Senaste kommentarerna i forumet

Från klarhet till klarhet Stingo! :-) Kram

Jag vill inte höra hans förklaringar längre. "De där har samlats på under lång tid, jag har inte druckit mer än kanske en per dag." "Glaset var igår, jag smakade lite men tyckte inte ens att det var gott." Sure, det var därför det var plast över (så att man kan använda fler gånger) och glaset luktade vodka, inte den gin han sa att han tagit från spritskåpet. (Finns en flaska med en liten mängd kvar, annars ingen sprit i huset.)

Jag är så less. Bad honom att inte komma hem, men han kan inte förstå det alls. Han fattar inte att jag behöver få vara ifred och få utrymme för att kunna andas. Nä, i stället vill han att vi ska prata. Om vadå? Mer lögner? Jag kan ju omöjligen veta vad som är vad eller lita på honom. Jag vill bara inte träffa honom just nu. Vill bara ha barnen för mig själv ett tag.

Hur går det för dig Calle?

Kram

God morgon min goa vän,

Vad härligt att ni varit i stugan tillsammans under helgen. Det där med tallarnas sus och dess inverkan på själen är så sant. Jag blir liksom uppfylld och känner att man skulle kunna sväva fram över mossarna...

Varför är det lite oroligt tror du? Det verkar som om herr A försöker knackar lite på axeln, eller förstår jag dig fel? Hänger det ihop med att du nu ska försöka ha ett liv med mannen utan alkohol? Allt ni tidigare har gjort - men nu - nyktra istället? Du har gjort en sådan enorm resa under det här året. Du har funnit dig själv och funnit dig till rätta i din tillvaro som nykter. Men nu ska DU bli två nyktra som ska finna sin gemensamma tillvaro. Det blir som att lära känna varandra på nytt. Jag tror att vi alltid kommer att svaja till lite när det händer omvälvande händelser. Man ska liksom pröva alla situationer i livet som nykter och känna på det. Känna att det funkar och att beslutet fortfarande håller.

Jag både kan och inte kan uppfylla din önskan om att säga att det är lätt. Det är inte lätt att gå igenom nya prövningar, ställas inför nya livssituationer och samtidigt vara genomstark hela tiden. Men älskade du. Det är lätt när man tänker på det alternativ som vi har. Eller snarare - det är lätt när vi ställs inför den omöjligheten som det innebär att börja dricka igen. Då är det den lättaste saken i världen att låta bli. Vi har inga alternativ. Vi ska inte tvivla på våra beslut som Santorini skrev. Det är bara den manipulerande herr A som försöker lura oss. Det faller vi inte för. Eller hur?

Jag har också läst den där jävla artikeln. Jag blev faktiskt helt chockad över innehållet. Men så funderar jag på om att det handlar om att få fler att söka hjälp. Om svaret till någon som vill sluta alltid är att denne måste bli nykterist resten av sitt liv - ja - då är det nog många som backar för den hjälpen. Men om man väl börjar få hjälp, så kanske man kommer vidare. MEN det är katastrof för oss, tycker jag, att höra att det nog går bra med ett par glas vin i veckan. Jag tror visserligen fortfarande att jag skulle kunna klara det. (Naivt, jag vet). Men skillnaden är att jag inte tänker pröva. Jag vågar inte. Tänk om det INTE går?? Istället försöker jag låta bli att tänka på att man kanske kan dricka i framtiden. Så länge jag tror det, så är jag fången i a-tankarna. Då kretsar tankarna runt alkoholen i alla fall. Nej, istället tänker jag att det är slut. Punkt. Inget att lipa över. Gå vidare. Om jag inte kan dricka, så hjälper det inte att tänka på det. Då tror jag att jag kan släppa tankarna snart... Jag hoppas det i alla fall...

Fundera över vad det är som faktiskt orsakar dina gäss. Tror det var PP eller Berra som skrev nyligen om att låta nykterheten få ta tid. Den går inte att stressa fram, utan den sätter sig med tiden. Jag har börjat inse vad det innebär och att det faktiskt är så. Tålamod med sig själv...

