Senaste kommentarerna i forumet

Känna frid, är det inte det vi alla vill känna när vi vaknar upp? Den tryggaste känslan av dem alla. Hoppas den höll i sig.

Grattis Nyman, fy fan vad du är bra. Och du Ebba, en sån jävla stjärna du var med den döva mannen. <3

Det är nog därför Riddargatan 1 har blivit en sån framgång i Stockholm. Det är en mottagning som tror att det finns en del som dricker på beroende som faktiskt kan återgå till ett kontrollerat drickande. Jag tror också att det går. Jag tror inte att det är svart eller vitt för alla. Jag tror också att om den allmänna inställningen vore att det faktiskt fanns en möjlighet att gå tillbaka till ett normaldrickande så hade inte heller alkoholism och alkoholberoende varit så oerhört tabubelagt som det är idag. För just det faktum att totalt avhållsamhet för all framtid är skulle vara det enda botemedlet mot alkoholproblem skrämmer nog vettet ur människor och då stoppar de heller huvudet i sanden.

Sen kanske det blir så att en väljer att aldrig dricka mer, tja why not. Men jag kommer nog aldrig tvinga mig själv till ett löfte att aldrig dricka igen. Jag vill däremot lova mig själv att välja det som jag tror är bäst för mig, min hälsa, familj etc.

Idag gick jag in på systemet. Jag har aldrig haft för vana att gå in på systemet oavsett om jag är i en nykter period eller ej. Jag har i princip alltid druckit ute. Men jag tänkte att jag skulle köpa mig något alkoholfritt och ha och mysa med ikväll. Typ en mustig cider eller liknande. Men så blev jag matt över att jag inte kan något om vad som är gott eller inte och insåg att jag har en supergod Proviva hemma, det duger så bra så. Så jag gick ganska omdelbart. Har aldrig gillat att vara inne på bolaget. Alltid förknippat med en massa kånkande (hatar att bära tunga grejer).

Så jag smet in i en liten butik bredvid och köpte en kopp kaffe. Och började prata med butiksinnehavaren om hur det kom sig att hen hade den där butiken. Och på fem minuter blev jag så inspirerad och uppfylld över att jag hade ett så meningsfullt utbyte med en främmande människa. Utan att gå in på detaljer befinner jag mig själv i ett vägskäl där jag börjar fundera på om jag ska byta bana. Läskigt men jag tror på det, andra tror på det och skulle det gå vägen så hade jag fått göra min dröm. Men det gäller att ta klivet. Och personen som jag mötte idag var ytterligare en i raden av människor som ger mig styrka och inspiration att leva mitt liv precis som jag själv vill göra. Fatta vilken ynnest att ha fått ha ett sånt snack en lördag eftermiddag.

Idag tackar jag mig själv för att jag valt att inte dricka alkohol vilket har lett till att jag blivit en öppen och lugn person som ser andra människor i som lever sina parallella liv runt omkring mig.

att han fortsätter dricka,att han pajar jobbet osv.Då når han kanske denna botten snabbare.Samtidigt så är det ju så svårt att inte gripa in.Jag ska i alla fall inte kontakta honom under morgondagen över huvudtaget.Om han inte kommer som utlovat så får jag ta den smällen.Jag har ju redan med dagens besök och telefonsamtal svikit mitt eget löfte.

att inte kontakta denna veckan.Vi hade telefonkontakt i tisdags med en onykter man och jag tänkte att nu får han lyfta luren.Jo tjena,idag så ringde jag och fick inget svar.Som den lydiga fd sambo jag är så åker jag ned för att se att han inte trillat av pinnen.Det hade han förstås inte gjort.Onykter av återställare,men pratbar.

Jag skällde inte och sa inte så mycket utan konstaterade bara läget.Frågade varför han inte ringt -inte känt för det var svaret.-Ja men om vi ska träffas på dessa lösa boliner så kräver det ju insats från ditt håll också.
-Jo ja naturligtvis måste det vara så,jag ska skärpa mig.
Sen kom det då;Det har varit en tung vecka.Inte fått sova och inte mått bra.
Hmmm sa jag,kan kanske vara ide att dricka lite mindre?
Fick inget svar på den onödiga kommentaren förstås. I alla fall så bestämde vi att han skulle komma för veckans träff i morgon och sen ska han då gå på sina två st tuffa 24 timmarspass igen Må och Onsdag.Få se om han kan leverera nykter uppenbarelse i morgon,jag har inte så stort hopp.

Där går han då i illaluktande stuga av alkohol och cigaretter,blankögd av alkohol och inte så värst vacker.Men i mina ögon är han lika fin som alltid och mitt hjärta smälter när jag ser honom-Vad är det för fel på mig?
Fick fina kramar och pussar och ett "tycker om dig" Mer behöver man inte som medberoende för att få lite mat i magen..

