Senaste kommentarerna i forumet

Man får nog vara beredd på att det tar tid att bygga upp förtroendet igen. Nu känner jag inte dej, Ann, och vet inte hur din historia ser ut men är du som vi andra så har du kanske slutat några gånger förut och fallit igenom. Bara du vet i så fall att du menar allvar nu. Grattis till 53 dagar. Det är mycket bra. Din familj är nog bara fruktansvärt rädda att du ska dricka igen, dom är glada nu men vågar inte koppla av. Prata med dom, övertyga dom om att du menar allvar. Dom bryr sej.
Sköt om dej och lycka till! Det blir lättare med tiden, det kommer svackor emellanåt men det blir längre mellan dom. Jag har slutat räkna men då jag tänker efter är det två år och nio månader nu. Min identitet är varken nykter alkoholist ellet absolutist eller nykterist. Jag dricker inte alkohol, numera ett enkelt och självklart val och det är jag stolt över!

Tack aeromagnus och stingo för era kloka ord, det gav mig mycket tröst.

Ja känner du någon bokförläggare så är jag på, alla gånger.
Har upptäckt att jag faktiskt har en rätt så bra gåva att försöka kunna återberätta mina upplevelser på bästa sätt.
Vill inte krångla till det, utan att få det att låta som man säger det, och lägga in små minnesbilder att öka på läsarens fantasier.

Här hemma har vi blodvite, har satt upp ca 750 skruv i det nya taket under två dagar, problemet är att dessa små vassa pressade skruvar har "skägg" som både skär och sätter små vassa metallspån i fingrarna, så det vita taket bär små fläckar av skitiga svarta fläckar efter smutsiga fingar, röda fläckar av blod som sakta övergår till bruna när de har torkat.
Frugan går efter och putsar de rena.
Så mina fingrar värker efter pincettoperationen och de små fina snitten i pekfinger och tummen.
Både frugan och svärsonen som passande nog hade en ledig dag idag har fått punkterade fossingar, den ena med en bit av det nedhackade kaklet som har en vass glasyr, svärsonen trampade in en dyckert i foten när han rev golvsocklarna och inte hade vikt ner de vassa spikarna först.
Så det är lite blodfläckar överallt här hemma.
Nackspärr efter att ha blängt i taket hela dagen, armarna är inte heller vana att hållas så högt så länge med tunga verktyg.
Skulle riva bort diskbänken och åkte som en skottspole mellan läckande vattenledningar och rörfirman, det visade sig sedan att just våra ledningar var ihopskruvade med millimetergäng och inte tumgäng som inte finns längre, suck!, jag formligen HATAR att mecka med vattenledningar.
Och den däringa rörfirman som skulle höra av sig, hörde de av sig då?, nej så klart.
Min misstänksamhet mot hantverkare fick ytterligare en törn åt rätt håll, fast det är nu egentligen fel hål, eller rättare sagt inte åt mitt håll.
Det blev två timmar med slit och förtvivlan, det slutade med att jag fick såga av ledningarna och sätta dit egna kulventiler, känns inte heller helt hundra säkert.
Hursomhelst två dagar med 15 timmars arbetsdagar är slitsamt på en ovan kropp, men vad gör man med allt för optimistiska tidsplaner, sliter som en hund faktiskt.
Går in i duschen och låter sågspånen sakta rinna ner ner ifrån hårbotten snurra runt ett par varv i golvbrunnen innan de försvinner ut i avloppet.
Åt pizza ikväll då vi varken har spis eller diskho, gudars så gott det var, vi hade ju glömt bort att äta någonting på hela dagen.
Lånade grannens släpkärra och körde iväg alla gamla köksskåp med inredning till sopstationen, det var skönt att få trädgården fri från sopberget.
Halvtolv kunde jag sätta mig i soffan och ta igen mig med en kall alkoholfri öl, jädrar vad gott det var, kall fräsch och lite stickig, slut på 7-8 klunkar och 10 sekunder.
Burp!, och så var det bara att gå och lägga sig igen, men med gott samvete, vet ju att den där ölen inte gör mig någon skada.
Kall och god, släckte törsten bra för det var ju vad jag hade, vätskebrist, inte ett alkoholbehov...