Ha en jättefin måndag. Gläds tillsammans med mannen och sök styrka i ditt inre. Du klarar allt - lätt. Kram

Jag känner också igen mig. Men jag låste in mig med barnen i sovrummet. Trodde han skulle slå in dörren, vilket han också svor att han skulle göra. Vad hände? Till sist öppnade jag förstås och så fick jag vara den som krälade och bönade och försökte få honom på bättre humör. Trots att det egentligen var en omöjlig uppgift pga alkoholen. När han till sist däckade kunde jag gå och lägga mig och sen var det upp med barnen igen morgonen därpå och låtsas som om ingenting hade hänt.

Ett av barnen sa i morse, som nästan överraskad, att pappa är inte alltid arg längre - han kan vara snäll mot mig också. Jösses...

Det går framåt för Gagarin, tillsammans lite trevande men inte skynda på. En månad för honom och det är bra. Måste berätta att vi varit i stugan i två dygn utan A.
Var inte så svårt som jag trott, men har väl inte varit mogen för det. Ilade till lite i köket på fredagkvällen att det varit gott med lite vin, fick ta en snack med mitt inre så det försvann ganska fort. Jobbar du mycket med båten nu innan vintern.
Förvirrad var kanske att ta i, lite vilsen kanske i det nyktra livet, men inte svårare än att klarar det. Snart ett år för dig pelle och mm som jag oxså tänker mycket på.
Ha det gott
Konstnären

Kan bara hålla med att det tar sin tid att vänja sig vid sitt nya nyktra liv. Ibland finns tankarna där, men för det mesta finns dom inte alls. Varit uppe i stugan över helgen och där hände det att tankarna kom på ett glas rött till middagen, och gärna ett till själva matlagningen. Begrundade en stund och kom fram till, du vet vad du har nu, och du vet oxså vad du får.
Konstnären

... att du blir berörd! Jag tänkte faktiskt på bland annat dig när jag skrev det!

Det är så lätt att vara mitt i det där hemska och sedan förringa det, och ångra sig. Allt det där som man lovar sig själv där och då i det vedervärdiga, det är som bortblåst när man nästa stund hör allt det fina och snälla som partnern säger sedan, och när man ser hur ledsen och liten hen är så vill man bara trösta och finnas där - och i texten ovan blev det så tydligt hur jag direkt vände - all min rädsla, min sorg och ångest bara förpassades långt in i något mörkt hål för att ge plats åt alla tankar kring hur jag skulel kunna få honom att må bra...

Kram till dig, jag håller alla tummar för dig!!!

Denna söndag var riktigt bra, vi har varit uppe i stugan, dragit upp ekan på tomten och lite annat höstpyssel. Tänk det gick riktigt bra att vara där utan alkohol. 2 hela dygn, med bara hav och skog och en sprakande gammal järnspis som ger en underbar värme. Ska erkännas att för oss båda var det en saknad efter ett glas vin, tio menar jag för det är ju så det blir i slutändan. Tagit med massor med kaffe och två tesorter. Bakade en sockerkaka på mix, den gick att äta, men den var inte som hemmabakad. Promenader i skogen, funderingar kring hur bra det blivit. Andra gånger när jag varit där har man stått och svajat på verandan eller bryggan och levt i någon slags låtsasvärld. Skitdåliga när vi kört med och tankat upp med mer A när vi kört hem så att så snabbt som möjligt återställa vätskebalansen. Ryser nu när jag skriver detta.
Läste i gammal tidning som låg uppe i stugan, det var en professor som uttalat sig om att dom flesta kan lära sig dricka normalt. Hör och häpna, det är bara grava alkoholister som inte klarar det. Då är jag väl grav alkoholist då, för jag kan det inte. Det var bara att hålla sig till max 6 glas vin i veckan. Tyckte hela artikeln var ett hån mot oss som vet.
Jag skulle ju börja tänja på gränserna ganska snart. Vilket jobb förresten att hålla reda på att man inte går över gränsen, för min del och jag t.ex. skulle ta 2 glas vin, så skulle det garanterat bli mer, ah va faan ett glas till. Ilsken blev jag.
Kram
Konstnären

