Senaste kommentarerna i forumet

Javisst, bra att tänka positivt! Tack för kommentaren :)

Det är vanligt.
Jag hade väldeliga sömnproblem den första månaden, om inte ännu längre.
Det kändes ändå ganska bra, liksom ett kvitto på att något ändras i kroppen.

Har läst några av dina inlägg och blir alldeles kall. Finns det någon utomstående som känner till hur ni har det?
Vill peppa dig att ringa/skriva till Soc och Kvinnofridslinjen som någon föreslog.
Gör det!
Du och dina barn förtjänar bättre.
Du låter som en stark person, du kommer fixa det!
Kramar

Jag har tänkt på dig ska du veta.
I går försökte jag formulera något att skriva till dig men jag kände mig inte smart nog för att komma på hur jag borde skriva för att nå fram till dig.

Jag tänker så mycket tillbaka på hur det var för mig för tio år sedan då jag gick på Soc och var alldeles ensam och övergiven med min lilla bebis och bebisens pappa gjorde exakt som din "kille" nu gör.

Jag undrar precis som Magnus här ovan.
Är du alldeles alldeles ensam i detta?
Finns det NÅGON du kan prata med och berätta för?

Jag var alldeles ensam, jag vågade inte berätta för någon, jag kände mig korkad och som att allt var mitt fel och så vill jag inte att du ska känna nu.

Kan du känna att vi är många här i forumet som bryr oss om dig?

Det gör vi.

KRAM

Hur är det idag? Det låter kanske inte som att han är så mycket att hoppas på för vare sig dig eller dina barn just nu. Och att han inte visar att han bryr sig om dig verkar såra dig otroligt mycket. Vad säger andra runt om kring dig om det här? Finns det någon kompis eller sådant som du kan prata med om vad som händer?

/magnus

God morgon Ullabella och önskar dig en dag fylld med bra tankar :).
Läser.......läser ......funderar ......ältar lite ( men bara lite )
Har ångest inför Julen .....den blir annorlunda kan man säga .
Har träffat min terapeut i veckan . Det kändes att gå dit och sedan komma hem tillbaks till sina tankar igen ......
Kram

Jag önskar att man kunde masstillverka henne och sätta en på varje kommun att gratis kunna användas av oss medberoende.
Hon är guld värd och en timme med henne är en veckas grubblande upphällt,diskuterat och tillbakastoppat på denna timme.Hela jag är liksom uppfylld av hennes/mina ord när jag går därifrån.
Jag bär dom med mig den dagen och flera dagar efteråt.Sen vittrar det sakta sönder och jag står där själv igen.
Men efter varje gång är jag lite starkare och mitt inre nya skelett lite större.

Tack gode gud för all klokskap som vissa besitter och som kan ge oss medberoende ljus i mörkret.

Ligger i sängen och läser här. Törs inte somna än för då vaknar jag kl 3 och kan inte somna om. Det var likadant förra gången jag höll uppe med drickandet. Det blev bättre efter en vecka. Efter ett par dagar till åkte jag på en jobbresa och då var det slut på "uppehållet"...
Visst är det vanligt med sömnproblem den första tiden av nykterhet? För mig känns det bättre att somna senare och vakna när kl är 5-6 i alla fall.

Oj vad det pod-avsnittet träffade mig! Det va precis som att jag hade berättat själv... Jag hoppas det går åt samma håll för mig som för Josefin - att ångesten, panikångesten och återkommande depressioner sakta men säkert försvinner när jag nu valt bort alkoholen.

Jag upplever ju också den där känslan, att utelivet ger mig något som jag inte kunnat hitta en substitut för. Alkoholen och utelivet ger mig en känsla av att vara "on top". En känsla av att jag är något bara för en kort stund, att jag kan släppa alla bekymmer och bara köra på. Samtidigt slutar det ju, precis som för Josefin, alltid i kaos. Jag gör saker som jag inte kan stå för, saker som utsatt mig och anda för nära döden och saker som är rent olagliga. Allt för att jag helt enkelt inte får stopp på drickandet när jag väl börjat. Tack för länkarna! Det gav mig mer styrka. KRAM

Och tack för dina peppande ord blues! KRAM

:)

... att även om jobbet är ett och samma så består det av olika komponenter som var och en triggar och utmanar på olika sätt. Vissa grejer utför man med lillfingret och andra får en att svettas. Och så har vi förstås lilla dagsformen att ta hänsyn till också. Stor kram från mig till dig, goa SL!

Nej Lena du är verkligen inte ensam om den oklarhet, även jag tänker mkt kring de.