Kommer sova gott i natt, helt slutkörd, men nöjd med livet, trots lite hickups då och då, jag är ju en känslomänniska och låter mina känslor styra mig.
Bra eller dåligt?, spelar ingen roll, det är ju min lott, och jag får helt enkelt rätta mig efter det.

Och en väldigt avgörande del i det är att inte fortsätta med alkoholen, det förstör mer än det för stunden hjälper.

Berra

Hej Namnbox!
Första steget är att verkligen känna på djupet "nä nu är det nog!"...på det där riktiga bråddjupa djupet. När det liksom inte finns så många val, fortsätta mot ett säkert stup eller vända om.
Själv har jag inte druckit något alkoholhaltigt på snart två veckor, och då drack jag vin i princip varje dag, tre, fyra glas och fler på helgerna och så har jag hållit på i flera år, mängden har ökat långsamt men säkert...för tio år sen var det ett litet glas varje kväll.

När jag slutade röka för 22 år sen (har skrivit det i någon annan tråd med, väldigt bra att veta) så läste jag ett vetenskapligt resultat som blev min räddning då: det där suget då man klättrar på väggarna (abstinens) och risken för återfall är som störst håller i sig högst tre minuter per gång! Sen börjar hjärnan tänka på annat, att man är kissnödig eller måste handla eller vad som helst, och de första dagarna kommer dessa skov flera ggr i timmen men det glesar ut vartefter tiden går...efter någon vecka kommer det kanske nån gång i veckan om ens.
Nu kommer det aldrig vad gäller cigaretter för min del och har inte gjort på många år.
Detta gäller förmodligen alla beroendeframkallande substanser.

Det har hjälp mig nu, och det stämmer verkligen, man tänker på annat efter en stund:)
Idag vaknade jag och kände ett lugn i hela mig, utvilad och pigg, inte mosig i skallen och en seghet som håller i sig halva dagen.
Kände mig glad och har inte tänkt alls på A.

Kram och lycka till!

Ta en dag i taget. Blir det jobbigt ta en timme i taget.

Skönt att höra Izzy, att det var svårt för dig också. Jag börjar nästan tro att jag blivit galen. Var ute och promenerade med en av mina bästa vänner idag och jag har känt mig så otroligt ledsen den senaste veckan och tänkte att det kommer att kännas bra att få prata med henne. Dessutom har hon själv lämnat en missbrukare för drygt tio år sedan. Men efter promenaden kände jag mig ännu mer ledsen. Tårarna bara forsade när jag kom hem igen. Hon undrade med ett hårt tonläge hur länge jag har tänkt att gå omkring och inte fatta något beslut. Jag vet inte svarade jag, det är så svårt för mig att göra en annan människa så ledsen. Då får du väl helt enkelt stanna då, säger hon. Men för mig känns det inte som ett bra alternativ heller, då ser jag till att han mår bra på bekostnad av mina känslor. Jag var väl extra känslig idag, men hon var så hård mot mig och för mig är detta så svårt. Jag går hos psykolog fortfarande och ändå är det så svårt. Från början drog jag ut på allting för omtanke om min man. Han bad mig att stanna några månader till för att han skulle må bättre och bli stabilare i sin nykterhet. Det är på något vis detta som har gjort det ännu svårare för mig nu, att han fortfarande är nykter. Känner mig inte lika arg på honom längre som jag gjorde för ett halvår sedan då han drack och jag sa att jag ville skiljas. Då var jag så arg på honom.
Har sagt att jag ska flytta till sommarstugan så fort vattnet sätts på där i mitten av april. Min man älskar sommarstället och det gör mig så förtvivlat ont att inte han kan vara där också. Hela tiden styrs jag av hans känslor. Jag vet inte hur jag ska klara att lämna honom i stan och ensam bo där. Vad är det som får mig att aldrig se till mina egna känslor först, utan alltid min mans. Håller jag på att bli galen? Det känns verkligen så. Jag känner det som att jag är i en nedåtgående spiral. Jag hade på något vis mer go i mig för några månader sedan, även om det kanske inte verkade så. Kanske det har börjat bli en vana att leva som två tysta främlingar som inte kan prata med varandra i samma lägenhet, men som ändå har så svårt att gå åt varsitt håll. Vad vet jag! Vad jag vet är att min väninna gjorde mig ännu mer ledsen efter promenaden än före.
Jag förhandlar ständigt med mig själv i mina tankar. Det upptar mycket av min tid att grubbla över detta. Vad har jag för skäl att lämna nu när han varit nykter så länge? Hur ska jag kunna se till mina känslor när jag sårar honom så mycket? Är jag säker på att jag inte älskar honom ändå? Men även om jag älskar honom, ska jag utsätta mig för all oro över hans drickande igen?
Vissa dagar väger det ena över och nästa dag det andra. Jag kan inte "leva" pga dessa ständiga tankar och att inte vilken väg jag ska gå.