Ja, jag alltså. Vadå inget sug efter alkoholen i sig... Tänkte nog på att jag aldrig mått fysiskt dåligt i min längtan efter att få dricka a...
Ja, ja, man kan alltid bättra sig...
Hålller på att läsa en bok " Introvert, den tysta revolutionen". Har alltid känt mig så utanför, annorlunda, och socialt obegåvad. Tyvcker det är jobbigt att umgås ngn längre stund med människor som jag inte känner och tystnar totalt i större grupper. Har alltid varit förundad över att folk kan hitta på så mycket att prata om! Nu har det här blivit bättre med åren i och med att jag lärt mig kliva in i olika roller, lärt mig vad som är vedertaget att prata om, ställer alla rätta frågor, tillräckligt personliga utan att vara för närgången.
Stämmer helt in på en introvert personlighet har jag nu förstått, till skillnad mot en extrovert person som strålar, får sin energi från att umgås med andra människor, gärna är mittpunkten på fester.
Nu finns tydligen en skala man kan befinna sig på mellan dessa två personligheter och ett test finns i slutet av boken. Ska bli spännande och se vad testet säger!

Jag verkar ha ett glapp i sömnen den här tiden på dygnet, säg inte till Nisse att jag läser på Alkoholhjälpen mitt i natten. Han kan allt om sömnproblem sedan han led av det. Ni lär mig så mycket, jag blir lite sugen på att sticka jag med, jag kan inte för jag hatar att sticka och här kommet nästa grej: Pinterest?
Jag är lika Natacha Kampus på så vis att jag lever på jorden i ett samhälle men vissa saker i samhället går mig totalt förbi, vet inte ens vad Pinterest är. Ska nog kolla upp men det är inte säkert att jag förstår trots att jag kollar upp. Har knappt en mail-adress, brukar fylla i Nisses till viktiga grejer. Tack för allt ni lär mig. Hoppas ni sover gott. Du SL &Lena, konstnären, muris och några till är sannerligen mina kvinnliga förebilder.

<3

Jag önskar också att vi kunde träffas på riktigt och prata o stötta varandra.
Ni är så otroligt fina människor som bryr er om andra.
Jag velar o velar fram o tillbaka om jag gör rätt och har nog kommit fram till att det enda rätta är att lämna. Jag har läst tillbaka i min egen tråd o ser ju hur hemskt det har varit o det kommer att fortsätta så om jag inte går.
Fick också en Flashback när jag läste flygcerts tråd alldeles nyss. Alla minnen kommer tillbaka o jag tänker på semestrar, helger o även vardagar som har blir förstörda på grund av hans drickande!! Jag vill inte vara med om det mer!!
I morgon ska jag skriva kontrakt på lägenheten!! Jag känner mig så nervös för det blir så definitivt då. Jag hade tänkt att jag skulle ha talat om för min sambo att jag skulle göra det men jag tror han var påverkad i kväll så jag lät bli. Det skulle bara ha blivit otrevligt o han hade fått mig att bli ledsen. Har inte sagt det till dottern heller men de vet ju båda två att jag tänker ta lägenheten. På tisdag har jag bokat tid på banken, men han kommer inte kunna följa med då, tänker att jag kanske går dit själv o bokar en annan tid för oss båda. Eftersom att jag inte är insatt i ekonomin kan det vara skönt att ha en tid själv först.
Kommer jag att klara av det här nu? Jag hoppas verkligen det!!

Det gör ingenting att du lånar min tråd vilse i pannkakan!! Hoppas att du får kraft att gå o du behöver inte vänta på att han ska dricka o göra nåt dumt. Det räcker gott o väl med det som varit men jag förstår dig för jag har tänkt Loka själv. Kram

..att lägga till handlingarna...
Händelserik?, jotack.
Som de flesta veckorna har varit på sistone, vet inte riktigt om jag hinner med själv i svängarna.
En väldig ruljans och man hinner inte svälja innan nästa tugga matas in...
Reflektion, ja just nu försöker jag smälta in veckan som gick, men jag kommer inte ihåg riktigt vad som ens hände för en vecka sedan, de känns så långt borta.
Ni vet när man skulle vilja hinna med och njuta av tillfället också...

