Senaste kommentarerna i forumet

Kunde inte heller tänka hela livet utan A. Så i stället fick det bli en dag i taget. Tänker så fortfarande efter 13 månader utan A. EN DAG I TAKET. funkar bra för mig.
Kram Konstnären

Jag har funderat mycket på mitt beslut att avstå a helt. Egentligen så vill jag egentligen inte det. Beslutet tog jag när jag var full av ångest och just då så var det helt rätt beslut. Men orsaken till besluter var nog inte helt rätt. Orsaken var mer för min mans skull än för min egen. Brottas mycket med den här tanken och är rädd att halka dit igen eftersom jag inte är helt i fas med beslutet. Avstå alkohol i ett år känns helt ok men för alltid? Känns så definitivt.
Men samtidigt så vet jag att det är det bästa. Ska nog ändra min inställning till just ett år av nykterhet så rullar det nog på av sig själv när jag väl kommit dit?
Känns skönt att få det sagt.
Känner för att kramas!

Jag tänker också på julen som närmar sig, då släkten brukar komma till oss. Jag vill att vi ska fira den som vanligt iår iallafall. Jag vet också hur mycket bekymmer det brukar vara före jul med att försöka begränsa alkoholen. Förra julen skrev jag om det här, hur jag försökte men det blev ändå inte som jag ville. Men jag vill ändå att vi ska fira julen i huset kanske en sista gång. Allt känns så sorgligt, jag har bott där i över 20 år!! Det har varit väldigt jobbigt och jag måste försöka att påminna mig själv varför jag gör det här, måste minnas alla svåra stunder när vi har varit så rädda och ledsna. Men jag får ändå inte glömma de fina stunderna ihop med barnen.
Idag var vi själva hemma och på dagen var han riktigt trevlig o kunde skoja men mot kvällen märkte jag att han förändrades o blev lite spydig o grinig. Det är en sådan otäck känsla när jag märker den där förändringen. Jag får ångest o det känns så obehagligt o jag vill bara fly!! Då kan jag känna att vad skönt det blir när jag inte behöver vara där o tänka på hur han kommer att vara o dessa humörsvängningar som gör mig så ångestfylld!!
Det är nog sant Mittendaliv att vi inte kommer att kunna tala med varann men jag önskar så att det skulle gå o jag hoppas också att mina barn kommer att förstå mig att jag är tvungen att göra det här. De kanske gör det när det har gått en tid förhoppningsvis. Jag kommer inte att orka med om de tar avstånd mot mig.
Hur har du det Mittendaliv , jag har tänkt på dig?
Kramar

Fick brev idag.....
Han .och hans pappa tycker jag och min nya kille bedriver en hetsjakt mot honom och hans nya färstmö....
Vilket jävla skämt.
OM han hade något samvete så borde han lägga ner sin stridsyxa och sluta bråka om lösöret i bodelningen.
Efter att ha betett sig som ett svin mot mig med otrohet och sitt alldeles för stora alkohol intag...är nu jag boven i dramat.
Vet inte om man ska skratta eller gråta.
Jag brukar inte. prata illa om människor men efer det han utsatt mig och barnen för under många år.
Kan jag inte annat än avsky honom idag.
Jag är inte stolt över att jag pratat illa om honom som är far till mina barn.
Men jag tycker han är en ynkrygg till människa.
Må man vara fast i alkohomens klor men får man bete sig hur som hellst för det????

Kanske är familjeterapi en hjälp för er? Du verkar pendla en del i humör och det gjorde min fru också när jag själv drack. Det försvann när jag började ta antabus. Då släpper kontrollbehovet och vårt förhållande blev gradvis bättre. Tilliten kommer, känslor och ömhet med den. Du är inne i ett djupt och starkt medberoende och det har jag inga kloka ord att säga till dig om. Din man har säkerligen abstinens, ångest och skam som görcatt han pendlar i humör. Du har dutt kontrollbehov. Detta kommer fortsätta ge upphov till konflikter eftersom ni båda är utanför er tillitszon. För att komma innanför denna krävs det tid. Tid för han att vara nykter och tid för att du ska upotäcka att han faktiskt är nykter.

