Senaste kommentarerna i forumet

Idag ringde min lilla mamma och berättade att hennes syster gått vidare. Min lilla moster som varit så sjuk. Det var väntat men hur kan man förbereda sig egentligen? Min lilla mamma som är så ledsen, och villrådig. Hon har förlorat båda sina föräldrar och nu hennes enda syskon. Nu är det nästan bara vi kvar. Åker till barndomshemmet imorgon och kramar om henne. Stackars pappa, kan tänka mig att han är lite tafatt ikväll.

Och jag angav en anledning som egentligen var helt sann. Pustar ut nu.

Kan du ta bort mitt konto och alla inlagg, tack

Det klart jag förstår att du inte vill trycka ner mig, jag utryckte mig nog lite oklart! Det var verkligen inte menat så.
Jag förstår dig så väl hur jobbigt det är när man ser att inte barnen mår bra o när inte andra förstår vad det beror på o vad de har varit med om.
Mina barn är ju äldre o visar det på ett annat sätt. Man vill göra allt för dem men man räcker inte till och man vet inte vad som är bäst för dem jämt. När man mår dåligt själv orkar man inte alltid vara en så bra förälder som man skulle vilja.
Stor kram till dig<3

En kompis ringde nyss och vill att vi ska träffas i morgon. Hemma hos mig. Innan hon rentav hann bjuda in sig själv så skyllde jag på någon hastigt uppkommen situation och bad om att få återkomma. Suck.

Vi träffas rätt sällan, hörs mest på telefon. Till saken hör att hon är en vinpimplare av rang och alltid när vi umgås så är det över en drös vinglas. Därför känns det heller inte aktuellt att föreslå en "IOGT-NTO-träff" (eller så gör jag det, för då meddelar hon säkert förhinder). Överhuvudtaget har jag ingen lust att umgås i onödan med folk för tillfället. Om man fick gå i ide, direkt, utan att passera gå - ja, då skulle jag göra det.

Jahapp. Nu får jag börja fila på en bra anledning till att skjuta upp den här vänträffen. Jag behöver inte den typen av träff just nu. Och förresten är jag inte alls mogen eller beredd på en sådan heller.

Försök unna dig något gott idag, något du vill och som du kan njuta av!!

Kram!

Jag menade så klart inte att trycka ner dig med att det tar tid, vill bara förvarna dig...

Och du har så rätt - jag tror inte att någon kan förstå om de inte själva levt i något liknande. Senast igår hamnade jag i diskussion med förskolepersonalen - de tog återigen upp att barnen inte verkar må bra och då sa jag återigen att de har anmälningsplikt. Då backade de och sa att det inte är så farligt, och när jag tog upp att hemma hos mig är det kaos - den stora flickan sparkar, klöser, river, slår, gapar, skriker, skriker att hon ska döda mig och så - och då säger en i personalen "Ja, men hon är fem år, då får du ju hålla fast henne tills hon lugnar sig"... Ja, så kan man kanske tänka, men det handlar ju inte om ett vanligt, normaltrotsigt barn utan ett barn som inte mår bra - och det förstår nog ingen som inte levt så...

Kram

Jag kan inte tro att jag har gjort det här för än jag har fixat med banken o flyttat till lägenheten. Det är så svårt att ta in.
Flygcert jag förstår att det här kommer att ta tid, visst är det konstigt hur påverkad man blir av medberoende? Det är nog ingen som kan förstå som inte har varit i det själv.
Mittendaliv jag såg båda programmen av jävulsdansen i går som jag hade spelat in.
Vad mkt känslor det väckte, jag grät nästan hela tiden. Man känner igen så mycket. Det är bra att man har börjat uppmärksamma att det är inte bara de beroende som behöver hjälp för att bli friska!!
Kram

Ebba säger: "Själv önskar jag att lökens yttersta lager vore tjockare på löken jag. Det vore tryggt och skönt. Varmt och tryggt."

Jag känner tvärtemot. Jag har byggt upp ett pansarskal till yttersta löklager. Nödd och tvungen till. Nu, när livet lugnat ner sig, önskar jag slipa ner det där yttersta lagret. Det börjar vara i vägen. Det syresätter inte insidan och det stoppar upp det fria flödet i båda riktningarna.

Det känns så.
Tack.

Små steg framåt, inga kollapser. Men inte en dag utan öl, numera folköl 3,5%. Hur många? Vet inte , det vet väl du som kontrollerar? Jag hittar dem lite här och där och ser att han har öl öppnade på olika ställen i huset.
Skulle tro att det handlar om 8 - 10 öl per kväll. Han blir seg och trött och retlig vid halv tio tiden och sitter uppe när jag går och lägger mig. Samtal med terapeut och Campral verkar inte hjälpa nämnvärt.
Och att han fakitskt erkänner att han är alkoholist betyder att han är sjuk, man ska ta hänsyn till den som är sjuk! Jag vill att han ska titta på programmen om Medberoende men då går han in och tittar på TV i ett annat rum. Förstår om det kan bli en smärtsam och chockartad insikt hur mycket missbruket har skadat de närmaste. Men vi kan inte gå vidare om han inte vill förstå min situation. Ska du ge mig skuldkänslor? Vill du att jag ska krypa till korset? Ska du ta upp det nu igen?
Nu har jag fått utskrivet lugnande medicin. Det känns lite bakvänt, men jag har inte egna krafter att ta mig samman och hålla undan den ständiga oron för hur det ska bli på kvällen, på middagen med vänner, på lördagsmorgonen. Jag vill känna mig glad och trygg och kunna se fram emot att komma hem och somna i samma säng.