Idag sade jag till frugan, jag går på en "walkabout", en refräng som jag tagit ifrån Crocodile Dundee-filmerna,
Vilket betydde för honom en liten vandring i vidderna på ett halvår...
För mig betyder det att jag tar en liten skogspromenad på ett par timmar, frugan emotsäger det aldrig,
Hon vet att det betyder att jag vill gå ensam en stund och filosofera i skogen bland granris och tallar.
Ömsesidig respekt, hon förlöjligar det aldrig och har förstått att det är viktigt för mig.
Tog med mig en plastpåse i fickan OM jag skulle stöta på en armada av kantareller, men det var stendött på den fronten.
Så gav den något då, självklart...
Solen strålade in mellan träden, uppe i takkronorna rasslade det ordentligt av den hårda vinden, laven låg fuktig i marken och orsakade en och annan vurpa i bergen.
Kände mig fri och var ett med naturen för en liten stund, tittade på myrstackarna och trasslade in mig i spindelnäten som korsspindlarna spänt upp tvärs stigarna.
Fåglarna var tysta och satt i träden och kurade, de tyckte inte om blåsten, en mellanstor hackspett brydde sig inte om lite blåst utan rasslade runt både uppåt och nedåt efter barken i sökandet efter något ätbart, kände mig priviligerad att få uppleva allt detta.
Med påsen lika tom som när jag började lullade jag hemåt till stugan men vid ett mycket bättre humör, tofflorna fulla med barr och och ett och annat lerigt knä efter en halka på berget.
Gick förbi resterna av vårat bål vi alla hade samlats vid dagen innan, det återstod ett par hinkar av svartgrå aska där vi eldat upp minst en kubikmeter av gamla grejor.
En byrå, ett matbord, ett klaffbord, 200 meter spillvirke och tre träd, otroligt att det kan bli så lite kvar av så mycket.
Vi brukar säga att nu har vi nog eldat upp allt bröte, nu blir det nog inget mer att elda upp.
Men en vinter med att samla på sig en massa nya projekt så blir det snart fyllt på brännhögen redan till våren vid stugan.
Tar det aldrig slut, nej troligen inte, det är en tradition vi har sysslat med de senaste 20 åren, en utveckling vi inte rår på.
Väldigt nöjd med de senaste färdigställda arbetena, trots en hektiskt sommar hemmavid så hanns det med en del på landet också.
Det gav mersmak och jag har redan måttat upp de följdprojekten som kom sig av att de förra blev klara.
Kul...ja, jobbigt...ja, men också otroligt stimulerande, från tanke till färdig på några år...
Tidigare "firade" jag alltid att ett projekt blev färdig med att knäppa en massa öl och sitta och begrunda min skapelse,
Det kan jag ju inte göra längre, eller jo det kan jag med nollöl, men "stimulansen" kommer ju aldrig ifrån berusningen längre...
Hemmavid tog matlagningen en evighet, det blev middag vid klockan halvnio på kvällen och just då...saknade jag rödvinsglaset på sidan av spisen.
Inspirationen var noll, men resultatet blev gott i alla fall, det blev ett mätt och utslaget gäng i soffan till söndagsfilmen.

Helgen känns bra i alla fall, det har blivit så de senaste åren då jag har hållit mig ifrån alkoholen.
Tiden känns mera hel utan luckor i medvetandet, ångestfria och mer ärliga, jag mår som jag förtjänar, dvs bra!
Imorgon en ny vecka med början på en måndag, älskar den inte, men hatar den inte heller, längst tid kvar till nästa helg.
Jag vill att tiden ska rusa i början på veckan så att jag till helgen kan rycka i handbromsen och stanna kvar i det jag trivs bäst med, tiden med familjen och mig själv förståss.

Det tar tid att vänja sig med sitt nyktra jag, men väl värt att vänta på, därför trivs jag med mig själv just nu.