Det är vanligt med bakslag. Det viktigaste är att man lär sig något av det. Många är skeptiska till de nya forskningsrönen att alkoholister egter behandlibg lyckas dricka normalt. Frågar man de som drack friskt är deras svar att förbli nykter.

Man kan aldrig, aldrig ändra på någon som inte vill ha förändring. Han är inte redo. Låt honom göra sitt val. Förklara ditt ställningstagande men dra dig tillbaka. Det är jobbigt men nödvändigt.

Så tänkte jag också muränan. Ska göra allt för att hålla det också. Avslutar min behandling i december sja bli skönt.

Ha ha ha...! Det var ju hur roligt som helst!!! Fast lite glad är jag att det var 'mig' du menade... ;-) Tror det var Ebban som började med det BTW.

Kram

skulle du i det läget överväga att börja dricka igen? Med den stora risken att falla tillbaka i missbruk? Livet behöver inga droger.

Nykter i 11 dagar nu, känns helt ok. Nu vill jag bara komma igång med träning så att jag kan få ut energi. Har dock bestämt mig för att börja med det till veckan.

Måste givetvis medge att det funderas mkt på om jag någon gång ska våga dricka igen. Tankar snurrar runt om att jag borde försöka träna på måttligt drickande innan jag skaffa barn. Men, det kan ju också innebära att ingen vill vara med mig och då blir det ju inga barn heller. :/

Nykter och glad nu iaf så jag får jobba på det och tänka på att det antagligen nu jag bestämmer hur jag vill leva resten av mitt liv.

Hoppas ni har en bra kväll och laddar för en nykter och hälsosam helg!

/MåBättre

Huvudvärk och kass i magen. Jodå, så har det varit i tre veckor nu. Börjar bli rejält trött på det hela. Men det blir väl bättre. Beror antagligen på jobbet. Mycket nya medarbetare och en ny chef som håller på att omorganisera. Jag känner att jag har lite svårt att veta var jag har henne. Går lite på tå för att inte säga fel saker. Ibland så är det nämligen ok att tycka till medans en annan gång så blir man tystad med en snabb replik. Jobbigt. Jag är annars van vid att man ska kunna vara öppen och ventilera sina åsikter. Tyvärr så blir jag lite långtjurig och kränkt när någon snäser av mig och jag glömmer det inte i första taget. Naturligtvis så är det inte så att jag öppet går och tjurar utan skrattar och umgås som vanligt. Men som sagt, glömmer inte... :) Om man nu ska se något possitivt i det hela så är ju inte matlusten på topp så ett par kilo har försvunnit! Ganska nöjd med det.
Nu är jag i alla fall ledig i tom söndag. Ska bli så skönt!

som är värd att spara.

Nää, förlåååt, muris skrev jag dumma felrättaren, eller rättfelaren

Muris var det som jag tyckte var gulligt.

Hmm... Kuriös...? Det har jag inte hört tidigare... Var tvungen och googla det:

"Kuriös betyder ungefär detsamma som märkvärdig. Synonymer: sällsam , märkvärdig , besynnerlig , bisarr , egen , egendomlig , underlig , konstig"

...Eh... tack... tror jag...?

Funderar lite kring vad det är jag saknar med alkoholen. Vad som skulle få mig att välja det första glaset. Jag vet att jag tänkte för många år sedan, när jag mitt uppe i mitt festande, att om jag hade självkänsla nog så skulle jag nog aldrig behöva dricka. Jag drack mig till självkänsla. Innan/om jag väljer att dricka igen så vill jag kunna leva till fullo nykter. Jag vill kunna skratta, ligga, äta middagar, känna mig fri, känna mig snygg, våga vara social med alla etc även när jag är nykter. Först när jag kan hantera mig själv till fullo, kan jag kanske överväga att testa att dricka igen.

