Senaste kommentarerna i forumet

...att jag måste besöka aa. Jag har inte klarat detta själv förut. Varför skulle jag göra det nu? Känner att jag behöver stöd. Jag klarar det inte ensam. Det har varit en så stor del av mig och mitt liv sen tonåren. Jag vet att jag faller tillbaka utan stöd. Får inte sopa under mattan mera... Känner en tomhet. Känner att jag inte orkar kämpa emot mer. Aa på onsdag. Står öppet möte. Funkar det lika bra som stängt, för en ny som mig?

Bara rädd att jag inte kan identifiera mig med någon. Kanske för att jag har en förutfattad mening om vilka som är på aa. Hoppas det kommer finnas någon jag kan känna igen mig i, med mina varannan-helg-fyllor. Vet ju var det kommer sluta i framtiden annars, så kanske jag kan identifiera mig iaf... Känns obehagligt, men vet att jag måste gå..

Instämmer med Muris i varenda stavelse.

Jag känner mig så upprymd nu att jag fått feeling att berätta en hemlis för er. NI har ju fattat jag är en dam med många laster. Det finns mycket skit att skala av men en av dem håller jag extra kärt just nu. Och det är att jag tittar på Big Brother. Jag menar, jag tittar ju på Baaaaabel och går på Dramaaaaten. Men i ärlighetens namn så är Big Brother i min värld hundra resor mer underhållande. Så nu vet ni något som jag inte berättat för en levande själ. Håll det för bövelen inte emot mig i framtiden. Ni har säkert också något guilty pleasure som ni ägnar er åt när ingen ser. ;)

Så skulle jag ta kontakt med en läkare och få antabus utskrivet. Detta är en extra trygghet. Du behöver då inte tänka på att kunna dricka. Du kan fokusera på att boi symtomfri. Detta är en livslång sjukdom som man får hålla i schack. AA är skitbra, det är min erfarenhet. Man jan gå dit och bara lyssna på alla som har det precis som du och jag.

Min dag var ganska sketen till en början i ärlighetens namn men det vände framåt eftermiddagen. SEN kom dock höjdpunkten när både Muris och Nyman skrivit här. Ah, jag kommer att sova gott ikväll.

Jag har saknat dig massor. Det är höst så det är inte konstigt om man är lite darrig och avlövat. Du är ändå fantastisk. Du kommer till insikt för varje dag. Jag tror på dig Nyman, det finns inte en cell som inte gör det.

Det jag tycker är sjukt är hur du orkar 13 öl. Du måste blivit jättemätt och kissat massor.

... Så det klarar jag säkert!"
Känner du igen Pippi-citatet? Jag läste det alldeles nyss på Facebook och då tänkte jag på mig, dig och alla som har suttit eller sitter i samma situation som du beskriver i ditt senaste inlägg... Tänk om man bara kunde se möjligheterna? Men jag vet precis hur svårt det är, det känns som vare dag är en återvändsgränd... Jag bara önskar att jag kunde ge dig lite styrka...

Du behöver inte ha det så här, det är inte ett bra liv! Du är värd att kunna välja vad du vill göra, inte anpassa dig så mycket efter någon annan, du ska inte behöva känna av sinnesstämning osv. Du har rätt att välja ett bra liv!!!

Tack för ditt snabba svar aeromagnus. Va rädd att ingen skulle svara...

Det är det jag inser. Jag KAN INTE hantera alkoholen. Jag har lätt att definiera när andra har a-problem då jag vuxit upp med att vakta mamma. När det kommer till mig själv är det som att jag börjar omvärdera. "Jag är ju inte en alkoholist men har kanske lite problem...". Känner skräcken i att kapitulera, skräcken i den definitionen. Samtidigt som jag vet att jag måste. Pratat med min sambo, min pappa och mina två närmsta vänner idag. Sagt att jag måste inse att jag inte kan hantera a. Att jag måste ha nolltolerans. Sagt det förut och är nu rädd att jag inte kan hålla det. När helgen kommer börjar jag omvärdera. Så nu är jag rädd att svika mitt löfte igen. Svika mig själv och andra..

Jag inser att jag måste kapitulera. Jag vill kapitulera. Hur vet jag att jag klarar det på riktigt denna gång? Vad innebär det att "klara" det? Jag gör vadsomhelst känner jag, vill inte förlora min sambo och mitt liv. Vill inte hamna på akuten igen. Jag skäms. Högpresterande tjej med ångest och spritproblem. Känner mig som ett skämt...

Sedan två månader gått i ACA varje vecka. Börjar 12-stegs som anhörig snart. Vågar jag gå på aa också? Jag, alkoholist? Jag på aa? Jag kan inte greppa det...

