Senaste kommentarerna i forumet

... och njut av söndagsmorgonen, utan krabbis.

Kul att se dej! En missbruksperson får nog dras med kampen mot missbruk verkar det. Rökning är inte bra men ändå bättre än alkoholen. Man blir inte personlighetsförändrad av rökningen. Och kolan är bättre än ciggen. Jag kämpar mot mitt sockersug som har ett starkt samband med alkoholism. Inga problem med sug efter vin men får riktiga godisanfall ibland. Jag SKA ha bort sockret och ändå står jag där med en chokladkaka och vet inte hur det kom sej. Nöjer mej inte förrän den är slut. Men som sagt, betydligt bättre missbruk. Lycka till med ditt rökstopp.

Men jävlar vad fort du kör :)

Imorgon ska jag på en middag hon en vän. Jag har varit lite orolig för den av den anledning att hen tidigare varit negativ eller blivit "besviken" om man inte druckit, ni vet exakt hur jag menar. Hur som haver så tänkte jag förbereda vännen lite så när vi pratade på telefon tidigare idag så frågade jag om hen ville att jag skulle ta med ngt att dricka efter som jag inte kommer förtära alkohol. Döm min förvåning när hen säger att det behövde jag absolut inte tänka på eftersom NN inte heller dricker. Det kommer finnas alkoholfritt mousserande och dryck till maten!

Jag blev så förvånad att jag frågade "Varför dricker inte NN" precis då bet jag mig i tungan, herregud jag gör ju precis samma som irriterar mig. Det ska inte behövas ifrågasättas. Hen började slingra sig lite och sa bara att NN tycker att det blivit lite för mycket på senaste tiden. Jag bad givetvis om ursäkt och sa att jag absolut inte har med det att göra men att det är samma för mig. Att jag mår så mycket bättre av att inte dricka alkohol.

Tänk, nu ser jag så fram emot denna middag. En middag som jag fram tills nu egentligen velat skippa men inte kunnat dra mig ur. Det finns hopp om mänskligheten med andra ord. Idag tar jag helg med full tillfredställelse. Sån glädje. Visst har jag haft mindre motgångar på jobbet i veckan, men jag känner mig fortfarande starkare än någonsin och tryggare än jag varit om att jag är rätt på det.

över var det började gå snett.Jag har precis sett delar av föreläsning om hur vi som barn far illa om vi är uppväxta i alkohlistfamiljer vilket jag är.Jag minns min hårdhet och känslokyla inför min mamma som var väldigt oberäknelig och elak.Jag kunde ibland släppa lite på garden och låta henne komma närmare för att ofta få hugg i ryggen som gjorde så ont.Därför byggde jag på min rustning mer och mer och lät henne till slut inte komma in alls.Jag har sen dess haft en svår relation till henne där jag liksom ställt mig lite som en "ubermensch" över henne då hon i mina ögon är en så värdelös människa som supit bort alla möjligheter till vettiga relationer till oss barn.Själv har jag då i mina egna ögon varit både klokare och mognare än henne och gjort smarta val och varit duktig flicka hela mitt liv.

Nu håller min duktiga flicka rustning på att spricka rätt rejält.Jag börjar slappna av och låter mig själv leva utan större mål och mening för tillfället vilket aldrig har hänt i mitt vuxna liv.Det är både skönt och skrämmande.Men sen tänker jag,mitt ex som visserligen råkar vara en drinkare har inte alls någon av min mammas egenskaper bortsett från supandet.Han påminner hellre om min ytterligt snälla och kärleksfulla pappa som gav åtminstone halva min själ vad den behövde.Men nånstans i mitt medberoende så började jag då se nödvändigheten i att göra om honom till en ickedrinkare för att vårt liv skulle kunna fortsätta.I och med detta så blev jag besvärlig och mina krav på honom övermäktiga.Han backade mer och mer och jag förstod egentligen inte vad som försiggick.

