfall för 5 år sedan var helt klart grundat i att jag bara körde på.
Jag gissar ju att en hel del av de långvariga framgångshistorierna härinne beror på att man faktiskt skapat möjlighet till återhämtning, man reflekterar, stannar upp.
För mig har det också handlat om att få balans på ferritin nivåerna. Alkohol påverkar ju en hel del olika saker, så jag tror att det är viktigt att vara i kemisk balans. För mig blev det lättare att hålla fokus när ferritinet ligger högre.
Tänker att AH är en expert på balansområdet men jag tror att alla har olika ”problem” och behov av olika lösningar.
Jag jobbar mycket med ”här och nu”. Det är svårt ibland när barnen ofta behöver hjälp och stöd när jag har signalerat till mig själv att det är dags för vila. Tror jag levde länge utan återhämtning. Alltid i planeringsstadiet, middag, logistik, semester, jobb.... Och när stressen kommer blir beslutsfattande svårt. Då blir små beslut stora. En ond cirkel.
Lite alkohol på det och det blir ännu mindre beslutat.
Har så väldigt mycket teoretisk kunskap om olika saker, både kropp och knopp.
Alkispodden känner jag inte igen mig jättemycket i eftersom jag alltid har behövt tänka på andra och det känns som att flera där har kunnat bry sig mycket om sig själva.
Närvaropodden har jag bara lyssnat på två avsnitt av, de har varit bra och tänkvärda. ”Vanor” och ”The work”.
För mig handlar det om att omsätta den teoretiska kunskapen i praktiken.
Daglig motion som inledning och avslut på arbetsdagen, pauser, fokus på här och nu - insupa (vilket ord) omgivningen
- fina saker, saker som gör mig glad och att försöka sänka stressnivåerna direkt när stresspåslaget kommer. Men det är ingen quickfix och inget som är klart. Nu är det stressigare igen och jag har svårt att få ner stressnivån. Kanske årstiden, kanske jobbet, kanske mycket att planera... så det sätts på prov. Men jag har väl kanske fattat nu att alkoholen inte löser det här. Och det är skönt att använda de andra verktygen istället.
Så svaret är nog - jag har inte bemästrat, jag tänker efter före för att behålla balans och använder det jag vet är bra och om det ändå inte funkar helt perfekt så löser jag det inte med alkohol nu längre. Det har jag prövat, det funkar bara kortsiktigt och jag vill ha en långsiktig lösning.

Jag äter järntabletter. Kan vara lite tufft för magen och det är ju inte nödvändigt om man inte ligger lågt. Dock tror jag kanske att det är bra att ha värdena lite högre än i lägsta intervallet.
Ja det är det där med hålla i och hålla ut med de goda vanorna. Det är jättelätt att springa för fort igen. Och att sköta allt... inte hinna reflektera. No 1... det är sällan det är jag. Tänker att vi är lite lika på det sättet att det är lätt att bli väldigt engagerad i något, då blir man lätt fixerad. Och det är ju kul... men sen är det lätt att det blir för mycket.

Vilka klokheter det finns härinne, grattis till dina nyktra månader. Att vara här och nu är nog bland det svåraste tror jag. Att tänka efter före är viktigt, som du skriver. För mig är det tom. skillnaden på katastrof eller ej om jag inte tänkte efter först. Fint att ha dig härinne. Kram Jullan

7 månader i förrgår
Känns både kort och långt. Tycker att det går långsamt på nåt sätt trots att veckorna går fort. Det går långsamt att ändra månadssiffra. Att vara nykter är dock en vana nu.
Ni som känner mig vet att jag var en äkta smygare... om ni har sett den där antialkoholreklamen om gömställen som slutar med ”har du fler gömställen, kan du kontakta....” Tänkte på det igår. På en av våra toaletter saknades det verkligen gömställen. Eftersom jag ibland gick in dit när jag drack var det här lite jobbigt om man skulle ta sig ut osedd med en flaska i handen. Nu finns där ett gömställe. Ett jättebra gömställe faktiskt. Tänk om jag kommit på att fixa ett sånt när jag fortfarande drack. Men man var dålig på att hitta lösningar på problem då.
Jaja, konstaterar nu att jag inte behöver gömstället. Tänker på alla gömställen som beskrivits här genom åren. Tror nån gömde sina flaskor på nåt ställe i sängen. I min värld kändes det så knöligt och obekvämt.

En bra sak med att vara helt alkoholfri är att jag vid mitt senaste läkarbesök fick lämna ett peth-test. Vårdcentralerna måste tydligen förklara varför man tar såna tester och nåt av de besvär jag har kan tyda på hög alkoholkonsumtion. De berättade zdet inte innan, utan i efterhand. Jag tänker att de borde ta sånt mer rutinmässigt egentligen. Alkohol ger så många negativa effekter och ligger bakom så många problem. Men nu har jag papper på att mina problem inte orsakas av alkohol. Ibland känns det som att man hos VC i första hand letar efter förklaringar i livsstil och psyke och sällan tittar efter medicinska förklaringar trots att man besöker just en läkare. I och för sig är det bra att ha en helhetsbild, men om man bortser från just sin egen pusselbit så förstår jag inte riktigt hur man tänker.
Det kommer att vara lättare att ställa krav nu tänker jag. När man hela tiden går med den där vetskapen om att man dricker i hemlighet, även om det inte är mycket, då var det svårt att ställa krav. Det fanns ett uns av sanning i det jag tror att de trodde.
Det är faktiskt också en del i att jag inte dricker nu. Jag måste veta att problemen inte beror på alkohol. Jag måste veta hur det är utan. En del av det jag har tror jag blir bättre med alkohol. Men det får vara slutmedicinerat nu.
Så nu är det dags för mina egna sunda val. Promenaden! Och poddarna!