Tack för ditt snabba svar aeromagnus. Va rädd att ingen skulle svara...

Det är det jag inser. Jag KAN INTE hantera alkoholen. Jag har lätt att definiera när andra har a-problem då jag vuxit upp med att vakta mamma. När det kommer till mig själv är det som att jag börjar omvärdera. "Jag är ju inte en alkoholist men har kanske lite problem...". Känner skräcken i att kapitulera, skräcken i den definitionen. Samtidigt som jag vet att jag måste. Pratat med min sambo, min pappa och mina två närmsta vänner idag. Sagt att jag måste inse att jag inte kan hantera a. Att jag måste ha nolltolerans. Sagt det förut och är nu rädd att jag inte kan hålla det. När helgen kommer börjar jag omvärdera. Så nu är jag rädd att svika mitt löfte igen. Svika mig själv och andra..

Jag inser att jag måste kapitulera. Jag vill kapitulera. Hur vet jag att jag klarar det på riktigt denna gång? Vad innebär det att "klara" det? Jag gör vadsomhelst känner jag, vill inte förlora min sambo och mitt liv. Vill inte hamna på akuten igen. Jag skäms. Högpresterande tjej med ångest och spritproblem. Känner mig som ett skämt...

Sedan två månader gått i ACA varje vecka. Börjar 12-stegs som anhörig snart. Vågar jag gå på aa också? Jag, alkoholist? Jag på aa? Jag kan inte greppa det...

Hej och välkommen hit. Bra att se dig här. Min syn på saken eftersom du och jag harvsamma problem till viss del. En alkoholist är inte en person som är askalas 24/7. En alkoholist är en person som inte kan hantera a. Kan man hantera a om man hamnar i fyllecell eller måste åka ambulans till sjukhuset? Den frågan kan bara du svara på. En sak som alla missbrukspersoner måste göra är att erkänna sig besegrad av a och villkorslöst kapitulera. Detta av egen fri vilja. Det är efter detta man på allvar kan börja behandla sig. Alkohol skapar ångest, det skjuter upp ångest också precis när man dricker men den kommer ovillkorligen och brutalt tillbaka. Är du beredd att kapitulera och inte dricka? Nu har drt hänt flera allvarliga saker när du dricker. Vill du offra det du har? Läs och fundera lite på hur du känner och vad du vill göra.

Kände du av något av medicinen utom att den smakar anus

Titta så många fördelar med att inte dricka a. Helt otroligt.

Söta du. Känner mig försiktigt hoppfull

Kram!

... när DU "försvann" ett tag. Skulle det vara i inlägget ovan.

Kära Lena,

Jag tänker att det kanske var detta som du behövde? Behövde se hur det blir om du väljer att dricka. Du blir egoistisk. Du skiter i den som bryr sig om dig allra allra mest. Du tappar all självkänsla. Ganska typiskt för oss alla som dricker för mycket, skulle jag nog säga. Eller hur?

Har också tänkt på att du liksom inte hittat glädjen i att vara nykter. Bara genomlidit helger och känt tristess. Tråkigt, tråkigt, tråkigt. Typ kan inte gå ut och festa, kan inte träffa kompisar, kan inte dansa. Kan bara sitta hemma, inlåst och glo och räkna dagar. Det känns som att du har fokuserat väldigt mycket på allt du "missar" genom att inte dricka. Det är väl den själva livsinställningen som behöver vändas. Att kunna se hur mycket bra som du får genom att vara nykter. Jag vet inte riktigt hur, men jag tror att du nog behöver ta hjälp utifrån. Jag vet att du tycker att du träffat och pratat med allt och alla. MEN du kanske faktiskt inte var mottaglig då. Hade jag tex läst på forumet för något år sedan hade jag suckat och tänkt att det där rör inte mig. Kanske en dålig liknelse, men du fattar nog vad jag menar. Det kanske är läge för att söka hjälp igen?

Har tänkt på dig väldigt mycket och det har gjort ont i hjärtat när "försvann" ett tag. Önskar att du ska få må bra och hitta glädjen igen.

Varm kram till InteLena <3

Som sagt så drack jag i lördags. Började vid tre och elva timmar senare hade jag fått i mig 6,5 liter starköl. Och det var en ”egenfylla” rätt upp och ner. ”Det är som att du bara bestämmer dig för att dricka och så skiter du i mig”, säger Lucas när vi pratade om det. Och så är det. Det är en djupt egoistisk handling. Vilken människa gör nåt sånt mot nån annan? Jo, LenaNyman. Det var så fel redan från start. Bara detta att gå på bolaget och känna sig som darrigast i världen. Kliva in i bilen igen med bolagspåsarna och verka lättsam och prata på. Hur hela kroppen och psyket bromsar, vrålar ut att det här agerandet är fel, fel, FEL! Och så gör jag det ändå.

