Senaste kommentarerna i forumet

Det fanns en till bok, något med en stenbänk i titeln om jag inte minns fel ?Den läste jag såklart också.
Tänk om det är ett Maria Gripe- trauma från barndomen som har gjort att jag är som jag är. Jag kom aldrig ur stämningarna i de böckerna.

för "recensionen". Kul det var folk där (men det visste vi ju) och hög stämning. Bästa helgen till dig & familjen / mt

Du ska veta att du är långtifrån ensam i din situation. Läs i de olika trådarna här så kommer du att känna igen dig.
Så bra att du börjat skriva här, det är kanske det första steget du verkligen gör för att förändra din situation? Det är inte ett dugg egoistiskt att inte gå med på konsert och utsätta dig för oro och obehag. Det är ett val för ditt eget välbefinnande och det har du tveklöst rätt till! Vi är många som genom att läsa och skriva här hittat vägen till ett värdigt liv, mot tillfrisknande från medberoende. Läs i olika trådar här så kommer du att känna igen dig och fortsätt skriva av dig!

Äntligen börjar det talas mera öppet om det lidande som drabbar anhöriga och vänner runt de som missbrukar. Serien Djävulsdansen på TV är ett lysande exempel, hoppas du såg i tisdags annars kan du se på play. Läs också Carina Bångs blogg Information och stöd till medberoende http://medberoendeinfo.blogspot.com/ och gå gärna till Alanon.

Du är på rätt väg! Kram och välkommen! / mt

Hur det kan lukta bakfylla i huset utan att någon har druckit sprit? Hur man kan uppvisa ett berusat beteende utan att ha druckit? Det går inte! Detta måste jag komma ihåg! Så att jag inte går i fällan igen!

Finns inte på kartan att jag skulle ragga på något nytt, min själsfrände finns i mitt val av hustru.
Hon står vid min sida i vått och torrt, ett bättre stöd finns inte.
Självklart så attraheras jag av yngre kvinnor, men hallå, kan inte jämföras med det som vi har byggt upp tillsammans.
Vi har bestämt oss att vi ska bli gamla ihop.
De vi känner som växlat partner till något mycket yngre har haft det väldigt jobbigt att slipa sig samman,
De befinner sig i helt olika utvecklingsfaser helt enkelt, inget jag skulle vilja uppleva igen...
Men rent statistiskt så förstår jag din poäng...

Men vadå, hon var ju med och ett annat par också...

Så en premiärrecenssion då på Sober ikväll...
Det ligger faktiskt under kägelbanan vid Mosebacke på Söder i Sthlm, man går in mitt i berget.
Vi började med en skaplig middag på Mosebackes bakficka, riktigt trevligt bygge minsann.
Fortsatte sedan de femtio metrarna nerför beget, det fanns fyra bänkmaskiner med alkotester, alla var tvugna att blåsa.
Två snubbar före oss blåste bingo och fick gå därifrån lite snopna.
Men man kan ju undra vilka som var blåsta egentligen, det framgick tydligt att det var alkotest för att få komma in.
Bygger bestod av ett större dansgolv där bl.a Peter Seipen var DJ med cowboyhatt och annat krimskrams.
Musiken var blandat och en hel del gammalt var trots allt med, mycket dunka dunka som det hör till.
Det mindre dansgolvet som var egentligen mysigare var det alldeles för modern musikstil för våran del.
Det som skilde sig var att klientelet var extremt blandat, vi var inte äldst, det fanns de som var uppåt sextio.
Snittet låg på runt trettio skulle jag ha gissat på, och hur de såg ut egentligen...
En del var trimmade från topp till tå, inte ett hårstrå låg fel, en del andra i ett par slitna jeans och en skrynklig T-shirt och håret uppsatt i en slarvig tofs.
Så det var rejält blandat, och en annan som inte varit på "disco" på över 20 år blev det lite övermäktigt, men fortfarande väldigt intressant.
Jag gillar ju att kolla på folk, en oskyldig fluktare...
Drack den godaste alkoholfria Mohjito jag någonsin druckit, man kan inte tro att det inte var sprit i den, bitarna av färsk ingefära bet till ordentligt i gommen.
Det blev till slut för mycket folk, för kvavt och för mycket lukter, de hade sålt 950 biljetter till detta lilla skyffe.
Vid tolv kände vi oss nöjda med kvällen, och det var fortfarande folk som köade in när vi gick.
En festlig kväll med bilen parkerad 200 meter ifrån lokalen kunde vi nöjda sätta oss bekvämt att ta oss så sakteliga hemåt genom en pruttfull stadskärna med andra berusade lönehelgfirare, vi mådde bra där i bilen när vi såg hur de andra ragglade runt på gator och torg i blåsten.
Stockholm är egentligen ingen stad för oss, vi är för mycket lantisar för att trivas i den miljön.
Under tiden vi pladdrade oss hemåt så kom jag på en sak som skilde sig åt i jämförelse mot andra utekvällar.
Ingen krossat glas på golvet, inga fyllraggande i garderobskön, inga testeronstinna kroppsbyggare med dåligt ölsinne som ville mucka med gorillan i dörren.
Sex stycken vakter med inget annat för sig än att hälsa gästerna välkomna i entrén.
Folk stod och gungade till takten av musiken, precis som om de ville bevisa att jag kan visst dansa (lite försiktigt) trots att jag inte är full....
Intrycket var gott, och jag hoppas att intresset fortsätter för denna tillställning för behovet verkar finnas.
En av väktarna sade att det var kul att det nu fanns ett ställe för de som vill gå ut och bara dansa utan att behöva vara fulla eller umgås med fyllskallar.
Och det är så sant så...

