Senaste kommentarerna i forumet

Du är inte dum i huvudet. Du har kommit långt! Både genom att vara utan A i 10 dygn och även genom insikt över dina negativa tankar och viljan att bryta, och byta mot något positivt.

Tankekontroll är nyckeln till ett lyckligt liv, tänk meningsfulla och fridfulla tankar. Lättare sagt än gjort såklart, men detta är mina mantran ihop med "uthållighet är grunden till personlig förändring"!
Lycka till!

Januari har varit helt vit. Och då pratar jag inte om snö... Jag är förvånad över hur enkelt det är att vara utan alkohol. Trodde att jag skulle känna mycket mera sug. Planen är att undersöka om jag kan bli en "dricka ett glas vin på helgen-människa". Men först ett helvitt januari. Sen får vi se...

Tränar mycket styrketräning nu också och alkoholen påverkar ju kroppens förmåga att bygga muskelmassa negativt, så det känns helrätt att avstå.

2015 = lite alkohol + mycket träning!!!

Ann skriver klokt. Om du har ett starkt fredagssug, så tyder det på beroende och då är det väldigt svårt att dra ned. Ta en längre paus, på flera månader. Sedan kan du fundera på om du tror att du kan och vill försöka bygga ett nytt sundare förhållande till alkoholen, eller om det är bättre att sluta helt. I början kommer det att vara jobbigt att vara vit, de goda sidorna kommer också att märkas, men kanske litet senare.

Din närmaste familj vet nog och kommer troligen att vara lättade (men kanske också misstänksamma i början) om du gör något åt saken. Andra behöver inte få veta så mycket, förutom om du har "suparkompisar", de kommer säkert att märka om du inte är med mera. Ta bil till bjudningar, säg att du tar en paus, skyll på träning, migrän... vad du vill. I Finland (där jag bor) har nyss börjat en kampanj för att utvidga "vit januari" till "100 vita dagar". Säg att du hört om det och vill pröva hur det känns.

Börja med att tömma ut all sprit, öl och vin ni har hemma och be din fru att inte heller dricka hemma (under några månader). Det är betydligt lättare att inte dricka om man inte har flaskan inom räckhåll. Gör en egen tråd är och fortsätt skriva och läsa.

Lycka till

Det var så att jag den 8 januari i år slog i botten totalt min man och barn 17 och 18 år kom hem på kvällen och jag var stenpackad. Min man satte sig ner och pratade då mig och frågade - vad är det som händer?? Det mesta av vad som sas minns jag inte. Men jag minns att han sa att både han och våra 3 barn var oroliga för mitt alkoholintag. Och att han inte vill, kan eller tänker vara gift med mig om jag inte slutar att dricka. Det var min väckarklocka. Jag tycker nog att du ska prata med din fru för ni har ju lovat... i med och motgång en gång. Och dom står en närmast märker mer än man tror. Ångesten och skammen är fruktansvärd. Men när du väl lättat ditt hjärta för den som står dig allra närmast (frun?) och kanske kan få stöd från henne så kommer det att underlätta. Men du måste ju själv vara stark, inte så lätt alla gånger. Min man och mina barn vet om det. Och jag berättade för min syster i helgen. Det är dom som vet. Till mina/våra bekanta har jag bara sagt att jag bestämt mig för att ha uppbehåll med alkohol ett tag. Ingen har sagt något, snarare att dom borde följa mitt exempel. Du berättar för dom du vill ska veta. Ta ett beslut och var inte rädd, för att sluta med alkoholen är rätt val.

Igenkänningsfaktor är också nåt som skrämmer. Bor dock i Stockholm som sagt. Så tror det är en rätt liten risk, och vad säger man när man kommer dit? Hej? Är väl en bra början. Men liksom sen då... Usch vad jag överanalyserar.

Campral verkar ju dock vara ngt för folk som är alkoholberoende.. Men tack iaf!

Tack! Är bara så jäkla nervös för att gå dit. Tankar som, passar jag in? Är mitt problem verkligen så farligt? Osv. Slår mig gång på gång. Innerst inne vet jag ju att jag skulle platsa. Men det är steget att ta sig dit.

Är själv ny här men jag känner i gen det du skriver. Jag har varit alkoholfri i 10 dagar och det enda jag kan säga är att vinsten är större än förlusten. Du har med all säkerhet nått din egen gräns för, för mycket och vet själv innerst inne vad du måste göra. För om du har ångest och skadar dem du älskar och vill ha kvar dom i ditt liv så måste du sluta att göra dig själv illa med alkoholen. Suget efter fredagsfyllan... ja du. Men kanske du och din familj göra något efter jobbet på fredag. Gå på bio, spela bowling eller något ni tycker om att göra tillsammans. Välkommen hit. Stå på dig. All pepp till dig

Hej!

Gå in på AA:S hemsida och sök möten i sthlm-området, finns något som heter YP (young people) som jag hört ska vara bra och borde passa dig.

Lycka till! :)

Googla Campral
Eller AA....

