Senaste kommentarerna i forumet

Är det jag tror på för min egen del!
Blir jag starkare i mig själv och i att säga ifrån så hoppas jag att iaf jag aldrig hamnar tillbaka på ruta ett men men långt är det dit.....
Med tiden tar det friska och sunda tänkandet över det negativa!

Det var en månad sedan jag skrev. Har vetat att jag behöver skriva. Eller nu idag kan jag se det iaf. Har varit och är nära att falla tillbaka nu. Har de senaste två veckorna gått och tryggt upp mig själv att jag ska dricka igen. Att jag kan dricka igen. Börjat linda in sambo och syster i bomull. Att jag bara ska ta ett glas vin när jag ska fira en vän i slutet av månaden. Tryggt upp dem och börjat förhandla med mig själv på allvar. Jag hade ärligt bestämt mig för att dricka. Gått och planerat. Och så idag hade jag mitt andra samtal i öppenvården. Började prata rent allmänt om att jag känner mig kluven hur jag ska göra. Inser att jag lovat mig själv denna gång att inte ljuga. Började sätta ord på mina hemliga planer och det blev ett jobbigt samtal. Fan. Det känns så sjukt. Jag har liksom inte insett hur mycket jag planerat och förberett mig för att dricka i slutet av den här månaden förns jag satte ord på det. Jag har verkligen förhandlat med mig själv och andra. Försökt trygga upp och få folk att tänka "Ja men anna panna mår bra nu, klart hon kan ta ett glas vin.". Jag insåg det idag. På samtalet. Hur mycket jag tänkt på detta. Planerat. Laddat. Sett fram emot. Suktat. Skämdes så jävligt när jag pratade om det. Jag har verkligen tänkt på senaste tiden att det inte är något sjukt med min relation till alkohol, men det är ju just det som är det sjuka. Att det tar upp min tid och mina tankar ändå. Fan alltså. Jag är påväg ner i min egen fälla. Igen. Jag håller på att lura mig själv och alla andra igen. Jag fattar inte att de går på det? Och att jag knappt hinner med själv ens för jag lurar mig själv och tryggar upp mig själv som fan så jag tror ju på det själv!?!? Oj oj vad dagens samtal var en väckarklocka.... Mycket tårar. Skam. Trötthet. Va så trött efteråt...

Vi kom in på beroende. Ett ord jag inte velat se mig själv i. "Men hallå! Jag är inte beroende! Jag har kunnat vara nykter ett halvår nu helt på egen hand!". Så har jag tryggat upp mig själv. "Jag har inget fysiskt beroende, jag känner inte igen mig i det", sa jag idag. När terapeuten kom in på ett psykiskt beroende, hur vi kan bli beroende av känslan och vilja uppnå den, utan ett rent fysiskt beroende. Kändes som hon lyfte något i mig då. Så har jag aldrig tänkt. Är jag psykiskt beroende? Av känslan jag upplevt? Känslan jag så gärna vill åt med alkoholen? Jag vet inte. Är trött. Förvirrad. Osäker. Börjar bli rädd för mig själv. Känner mig så störd. Jag vill inte lura mig själv igen. Så tacksam för den här dagen. För samtalet jag fick idag. Utan det hade jag nog druckit redan i helgen. Eller jag tror inte. Jag vet det.. Nu kanske jag klarar helgen. Och firandet i slutet av månaden. Hoppas. Men vågar inte ta något för givet längre. Kan jag lura mig själv utan att jag knappt hänger med på det så kan vadsomhelst hända... Återigen tacksam för dagen. Trots drt tunga. Känns som ett tecken. Jag måste vara på min vakt...

Åh tack vad gullig du är!

Jag har ringt och bokat tid med min läkare. Han ringer på tisdag! Ska be om hjälp med ansökan om alkolås och slippa indraget kort.
Tid på beroendeenheten på onsdag!

Fick idag iväg båda yngsta barnen till skolan! Fick inte iväg dottern igår (autism). Svårt att cykla istället för att åka bil! Men efter ställtid och mycket förberedelser så gick det idag!