Kom hem med en T-tröja där det står..."en kväll värd att minnas", rätt så!
Den ska jag bära på jobbet bara för att bevisa att jag var med just den kvällen då det startade....
Den första alkoholfria klubben på riktigt.
Sedan....dansade jag?
Nähepp, det har aldrig hänt nykter, således inte på åtminstone senaste 7 åren, någonting att jobba vidare på, absolut!
Fick jag några flirter då, jodå massor faktiskt, och inte verkade de vara lagda i vild panik heller...
Om det beror på att kä..ingarna blivit fulare eller att man som man blivit snyggare ska jag låta vara osagt.
Eller så är det bara Fi om jämställdheten har fått in en fot om att alla har rätt att flirta med varandra.
Men visst blev jag smickrad, men det var ju gjort helt i onödan, jag hade ju redan den bästa av kvinnor med mig.
Jag var glad hela kvällen, och tacksam att jag ligger i sängen med min snarkande fru här intill.
Fina barn i rummen bredvid och ett intet allt för ranglig hus där vi bor i, det är vardagslyx för mig.

Nu är det dags att törna in, har en fullspikat agenda inför helgen, så det blir upp och sparka tuppjäveln i häcken i morrn.
Det är jag också tacksam för, jag kunde ju ha ett fullständigt innehållslöst liv också, det hade varit värre.
Men jag hade idag lätt kunnat lista ut vem som låg bakom detta, alkoholen hade trasat sönder mitt liv.

Berra

Känner igen mig i din förtvivlan och undran om man överdriver... Ville bara skriva kram till dig

Styrkekramar till dig

Idag kom första tecknet på att han faktiskt har känslor under denna stenhårda fasad. Han började med att vara upprörd över att han ska behöva åka till sin syster för att få träffa barnen. För att jag inte litar på dig. Han vilja barnen en vecka. När jag kan lita på dig. Saknar dem så, förstår jag. Du måste ta tag i ditt mående för att jag ska kunna börja lita på dig.
Mao han visade med känslor på den timmens telefonsamtal än vad han har de senaste tolv åren. Men jag står fast vid mina beslut.

Vissa längtar efter helgen. Det gör inte jag. Då blir det bara massa alkohol å somna i soffan framför datorn. Där han skriver till någon annan tjej om hur fin hon är.
Jag gillar vardagen bättre. Då är han nykter.
Men mina tankar snurrar alla dagar. När är det nog ? Vad vill jag ?

Nu borde bara rubriken ändras till "kan man inte bara få leva nån gång? " eller något annat vackert. Är det här din rätta tråd?

Det där om Nisse alltså. Mmm, det är tungt. Jättetungt. Det blir som att jag får dåligt samvete när jag mår bra och är glad för att han inte mår bra och är glad och det beror faktiskt inte på mig, tro det eller ej, utan på ett konkret bekymmer gällande en stor summa pengar. Pengar alltså vilket skit.

