Senaste kommentarerna i forumet

I morse var jag på apoteket och hämtade ut 18 mg methylphenidate sandoz (samma som concerta). Tog 1 tablett direkt. Idag får det inte bli någon alkohol.

Helgen var katastrof. Mer ord behövs faktiskt inte. :-(

Gud vad jag vill vara beroende av att på bra och träning. Vill inte vara beroende av massa skit.

Jag har massa måsten och borden...här alltid haft och det har gjort att jag kört slut på mig många gånger...
Men nu gäller det att göra en förändring i grunden!!

Var nog inte riktigt vaken... Men nu när jag är det så har den inre monologen satt igång med full kraft
Och ångesten så närvarande...
Jag vet att det går över... Och i ärlighetens namn ... Hur länge minns andra mej?? I själva verket är jag ganska betydelselös... Mitt dåliga samvete vad jag sagt och gjort tillmäter mej större betydelse... Oj... Känns lite lättare..??

En sak i taget. Har du också borden och måsten?? Många av dom är inte så viktiga om man synar dom närmare... Jag radar upp dom och gör inget o känner mej lat... Energin infinner sej inte. Insett att passivitet ger energilöshet och det finns bot för det.
Kom du till jobb i tid utan löneavdrag och i bra skick - gott nog!!

Som sagt ny dag nya möjligheter. Vår fest blev inställd 1 maj på grund att maken hade feber. Så inga ursäkter behövdes.
Men nu till en sak som jag reflekterat över, var på bröllop i helgen och det serverades vin till maten.
Men där klarar jag av att stå emot, kanske som jag skrev tidigare att jag ska vara "ordentlig", jag blir sugen men jag kan stå emot.
Hur tar jag med det till vardagen ?! Jag gör som du Flärpen att jag dricker vaknar på natten och har ångest.
Naturligtvis underlättar det om det inte finns någon A hemma, men jag jobbar bredvid systemet så det är så lätt, så lätt.
Nu får jag ta tag i denna veckan och försöker använda motivationen från helgen att klara en dag i taget. Vi fixar detta!!
Måndagen först.

Pratade länge med min kära fru igår.

Vi gör ett gemensamt försök att få mej att sluta utan hjälp från läkare, beror mycket på socialen, men också på de biverkningar som räknas upp på Antabus (det enda som verkar funka på riktigt) och Camparal och andra läkemedel...
Håll tummarna, så skall jag vara helt ärlig i den här tråden.

Alla tips tas emot med tacksamhet.

Jag ska också inte falla...

Vilsen.Helt rätt agerat och säkert också svårt för dig.
Jag kan tänka ut alla de där lösningarna i huvudet.men sen när jag står där och ska genomföra dom så finns inte riktigt kraften. Xet fick besök av dottern igår ,enligt henne så var läget stabilt. Det lät ju jättebra och jag hoppas att det inte bara är ett spel för gallerierna.
Kanske fick han chansen att tycka synd om sig själv igen och trösta sig,eller så tog det honom verkligen hårt.
Nåja,den enda han ska klandra är ju sig själv.
Nu blir det en bra vecka med mycket arbete och fint vårväder.
Hejaheja alla därute som kämpar.

Gårdagen gills inte... Då bakfylledagar aldrig varit problem att avstå från A. Det är från idag och framåt som det verkligen börjar. Sovit hyggligt gott i natt vilket jag är oerhört tacksam för. Den inre monologen som rackat ner på mej under hela gårdagen och spätt på mitt dåliga samvete så jag krympt till skit o ingenting, den har inte tystnat men skriker inte så högt... Ångesten är inte lika påtaglig längre... Men idag är kroppen inte riktigt med mej... Det känns i hela kroppen att det druckits för mycket, stickningar i mage, muskler... Tröghet ..
Nu börjar resan att hålla fast vid mitt beslut...

Beroendevård o psykiatri har stängda journalsystem vad jag förstått... Dvs utan godkännande så kan inte andra vårdgivare se journal. Men möjligtvis se att man varit patient. Ställ frågor om det...,
Handla läkemedel på nätet är nog värre än att hamna i nåt register... Du vet aldrig vad du får i dej.
Hoppas du tar mod till dej och ringer - ett första steg :)

...det är skönt att veta att man inte är ensam.
Kram

Tog steget till mitt nya liv här i helgen!
Flyttade ut x:ets grejer, hon verkade tro att hon kunde ha dem hos mig tills hon kunde hämta dem!
Hon var inte glad på mig men hon blev nog ännu argare idag!
Spärrade min mobil som hon vägrade att ge tillbaka, ville inte betala för den heller!

Haft turen att mina vänner stöttat mig samt där dem nu även ser skillnad på hur mjt gladare jag varit och är.....oron över alkoholisten har släppt mycket!
Har umgåtts med en gammal tjejkompis oxå....hon är uppväxt m en alkoholiserad mamma o känner igen mitt beteende från sin egen far.

