Senaste kommentarerna i forumet

Dvs allt är inte bra, men det är inte motigt hela tiden. Håller mig stabilt ifrån vinet. Nykter dag 25 idag. Går mot vitt rekord sen mina a-problem grundlades med allt vanemässigare vardagsnervarvning med väldigt länge två glas vin för 1,5 år sen. Ha haft en vit månad, för ungefär ett år sen. Men det tangerar jag snart.
Har haft en del ångest i veckan som var och då åt jag i överkant. Ändå rätt så nöjd med helheten tycker jag ändå att jag kan vara.

Jag tror på dig tjockafrasse! Jag vet hur det känns när det är riktigt mörkt. Idag ser jag ljuset på ett sätt som jag aldrig gjort förut. Du klarar det! Och fortsätt dela även de mörka tankarna. Man behöver få dem ur sig. Ur systemet. Det lättar. Vi är många här som stöttar dig! Heja-kram!

Du har påbörjat rätt väg nu när du ser problemet. Våga bestämma dig för att du är värd en bättre väg än den du vandrar nu. Livet utan alkohol kommer ge dig en ny syn på dig själv och det här forumet kan stötta dig. Det har hjälpt mig på vägen fram till idag då jag varit nykter i över 80 dagar. Jag hejar på dig!

Vi är många som tänker som du..... tyvärr. Gå till en läkare få antabus utskrivet. Ta kontakt med en aa-grupp. Börja prata med andra som har samma problem. Tro det eller ej du är inte ensam även om man känner sig jävligt ensam. Har du någon hobby?

Konfrontera honom med dina känslor. Ställ ett ultimatum som du kan leva upp till. Typ mig eller a annars flyttar vi isär. Jag vet inte. Farligt eller livsnödvändigt. Prata med soc de kan ju erbjuda honom samtal. Prata med hans arbetsgivare, de kan hjälpa. Har inget bra råd men du kan ju inte leva så här.

Hej .......jag är här hela tiden. Orkar inte skriva och bara läser.....
Det kom en flod av tårar efter vad Magnus skrev . Hur kan man påverka nån att sluta dricka ?Det går inte om den vill inte själv:( .
Jag trodde att min kärlek till honom blir starkare än missbruket ......att han väljer mig , men tyvärr så är det inte .
Jag får fortsätta att läsa ........det ger mig styrkan.
Kram

De tankarna slipper man brottas med nu ja vad bra.

Hoppas det är bra med dig Hertan.

Vi som super ner oss vet att vi sårar familjen men sjukdomen är så stark att jakten på alkohol tar överhanden. Detta är en anledning också till att man fortsätter att supa, man förtränger ångesten man får för man vet att man sårar sin familj. Låter kanske som ett försvar men tänk på följande: Tror ni verkligen att en frisk människa vill må fysiskt och psykiskt dåligt med flit? Tror ni att man med flit vill bränna pengar på ett cancerframkallande gift med flit? Vill man verkligen spy ner ig, skita ned sig eller pissa ned sig med flit? Driften till denna jävla alkohol är så stark att förnuftet är skadat och återfås vid full nykterhet. Det stora problemet är ju att man måste på något sätt själv inse detta och VILJA 100% bryta sitt mönster. Inte halvhjärtat utan helhjärtat fullt ut. Detta görs inte själv utan man måste ha hjälp och framför allt motivation. Spelar ingen roll hur jäkla duktig antirökkurs man går på om man inte är 100% besluten på att sluta röka. Jag anser att det är samma med alkoholen. Ibland hjälper det att ställa ultimatum, MIG eller ALKOHOLEN? Välj!! Man måste då vara beredd på att fullfölja sitt sk hot. Om man nu vill sluta så ge stöd och döm inte. Stötta och inte pika. Vi gjorde så här. Jag berättade för min arbetsgivare som ville hjälpa mig. Jag fick öppenvårdsbehandling. Min fru ger mig antabus, vägrar jag ta dessa så ringer hon min chef och då får jag problem. Detta kan vara ett sätt.

Jag förstår er som lever med missbrukare vilket helvete ni har. Osäkerheten om nykter, kanske full. Sårbarheten att få ta hand om allt själv dränerar en på energi. Bara se sin älskade raggla omkring nerpissad eller göra bort sig måste vara hemskt. Värst är säkert vanmakten, att inte kunna påverka. Vill inte på något sätt lyfta en alkoholist som oskyldig för det är man inte MEN man styr inte sig själv det gör alkoholen.

Tack för ditt svar. Så sant! Kan inte lämna förrän jag e redo... vill inte! Men fattar att d kan ändras.

Känner igen det där att man bara vill gå hemifrån, bara lämna. Men det finns alltid något barn eller jobb eller något som händer som hindrar en från att lämna. Bra ändå att han verkar inse sitt problem. Om han testat amtabus menar jag. Fan att dom inte fattar vad de gör mot oss!

Kämpa på! Jag har själv beslutat att nu är det nog med att låta mig styras av alkoholen.
Ett bättre liv utan alkohol väntar oss alla!

Hon flyttar.
Särbos? Vänner?
Föräldrar kommer vi vara varken vi vill eller inte..
Resten kommer framtiden att utvisa. Det enda jag vet, är att det kommer inte vara som det varit, och det kommer inte vara som idag.
Å faktiskt, så vet jag att det är bättre än det är idag.

