Senaste kommentarerna i forumet

.

.

.

.

.

.

Plötsligt en dag, kväll eller natt - händer något. Du råkar hitta en liten lite hemlig plats där människor lämnar sina liv i textform. Ja och så kom det sig att hon en dag, kväll eller natt hittade Berras texter. Som en skänk från ovan för att både få skratta, förstå OCH känna sig mindre ensam är så himla skönt just som man saknade allt det utan att man kanske hade märkt det innan man läste dina texter och fick skratta och allt det andra.

Tack ska du ha.
Jag hoppas i detta fall att du är lik mig och inte kan låta bli att skriva ibland trots att du känner dig färdig :)

på rätt väg maragretavilhelmina! Håll fast vid tanken att du är maktlös inför om han väljer att dricka eller inte MEN du kan ta makten över DITT liv! Kram / mt

att hålla taget... Hoppas din promenad blir härlig och stäker dig i dina friska tankar: "Hans sjukdom är inte värd att jag blir sjuk jag med för hans sjukdom är bara hans och jag vägrar att ta en del av den.Det är inte mitt ansvar." Så sant och så rätt!
Styrkekram / mt

har du tagit steget in på en viktig väg... din egen livsväg. Fantastiskt! tack för att du delar med dig.
Kram, kram / mt

......Trodde att jag var stark :(
Det har hänt nåt med mig. Orken tog slut, både den fysiska och psykiska. Jag finns men finns inte. Känslorna svajjar och jag känner hur min kropp reagerar på tankarna som jag styr inte själv.
Har verkligen försökt att släppa taget, men den tystheten från honom är som en straff för mig.......
Hur dum är jag egentligen..... Skärp dig ,skriker jag till mig själv. Res dig upp, gör nåt.......
Har bestämd ta en lång promenad imorgon , jag ska börja om från början och jag ger mig inte. Hans sjukdom är inte värd att jag blir sjuk jag med för hans sjukdom är bara hans och jag vägrar att ta en del av den.Det är inte mitt ansvar....................Skärpning innan det ska gå för långt !!!!
God natt till Er.

blir nästan gråtfärdig när jag ser responsen från er! Ja vi hörs på söndag. Längtan till skit och elände, just så. Jag ska meddela min väg.

Rent framgångsmässigt har jag hört att 90 dagar ska ge bättre chanser att inte falla tillbaka än kortare behandlingar, men vad jag förstått har det kanske handlat om vård som sker under behandling? Men visst, oavsett gäller det säkert även oss som slutar själva. Det är inte antalet dagar som räknas men dagarna ger ju stabilitet och styrka allt eftersom. Min egen erfarenhet är att även efter 90 dagar fick jag vara beredd på att återgå till dag för dag eller ibland även ännu kortare tid i tankarna. Med ett antal delmål avklarade, tidsrymder och tidsmål som uppnåtts, övergår det till acceptans och senare till en uppriktig önskan att fortsätta. Att vi bara vill fortsätta vara nyktra och inte längre känner någon längtan tillbaka. En längtan tillbaka till vadå förresten? Hur är man funtad när man saknar något som bara är skit och elände?! Ser fram mot att möta dig på söndag och läsa om dina framsteg och den väg du valt att ta. "Hörs" på söndag Fenix!

//PP

Låter bra, att ändra på en förlorande strategi.

Lycka till med 90 dagar

när man för första gången lyckats bryta en vana som man tror har satt sig som berget.Och dessutom mår bra av det.Grattis!

Jag har verkligen lärt mig mycket av er den lilla tid som jag har varit här i forumet. Vill tacka alla för att ni delar med er.
Klarar nästan av att inte fundera på om min man har druckit eller inte. Tycker att han har betett sig lite konstigt vid vissa tillfällen. Som om han smygdricker ,men det är för lite för att riktigt märkas. Men bara det att jag kan säga till mig själv att det kan jag inte styra över
så släpp det. Det är nytt för mig.
Kramar till alla !♡

för era kommentarer om mig! Ska skriva mer här på söndag, då jag har bestämt mig för att lyfta tråden och starta ett 90-dagars program. Det verkar ju vara många som tycker att det är en bra start, och 90 dagar känns ju mer hanterbart än resten av mitt liv. Efter 90 dagar ska jag ta ett nytt beslut, och har det gått bra verkar det rimligt att fortsätta 90 dagar till. Och så vidare, som flera av er inspirerar till. Jag måste helt enkelt få ett stopp, och den här varianten har jag inte tänkt förut, utan då har det alltid varit att sluta för resten av livet. Inte så lyckade resultat om jag tittar bakåt. Så 90 dagar utan alkohol, med lite mer sunda vanor av motion och mat så känns det spännande att dra igång. Nu har jag ju berättat för er och vill inte stå där man min skam igen att inte lyckas. Vi ses på söndag.

Hoppas det är något som kan botas

Efter att jag skrivit mitt hallelujainlägg fick jag ett telefonsamtal med ett besked om en person som är väldigt sjuk. Av någon anledning kändes som ett hyckleri att inte skriva det efter ha spridit rosa glitter och skimmer i mina inlägg den senaste tiden. Jag mår bra, men blev låg och funderar på livet igen. Så nu var det sagt.

Jag stickar dock, tittar på Homeland och vilar. Så om det är något jag vill göra just nu så är det precis detta.

om du vill ha hjälp att sluta finns nu kurser även i Sverige som grundar sig på Allen Carrs filosofi. Efter att ha varit vanerökare i 35 år gick jag kursen för 11 år sedan i Köpenhamn, (tar fem timmar) och har sedan dess aldrig rökt en cigarett. Och bättre ändå, aldrig velat heller. Men för mig återstår tyvärr alkoholen, men jag ger mig inte förrän jag kämpat ned även detta monster.
Kram
Fenix

Ja, kallt å mörkt därute, bäst att fixa nåt annat mys, varmt bad, härlig bok, fika....

En faktor som går min väg. Var på tiden. Skönt. Nu kan vi packa upp på allvar.

Grattis Mange! Så skönt! :-D

Vad roligt SL!! Gläds med dig! <3

Vilken fin nyhet. Trevligt veckoslut (eller blir det flytt för hela slanten)?