Skit i viner, ta alkofritt eller kolsyrat vatten istället :) u can do it :-*

Sitter och läser runt på olika trådar i detta forum, och var och varannan tråd stämmer så bra in på mitt liv med att ha en närstående som dricker för mycket. Forumet talar om gång på gång egentligen vad ni där ute vill säga mig. Dags att släppa kontrollen.....och gå vidare..... Så när jag läser trådarna så bubblar så mycket känslor i mig och mitt val just då är så lätt!! Jag tänker och känner GÅ NU!!
Och innerst inne känner jag mer att det är dags att gå nu för alltid, jag mår inte bra och vänner och fam och på jobbet märker att jag är inte den jag brukar vara. Dom undrar Hallå. ....vart är du xxxxxxx du som alltid är så glad och go?

Ja, vart är jag på väg..... Att gå vidare?

Mycket som blir snett i en relation med missbruk.Men det friska som börjar vakna i mig vill jag inte mista igen.Och risken är stor om man går tillbaka att man hamnar på ruta ett igen.

Håller med, stå på dig. det är DU som bestämmer, ingen annan :)

Håller med, stå på dig. det är DU som bestämmer, ingen annan :)

Vet exakt hur du känner med att man vill dra sig undan :/ skuldkänslor på nåt sätt. Vänd på allt och försök tänka positivt, njut så mycket du kan :) sommaren är här. Rör på dig, ut och cykla eller gå, gymma. Det hjälper :) kram på dig

Filmer vet jag, googla swesub :) litteratur, njae inte min grej :)

Hållet med Muränan . Man får verkligen ifrågasätta sig själv och sina tankar: Varför är det så viktigt att dricka vin så det t o m känns som livet är slut när jag inte kan/ får det? Jag hör ju själv hur sjukt det låter. Massor av folk på vår jord dricker aldrig alkohol. Upplever dom att deras liv är totalt meningslöst?? Troligen inte. När jag vacklar så försöker jag tänka på det. Och att alkohol inte ska styra mitt liv. Kram och lycka till / FM

Ja jag är så less på att vara nere i skiten, har varit där förut och vill verkligen upp till ytan igen. Tack så jättemycket för ert stöd. Jag har också en fråga, Ang b -vitaminer. Hur kommer det sig att regelbundet användande av alkohol minskar b-vitaminer? Har aldrig förstått det.

Hallo där LP! Hur går det för dig?

Kram

Klart att det är svårt att ta in. Om allt detta vore lätt, så hade ju ingen av oss behövt hänga här. Eller hur...? Jag har också dagar när det är svårt. Inte kan väl JAG ha problem?! Alla andra, men inte jag.

Det sista jag vill är att dra ner dig. Jag vill bara försöka visa att det faktiskt finns ett ljus. Att det är möjligt att bryta vanorna och tankemönstren. Det går. Det är inte alls omöjligt. Det går. Och DU kan!

Jag ska berätta en sak som jag inte skrivit här förut. Det hade väl gått en sisådär 3-4 dagar efter jag hade fattat mitt beslut att sluta dricka. Jag var så himla nere. Fylld av skuld och skam. Däremellan var det bara tomhet och mörker. Jag tog en kvällsprommenad i skogen och allt kändes verkligen skit. Jag är väl egentligen inte religiös, men jag kände att livet var slut. Det var liksom slut på allt roligt om jag inte fick dricka längre. Meningslöst. Trist. Jag ställde öppet frågan ut i luften - "vad ska jag fylla livet med nu?". Plötsligt sprider sig ett lugn över mig och jag stannar upp och tittar mig omkring. När jag stannar upp så upptäcker jag en liljekonvalj. Min absoluta favorit. Den första lilla liljekonvaljen för sommaren. När jag tittar vidare så upptäcker jag fler och fler. Lite längre in i skogen är det fullt av dem. Då, i det ögonblicket, visste jag att det skulle komma nya saker som jag skulle kunna få fylla mitt liv med.

Klart att det varit (är) tufft och jag har gnällt (gnäller) som 17, även efter den där upplevelsen. Men någonstans stärkte den mig och jag insåg att det visst finns andra saker som jag kan fylla livet med.

Lämnar vidare en liljekonvalj till dig och önskar dig lycka till.

