Senaste kommentarerna i forumet

Ha ha ha... Kära SL... Det är nog bara en naturlig fas. Milde tid vad jag har varit arg och irriterad på allt och alla!!! Du kan ju läsa om när jag löper amok på parkeringen...

Förlåt att jag skrattar, men det är av igen-känning. Du kommer över det! Jag lovar! Först är man nynykter och allt skimrar i rosa. Sedan arg, förbannad, ledsen, irriterad osv. med starka känslostormar. Sedan blir det vardag och man lugnar ner sig. Och faktiskt kanske blir lugnare än vad man någonsin har varit. Mer tålamod, större förståelse - men inget utrymme för tjafs.

Håll ut...! K R A M

Läste din tråd på morgonen idag. Ja, hur orkar han?

Jag tror att när vi på allvar har börjat inse våra egna bekymmer med drickandet och gjort första försök att förändra, så har vi satt en boll i rullning som vi varken kan eller bör stoppa.

Har själv upplevt hur klart jag såg på andras situation när jag lyckades inse - och ärligt erkänna för mig själv - att jag hade problem med drickat. Lösningen på sikt för oss själva är enkel, men i början svår. Avstå från alkohol känns det ju som i början.... Sorg vemod tragik, men det övergår ju i en lättnad att faktiskt slippa. Jag vet :-). Tyckte själv det lät som en fantasifull bra historia när andra skrev detta i min tråd. Tjena, det måste vara sådana där halvfanatiska präktiga hallelujapersoner som beskriver det så....

Så vad har det blivit av mig själv? har jag blivit just en sån halleluja person? Förändrad javisst, för det blir vi nog i nykterheten, men inte känner jag mig superannorlunda. Det är bara skönt att dagarna går och att jag slipper våndas med alkoholen - som en kolsvart gam cirklande över mitt huvud!

Tror som sagt bollen är i rullning för dig. Hur länge den ska rulla bestämmer du själv. Tror nog du håller fast vid den nyktra vägen och det kommer kännas lättare och lättare.
Däremot kommer nog eventuellt annat att kännas svårare och svårare. Ex. tankarna kring andras och i synnerhet mannens drickande. Därför hoppas jag att du kan prata med honom om hur du känner. Finns så många exempel på att det finns stöttning att få, men tyvärr även på personer som slutar dricka för att istället glida in i medberoende.

Lycka till och ta vara på dig!

//PP

Hmmm... Murre låter som en katt. I och för sig ett betydligt trevligare djur...! ;-)

På ett sätt vill jag lämna forumet. Här pratas alkohol till höger och vänster och jag skulle vilja vara förbi det. Inte behöva tänka på det. Men jag har förstått att jag inte är där ännu. Behöver en livlina. Har absolut ingen annan att dela "den här resan" med. Men det är väl inte meningen att man ska hänga här resten av livet. Det är ju meningen att man ska komma vidare.

Det är knepigt att inte kunna se varandra och träffas och prata på riktigt. Men det är väl också det som gör att man kan öppna sig och berätta om vad som helst. I annat fall får man väl söka sig till en AA-grupp och det är kanske därför som så många verkligen trivs och uppskattar AA. Man delar med likasinnade IRL.

Det gläder mig att "livet rullar på". Det är nog det bästa som kan hända oss. Att livet bara rullar på. :-)

Kram till dig!

PS. Lycka till på resan! Skönt att du känns lugn och trygg. Du har ju oroat dig lite för vad vänner ska säga, men du kanske är förbi det nu? Härligt för dig i så fall!! Tänk vad mycket du kommer att uppleva den här gången! Det är faktiskt ganska häftigt att resa nykter...

Har förstått att du också funderat kring det där med två glas vin senaste dagarna. Professorn satte griller i huvudet på mig också igen. Varför skulle inte jag kunna lära mig att dricka två glas? Såååå mycket drack jag faktiskt inte. Men som jag skrev förut - det blev ju för mycket för mig, oavsett hur mycket/lite jag drack, i jämförelse med andra. För mig var det för mycket. Återigen - måste man dricka??? Skulle jag våga chansa på att jag är en av de där som kan lära sig att dricka??? Tänk om jag INTE är det? Vad händer då...? Hemska, hemska tanke.