Jag fick tårar i ögonen, då jag läste vad du skrivit, och det är inte så väldigt vanligt. Goda tårar, brevet är så fint. Om du redan läst det för honom, så hoppas jag innerligt att det gick bra och att din pappa kunde ta emot innehållet.

Om det känns för svårt att läsa upp och för opersonligt att bara ge honom brevet, så kan du kanske spela in en video med det? Jag har själv fått en video med ett liknande innehåll av min (något yngre) dotter och älskar henne bara mera för den. En enda sak i brevet gjorde mig fundersam: Är det bra att nämna pengar i det här skedet? Det kan slå på stoltheten för en far att bli erbjuden pengar av sina barn och med ett beroende är det lätt att stöta sig på saker, som egentligen är ovidkommande och sen missa den fina helheten. Det här var bara en reflektion utgående från mina egna möjliga reaktioner, men du känner din pappa, så du vet bäst. Kanske han tänker helt annorlunda här.

uttryckt Lena! Stänga alla tillfartsvägar, så är det, absolut! Känns bra när man fått den insikten, inga mer förhandlingar, släpp kampen och lev livet. Men utan alkohol, känns faktiskt mkt positivt!
Fenix

Grattis till åtta veckor du får VITA och fräscht krispiga tulpaner med en gulorange mitt i som symboliserar solsken, av mig.

I blomsteraffären jag jobbade i var det mitt jobb att gå in i ett mörkt och fuktigt kylrum och plocka ihop buketter av tulpaner från våran egen lilla odling i det mörka rummet. De var extra dyra. En gång kom en döv man in i butiken. Log och räckte mig en lapp: "Extra fin bukett 150 kronor bröllopsdag." Jag blandade rosor med liljor och stoppade i extra blommor - det gjorde jag alltid till de som förtjänade det. Tyst makt.

Såååg DU henne hos Skavlan och har du isof någon tanke eller kommentar kring Sia hos Skavlan?

Puss!

Fint att mannen stöder. Kan ni utveckla det? Kan han tex förbinda sig att inte dricka hemma på en längre tid? Kan ni städa bort all alkohol hemifrån? Det här är saker som hjälper både praktiskt och emotionellt. Det är väldigt stor skillnad mellan att ha alkohol inom räckhåll (för att inte tala om, under näsan) och att måsta åka till systemet. Det är också stor hjälp att se ens partner göra något aktivt stödjande.

Kämpa på och lycka till.

Sluta innan du cyklar omkull och slår i huvudet som jag gjorde.
Jag hade bara tur som inte ramlade åt höger där hård grå asfalt var, utan åt vänster där gräset var grönt ovanpå jorden.

<3

När man tappar fotfästet helt... Det är det grymma i det hela samtidigt som man får ångest om man druckit eller inte fått dricka.

Jag uppskattar din omtanke, jag tror det är bäst för mig att sluta, det kan absolut slå över och bli riktigt farligt, är kanske närmare än jag tror.

Åh, vad jag önskar att jag kunde ge dig hopp å en strimma glädje. Det är tungt när det är mörkt.
Må du läka i dina tankar och bara gå åt rätt håll, stadigt.
Det är så svårt att förstå vad som händer. Varför ska en massa gulliga människor behöva må dåligt i själen, vad är det för meningsfullt med detta?
Kan inte se något meningsfullt med det, vill inte att det ska vara så.
Önskar dig en vederkvickande vila, en sån där som vandrare får när de efter faror och strapatser kan mellanlanda hos Alverna i Vattnadal och äta bröd som mättar hunger, och känna en varm gosig trygghet där runt lägerelden. Och sen en god morgon, med nytt hopp och meningsfulla möten och lugna tankar.

Jag vet själv när jag blev lobad första gången. Frugan hämtade mig i Göteborg. Hade varit försvunnen i tre dagar. Skulle tillbaka till jobbet. På morgonen fick jag inför alla erkänna mitt problem. Det var mitt livs värsta stund. Jag är en öppen och talför person i vanliga fall men då darrade jag på rösten. Fick inget vidare gensvar den dagen av mina lärarkollegor. Det var eleverna som gav mig hopp den dagen. Fick kramar, de grät att jag varit borta. De vet ju inte om mitt problem med A men de visade att man betyder något. Likaså gör du det Fillifjonkan. Imorgon kommer du vakna pigg och vit och med mindre ångest.