Tack så mycket för svar :)

Hej Jeppeh, välkommen till forumet. Du berättar att du är orolig över vad som händer med dig och din hälsa. Klokt att du tar steget att skriva här så vi på forumet kan ge dig stöd. Det låter som du verkligen vill ha en förändring vad gäller alkoholen. Att ringa 1177 är en sak man kan göra, det är även möjligt att vända sig direkt till ett sjuhus eller dagtid vårdcentral eller beroendemottagning. Du kan också ringa Alkohollinjen 020-844448 vardagar 12-19, fredag 12-17. om du vill titta gärna under vår flik här på forumet, annan hjälp, där kan du kanske se vad som blir närmast dig att vända dig till.
Fortsätt gärna skriva och läs runt på forumet, hoppas det blir hjälpsamt för dig.
Vänligen Rosette/Alkoholhjälpen

Jag förstår att jag har en lång väg att gå....fattar inte hur jag ska fixa det....? Det känns övermäktigt alltihopa och jagvill bara skita i att lyssna på alla kloka erfarenheter....
Det är sååå himla svårt att ta till sej! Gäller det verkligen mej? Suck... vill inte..... vad vill jag?

Istället för att prova med alkohol, sök istället hjälp inom vården. Det finns bättre möjligheter för dej. Att du hamnat i kris är inget konstigt eller något tecken på svaghet, utan istället ett tecken på mänsklighet. Ring sjukvårdsrådgivningen 1177 i morgon lch fråga vaft du ska vända dej. Ensam med detta ska du inte vara.Fint att du har en bra relation, men hon ska inte behöva stå ensam inatt stötta dej. Våga be om hjälp nu. Det är styrka att inse sitt behov av hjälp. Lycka till!

Men det känns ändå bättre numera!

Det är inte så lätt att träffa nya människor och faktiskt få nya vänner. Många är upptagna med familjeliv och tvåsamhet, många har också intressen som aktiverar dem på ett annat sätt - jag har hängt på nya saker, varit aktiv med olika grupper, föreläsningar osv, men det är inte så lätt att få vänner - jag vill ha en vän som jag kan ringa när som, som kan hänga med på en promenad, eller en bio, eller ta en fika... Men det ska ju "klicka" också - man ska ha samma humor, vilja göra liknande saker osv, och jag har kommit närmare att träffa ett par, men det att tid - ge det tid! De första månaderna är ju värst - när man är helt slutkörd för allt man gått igenom, när man tvivlar och tvekar och ältar me är än någonsin är mer ledsen osv, men det blir bättre!
När jag började hitta lugnet så blev det lättare, och sedan försöker jag som UB skriver: vara öppen för saker, fråga om någon på jobbet vill gå på after work, fråga om någon är bioduken... Och dessutom går jag och funderar på tipset som jag fick höra på omvägar att BlondinBella hade gett: kompisdejta! Jag tänker att jag skulle vilja starta en Fb-sida där man kan kompisdejta - söka vänner och sedan träffa några olika för att se om man funkar bra tillsammans! De är alldeles för svårt att bara hänga på, man blir liksominte vänner så lätt.
Kram till dig Kaeljo, kämpa på, det är värt det!

Kan mycket väl stämma allt du skriver kring misslyckas och att laga.....tror att distans från varandra kanske är enda sättet oavsett framtida relation.

Vem vet vad som händer, kanske vi båda hittar tillbaka till den vi försökte hjälpa när både dem och vi förstått våra egna fel/brister samt vilka våra styrkor är :)

Bra med många tips. Det behöver vi :). Tack <3

Ursäkta. Såg att de blev lite mkt stavfel, bla krämigares som såklart ska vara föräldrar. Skriver på telefonen så blir lite fel med autocorrecten ibland. Men du förstår kanske ändå :)

Att läsa om din helg hos dina föräldrar. Drack dom sådär mycket när du var liten också?
Har även jag börjat märka att mina krämigares alkoholkonsumtion inte kan anses normal. Mamma håller de väl okey men pappa. Hälsade på dom en helg för några veckor sedan. Under dagarna dricker dom inte men på kvällen. När pappa kom hem fredag efter jobbet sänkte han två öl och två whiskey på ca 30 min. Sen vin till maten och några whiskey till efter. Samma visa på lördagen. Att dricka så snabbt kan inte anses normalt. Dom drack dock aldrig när jag var liten utan detta är något som börjar utvecklas på senare år.

Vill bara ge dig en stor kram och trösta. Vet att de kanske låter konstigt att någon som har problem ska försöka stötta någon annan i samma sits men jag har alltid tänkt mer på andra än mig själv. Vill att andra ska må bra medans jag själv sakta tar död på mig. Det känns ofta som att jag inte är värd att må bra

Tänker mycket på dig iaf ska du veta! Tycker även de låter som ett sunt beslut att inte hälsa på dina föräldrar på ett tag. Du kanske kan berätta de för dom så dom får sig en tankeställare?