Ja, det är nog dags att oroa sig ordentligt. Du behöver hjälp. Jag ser i ditt första inlägg att "du gjort allt". MEN - det hjälper inte att göra allt - om man inte är mogen för det. Det kanske du är nu? Jag råder dig att kontakta läkare/alkoholenhet i din kommun. Det kanske är så att du för första gången kommer att vara mottaglig. Att du faktiskt börjar nå din egen botten.

Vi tror ju att alkoholen lindrar ångesten, men i själva verket så skapar alkoholen just ångest. Jag hade ångest hela tiden förut, men nu när jag har slutat så är jag i princip ångestfri! Vet du, det är himmelriket på jorden att slippa den. Tänk också på att merparten av de som faktiskt tar sitt liv - gör det under inverkan av alkohol/droger. Att man blir suicid av alkohol är tyvärr ingen nyhet.

Du behöver hjälp. Och du behöver det nu. Du har inget att förlora, bara ett helt liv att vinna...

Tänker på dig!

Tack för att du delar med dig Tjalle. Din utlandsresa närmar sig sitt slut, men din nyktra resa har börjat. Tycker att du resonerar fint angående din fru. Att hon har burit mycket genom åren och nu kanske det är din tur att ge henne lite tid. Vittnar om empati hos dig.

Det kanske är bra att vara lite förberedd på att komma hem också. Du är en annan person, än den du var när du åkte. Eller hur?

Kram på dig

Min långa resa börjar gå mot sitt slut. Jag drar mig hemåt igen i mitten på november. Det har varit en trevlig resa i stort men också ett stort "uppvaknande". När jag haft mina dryckesperioder (vilka har varit otaliga) har det tjatats och gnatats hemma även om jag lullat runt och inte tyckt att det har varit några större problem. När jag nu hållit upp sedan en längre tid är man så naiv att man inbillar sig att allt ska vara frid och fröjd. Så är inte verkligheten riktigt. Jag inser att förhållandet har förändrats och jag vet inte i vilken ände jag ska börja för att "lappa ihop" det igen. Många har vittnat om hur saker och ting kan bli när den ena parten plötsligt stoppar med sitt missbruk. Styrkeförhållandena förändras i viss mån. Jag vet att separation och skilsmässa kan komma upp i tankarna för en del. Jag känner dock att det inte känns riktigt rättvist att tänka så just nu. Min fru har fått bära så mycket skit under så många år så det är säkert inte konstigt att hon inte kan "återvända" till den hon var för över 20 år sedan över en natt. Jag känner att det måste få gå en lååång tid innan saker och ting faller på plats. Det är en ovan situation för oss båda.

På fredag har jag varit nykter i tre månader. Under de senaste 35 åren har jag endast vid ett tillfälle lyckats hålla mig nykter så länge. Hur känns det då??
Jag är lugnare, mer självsäker (från en låg nivå), lite bättre självförtroende, ingen tokångest, smärtare och mer i form, sover lite bättre (tar fortfarande insomningstabletter dock). Så på det stora taget är det en mängd fördelar. Innebär detta då att allt är frid och fröjd???
Efter så många år av drickande skulle jag ljuga om jag sa att jag inte upplever någonting negativt. Framför allt är det en "saknad" av något som tidigare givit falsk trygghet. Att få gå in i sin bubbla och slippa det eviga malandet i huvudet. Jag kan visserligen dämpa denna känsla med att motionera men det är ändå inte riktigt samma sak. Sedan kommer då tillfällena med en riktigt god middag. Saknaden efter ett riktigt gott vin eller ett par kalla öl finns definitivt där. Visst är vatten, mjölk och juicer gott men blir lite tradigt ibland. Middagarna tenderar att bli "korta och effektiva" och inte de där "långsittningarna" jag hade förut.

Sammantaget överväger det positiva kraftigt och jag vill kämpa på. Jag vet att jag väljer själv om jag vill dricka men jag litar fortfarande inte alls på mig själv. Det känns stabilt idag men jag är ändå rädd för att dagen kommer då jag börjar vackla i mitt beslut.