Har abstinens. Men kommer att stå emot. Min man dricker vatten i solidaritet. Jag har känt mig så darrig denna vecka och gråter lätt. Jag gråter nu också. Men jag vill tro på ett bättre liv!!!! Vill så gärna kunna leva fri från alkohol och ångest. Har även satt ner en fot på jobbet denna vecka. En person som länge agerat översittare och kört med mig sa jag bestämt nej till igår och dessutom pratade jag med min chef om problemet. Det händer mycket när man blir nykter.. På jobbet vet ingen om mitt missbruk men jag har väl varit rädd för att det ska upptäckas och därför kompenserat med att jobba väldigt hårt och alldeles för mycket om man jämför med många kollegor. Såklart har jag ångest nu i efter hand. Att jag stod upp för mig själv. Men nu är det gjort. Jag gråter och skriver mig igenom den här kvällen. Men imorgon kommer jag att vakna VIT.

Jag har blivit konfronterad av min fru förut utan att det haft nämnvärd verkan. Men nu i slutet på sommarsemestern konfronterade hon på nytt och allt klaffade. Nykter i snart 4 månader, sedan den morgonen.

Vad var olika, säg det? En sak i all fall. Hon var själv nykter och hade varit det en tid.

Ganska schysst klubb om jag får säga det själv.

Hitta ditt sätt. Om du stänger alla tillfartsvägar kommer alkoholen inte åt dig. Det är kanske så du måste gå tillväga in the end.

/Lena

Man vet aldrig när det "plötsligt händer". När himlakropparna står i konjunktion med varandra och det gynnsammaste av ögonblick uppstår. Så att säga. Så hade jag varit dig, Ullabulla, hade jag uttömt alla möjligheter. Kanske helt enkelt för min egen sinnesros skull.

:)

Ebba, vad du är vettig! Ska absolut tänka på allt du säger och kolla upp det där med soc!
Vilse i pannkakan, jag vet hur det känns det där med storhelgerna, fy. Och jo, när han är nykter ska jag ta det.
Kan ju räkna med att det lär bli några upprepningar av samma "tal" till honom innan han verkligen fattar själv att han behöver ta tag i det nu.

Det är bra att du gjort det, för då lyckades du ju nu när han får behandling. Att förlåta kan vara svårt, även för mig, men försöker tänka att han aldrig ville såra oss, och att han säkert fått dåligt samvete varje gång han gått till förrådet och smygdruckit vilket gjort att han mått sämre och fortsatt.

När jag var mindre och mina föräldrar bråkade, de gjorde det STÄNDIGT, så brukade jag skrika till dem "skilj er nångång så ni slipper varann!". Kände mig hemsk varje gång, och menade absolut inte vad jag sa. Mamma brukade förut lägga kommentarer till oss (jag + systrarna) "inte hade ni väl velat att vi skiljde oss" "tänk om mamma och pappa inte var tillsammans nåt mer, vad skulle ni säga" och "Inte hade väl ni accepterat att mamma eller pappa hittade nya". Tyckte det var konstigt att hon pratade så då men funderade inte så mkt på det, nu i efterhand undrar jag ju om det är något hon verkligen funderat på, men var rädd att vi barn skulle bli lidande.Om mamma hade lämnat pappa så tror jag inte att pappa blivit bättre, tvärtom, tror han hade funnit ännu en anledning att supa sig full. På lång sikt då? ett negativt svar där med, han behöver uppenbarligen hjälp och stöd min pappa, om han ska klara av att sluta.

Min åsikt nu, vilket jag sagt till mamma några ggr då hon sa dessa kommentarer är: Om ni skulle vara lyckligare utan varandra så hade jag inte haft något emot det. Är ni lyckliga så är jag lycklig. Vi har bara ett liv.

Om vi hade varit lyckligare om de separerat? Jag vet faktiskt inte, jag hade nog oroat mig ännu mer för pappa då. Och hade fått dåligt samvete då jag absolut inte hade velat vara hos honom på helgerna.

Vad du ska göra kan jag inte besvara. Alla är olika och min mamma kanske var för svag för att lämna. Men om han är nykter nu tycker jag det är värt att försöka. Säg saker till honom om hur stolt du är över honom osv. Bygg upp hans självförtroende.

Men om du inte älskar honom mer och känner att det är fel på alla plan att han kommer falla tillbaka och att det är hopplöst, överväg att separera. Mår du dåligt och det verkligen tär på dig och din familj, överväg. Eller prata ut, prata är så viktigt. Säg allt du känner till din man, eller så går ni tillsammans i parterapi. En bekant till mig sa att hennes gamla mamma sagt "det enda jag ångrar i livet är att jag inte skiljde mig", det är inget man vill ångra när man är gammal. Vi har bara ett liv som sagt och alla förtjänar lycka.

Jag är ledsen.
Jag är utmattad.
Jag är rädd.

Har inga problem med att inte dricka men allt finns kvar.
Ja, rädd är just vad jag är.

Ser inte ljust på framtiden,
ser inte ljust på mig själv.

Gå på AA Meredith.
Gör det.

Kram E