Grattis till 7 månader 💐!

Känner så igen mig i det du skriver om kontakt med VC... Min läkare skulle definitivt tycka det var lättare om jag fortfarande var en utbränd deprimerad alkis, känns det som. Fast nu har jag äntligen fått remiss vidare.
Stå på dig!
För det är ju verkligen slut med självmedicinering. Om man inte räknar promenader och poddar då 😅.

Kram 🧡

@Sisyfos skrev:"Jag gissar ju att en hel del av de långvariga framgångshistorierna härinne beror på att man faktiskt skapat möjlighet till återhämtning, man reflekterar, stannar upp."
Jag håller fullständigt med där, samt om att jag med märker att det är svårt att säga nej när barnen/familjen/ vännerna förväntar eller behöver hjälp när man planerat in vila och återhämtning. Svårt att hitta strategier på det tycker jag. De är ju vana vid en som alltid fixar och löser allt. 🤔
Kram💛

Anonym26613

Grattis till 7 månader 💚🙏🌸
Jag nästan önskar att något tog prover på mig så jag fick något konkret som visade att jag är ren. Undrar hur länge man måste vara nykter innan kroppen återhämtat sig. Beror så klart på mängden och även generna. Nå väl, får nöja mig med känslan av bättre mående 😊🙏🌸

@Sisyfos stort grattis! Då är du definitivt på den enklare sidan nu. Före 6 månader innebar en del jobb. Efter blev det lättare om än inte alltid plättlätt. Vid 7 månader börjar du skaffa dig marginaler.
Kram!

Grattis till 7 månader! Säger som Charlie, skönt när det slitiga och ovana första halvåret är passerat med marginal. Men för dig kanske det känns annorlunda med tanke på att du har druckit kontrollerat ett tag innan? Kram 🤗

Tack vänner! Det känns bra med uppmuntran.
Den här gången har varit annorlunda. Det har inte varit någon kamp ens i början, snarare ett jaså. Jaha, jag är en sån som inte dricker, vad gör jag nu istället. Jag hade inte ett noterbart beroende när jag slutade sist och hade inte haft det på 5 år tror jag, men de fem åren har varit periodvis problematiska. Jag har medicinerat med alkohol och det är bara att tugga i sig att den medicinen inte kan ersättas med nån annan quickfix.
Så det får bli den andra varianten, med att se över livet, stress och känslor.
@Majaela skrev:" det är svårt att säga nej när barnen/familjen/ vännerna förväntar eller behöver hjälp när man planerat in vila och återhämtning."
Och det är svårt, jättesvårt om man är en givare, vilket jag tror många av oss är. Läste i nån tråd att någon konstaterade att alla andra hade en bra påsk, men inte hen.
Så jag rannsakar mig själv. Jag tycker verkligen det är mysigt att träffas och äta gott och ha kul, men många gånger har jag inte hunnit njuta själv, för jag har ju administrerar hela tillställningen och är redan fullt opp i planerna för att organisera nästa event eller morgondagens middag.
Eller när jag äntligen är färdig med bestyren och ska få vila och nåt av barnen behöver läxhjälp...
upp, ladda om, orka...
Minns Soffis ilska (eller nåt) på terapeuten som pratar om här och nu... men NU förstår jag. Jag har heller aldrig lyckats med här och nu tidigare. När man faktiskt har fullt upp med allt som ska utföras, då är man ständigt på väg. Även när man tränar, är på konsert, är på AW. Kanske därför då som jag har upplevt de AW som blivit lite längre som så trevliga. För att man hinner landa, man stannar upp och är här och nu. Jag har aldrig druckit för mycket i sociala sammanhang, så det har nog mest varit den positiva lugnande effekten jag har fått då.

Jag tänker att jag faktiskt inte behöver det mer, inte ens i sociala sammanhang. Det blir inte bättre och jag har aldrig egentligen behövt det. För mig räcker det med här och nu och att slappna av i det. Därmed inte sagt att jag tänker bli evig nykterist, men jag tänker inte medicinera mer med den där bedrövliga drogen.

Stort grattis till dig Sisyfos, stort med 7 månader. Tänker på dessa gömställen, vilken fantasi och skicklighet man hade ( tror jag), på att gömma flaskor. Själv går jag än idag och hittar vinflaskor lite överallt, senast i komposten faktiskt. Jaja, nu är det ju andra bullar som gäller och jag är glad åt att få följa dig. Jullan