Vad hade jag för skäl att dricka just i lördags? Jo, vi skulle adventspynta och några enheter alkohol sätter fart på livsandarna… Ja, det kan väl stämma, men 13 starköl släcker dom sen rätt effektivt.

Vad är det för fel på mig? Vad försöker jag komma undan?

Jag trodde det skulle vara lättare efter dom här två månaderna av nykterhet jag ändå hade samlat ihop. Men det blev inte lättare. Jag tycker veckosluten blev drygare, jobbigare. Och jag vet varför också. Jag ville ha kul men hittade inte vägarna. Så det är en lärpenning.
Slutligen vill jag tacka er goa människor för att ni skrivit era rader. Jag har oerhört svårt att tycka bra om mig själv och är min bästa självsänkare. Så tack, sötnosar. Vill också vara så där klok som en del av er är. Mer jämnmodig. Och kärleksfylld. Just nu känner jag mig som ett torrt träd, avlövat och dant. Men det kan bli ändring på det också, vad det lider.

/L

Skickar en hälsning till dig Stingo. Hoppas att du har det bra och att det går bra för dig. Du är en stark stöttepelare för andra på forumet.

Kram

Fina SL,

Du vågar ta steget. Ta steget och lyfta på locket. Man vet aldrig vad man hittar, men om vi ska må bra, så har vi nog inget val... Eller hur? Ring en psykolog och boka tid. Det är aptufft, men det är nog dags nu. Eller vad säger du?

KRAM

<3

Hej o godkväll !
Jo , det går fortfarande bra............har faktiskt inte funderat speciellt på alkohol idag förrän jag gick till bilen för att åka hem....
Då kom tankarna o suget farande med storm steg........blev sittande i bilen en stund .......velade o var så när att kliva ur och gå till systemet......
Men jag klarade det..........det blev ingen vin flaska.........inte idag.......!
Nu är jag hemma , fullt med ungar o fru överallt..........så nu är det lugnt.........
Känner mig inte så kaxig nu faktisk........det har gått så djävla bra, o så nu efter en vecka kommer det absolut starkaste suget.........som en örfil!?
Men det viktigaste ..........jag är fortfarande nykter.

Dregen

...tänk vad mycket som hänt er. Och vad ni har vuxit. Blir glad av att läsa att ni pratar om saker som han burit på, att ni har den kommunikationen nu! Jag tror att den är en förutsättning för att relationen ska fungera. Kramar till er båda

Glöm inte det. Det någon annan känner och tycker får stå för dem! Precis som Hertan skriver - var stolt över att du inte dricker längre, det är någonting bra!

Naturligtvis beror det på vilka människor man omger sig med och hur det dricks i de kretsar man befinner sig. Min erfarenhet är ändå att folk i allmänhet bryr sig mycket mindre om vad jag har i glaset än vad jag tidigare trodde. De flesta struntar fullkomligt i om jag har vin eller cola i mitt glas! De som bryr sig, de som tråkar mig - ja, det är de människor som själva har ett litet problem. Kanske har de bara inte upptäckt det eller så har de det och stör sig lite avundsjukt på att jag inte håller dem sällskap längre...

Till de flesta människor säger jag helt enkelt att jag mår bra av att inte dricka alkohol. Känner jag för att skoja till det kan jag säga att "nej jag har druckit alldeles tillräckligt genom åren!". Det där med att säga att jag mår bra av att inte dricka alkohol tycker jag fungerar - ingen kan väl knappast säga emot det! En del har frågat lite mer och då får man anpassa det efter situationen.

Visst kan en del bli obekväma eller tycka att en som inte dricker är konstig. Handen på hjärtat, tyckte vi inte själva det förut? Jag har insett att jag till och med fått med från min uppväxt att folk som spottar i glaset är konstiga, religösa tokar eller bara idioter i största allmänhet. Inte uttalat så vad jag kan minnas, men själva inställningen... Visst har jag tyckt att folk som inte dricker är tråkmånsar, men vad är det för larv egentligen? Jisses, det är ju bara en dryck!! Eller? Ja faktiskt! Men egentligen är det en sinnesförändrande drog som ställer till en massa sattyg med våra kroppar, hjärnor och våra samhällen och som gör att vi ser snett på andra som inte befinner sig i fördärvet med oss!