Berra

Jag blir så berörd av det du delat med dig av!!
Så otroligt jobbigt du har haft och så modig du var som vågade lämna honom.
Han har ju verkligen misshandlat dig både fysiskt o psykiskt även om han inte slog dig med knytnävarna. Jag kan känna igen din rädsla när du sitter på det kalla klinkersgolvet.
För många år sedan när mina flickor var små o jag hade jobbat kväll hade de låst in sig på toaletten o storasyster sitter med en rädd lillasyster i knät och försöker trösta o skydda henne mot deras pappa som hade fått ett av sina utbrott. Och en midsommarafton som vi också fick låsa in oss alla tre på toan för han var helt tokig. Vi satt där och väntade på att han skulle lugna ner sig el somna så vi kunde smyga ut o cykla hem till min mamma o pappa. Det gör så ont att tänka på men det hjälper mig lite att förstå att jag gör rätt som tänker lämna honom snart.
Du är verkligen värd att ha ett bra liv nu!!
Kramar<3

Ok. Nu blir jag nyfiken. Kommer att leta kolla på Youtube efter Agnes-Cecilia... :)

Vi är alla unika i vår egen situation. Och även om det kan verka som om det går någorlunda lätt att avstå alkohol när du läser en del trådar, är det definitivt inte det. Då skulle nog ingen vara i det här forumet. Jag har det definitvit inte lätt. Inte för att jag har något direkt sug efter alkoholen i sig, men för att jag vill vara glad, slippa depressionerna, och för min del så är det alkoholen som hjälper mig med det. Jag har redan ångrat många gånger om, att jag sagt att jag aldrig mer ska dricka alkohol. Funderar hela tiden på hur jag ska ta mig ur det löftet, för att i nästa stund förklara för mig själv att jag måste skärpa mig, för jag vet ju mitt eget bästa, att aldrig mer dricka a. Så ja det är en ständig kamp. Men genom att läsa alla trådar här så har jag förtstt att det blir lättare med tiden...
Jag håller med Lena Nyman om att du ska starta en egen tråd här. Jag tror att det kommer att hjälpa dig att få skriva ned dina funderingar, känslor, och kamper och få respons från mig och andra i forumet!
Välkommen hit och låt oss försöka tillsammans i vetskapen att vi inte är ensamma i bår situation!
Kram!

Sedan nyår skriver jag upp alla böcker jag läser. Sen så lägger jag till en mening eller två om vad jag tyckte om den. Har redan underlättat när någon frågat om boktips. Eller för att komma ihåg vad jag tyckte om en viss bok. Har så jäkla dåligt minne annars.

Går även in på NK och testar Byredo-parfymer och skriver upp hur de doftar. De är så hiskeligt dyra att jag gör en noga research innan jag bestämmer mig för om jag ska slå till på en flaska. Idag testade jag Tulipe, den fick omdömet "Fräsch, somrig dock något för söt och liljekonvaljig. Funkar dock på mig som vardagsdoft." Varning för Mink som för några månader sen fick omdömet "Äcklig. Luktade hö efter ett tag".

Och jag säger nattinatti. Sov i frid nu, alla.

:D

... om man kunde gå från klarhet till klarhet genom hela livet, säg? Jag vill inte hasa bakåt mer, få bakhalt. Jag vill vidare, framåt.

Du kommer ÄSKA det! Först en mormorsruta, innan du vet ordet av så har du gjort baby blankets, halsdukar och små tumvantar till fan och hans moster! <3 Dessutom finns hur mycket tutorials på youtube som helst, och för att inte tala om inspiration på Pinterest.

Men ok, jag ska lugna mig. Du börjar när/om andan faller på:)

/SL-blev overkligt ivrig nu känner jag.

I'll give it a go. Bra träning för mig som annars bara säger bra eller dålig om en bok om någon frågar.

... att inte skratta ihjäl dig nu, SL, men i helgen köpte jag ett virkningsset passande för sexåringar och äldre. När man totat ihop allt ska det tydligen ha blivit en mormorsruta. Och jag säger inte alls att jag ska börja, det enda jag säger är att jag införskaffat ett virkningsset i lämplig svårighetsgrad. Om jag nu skulle få för mig att...
;)

Jag är så korkad, jag förstod inte varför det kliade och höll på att bli galen för jag sökte efter en förklaring men fann ingen.
Nu vet jag.

Åh kan du inte skriva ett utlåtande om boken här när du väl läst den. Har själv funderat på att läsa den.