Nä, alkoholen gör inte livet rosaskimrande. MEN vi har varit väldigt duktiga på att intala oss att det är så. Guldkanten på tillvaron. Vi är ju experter på att hitta goda anledningar till att dricka. Det är inte konstigt att det känns lite tomt, konstigt, tråkigt, fattigt, vardagligt utan att dricka. Det är ju vad vi har intalat oss så länge för att legitimera vårt drickande!! Vore konstigt om det bara kunde gå över. Hur många år har man inte intalat sig själv att FEST & ROLIGT+ALKOHOL=SANT.

Nej du kära vän. Herr A får inte lura oss igen. Vi klarar det här. Inget första glas för oss idag, imorgon eller någon annan j-kla dag heller!

K R A M

Du är väldigt omtänksam. Allt är bra här och jag tänker ganska ofta på dig och andra anonyma vänner här på forumet. Behovet av forumet blev liksom inte lika stort längre så jag har gjort ett uppehåll, både med läsande och skrivande. Tycker av och till att det känns konstigt att inte kunna sitta och prata och se varandra i ögonen, på något sätt känner vi varandra men ändå inte. Tyckte det inte kändes meningsfullt ett tag.
Känner dock stor tacksamhet mot forumet och funderar på hur jag på bästa sätt kan bidra till mina forumvänners välmående och framgång. Men är nog inte där än.

57 dagar idag och inte mycket händer. Jag mår bra, dricker inte och jobbar också med andra förändringar av mig själv och tycker att det går ganska bra (träning och meditation). Min fru dricker mycket fortfarande (men inte lika mycket). Livet rullar liksom på. Nästa helg väntar en social prövning: ska åka iväg med några kompisar över en helg (utomlands). Vi gör det någon gång per år och resorna brukar bestå av mycket dryck, mat och skitsnack, uppblandat med någon turistfälla. Men jag är inte oroad. Det ska bli kul att träffa dem. Nykter.

Många jättekramar till dig Murre och alla andra som läser detta och kämpar för ett bättre liv.

Då alltså, när jag slutat dricka. Inte nu längre, nu är det tvärtemot. Jag är mera tålig när jag själv mår bra. Men när man slutat dricka verkar det hända mycket. Hjärnan får inga gifter längre utan klarnar. Man är tvungen att se verkligheten som den är när man inte kan bedöva längre. Och då är det extra svårt i sammanhang där andra dricker och blir löjliga, som man tycker. Jag minns inte att perioden skulle varit så lång. Glädjen och stoltheten för att jag lyckats bryta tog över ganska snabbt. Men just tillställningar med alkohol försöker jag undvika. Intresserar mej inte men jag är ju i övre åldersgruppen också. Du jobbar på bra SL, fortsätt så! bra att du analyserar och skriver ner, det är rolig läsning och det är bra att skriva ner sina tankar. Det klarnar liksom medan man skriver. Själv har jag nu varit nykter i två år och fyra månader och ska snart på en semester all inclusive, hehe! Känns lite onödigt men jag får ta igen det på glassen...

Diskuterade med vännen som jag hängde med idag (innan hennes dude dök upp) det faktum att jag drack alkoholfritt vin. Jag konstaterade att jag egentligen inte gillar alkohol särskilt mycket. Sen lade jag till att jag har nolltolerans på vardagar eftersom jag inte vill bli trött dagen efter. Så dyker hennes nya kille som beställer något alkoholhaltigt i baren och konstatera att det nog bara får bli ett par stycken eftersom HAN SKA OPERERA i morgon. Det vill man inte veta nästa gång man ligger under kniven.