Perfa!

Bli inte utbränd nu, men ska bara ut och rasta (herregud, börjar skratta bara jag skriver ordet) Selma så kommer jag förbi sen med nystekta meatballs du skulle dö för.

:)

Det var lite fånigt att du var tvungen att gå hem just som jag fick yatzy men jag tycker om dig ändå vet du - det är sann vänskap.

... köttbullar senare sitter jag här igen. Vad bra det går att rulla och steka köttbullar till musik! Drog igång någon Hits of the 80's, volymen på det högsta, och om det var du som gick förbi mitt köksfönster för en halvtimme sedan, undrandes vad i herrans namn som stod på, så fick jag just då gudomlig inspiration framför köksfläkten till Addicted to Love. Det var därför jag rörde mig så underligt med stekspaden i högsta hugg.

"Njut när du kan, uthärda när du måste."
~ Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832)

... och vill bara säga att jag också är nyfiken på vem jag är innerst inne. Vem man har gömt.

/LenaNyman

... skulle ta knäcken på mig på en gång. Starkt av dig att orka och starkt av dig att inte orka. Fredagskram på dig där i soffan med virkningen!

Jag dyrkar Jo Nesbö. Den senaste i Avdelning Q-serien av Adler-Olsen, Marcoeffekten, var lite segdragen tyckte jag. Läst något av Harlan Coben och Dennis Lehane?

Hej, förresten. Tror inte vi stött på varandra tidigare?

Känner igen mig så väl - känslorna svänger...
Kanske finns det någon annan i hans liv, kanske inte - och lättare sagt än gjort, men försök att slå det ifrån dig! Jag kände en enorm bitterhet över när exet plötsligt skärpt ihop sig, tar tag i saker, verkar liksom mer normal - och jag kan fortfarande idag känna bitterheten över att han tar sitt ansvar för och mot alla, alla utom mig... Men det är kanske så det är och kommer få vara: vi får inget tack från den vi lämnat, utan vi får försöka stärka oss själva i att det stora tacket ska komma från oss själva: "Tack för att jag lämnade mitt ex, jag hade aldrig kunnat bli så här stark, må så här mycket bättre (inte alltid bra, men bättre!) om jag hade stannat" och det får man kämpa sig till att känna att det ska räcka... Jag vet inte, låter svamligt, men för mig känns det ofta som att jag behöver slå ifrån mig mina känslor/önsknignar om att exet ska tacka mig, säga förlåt osv för annars är jag ju kvar i medberoendet och låter hans val, ord och handlingar styra mig återigen... Men - det är ibland lättare och ibland svårare, ibland nästan omöjligt...

Kramar till dig!

Du kunde ju blivit skjuten precis där och då. Eller i alla fall dränkt i tapetklister och inrullad i någon rulle med obskyrt tryck utan mönsterpassning. Usch!

Haha, det känns som att börja banta på en fredag i stället för på den konventionella måndagen. Crazy. Och utmärkt bra. Börjar jag dricka på en fredag sabbar jag ju nyårsklockorna klockan 22.49.

Vecka 2, here we come!

Vad stark och modig du är som väljer bort alkoholen! Jag gjorde ju mitt val för en vecka sedan och det kändes så rätt.
Jag känner mig dock inte riktigt mogen att gå på fest ännu och se alla andra dricka och bli glada och lyckliga. Jag väljer hellre att sitta hemma och läsa böcker som jag kan försvinna in i. Vilken lycka att få besöka spännande platser och få vara med och lösa mordgåtor och umgås med kufiska utredare! Kan varmt rekomendera böcker av Adler-Olsen och Jo Nesbö.
Tack för din hälsning föresten! Den värmde så här en kall och ruggig kväll :)

Ha en fortsatt bre fredag!

Det är just sånt där jag behöver höra:

Stanna upp och hämta kraften inom dig
Stanna upp och hämta kraften inom dig
Stanna upp och hämta kraften inom dig
Stanna upp och hämta kraften inom dig
Stanna upp och hämta kraften inom dig

Det är bara så svårt att komma ihåg det, då det mest behövs.