denna sista tid till något bra?Göra ett fint avslut där ni förlåter varann och er själva för det alkoholen gjort med er?Tacka varann för den tid som ni ändå har haft tillsammans?Eller är bitterheten för stor och såren för djupa?Det är mina spontana tankar som jag får.Så skulle jag iallafall vilja använda den sista tiden jag har tillsammans med den man jag ändå älskat.

Fina Vickan...

Tråkigt det som har hänt, men bra att du är tillbaka till forumet. Jag står här och hejar på dig!

Styrkekramar

Hej Adde,

Har goda nyheter om det du mailade om. Hälsningar framförda och returneras också till dig. Jag är så lättad...

Kram

vad har du för extra verktyg? Behöver dem. Du är så stark!

Huset värderat, papper håller på att ordnas, försäkringar, abonnemang, papper till tingsrätten, familjejuristen ossov...
Och nu är det lugnt i huset, då inget vin förekommer..
Riktigt skönt.

Med lite tur är bodelningen klar lämpligt till månadens slut.
Just idag känns det inte som särbos..

Tack för er omtanke!!
Runa, jag har jobb. Semester några dagar så det hjälpte till att välja tiden.
PP, Skönt att höra att det gick bra för Dig!!!

Hittills går det bra. Hade jag vetat detta hade jag faktiskt slutat tidigare. Det här har varit min stor skräck.
Men jag är ödmjuk. Fortfarande några dagar kvar. (Enligt vetenskapen)

Jag har inga kloka ord att säga dig just nu.Kanske senare ikväll när jag reflekterat lite hur det skulle vara om jag var i dina skor.

Hej! När jag gick min behandling, 12-stegsmetoden fick jag jag se en film som handlade just om detta. Han kallade det för the circle of trust. När man druckit som du gjort så hamnar man utanför cirkeln. Befinner man sig i cirkeln har man tillit och utanför är man misstrodd. Som beroendeperson har man ju ofta ljugit, smusslat och på andra sätt myglat och man hamnar då utan för denna tillitscirkel. Frågan är ju hur man tar sig in igen? Hur lång tid tar det? Svaren på frågorna är högst individuella. Vad gäller hur man tar sig in igen är att alltid vara ärlig, prata om saker, visa känslor mm. Hur lång tid tar det. Oftast månader och ibland år. Parterapi kan påskynda fasen. Anledning till misstroendet är också att din familj är medberoende och bryr sig om dig. Det låter kanske konstigt men de bryr sig och VILL inte du ska dricka. Deras erfarenheter när du visar ett visst humör/sätt är just att du kanske visat detta när du druckit. Prata om detta med din familj. Förklara läget. Ju längre tiden går och om man är ärlig så kommer tilliten sakta att byggas upp. Jag har inte druckit sedan juli 14 men min fru litar inte på mig än. Detta är jobbigt och frustrerande men tiden läker alla sår. Kämpa på med din nykterhet så kommer snart tilliten.