Hej!
Är en man på 46år med fru och 2 snart vuxna barn. Har under en längre tid själv misstänkt att jag dricker för mkt. Dricker mkt sällan ngt mitt i veckan, men på fredagar och lördagar blir det desto mer. Har en otrolig ångest över mitt beteende och framför allt att jag skadar människor som jag älskar. Är där ngn som har tips/råd på vad man kan göra för att mota suget efter fredagsfyllan?

...och för att jag är så gammal att jag hann få in den vanan under den tiden då det inte fanns så mycket att välja mellan på TV:n ...!

kan väldigt ofta vara större än ångesten över det nuvarande tillståndet. Visst är det viktigt att inte glömma. När du skriver om nyårsdagsångesten kommer jag att tänka på vad många gånger jag sett Ivanhoe på TV - inte för att den är så himla bra (han väljer ju ALDRIG rätt tjej!) utan för att jag inte orkade göra annat än att ligga i soffan och tryna dagen efter nyårsafton. Så himla skönt att slippa slösa tid på detta sätt!

Tack för din påminnelse om att jag ska rensa hjärnan varje kväll så att inget bygger bo där. Jag kämpar för att komma in i alla nödvändiga rutiner! Min sponsor har sagt åt mig att sprida ut lite affirmationslappar här & var (jo, det ska jobbas med självkänslan också, förutom stegarbete får jag lite bonus ;-) och på en av dem hade jag skrivit "det jag behöver kommer till mig" och idag behövde jag höra det där om bobyggandet tror jag. Kram från mig

Tack. Ska ta en titt

Kolla aas hemsida!
Jag bor i Stockholm

Något fick mig att titta in just idag och nu har jag sett ditt mejl också - svarar där. Härligt att du kommit iväg på några AA-möten. Förutom forumet är AA det som hjälpt mig. Sen kommer ju livet där med all sina upp- och nedgångar och all sin tristess emellanåt - det är hemskt ibland när man inte längre kan hälla rödvin på eländet men numera vill jag faktiskt inte ens det! Och faktum är att i AA får man lära sig att hantera sina känslor och allt vad det nu är som gjort att man behövt dricka. Faktum är att det är ett livsprogram som inte bara hjälpt mig att bli alkoholfri utan också så sakteliga att bli nykter (om du förstår skillnaden).

Och en sak till - man kan bara förändra sig själv, ingen annan. Hur sambos ser på alkohol kan man inte påverka. Däremot tycker jag det inte är mer än rätt att den man bor ihop med låter bli att dricka hemma av ren hänsyn. Mot slutet hade vi ingen alkohol alls hemma för jag klarade inte av att ha det. MEN, det förutsätter att man är öppen med problemet och inte mörkar eller förmildrar problematiken och DET kan vara svårt innan man har erkänt för sig själv. För mig satt det långt inne men till slut kunde jag säga som det var att jag helt enkelt inte kan låta bli att dricka om det finns hemma.

På AA:s hemsida aa.se kan man söka på ort,dag och typ av möten. Men, jag svarar på ditt mejl nu :-)

Hej.................all styrka till dig .
<3 <3 <3
Igår läste jag " Botten upp " av Lena Holfve.....Den ligger på nätet.
Var skraj att inse sanningen :(.

att skriva ett avskedsbrev till exet.
Trots att läget är värre än vanligt så hjälper det inte mig och mina känslor.Ännu mer av mina räddarinstinkter går igång.Jag spinner på alla framtidsplaner som vi kan skapa tillsammans om han bara vill leva nyktert tillsammans med mig.
Ju mer det skiljer sig från verklighteten ju verkligare och mer trygga blir dom för mig.
Herregud min skapare så förvridet mitt tankesätt är.
På svaret varför och hur kan du göra såhär så kom det bara,jag vet inte.

Men jag ska i alla fall göra ett tappert försök här och nu och lyda terapeuten när jag är så fylld av dessa motstridiga känslor.

Kära xx
Vi har nu levt åtskilda i 9 månader.Du har druckit mer än nånsin och förmodligen mått sämre än nånsin.I våras när du flyttade ned så var du så full av tillförsikt att detta skulle bli bra.
Du såg tom fram emot detta och jag satt mittemot och kände mig förkrossad inför hur du kunde känna såhär.Själv var jag förtvivlad övergiven och sorgsen.
Sen kom och gick sommaren och hösten och även en stor del av vintern.Nu sitter vi här fortfarande på varsin plats och du mår ju inte bättre och inte jag heller.
Jag för att jag inte kan släppa taget om dig och du för att du fortsätter att dricka för att du inte kan låta bli.
Jag vet att du är sjuk,jag vet att ditt känsloliv är förmörkat och sjukt av ditt drickande.
Ändå måste jag ju ta till mig ditt agerande och det som kommer ur dig i form av sanningar:
Jag vill inte mer,vårt förhållande är inte roligt längre.
Jag vill leva själv och bygga upp mitt liv och börja må bättre.