KRAM

Möte idag med läkaren. Och vad slut jag känner mig. Känns som att man blivit överkörd av ett lok. Kändes stressat och jag fann läkaren otrevlig. 100snabba frågor på några minuter. Känner inte att jag fick svara ordentligt innan en ny fråga slängdes på mig. Han kom även med uttalanden som: "du måste ut och aktivera dig. Är väl bara ta och gå ut!"
Ja hade de varit så lätt så hade jag väl fan redan gjort de?! Jag vet allt, att ångest kan dämpas med aktivitet etc. Men jag har ju uppenbarligen en spärr som gör att jag inte "kan"! Behöver HJÄLP inte någon som sitter och trycker ner en och påstår att allt är så jädra lätt.
Han ville iaf att jag skulle hålla mig nykter ett halvår! Ojoj tänkte jag. De är ju semester snart och en semester utan vin vad är de? Självklart dumma tankar men känns som att de är lättare hålla sig från under vinterhalvåret. Diskuterade sugdämpandd medicine som jag ville ha men han ville inte riktigt skriva ut de till mig. Även här kom en dum kommentar: "det är ju bara sluta att dricka så tar vi prover om fyra veckor igen" Bara att sluta.. Mmm lätt för någon utan problem att säga. Så han ville alltså att jag ska börja röra mig och sluta dricka. Lätt som en plätt! Not.

Proverna då. Ja levern var iaf inte påverkad men Peth värdet var såklart förhöjt då jag druckit helgen innan jag tog dom. 0.32 låg dom på och gränsen för överkonsumtion ligger på 0.3.

Så slutsatsen är iaf att jag än en gång gick därifrån och mådde sämre än innan jag gick dit. Börjar fundera varför jag ens bokade tid från första början. Att gå från ett beroendecentrum och känna större sug än någonsin för att dricka känns inte som ett bra betyg.

Hej Träningstanten,

Kan inte mer än att helt instämma med m-m och Santorini. Jag känner så väl igen mig i vad du beskriver om goda middagar och mat. Mannen och jag "levde för" att få slå oss ner i soffan med goda härliga små italienska delikatesser och sedan äta god och lyxig middag. Antingen vi två eller i goda vänners lag. Det var liksom vi. Det var vad vi gjorde. Och det är väl inget fel med det. Men när man börjar köpa oxfile på tisdagar för att få öppna en Amarone, tja, då är det nog fara å färde. En stor del av den goda matupplevelsen var helt klart kopplad till att få dricka vin och champagne. Man kan ju inte låta den fina maten få förfaras.

När jag slutade dricka så tyckte jag förbannat synd om mig själv. Hur skulle man nu kunna äta en god middag igen? Vinet som lyfter alla smaker och blablablabla. Alla måltider blev plötsligt måndagsgråa och trista. Varför skulle jag anstränga mig? Det var ju ingen ide. Vem fan vill dricka mellanmjölk till biffen? Allt smakade trist, det var trist att laga mat osv. Jag formligen vältrade mig i självömkan.

Men någonstans så höll jag ut. Jag skriver inte detta för att verka som en duktig flicka. Jag skriver det till dig för att ge dig hopp. Jag höll ut och sakta men säkert kom matintresset tillbaka. Om än i något förändrad form. Vet du - jag lagar så mycket bättre och godare och nyttigare mat numera. Plötsligt fick jag tillbaka en massa smaklökar som jag inte visste hade varit på semester. Mitt smak- och luktsinne har förbättrats påtagligt. Nu kan jag återigen njuta av en god och vällagad middag. Jag tänker ärligt talat inte på att det ska öppnas en vinare till middagen. Jag får mina sug, oftast mellan 16-18, innan jag ska äta. Men när jag väl sitter där så njuter jag verkligen av maten.

Jag tror att du inte kunde tänka på annat än vin, eftersom alkohjärnan insåg att den inte skulle få sitt. Sedan tolkar du det som saknar-vinet-till-goda-maten. Nu är alkohjärnan i schack, eftersom det vet att den kommer få något på lördag igen. Du kan ju fundera lite över varför det faktiskt är en så oerhört stor grej att inte få dricka vin till middagen. Egentligen. Men jag kan ju ha fel så klart. Jag hoppas att det går bra för dig.

Kram