...som diskuterats relativt litet här. Jag har inte själv varit med om direkt motsvarande, men nog misstro på andra plan. Visst känns det jävligt när sånt där händer, man kämpar och gör sitt bästa och sen möts man av misstro från dem som man allra mest behöver stöd av.

Vad kan vi själva göra? Jag har två tankar. Den första är att jobba med att inse att förtroendet har brutits medan vi drack och att förtroende är svårt och tar tid att bygga upp igen. Därtill kan det löna sig att fundera över huruvida det vi tolkar som misstro kanske är mera oro än direkt misstro?

Den andra tanken är parterapi/familjeterapi. Sitta ned tillsammans med någon professionell och tala igenom saker. Känna efter vad som gått snett, försöka förstå varandra och börja bygga upp tillsammans. Jag är själv i parterapi och upplever att det gör mycket nytta fast det också kan kännas väldigt svårt ibland.

Det var ett par tankar från mig, hoppas andra har mera, som de kan fylla i med.

Ditt utbrott tror jag iofs att inte var så illa. Du visade tydligt hur du kände det och det kan vara bra att göra ibland. Bara det där med att dricka igen kunde ha lämnats bort.

Hallo David

Vill varken säga att du gör rätt eller fel, men gärna berätta att jag gjorde likadant och det gick fint.
Vadå fint kanske du undrar? Ja när jag ser tillbaka så...
Din plan håller säkert, men var inte dumdristig om du skulle behöva hjälp.
Har inte skrivit på länge men läser till och från. Nu är det snart 16 månader för min del,
och jag kan lugnt lova dig att du har mycket bra att se fram emot. Resan är tung, men finns en stark vilja
så går det.

Lycka till!

//PP

Ullabulla
Nu har jag läst hela din tråd från början till slut och följt din smärtsamma resa. Det har gjort ont att läsa men gett mig mycket Jag är också krampaktigt medberoende/kärleksberoende. Det blir tydligare nu när du delat med dig. Nu börjar min resa också närma sig slutet i min relation med alkoholisten. Först tog alkoholjävulen honom och nu vet vi att cancerjävulen kommer att ta honom. Hur överlever jag det här? Ge mig styrka!
Eliza

Jag tycker det är fantastiskt att du klarat 36 t själv, varje timme är en vinst. Hur har du det annars? Har du jobb?

Som tyvärr så många andra så vågar jag inte vända mig till vården. Förberett detta en tid. Så jag har vissa verktyg själv. Skulle jag bli riktigt dålig så vänder jag mig omgående till vården. Nu försöker jag ta mig igenom detta på egen hand (med stöd av vad jag läser på forumet). /D

Hej roses123,

Googla på Josefin Dahlberg, chefredaktören på bloggen modette. Kanske kan hon ge dig lite inspiration? Hon skriver om sitt problem i sin blogg men sedan har hon även pratat om det på nyhetsmorgon i TV4.

Starkt av dig att reflektera över detta i sån tidig ålder. Kom ihåg att det är du och endast du som bestämmer hur du vill leva ditt liv.

Lycka till!!

Stort TACK :)

Okej, bara säga till om det är något, ibland kan det ta tid innan vi upptäcker frågan, men vi svarar så fort vi kan. Hoppas forumet blir hjälpsamt för dig! /Rosette

Jag vill gärna vara kvar!! Behöver detta medlemskapet mer än något just nu men vill vara anonym. Kom inte på hur jag gjorde när jag loggade in. Tack.

Hej, jag kan inte se att du fyllt i några personuppgifter. Men självklart kan jag avsluta kontot om du vill ha hjälp med det. /Rosette Alkoholhjälpen

Hur jag avslutat konto eller ändrar uppgifter! Hjälp!