Den senaste tiden har varit ganska turbulent i min känslovärld. Min exsambo har varit ledig pga av älgjakt och återvänder hem efter denna som vanligt slutkörd och hemma från arbetet under en vecka..... Jag blir så arg på mig själv för att jag bryr mig men det drabbar våra barn och därför blir jag så berörd. I samband med detta så får jag reda på efter mycket förhörande att det finns "någon annan" i hans liv. En som är snäll, stöttande och som lyssnar och driver honom framåt. Allt det som jag, enl honom, aldrig någonsin har gjort. Jag har ju bara klankat ner, tryckt ner och varit sur och grinig. Han ska nu helt plötsligt börja ta tag i sitt liv, har berättat för mig att han dricker förmycket och att han försöker att även ta tag i det nu, han ska trappa ner på sin firma och få mera tid över för barnen. ALLT det som jag önskat i hela vårt förhållande.
Den ena hjärnhalvan av mig är rationell och tycker att det är jättebra att han tar tag i sitt liv och om nu den "nya" kvinnan (som finns men ändå inte finns- det är någon men det är inget??) kan hjälpa honom framåt så är det ju jättebra eftersom mina försök aldrig har lett framåt. Den andra delen av min hjärna är sårad, sviken, arg, ledsen och förbannad. Han sade till mig i vårvintras att han önskade att vi inte träffar någon annan innan allt var utrett och klart med hus och flytt osv. Jag har med all respekt till honom och vår situation hållit detta och trodde även att han skulle göra det. Man äger ingen, det är jag fullt medveten om, men det gör fruktansvärt ont i alla fall. När jag fick reda på detta så svallade det upp känslor inom mig som jag inte trodde fanns- jag fick sån lust att vara nära honom och sade det även till honom. Inget hände, kanske tur det. Men oj vad jag blev påverkad av situationen. Jag fick någon sorts panik över att jag håller på att mista kontrollen och att nån annan nu ska få den fina människa som jag i alla år strävat efter.
Vissa stunder erkänner han sitt drickande andra stunder så är det pga av mig som han har druckit- "jag har inte varit bra för honom". Ont att höra. Som jag har kämpat!! Inget av detta är värt något nu. Jag önskar så att han någon gång kommer att inse att jag kämpat för oss- för våran kärlek och att han kan be mig om förlåtelse och erkänna att jag haft rätt ang. hans alkoholberoende och vad det har gjort med vår familj. Jag önskar få upprättelse- kanske jag får det en dag kanske jag aldrig får höra de orden.
Igår värderade vi huset. Värderingen ska ligga till grund för siffrorna på banken. Om jag får ihop min månadskostnad vad gäller räntor och amorteringar så kommer jag att ta över huset om inte så måste vi sälja.
Det gör ont att leva vissa stunder. Han är fortfarande den finaste jag kan se på och jag älskar honom någonstans i mitt hjärta och han kommer alltid att ha en speciell plats där men jag vet att vi måste läka på varsitt håll och jag måste bli hel igen, så även han. Det går inte att bli ett par igen i det som är nu.

Frågor, som dyker upp i mitt huvud, då jag läser vad du skrivit.

Är det alltid samma gäng han super med, eller är det helt olika personer och sammanhang? Dricker han mer eller mindre än de som han dricker med? Finns det sådana i gänget, som vill se till att andra blir (lika) fulla? Känner du någon som han brukar dricka med tillräckligt bra för att fråga dig för om hurudana fester det är frågan om?

Det jag funderar över här, är om problemet är mest hos honom själv, eller om han är i "dåligt sällskap", då han dricker. En person, som är mindre van vid sprit blir nästan säkert väldigt full om han försöker hålla samma fart med sådana som dricker ofta.

Tror du något så enkelt som "varannan vatten" kunde hjälpa honom? Det är ett välanvänt knep att dricka i takt med de andra, men ta varannan vatten, då de andra fyller på sprit. Om han själv insett att han inte riktigt kan hantera nuläget, så kanske han kan vara motiverad att pröva. Risken är att han inte kan hålla fast vid det, då han börjat dricka, eller att han blir rejält full ändå, om de han dricker med har stor tolerans, men kanske han inte behöver bli helt redlös, i så fall.

Det där med "inga problem på festen" tror jag förresten inte på, men det kan hända att han tror det.