Har någon blivit lite lättirriterad i början när ni slutat dricka? Det kan ju vara fler anledningar än min avhållsamhet som gjort mig stingslig ikväll. Dessa saker har fått mig att sucka och himla med ögonen idag:

1) jag har fått en massa sms när jag jobbat. Blir irri av att folk förväntar sig av att jag ska kunna svara. Jag har också blivit irriterad över att vänner som jag bestämt träff med hör av sig och undrar vad planerna är (jag vet, här är det jag som är sjuk i huvudet).

2) Haft ett flow på jobbet och sen var jag tvungen att avbryta för att träffa kompisen som jag bestämt sedan länge att jag skulle träffa idag.

3) Kompisen smsar (suck!) tidigare idag och säger att hon tar med sin nya kille som jag aldrig träffat tidigare. Så vi TRE ska nu få en kväll ihop. Jag som trodde att vi skulle ha eget häng. Jipppiee....? Nej inte jippie..

4) Vi går på stand up.

5) Människor på stand up dricker, blir högljudda och skrattar åt nonsens

6) Min kompis kille är så tråkig att klockorna stannar.

7) Nr 3 igen, jag blev VERKLIGEN irri

8) Jag inser att jag inte gillar stand up

9) Jag fick stå under hela "showen" så jag blev trött i fötterna

10) Jag inser att jag är lättirriterad

/SL- ägnat hela kvällen åt att hitta syndabockar. För ALLT.

nu bestämmer sig för att lämna så måste vi ju ställa till med ett avskedsparty här! Ett surpriseparty kanske? ;)

Lite låg ikväll. Trött. Kan inte sova. Känner mig ensam och övergiven. Blir less på att höra ölburk efter ölburk öppnas i rummet bredvid. Varje kväll likadant.Inte så att han blir stupfull och raglar omkring men synbart påverkad. Jag blir inte sugen, bara ännu tröttare. Hur orkar han?

Jag skulle nog säga att större delen av det som kom ur min mun när jag var full skulle jag filtrera bort när jag är nykter. Jag förstår med andra ord.

Det här låter ju inte så kul. Jag känner igen mig i din mans beteende. Bara svepskäl för att få dricka. Som du skrev, bara en tidsfråga innan den rediga fyllan och sen rullar det på. Att bara gömma sprit är ingen frisk handling när man är vuxen. Det visar ju bara på problem. Han kanske ska börja använda medicin så han inte kan dricka? Du har ju gått in lite i väggen känslomässigt. Har du någon hjälp?

Ja, kära Moa. Man får ta allt i tur och ordning.

Stor kram.

Själv önskar jag att lökens yttersta lager vore tjockare på löken jag. Det vore tryggt och skönt. Varmt och tryggt.

Hälsa Selma, jag tror inte du har berättat vilken sort hon är och färg men det kanske är för privat här i forumet hela världen kan ju läsa och fatta att du är deras kusin eller arbetskamrat eller så.
Det är det kluriga med detta forum.
Jag tycker att Selma är ett fint namn, träffade en flicka som hette så en gång. Hon var speciell. På riktigt alltså.

/Ebb...

Nä just den kan du skippa eller säsong 1-3 kan du se och Mad Men ska du inte se om du dricker och ska träffa folk. Fy fan ångest det gjorde jag och sa en replik typ den vidrigaste av alla i hela Mad Men till en kille på en fest. Fan fan fan fan fan. Ångest. Skulle ALDRIG säga den repliken nykter. Förstår du mig och hur jag menar? Med att säga något på fyllan som man ALDRIG skulle säga annars. Iiiiiiih. Poff! Vill försvinna när det går upp för mig i repris vad jag har sagt. De skulle bara veta hur snäll jag är nykter.

Hoppas du mår bra...

Kram Ebba

Försöker kämpa mig upp igen då. Så här kan jag ju inte fortsätta må. Sluta tyck synd om mig själv och vara ett offer. Ta tag i och gör något åt!
Jodå, det ska jag. Men just nu så tänker jag vara en liten flicka som vill krypa upp i mormors famn som luktar tryggt och gott och gömma mig för världen en stund.