Förstörde jag den intimitet som vi haft med mina krav?Gick jag själv då mer in i en medberoende roll som gjorde mig allt svårare att leva med?Jag vet inte.
Samtidigt så är ju alkoholism en progressiv sjukdom och den kanske skulle slutat med mina ultimatum och denna brytning ändå.
Men igår såg jag vid vår träff honom-mannen i mitt liv som jag inte sett på länge.Jag såg också mig själv,den unga kvinnan jag var när jag träffade honom och ännu inte var fast i denna cirkel av alkohol och medberoende.Märklig dejavukänsla och förvirrande i att jag inte vet var den ska sluta.

Nikotinet är väl helt allmänt så starkt beroendeframkallande, att det är väldigt få som klarar att röka utan att fastna. Själv slutade jag väl röka för ca 20 år sedan, men har faktiskt känt en kittlande lust att röka, nu sedan jag slutade dricka. Har ändå inte rört cigaretter, annat än i drömmar. Mina drömmar om att ha perioder då jag röker, är så starka att jag måste tänka efter ordentligt för att vara säker på att jag inte haft sådana perioder i verkligheten.

Lycka till med rökstoppet. Kola är betydligt godare.

nu vill jag kunna radera !!!
Meningen var att det skulle stå : Ta en koĺa till , det är du värd !

och så finns det MÖTEN !
Idag hade jag förmånen att bli bjuden på lunch tillsammans med synnerligen levande mjuka och fina människor. En väldigt snabb timme som sätter spår och goa minnen inne i mig. En mycket trevlig överraskning.
Ett sånt här möte fanns inte i min värld när jag var aktiv så jag är extra glad och tacksam att jag i morse gjorde valet att inte dricka oavsett vad som än händer.
Valet är mitt och belöningen kommer direkt !
Tack fina ni för att ni gjorde min dag till ett sånt fint minne !

Kära m,

Tack för ditt inlägg i min tråd. Du har så rätt i det du skriver och du bekräftar också det jag går och tänker på. Tack för omtanke. <3

Jag är så ledsen för din skull, att det inte är bra hos dig. Har förstått att det bland annat hänger ihop med mannen och jag ska inte spåna högt här. Jag bara hoppas att du ska finna någon möjlig lösning och att du ska få komma vidare på ett eller annat sätt.

Har det blivit bättre med jobbet? Du sa väl ifrån för ett tag sedan, om jag inte minns fel? Man kan ju faktiskt komma ganska långt, ibland, med att sätta klackarna i marken och kräva förändring. Annars kanske man ska fundera på andra jobb. Det är inte värt att köra skiten ur sig för ett jobbs skull. Det har vi ju prövat och ingen tackar en efteråt. Ingen alls.

Önskar dig en ljusning och skickar styrkekram!

Tack för uppmuntran i min tråd igår. <3

Lyssnade på Lenas avslappningstips och började fnissa när jag hörde den klara finlandssvenskan klinga i lurarna. Tänkte genast på dig.

Tack PP för uppmuntran och stöd i min tråd igår. <3

Tack för stöd och uppmuntran och råd i min tråd Lenan! <3

Var också vaken samtidigt som du i natt. Läste ditt inlägg, men var inte inloggad. Kan inte mer än att instämma i det där med att fylla hålet i bröstet. Det där jävla ekande tomrummet.

Hopppas att du får en lugn dag och att du sover gott i natt

Kram till dig

Tack för stöd i min tråd. <3

Det är visst lite mörkt både hos dig och mig just nu. Vi får ta varandra i hand och hoppas att det vänder snart.

Tänker på dig vännen

...undrade hon och tryckte in en kola till i truten. Om några dagar har jag varit alkoholfri i 1 år och nio månader. För många år sedan slutade jag röka men tyckte dumt nog att det var en bra idé att testa rökning igen - efter att jag slutat dricka. Rökte en semester vecka, inte mer. Men sen gav jag mig på det igen under en annan resa och så sakteliga var jag därefter tillbaka i heltidsrökarträsket där jag befunnit mig det senaste året ungefär. Jag insåg ganska snabbt att nikotinberoende för mig är, på samma sätt som alkoholberoendet, en progressiv sjukdom som bara blir sämre aldrig bättre.

Jag var ju på vägen tillbaka till mig själv men på något sätt har jag stoppat och klivit fel. Sedan ett år tillbaka är jag varannanveckasmamma, har skiljt mig och flyttat. Det liv som skulle påbörjas stoppades på något sätt upp och jag har låtit mig hindras av ett beroende som hindrar mig från att vara den jag vill vara. Vågar jag inte vara den där fria människan? har jag tänkt.