Är det väl helt ok?! Dragkampen fortsätter säkert och återkommer till och från.
Kanske hela livet, vem vet?
Fördelen är att man inte behöver samma styrka för att dra i trossen.
Men vi behöver nog vara på vår vakt. Gubbjäveln i lådan kan
ju tydligen dyka när som helst och när vi minst anar det.

//PP

Bara för att man gått vidare är man inte fläckfri! ;-)

Och nu alla män - LÄS INTE!

Lena, skaffa hormonspiral. Det är himmelriket!!!

Hälsningar från fd pms-monstret

Det kommer gå bra Lena. Tittade på länken du lämnade i Ebbans tråd, när Lena sjunger om månen. Så fint... Du kommer klara dig fint i helgen vännen.

... som kondition. En färskvara. Som måste underhållas varje dag.

... har jag just inget mer att tillägga än att det ska bli fjorton. Jag har en utmaning till helgen då Lucas ska vara borta på jobb. För första gången i min nynykterhet kan jag börja nosa lite på tanken att redan i förväg rikta in mig på alkoholstopp inför en helg. Det måste ju vara ett framsteg.

... som att luften gick ur det partyt.

... understatement. Jag blir så vansinnigt irriterad att jag nästan inte kan uppföra mig bland människor, hatisk nästan. Nu har ju jag rätt rejäl pms med ett jävla humör både vid ägglossning och strax innan man ska börja söla med mensskydd, så det bidrar såklart. Men lättirriterad har jag allt varit under dom här dagarna. Låter bra att det dämpas med tiden. Vi får se tiden an, helt enkelt, SL.

Ingen hjälp. Jag faller handlöst och han fattar ingenting. Blev sur på mig igår kväll för att jag bad honom att hjälpa till med en sak. "Det sa ju du att du skulle göra??" Jo, men jag orkar verkligen inte. Ska inte jag kunna förvänta mig lite hjälp här hemma? Det ser bedrövligt ut nu och jag mår skit men förväntas ändå ta hand om eländet. Ingenting funkar om inte jag gör det.

Intressant är också att han tagit av sig vigselringen och att han duschar nästan varje morgon. Vem försöker han impa på?

Ni är för sköna! Jag trodde ni hade gått vidare? :-)

Hoppas att ni förstår att jag försöker vara lite humoristiskt när jag formulerar mig så?!

Själv har jag nog inte intalat mig att kombon fest, roligt och alkohol var sann. Den var ju sann! Åtminstone så länge jag hanterade det på som just fest och alkohol.

När det med åren sedan blev vardagsfest med alkohol - oavsett om jag var den ende på festen - så känns det ju med tiden minst sagt annorlunda...

Helt normalt att vi förr eller senare försöker intala oss att vi kan jobba oss tillbaka till det första stadiet. Problemet är ju bara att vi obönhörligt skulle landa i det andra. Vi har ju alla läst vittnesmålen från våra "bröder & systrar".För oss som hamnade på den "planhalvan" och fick problem med drickat är det bara att ta "adjöken" till de andra fantasierna och de spratt som minnet ibland försöker spela oss.

Ni har så rätt, vi ska inte låta oss inte luras igen!

//PP

Du är inte virrig. Inte alls.

Man kanske skulle börja affirmera. Stå framför spegeln och säga "jag ska alltid vara nykter - jag behöver inte alkohol" varje dag... Till slut kanske det sjunker in. Eller "Jag är tacksam för min nykterhet" kanske är bättre.

Vi behöver inte a i våra liv. Vi har det oändligt mycket bättre så här. Kramis

Det är just det, vad händer då, hur kommer jag att må. Skam och skuld givetvis.Skulle jag säcka ihop som sista gången, nä, det är det inte värt. Just tråkigt, fattigt, men det blir ju bara sämre med A. Nej jag får fortsätta och tömma arkivet i nyktert tillstånd, Annars skulle det snart bli fullt igen och börja om från början.
Nej, han får inte lura oss igen. Men varför kan jag inte säga högt JAG KAN ALDRIG DRICKA MERA. Rak i ryggarna går vi vidare muränan, förlåt för min virrighet.
Kram Konstnären

Det är alltid som mörkast innan det ljusnar.

Alla människor har ett eget värde och en uppgift i livet. Vad är din? Kram

Här kommer en styrkekram till dig Belinda - från ytterligare en halvfanatisk präktig hallelujaperson! Du gör ett jättebra jobb som orkar - både med dig själv och med mannen. Men jag måste hålla med PP: du behöver prata med honom om hur du känner och upplever ert gemensamma liv. Tror att det finns risk att glida in i ett smetigt medberoende, vilket kan vara minst lika svårt att ta sig ur. Kanske du kan söka hjälp vid alkoholmottagning i din kommun? Det kanske är skönt att prata med någon som "ser nyktert" på det hela?

Kram