Innan jul känns allt lite segt tycker jag. Det är som att kroppen vet att den går på sparlåga och att det snart väntar vila. Men innan dess måste saker och ting bli gjorda. Jag har en förbannad ångest i bröstet just nu. Försöker lokalisera var den kommer ifrån och jag tror att det kommer från en känsla av att vara otillräcklig på jobbet. Hur kan ett jobb ena dagen få mig att flyga och vilja skutta upp ur sängen okristligt tidigt och få mig att vilja kräkas av rädsla att misslyckas andra dagen.

Jo, jag har förstått det. Men det hoppas jag växer fram med tiden. Just nu har jag fullt sjå med dag för dag :) Jag har hällt i mig så mycket så att jag egentligen inte är ute efter att dricka "normalt". 1-2 glas för smakens skull kan jag lika gärna vara utan. Har under en tid inte druckit för att det är gott utan bara för berusningen. Jag fick ett jättefint och dyrt vin när jag fyllde år. Det drack jag i ett stort dricksglas som om det vore vatten. Skulle hellre kunna dricka ordentligt typ fyra gånger per år. Men jag fattar ju att det inte funkar heller...

Det här forumet känns i alla fall bra! Kloka människor med samma erfarenheter och man kan vara helt öppen och ärlig!

Bra beslut. Ett gott råd som du bör jobba med mentalt. Att kunna dricka igen normalt.....nja. Se till att få ur kroppen det gift du givit den så kommer du må mycket bättre

Nu kämpar jag på tillsammans med min familj

Kram :)

............<3 du har rätt . Kram till dig

Äsch ställ hur många frågor som helst det är bara hälsosamt att ventilera för alla.

Jag märker att det ger mycket också att läsa andras inlägg för det verkar finnas många likheter mellan oss! Bra att läsa gamla inlägg så att jag som nykomling inte ställer samma frågor som redan behandlats 19 gånger i andra trådar :)

...med vad du gör, du verkar vara på rätt väg.

Välkommen Cleaver! Det här forumet har varit ett ovärderligt stöd så läs, skriv och läs det du skrivit. Ibland räcker det att läsa sina gamla inlägg för att inse att svaren ligger närmare än man tror.

Jag har inte tittat in här sen min totala urspårning i helgen. Var tvungen att andas.. och sakta ta mig tillbaka på spåret igen..

Hade önskat att jag kanske väntat lite till...

Så djävla synd att du ramlade igen! Du var ju där och stöttade mig ett dygn tidigare.. vad hände??

Sjukt ledsen för din skull. Trodde nog att du tagit dig igenom den värsta risken för återfall. Men tydligen går det aldrig att vara säker på när alkoholdjävlen tar över..

Jag hoppas och tror hursomhelst att du har kraft att resa dig igen. Så långt som du tagit dig, så vet du att det finns en bättre värld. Bara fortsätt så är du snart tillbaka starkare än någonsin! Jag själv ska försöka följa i dina spår, och hoppas av hela mitt hjärta att vi både ska må bättre i framtiden.

Jag räknar just nu dagar.. som jag hoppas blir till veckor..och när jag kommer så långt som till månader och halvår som du klarat? Då ska jag äntligen vara stolt över mig själv..

Så va stolt över dig själv Lillper!! Du har kämpat otroligt, och jag är övertygad om att du snart mår bra igen!

Kollar du bakåt i spåret så kanske du ser mig snart..för jag tänker haka på dig och denna gången SKA jag inte spåra ur igen!

På med skorna så kör vi så det ryker :)

/Mic

Det jag märkt här är att det finns många likheter hos både missbrukare och anhöriga...
Vi träffas nästan alltid på hennes initiativ och det var hon som lämnade. Jag har inte lovat ett dugg och inte talat om att jag slutat (försöker) nu. Tycker inte att jag ger henne falska förhoppningar. Jag slutar inte för att få henne tillbaka. Vi ses ibland som vänner, fast det finns vissa känslor kvar.
Det som är svårt både för dig, mig och många andra är att vi har svårt att förstå varandra. Missbrukaren förstår inte den anhörige och tvärtom. Båda mår dåligt fast den andre inte vill något illa.

Klart att allt kan fungera mellan er igen......
Du låter som mitt ex !!!!
Han har hälsat på mig och hade bråttom hem han med....Jag kunde inte göra mer för honom än att lämna honom men innan dess har jag sökt hjälp för honom. Om han tog den :) :) :) .
Lägg inte bara skulden att det har gått för långt för om du bara vill så kan du visa för din tjej att du har älskat henne och tänker fortsätta med detta. Hitta viljan att sluta dricka även om det är svårt och kräver mycket från dig.
Försök .......men om du vill inte alls försöka så tycker jag att du får sluta ge henne hopp.