Och motar bort alla känslor av ilska och irritation och bara accepterar läget?
I mitt fall så kom ångesten som en skenande buffel och välte omkull mig så att jag flydde igen och igen och igen.
Till sist så tog vår resa slut och jag slapp fly och kunde stanna.

Klart jag flyr. Jag vill inte vara med/hos henne när hon dricker.
Hon vill inte ta konflikten.
Problemet är helt enkelt att jag börjar förlora respekten för henne.
Jag har en resa bakom mig, som jag inte vill ha ogjord. Därav att jag dömer henne, lika hårt som jag dömer mig själv. Man är sin egen lyckas slav.
Har inga planer på att följa med ner i djupet. Om jag trott att det hade hjälpt, och att hon ville ha hjälp, skulle jag stått bakom henne i vått och torrt. Nu upplever hon att jag är problemet, (vilket jag kanske är...) så då backar jag undan, för hennes skull.

Ja, jag ÄR arg,bitter,ledsen,orolig..det kan du ge dig fan på att jag är!

Tack för kommentarer.
Har en ny svår prövning framför mig denna vecka som börjar. Flyger iväg på mässa till främmande land med bjudningar o möten till höger o vänster.
Har bestämt mig för att klara det utan alkohol och det känns så rätt.
Det är beroendet, den lömska kraften i min hjärna som försöker få uppmärksamhet och bekräftelse genom att blanda sig i mitt beslut. Han gör det jobbigt.
Men jag har bara ett val. Nykterhet!
Så gott. Så skönt.
Beroendet har lommat iväg med nedsänkt huvud och en väldigt sur min. Svart i ögonen över att inte få näring till det onda han sprider.
Jag jublar i mitt inre.

Har varit arg, stressad, irriterad och dum mot min kära familj denna vecka. Nerverna sitter ju utanpå. Känner mig helt klart lugnare idag och nu går det mot bättre humör och mer stresstolerans hoppas jag.
Jag har en personlighet som gör att jag har väldigt svårt att släppa saker o ting. Lägger gärna näsan i blöt för jag tror ju alltid att det är jag som måste göra jobbet om det ska bli rätt.
Jobbigt, jag måste helt enkelt släppa på kopplet ibland.
Kämpa på alla kära vänner därute.
Kram Erik.

som utomstående är ju ett flyktbeteende från er båda.Hon in i dimman med hjälp av alkohol och tabletter.Du ut i skogen från din familj där du "borde vara".
Men ibland så pallar man inte att se hur trasigt allting är och väljer därför att fly.I början,innan man inser att man som anhörig också bär en del av bördan i att relationen är dålig så är det enkelt att bara lägga bördan på den som dricker.De är tacksamma och synliga offer och naturligtvis en stor del i att läget är tungt.
Men som anhörig tar man sig rätten att sura,gnälla och skälla och tycka att allt vore toppen bara de avstod alkohol eller andra berusningsmedel.

Det är ju sällan så enkelt,speciellt en bit ini ett missbruk.Det är svårt att vara neutral glad och vänlig mot den som dricker i det läge de är nykter.Då vill man passa på att ta igen för en hel del gammal skit som man tycker man har rätt till att dra upp.
Flupp-jag tycker att du bör uppsöka ett alanonmöte för att börja få mer fokus på dig själv och hur du kan må bättre i detta.Din fru och hennes mående är hennes ansvar.
Att du är arg och bitter och irriterad hjälper varken dig eller henne ett dugg.Även om det är fullt förståeligt.

Hade hon velat ha mitt sällskap, hade det inte varit svårt att säga, -"stanna hemma,..."
Då hade jag gjort det..
Skogen är stället som helar mig.

Hej Chrji2.
Den person du beskriver behöver hjälp, enligt mig. Ju förr desto bättre.
Ta kontakt med er kommuns öppenvård (heter det jag bor i alla fall) och/eller AA närmast där ni bor.
Som jag ser det är det tydliga tecken på beroendepersonlighet och ju längre tiden går utan att han inser detta så kommer
beroendepersonligheten tyvärr tillåtas ställa till mer och mer oreda för honom, nära och kära även i nyktert tillstånd!

så uttryckte han en önskan om att de skulle sluta bevaka honom..Han sa också att hans ambition var att lära sig dricka normalt.Ja herregud.Han går från klarhet till klarhet.
Det går lättare och lättare att se på när han närmar sig stupet där han alldeles ensam hoppar över kanten.Så idiotiskt,men återigen det är ju hans val.Och mitt i allt kanske han rätar upp skutan? Ingen skulle bli gladare än jag.

Men varför stannade du inte hemma med fru och barn och var social?
Vad skulle du ut.i skogen att göra.
Hade jag varit din fru hade jag känt mej väldigt övergiven.

I min relation var det väldigt tydligt fråga om en nedåtgående spiral. När jag drack drog sig min fru emotionellt undan, vilket fick mej att vantrivas hemma och då drack jag mera dricka mera, vilket ...

Inte lönt att söka efter ägget eller hönan i allt det där. Bara att konstatera faktum och se hur man kan komma vidare. Det fina med spiraler är att om man lyckas vända dem så kan de arbeta för en.

Det gav perspektiv på det som nu sker.. vilket är förvirrande jag vet inte vad alkoholen har gjort med min relation eller om det e relationen som bidragit..

Jag har laddad med vatten och te och en grönsakscentrifog.. Har ett löpband och hantlar... Första dagen var lätt men jag vett att det blir tuff...

Har klarat min första dag :-)