Åh vad glad jag blir för din skull! Vad du kämpat för att hitta kraft att ta detta steg. Förändringens tid är här :) Låt det ta tid, du kommer hitta tillbaka till dig själv och ditt liv. Hoppas du kommer kunna få många stunder av bara lugn och ro. Det är mycket prat om medberoende i media nu, känns bra tycker jag. Om du inte sett Djävulsdansen så är det ett bra tips.

Kram och kraft till dig!

Ett första seriöst försök låter bra. Det du försöker går att göra, vi är många här, som utgör bevis på det (hmm, jag skrev "vi" av bara farten, nå det får stå).

Lycka till, ser fram emot att höra mera av dig här.

Nä är Rocky intresserad av en tjej?! Ok ok jag unnar honom livslång kärlek och sånt MEN det stinger till lite. Någon gång har jag tänkt att jag ska börja hänga på hans stammishak bara för att kunna närma mig honom (Martin Kellerman alltså, men det är ju samma sak). Men så blev jag rädd för mitt stalkerbeteende och lade ner projektet. En gång fick jag dock en teckning på Rocky dän han satt med en polare på en kulle och drack öl. Den var signerad och dedikerad till mig, en present när jag skulle flytta (den var dock inte från honom, vi känner inte varandra). Den ramade jag in. Undrar var den är någonstans.

Har inte sett Sons of Anarchy men hört desto mer, du rekommenderar? Jag behöver nya serier att följa.

Jag läste Rocky idag och kom att tänka på att du skrev att du har varit hemligt förälskad i honom för några år sedan.
Det är så himla gulligt för Rocky verkar intresserad av en tjej nu. Åååååh du kommer fatta när du läser man liksom bara vill vill vill att han ska få vara fint jävla kär i någon som är rädd om honom. Jag har ju nyligen börjat läsa Rocky så jag vet inte om han har varit det förut men hur som helst det vore han värd. Har du sett Sons of Anarchy? Jag och Nisse kollade det förut, det var senast vi hade något gemensamt. Men du vet till slut orkade man inte mer tjafs och ville bara att allt skulle ordna upp sig och att de skulle sluta upp med dumheter och bara le i lugn och ro och kramas i FRED med allt. Typ så. Rocky får mig att känna mig mindre ensam, en liten ritad hund liksom :) Kram Ebba

Livsviktigt. Speciellt i vår situation. Skratterapi. Hoppa på ett ben i tjugo meter i folktätt område. Säga hej till kundvagnen bredvid. Vinka glatt till en medtrafikant. Själv vara den glädje man behöver från någon annan. Kolla youtubeklipp av sin favvo-stand up:are. Peta mannen i magen.

På något sätt bryta håglösheten.

Ja, precis, vad gör man då...

... att alkoholen förlöser dig, öppnar porten till glädje och samhörighet. Och det låter som att du inte kan ta dig dithän av egen kraft. Och så låter det nästan som att även om du visste hur du skulle göra så orkar du inte riktigt?

Ja, vad gör man då?

Jag, läser och läser här på forumet, Ebba, Steglitsan, Muränan, Konstnären, LenaNyman och många fler. Och jag känner att jag har inget att skriva om för egen del. Mitt liv har varit så enkelt i jämförelse. Ganska okej uppväxt, bra äktenskap, bra jobb, ett välordnat liv. Man kan undra var min dåliga självkänsla kommer ifrån...
Jag har egentligen inget att se fram emot när jag tänker efter. Förut så visste jag i alla fall att det blev någon fest framöver då jag kunde dricka lite (eller mycket), bli glad och pratsam och känna mig som en vanligt social människa. Nu ser jag egentligen ingen ljusning. Bara samma grå vardag som rinner fram utan något som gör mig glad eller får mig att skratta. Känner mig bara håglös, utanför... En dålig dag idag.

... över att lite i efterhand nu se att jag skrivit att jag HADE endast ett lager. Det betyder att jag någonstans inom mig tycker att jag har i alla fall ett till nu.