Nu har jag inte rökt sedan i söndags, jag står där i diket och ser upp mot vägen. Tänker att en kola kommer ju i alla fall inte ge mig känslor av skam och skuld på samma sätt som alkohol och nikotin gör....

eftersom han ju inte ens börjat försöka hålla sig nykter.Han har ju heller inte sökt hjälp vad jag vet.Det bästa i det här är att han är så hemlig.Om han skulle ha tagit nått sorts beslut eller ska börja knapra på antabus eller eller,så kommer han antagligen inte att säga ett knyst till mig.Och det ger mig ro.Jag får ju inte veta alltså kan jag inte hoppas på att NU ska förändring ske.

Jag är faktiskt alldeles nöjd i nuet med läget.Kanske att jag bäddat in mig i nån sorts låtsasbubbla.Eller att jag lyckats ta mig ur en del av medberoendet och ändå gjort ett aktivt val att han är värd det.Jag slipper ju konfronteras då han alltid super i ensamhet och under annat tak än mitt i nuläget.Vi träffas bara en gång i veckan vilket ger luft under vingarna åt mig i mitt tillfrisknande.Till slut är jag då antingen så stark att jag kan leva i detta trots att han dricker.Eller att jag faktiskt lämnar om det är det jag vill göra.
Ni därute som tycker att jag lurar mig själv och hindrar honom att trilla djupare kanske har rätt.
Jag kommer att fortsätta skriva här om min egen resa och mina egna upplevelser av denna minirelation då jag behöver vara ärlig med mig själv både då jag mår bra och när jag mår dåligt i detta.Just nu mår jag bra.

Som mt skriver - du finns och vi finns här!!

Är så ledsen att du måste utstå allt det där. Jag vet alla gånger du skrivit till mig att jag ska hålla mitt mål och det är inte alltid lätt, men försök att hålla målet, det kommer bli lättare även om det dröjer!

Kram

Min #351 i Lenas tråd, hade tydligen passat bättre här.

För säkerhets skull, alla led-lampor är ju verkligen inte röda.

Ett litet tips för alla som lider av sömnlöshet, är att läsa med rött ljus. T. ex. en sån där led-pannlampa, som Clas Olson säljer. Det röda ljuset gör att man inte vaknar upp lika mycket, som om man läser med vanlig lampa och det stör inte den som kanske ligger bredvid alls lika mycket. Inget undermedel, men kan vara en liten hjälp för den som är ljuskänslig.

Hur sover du nu, jämfört med tiden då du ännu drack?

förstår så väl att du funderar. Jag gör detsamma med ojämna mellanrum. Oberoende hur du gör vill jag just nu tacka dig för att du fanns här då 2011-2012 och säkert 2013 också... Då i min käraste forumfamilj... Du Stigsdotter, Adde, Viktoria och andra stammisar - ni är för evigt inristade i mitt hjärta. Hoppas vi ses här ibland.
Kram och allt det bästa / mt

vet du.... Jag blir glad att du har kvar din längtan... At han inte lyckats ta död på den. Hoppas du snart möter en klok och fin man som du kan dela din längtan, dina tankar, din kärlek och kanske ditt liv med. Låt det ta den tid det behöver. Kramar /mt

och vi finns här ❤️❤️❤️

Tankarna snurrar. En näst intill sömnlös natt. Jobb och resor. Krav och otydlighet. Upp och ner, fram o tillbaka. Hemma, borta omvartannat. Märklig känsla att komma hem, samtidigt väldigt skön. Tar tid att landa på mina olika bostadsorter i olika länder.
Ibland önskar jag mig bara ett vanligt jobb. Inget konstigt alls.
Just nu känns det som jag är på väg in i en depression eller att bli utmattad psykiskt. Tänker mycket på hur meningslöst det är.
Jag kan inte sova. Jag orkar inte ha en hjärna som går på högvarv hela tiden.
Vem kan hjälpa mig? Orkar inte just nu.
Alkohol är inte ett alternativ.
Varför blir mina tankar så svarta och svåra?
Kram LP