Tack panda :) jag ser mycket ljusare på framtiden och på mitt egna välmående :)
Hur går allt för dig?

För att ge det nya en chans så måste man släppa taget, vilket är oerhört svårt!
Det enda jag önskar är att hon inte börjar bråka med mig....mitt X ville inte ge tillbaka min mobil el betala för den och den är min och som står på mig så jag spärrade den idag!
Jag har gjort tillräckligt för henne både bra o dåliga saker!
Hon ville ju hämta sina saker när hon hade tid och då sa jag till henne att dina grejer måste bort!
Fan om hon inte vill leva med mig så tänker jag inte vara ngt slags förråd!!

Det är bra att du ändå försöker se din nya ev kärlek och att du provar :)
Vi får leva efter NA o AA små deviser "en dag i taget", "det viktigaste först", "bara för idag"....

Tänk vad bra vi kommer må den dagen då vi hittar en partner som vill lära känna vilka vi är som personer och som inte är upptagna av sig själva eller har ett missbruk

Förlåt, glömde att du hade barn. Då vet jag tyvärr inte hur de fungerar. För mig som inte har barn blir soc inte inblandat.
Man borde väl dock kunna ringa anonymt och fråga hur de går till?
Hoppas de löser sig på ett eller annat sätt iaf!
Ber om ursäkt igen för missen.

Är du säker, för jag har ingen vidare lust att få in socialtjänsten i detta, då tar jag hellre och gör ett väldigt allvarligt försök att sluta utan att blanda in nån sjukvård alls.

Tack för svaret, förresten!

Det kommer det göra. Ta en dag i taget och så kommer du se att dagarna kommer så småningom bli ljusare och ljusare. Du är redan på väg..... ;-) Tack vare detta forum så har du redan gått vidare...:-)
Du är en vinnare och jag tror på dig. :-) ;-)

Det är Maj och rosévinet flödar såsom förra säsongen.

???

Vi har åter öppnat stugan, och allt vad det innebär...
Nejdå, jag är inte sarkastisk, men det löjligt hur snabbt rosévinet hamnade på bordet, har inte sett skymten av den sedan förra sommaren men nu var den lika självklar såsom solen.
Svågern fyllnade till vid Fredagens grillmiddag, gapig och skrävlig, vet allt, kan allt, bäst på allt, f-n vad less jag blir på samma repertoar, om och om igen
Dagen efter var han betydligt mer len i truten, närapå lite ångerfull om han nu kan vara det...
Lördagsmiddagen så gick det hack i skivan igen, inte lika stöddig men ett ökat självförtroende.

Jag kan verkligen lacka ur på det som alkoholen skapar, allt går nästan att förutspå gång efter annan.

Men om man bortser ifrån det, så var helgen riktigt fin...
Slet som djur som vanligt, det är jobbigt för mig som sköter allt det tekniska, har väl bara mig själv att skylla när jag inte tvingar någon annan att hjälpa mig.
Men börjar se ett ökat intresse hos barnen att hjälpa till, de som tidigare bara satt i soffan och väntade på att maten skulle bli klar.
Det går oftast lättare för varje år, antingen så har jag blivit snabbare eller slarvigare?

Vi fick vårelda i år då två träd hade ramlat rasat över vintern, ett mellan husen och ett nere vid stranden.
Jag tog det nere vid stranden, började med ett gammalt oljefat för att hålla lågorna stävjade.
Tog lång tid att kapa ner det i bitar och få det att brinna upp, de övriga kom ner med fikakorgen till bryggan för att hålla mig sällskap.
Vi lekte med elden och precis som jag skrev på Valborg så stod jag där med stora brännhål i mina arbetskläder och små brännblåsor över hela kroppen.
Oljefatet välte och det kostade mig allt hår på underarmarna, en bit av luggen, ögonbryn och fransar, kläderna fick hänga ute över natten och stank brandrök var gång man gick ut för att pinka, haha ingen fara med mig jag är ju vuxen och vet vad insatserna kostar, vad är det de säger nu igen, bränt barn luktar illa?

Krattade av trädgården efter vinterns alla falna löv, blöta och tunga fick de skaftet att gå av på krattan, men det är ju lugnt jag har ytterligare kratta någonstans som jag köpte förra våren, ajdå, det var ju så att jag hade av det skaftet också och det här var den nya krattan.
Lövkorgen av plast hade luckrats upp av solens strålar och den frasades sönder bara man tog i den, snacka om att bli frustrerad när man inte kan slutföra sina tänkta jobb.