Jag kan inte annat än ta dig på orden och säga att jag beklagar att det är så du känner och tänker.
Jag känner annorlunda än dig.Jag älskar dig fortfarande,djupt trots att jag inte borde.
Detta rår jag inte över och min enda chans till återhämtning och tillfrisknande är att bryta helt med dig.

Kanske är det vi som ska leva tillsammans i framtiden,kanske inte.
Men här och nu måste jag vända dig ryggen och fortsätta mitt liv och bygga upp min verklighet utan dig.
Jag önskar dig all lycka till och vill dig verkligen allt väl.
Jag tackar dig för dessa 20 år som vi delat men nu säger jag adjö.

Jag behövde inte ge brevet till honom,men åtminstone skriva ned det.
Mitt förnuft håller ju med om varenda rad.
Men mina känslor skriker att detta är ju det sista jag vill.
Jag vill att han ska börja med sin antabus med start på Onsdag.
Troligen gör han det,men det säger ju ändå inget om oss och vår framtid.
Jag ska i alla fall läsa dessa rader som start varje morgon och låta bli att kontakta honom.
Kanske att de så småningom också når fram till mina känslor.
Huvvaligen,och jag som trodde på honom denna gång.

Läst igenom tråden och känner igen mig. Hur var ditt andra AA-möte? Jag har själv funderat på att gå men aldrig kommit mig för. Inte vågat. Inte trott att jag skulle passa in. Jag kan ju dricka "normalt" ibland. Men oftast blir det ju alldeles för mycket vilket resulterar i otrolig ångest.
Var går man på såna där möten?

Har inte varit inloggad här på superlänge men har förstås läst var och varannan dag. Utan detta forum så vore många av oss totalt förlorade...
Är nu bara tvungen att skriva att jag är otroligt imponerad av din kamp. Vilket helvete du gått igenom... och tagit dig ur...
Håller alla tummar för dig. Och för oss alla andra som kämpar här på forumet. Hoppas på ett riktigt bra 2015. Nya friska tag!!!

Bara HEJA!
Maskrosen tränger upp ur asfalten.

Jag känner så väl ingen mig i dina tankar och känslor. När jag mådde som sämst fick jag tipset här att ta en dag i taget och framförallt att ge mig själv tid. Ett annat tips var att bara umgås med människor som ger dig energi. Ta bort energitjuvarna och fokusera på dig. Får du hjälp av dina samtalskontakter, har de riktig egen erfarenhet av medberoende? Kan du söka vidare? Jag pratade med en nykter alkoholist för att förstå hur en alkoholist tänker, en viktig lärdom är att den livssituation man befinner sig ii inte är logisk. Man vill tänka att problemet går att lösa med logik, men det går inte för alkoholisten tänker inte logiskt och svarar ofta med "goddag yxskaft" utifrån sin egen skeva uppfattning av verkligheten. Till slut vet man inte vad man ska tro eller uppfatta tillvaron. Mitt i all bearbetning, försök hitta lugn i tillvaron, ta en dag i taget, ibland en timme i taget. Googla på Youtube och prova mindfullnessövningar för att hitta ro. Som någon skrev till mig här "Försök ta till dig det du har omkring dig som är vackert att se på, eller känslan av golvet mot dina fotsulor, eller lägg märke till hur maten smakar i munnen. De andra känslorna försvinner ju inte i ett trollslag av detta. Men man kan vila lite i det när tillvaron känns kaotisk." Nu har jag gett dig tips att läsa om alkoholism för att försöka förstå mer och även att försöka hitta lugn. Det tar tid att bearbeta och jag hoppas det inte blev för mycket på en gång. Ta en sak i taget. Små steg i rätt riktning.

sig till bokningsdags :-))

http://www.aa.se/sitespecific/aa/files/2015kalender/gullbranna2015.pdf

Och tack för påhälsning, självklart. Blir glad över välkomnandet. Pusspuss på er!

Det som händer med mig nu är att jag är mitt i nån slags andlig utveckling. Det jag beskrev långt tidigare, med lilla tjejen som stod invid min sängkant, slungade in mig i "något annat".

Pappa dog när jag var femton. Jag var redan i funderingar om livet. Helt plötsligt fick jag en direktsmak om vad det innebar att förlora en familjemedlem. Mitt liv var ett oerhört kaos innan och kaoset spred sig efter min fars död. Det var omvälvande.

Och det var då något väcktes inom mig. Världen var kanske djur, natur, människor och människors skapelser. Samtidigt finns annat. Där är jag nu. I det här "samtidigt".

Det finns egentligen inte så mycket att säga om såna här saker. Det är subtilt. Det är att lämna huvudet och gå elsewhere. Där är jag.

Och, kära ni, jag dricker fortfarande. Och drickandet är idag en problematik på så sätt att jag vet att om jag dricker fler än en dag på raken så blir det problem. Det undviker jag nu. Samtidigt har något annat dykt upp. Man kanske inte kan säga såna här saker här, men jag gör det ändå.

Vi har ett högre syfte. Vi gör som vi vill.

Jag vill inte förminska och inte förstora. Det bara är som det är.

Puss!

/LenaNyman