Tänk att det ska vara så svårt med alkoholen. Hade jag haft ont i magen och ordinerats av doktorn att inte äta ett speciellt livsmedel hade jag utan tvekan slutat bums. Egentligen är det lika enkelt med alkoholen och allt vad den för med sig. Ändå är striden så tuff för många av oss.
Ha en riktigt fin allhelgonahelg alla kämpar/Tjalle

Druckit ganska stora mängder och blivit väldigt full flesta dagarna och nu börjar det bli svårt att andas. Varför? Dags att oroa sig på riktigt kanske? =S

Tack för era svar. Har inte orkat svara och orkar inte skriva så mycket nu heller för har varit full sen jag startade den här tråden. Alltså, jag orkar inte mer. Tänker varje dag att jag ska sluta imorn osv men händer ju aldrig. Försöker bli av med abstinensen men kan inte koncentrera mig på nåt, får råångest och kan inte sluta tänka på alkohol förrän jag har det. En kväll när jag blev full så tänkte jag fan hoppa från balkongen, men som tur är gjorde jag inte det. Men det känns som enda sättet att få något jävla slut på det hela är att göra något drastiskt.

Det låter som om du kommit rätt ställe. Det är många som har fått hjälp av att läsa och skriva här. Om du börjar en egen tråd, så kunde lättare få kommentarer och råd av andra i den.

Låter bra med terapi. Om jag får tillåta mig ett råd, så berätta om ditt alkoholbruk och ditt beslut att sluta genast i början. Det kan bli svårare senare och har stor inverkan på vilken terapi som helst. Sen får du hoppas att din terapeut har kunskap om att jobba med folk i din situation.

IBS, eller något mycket snarlikt hade jag också, medan jag drack. Försvann helt på några nyktra veckor. Min halsbränna försvann ännu snabbare. Inte sagt förståss att du har lika stor tur, men jag tror nog att en hel del av de där ibs diagnoserna är alkoholrelaterade.

och om du ger dig in i leken så måste du leken tåla.Och den är inte rolig eller ens särskilt hoppfull.Fundera vad du är beredd att ge eller offra och håll dig till det så du inte blir alltför nedtryckt av de bakslag som antagligen ligger och väntar.Eller gör som de andra på forumet säger,backa flera meter och tänk på dig själv.Problemet är hans och just nu vill han eller orkar han kanske inte ta din hand.

Tack.

Nu kom ett bakslag. Pratade med honom just. Han är inte alls sugen på att åka in imorron. Det känns så tråkigt tycker han, utan alkohol. Vill inte hitta på något.

Hittade alkoholhjälpen på nätet idag.Jag är så trött på mitt vindrickande. Tack o lov så har jag mitt jobb kvar. Ingen där skulle tro att jag har problem med alkoholen. Det är ju inte så att jag vaknar med abstinens. Jag kan låta bli att dricka men när jag sen tar första glaset så kan jag inte sluta. Det blir allt för mycket. Sen kommer ångesten .Fruktansvärt. Man lovar sig själv att aldrig mer. Men efter några dar har man glömt. Tar ibland antabus som en livlina. Nu ska jag fortsätta med det hela tiden. Är så jävla trött på mitt beteende. Jag ska försöka använda tiden till träning och andra bra saker i stället. Det känns bra att man har möjlighet att chatta med andra i samma situation. Skulle nog ha lite svårt att gå på AA eftersom jag bor på ett litet ställe.Jag står också i kö för samtalsterapi på psykiatriska öppenvården pga min ADHD-diagnos. Förutom mitt drickande så försöker jag leva sunt. Äta bra mat och röra mig. Det är väl därför som jag mår hyfsat bra men jag är ju naturligt vis orolig för om min kropp har tagit skada av drickandet. Har mycket problem med magen. Troligtvis IBS. Vanlig diagnos idag. Jag vill önska dig och alla andra som kämpar lycka till!