Satte mig med en kopp ljummet kaffe på en av solstolarna och svor lite för mig själv, efter att pulsen fått kliva ner några trappor så började jag blänga på allt omkring mig.
Lyssnade på fågelkvitter, tittade på en jättehäftig jaktspindel på trätrallen som faktiskt hoppade efter flugorna som flög förbi.
Efter en stund så slog det mig, men hallå vänta, det är ju det här man ska göra, insupa det som finns omkring mig, inte bara slita hund.
Det tog udden lite av arbetslägret, och jag började njuta lite av det fina vädret....

Det är ju det här det handlar om, njuta av att vara i nuet...., inte jaga runt som en idiot...

Maj är en väldigt fin årstid, det spirar av växtlighet runt omkring mig, men man är för stressad för att hinna med att se den.
Påskliljorna stod så fagra i en klippskreva, det tog tre dagar innan jag såg dem lysande gula.

Nu är det snart bara timmar kvar till vardagen sätter igång igen, men startskottet för sommaren har jag I helgen flaggat av, rejset är igång.
Med eller utan rosévin, jag finns mitt i det och jag har fortfarande en valmöjlighet, jag väljer utan men kommer ändå få uppleva nackdelarna med det, men det är i alla fall INTE MIN ångest, same same but different, jag kan gå ifrån den, det kan inte den med ångesten.

Trevlig fortsättning på maj månad!

Berra

Man kan spärra journalen så enbart den vårdgivare du går hos ser de:) man fyller bara i ett papper. Lätt som en plätt

Tack för svar, har googlat lite så nu vet jag mer.
Känns väl lite sådär att behöva söka hjälp och hamna i register...
Har funderat på att handla nåt preparat via nätet, men antar att det vore dumt.

Läkare blir det troligast.

Ha det gott

När jag tänker tillbaka så känns det ibland så enkelt: "jag insåg att jag höll på att gå under, oxh så bestämde jag mig för att lämna och det var ju lite jobbigt och nu sitter jag här i mitt hus och njuter med barnen". Men det var verkligen helvetet på jorden - jag hängde ju på kvinnojouren i tid och otid, och hos min samtalskontakt 1-2 gånger per vecka och med telefonsamtal däremellan, och ringde till soc varje vecka, samtidigt som jag var livrädd hela tiden, precis hela tiden, och var rädd för exet, rädd för att göra fel, rädd för att ge upp för lätt, rädd för att barnen skulle må dåligt, rädd för att inte ha någonstans att ta vägen, rädd för att inte klara mig ekonomiskt, ja.... Listan över allt jag var rädd för var oändlig, men plötsligt fanns det bara ett alternativ kvar - att lämna.

Och att lämna fick mig att verkligen tappa fotfästet - jag var trött, ledsen och knäckt, mycket värre än innan. Men till slut blev det bättre.
Och jo, jag älskar ju en del av exet fortfarande, men det är inte aktuellt att jobba på det mer än att stänga av det, bearbeta och låta det gå.

Livet är bättre nu! När det var dom svårast att veta vad jag ville ha i livet så kunde jag i alla fall till slut bena ut vad jag inte ville ha...
Kramar

... men du kan inte tvinga honom.

Bra att du hittat hit, det är oerhört gott att känna att man inte är ensam, att alla ens tankar oxh känslor är så lika så många andra!

Du verkar ha bestämt dig!? Det viktiga är ju att du tänker på dig och vad du vill och behöver, liksom din dotter. Om du lämnar så kanske han inser allvaret och faktiskt försöker få hjälp, men om du stannar så är det ju som du själv skriver - han väntar på att stormen ska bedarra, för han vet att det är tomma hot om du fortsätter att hota men inte verkställer sina hot...

Jag vet att det är svårt, och jag vet att det kan bli bättre!
KramAr

Jag blir varm och berörd av ditt inlägg. Så viktigt! Du ger styrka och hopp till alla där ute som kämpar.
Att våga välja livet, det är det allt handlar om.

Kram!

Jag ska ta till mej din erfarenhet och vara på min vakt. Stöd från sin livskamrat är A o O. Även stöd från vänner som står nära. Jag vet att jag behöver det. Ensam är inte stark.

Hej Lottan och tack!
Jag har inte så mycket erfarenhet då jag inte slutat innan utan det har blivit bara mer o mer och nu orkar jag inte längre.
Vill helst inte vända mig till vården eftersom jag är rädd att dem kopplar in soc,
Har du någon erfarenhet?

Nu vet jag ju inte vart du bor men jag har börjat gå på beroendecentrum i Sthlm. Men finns i hela landet. http://www.beroendecentrum.se/vard-hos-oss/vart-vander-jag-mig/

Är iofs inte så nöjd med min kontakt så ska byta. Men känns som att dom borde ha bättre koll än en vårdcentral. På beroendecentrum är dom ju specialiserade på området!

Ska träffa en läkare där i veckan, tidigare bara pratat med en SSK. Fått höra att de finns lite olika mediciner utöver antabus man kan testa. Speciellt två st (som jag inte kommer ihåg namnet på) som ska ta bort suget:)