Jämför nötallergiker - gud vad trist du är, ska du inte ha dig en liten jordnöt i alla fall. Bara en??

Jag pratade faktiskt med honom om det efter att ha ventilerat det här. Jag har sagt att vi skulle kunna testa terapi, men han är nog mest intresserad av att gå och försöka prata av sig själv. Tror kanske att det är en bra idé att han får ur sig allt han tycker och tänker. Jag antar att han absolut inte vill att jag ska höra allt. Det finns mycket sårade känslor. Vi får se vad det blir av det. Tack för tipsen!

I helgen kände jag ett sånt fantastiskt lyckorus! Jag kan inte minnas när jag gjorde det sist (bortsett från första ölen efter en lång dag). Jag var så jäkla glad......ja, glad och tacksam för allt! Jag var t.ex. tacksam över:

* att vakna utan smaken av gammal öl i munnen
* att slippa vakna med frågan "vad hände igår"
* att jag nu skrattar ett äkta och förlösande skratt med barnen
* att jag slipper undra var jag nu gömde whiskyflaskan igår
* att garderoben nu bara är en förvaringsplats för kläder och inte längre mitt hemliga gömställe för intag av alkohol
* att mitt ansikte inte är plufsigt och mina ögon inte är glansiga, trötta och röda
* att jag inte behöver ljuga och det är en så fantastisk befrielse
* att jag har människor som jag älskar och som älskar mig oavsett vad som hänt
* att skammen inte har ett så starkt tag om mig längre utan börjar ersättas av en stolthet för vad jag faktiskt gör jäkligt bra
* att jag inte längre är rädd att bli tagen för rattfylla när jag är ute och kör
* att jag tycker om mig själv som mamma
* att jag inte längre häller whisky i kaffet på morgonen för att kunna fungera
* att jag slipper släpa in hela väskan till toa på jobbet för att kunna håva upp alkohol
* att all skit jag har bakom mig kommer få mig att växa och bli en mycket bättre människa
* att jag inte längre känner att jag skulle vilja dö ifrån allt
* att jag inte längre är så kroniskt trött att jag, efter jobbet, lägger mig i baksätet på bilen på någon öde plats för att bara få sova tio minuter innan jag hämtar på skolan
* att jag nu kan känna lycka igen, utan att ta hjälp av alkohol
* att leverprovet jag tog för några veckor sen visade att jag inte skadat levern

Ha en härlig start på veckan!

Jag håller med dig om att det är svårt och har själv funderat en del på hur mycket jag ska berätta. Jag har varit nykter fem veckor. Det är ju lite beroende på vilket sällskap man är i också. Min sambo sa något jäkligt bra för ett tag sen: "Varför kan du inte bara göra nykterheten till ditt signum. Du ska ju inte ursäkta att du inte dricker. Det är ju coolt. Var stolt över det istället". Jag fick krafter av det. Jag har kommit ur ett missbruk och det är jag jäkligt stolt över! Missbrukare kan vem som helst bli, men att ta sig ur det krävs en styrka som man ska vara väldigt stolt över. Vill man inte göra så stor grej av att säga nej tack kan man ju istället försöka skämta bort det med "min man/fru fru uppskattar inte att jag vaknar upp i andra städer och inte minns någonting". Bara det är ju en bra anledning till att man inte vill dricka :). Det finns ingen skam i att inte dricka, glöm inte det! Skammen över det förflutna ska du göra om till lärdomar och göra någonting vettigt av! Lycka till!

Tack återigen, flygcert!

För att du sätter ord på det jag upplever och känner. Att se sig själv och sin situation utifrån hjälper så otroligt mycket. Många minnen sköljer över mig nu, tyvärr är de flesta negativa.

Och visst var det så att han så småningom klev upp och hjälpte till att få i ordning adventsfikat och han var trevlig mot gästerna och om sig och kring sig.

"Vi måste skaffa en ny hyresgäst", sa han också. "Vi behöver de pengarna." Så A, jag kan inte flytta ut i stugan för vi behöver pengarna - det blir alltså omöjligt - och B, jag ska fixa en ny hyresgäst. För tro inte att han skulle ta tag i en sådan sak.

Känner mig ganska bedövad idag. Jag måste få livet att fungera, se till att barnen kommer iväg, att vi har mat på bordet, att jag jobbar och sköter det praktiska. Och skapar lite julstämning. Julen blir inte som jag hade tänkt mig. Jag ville bara ha lugn och ro, men som vanligt så ska hans familj vara så oplanerade och jobbiga. Så nu måste vi sitta och åka bil på julafton! Jag hade hellre gått i kyrkan.