Senaste kommentarerna i forumet

Igår blev en tuff dag. Allt verkade ok på morgon, förutom bakisångorna som fanns kvar efter att han kört. Vid lunch fick jag ett sms av svägerskan att hon sett maken köra upp på vår väg när hon körde till jobbet. Hon hade kontaktat svärmor som ringde honom. Han hade tagit semester för att fixa huset! Det var som att dra undan marken för mig. Jag bröt ihop totalt. Jag kände att jag vågade inte åka hem. Jag var inte rädd för min egen del, men för vad han kan ha gjort med sig själv eller huset. Tack vare uppmärksamma kollegor hamnade jag hos chefen som hjälpte mig sortera tankar.
Vi kom fram till att det var dags att lämna. Jag ville inte köra hem själv eftersom jag inte visste vad som väntade. Jag ringde och frågade svärmor som vägrade. Hon menade att då tog hon mitt parti. Jag tyckte att hon skulle vara där för sin son, men nej. Så jag åkte dit själv och allt var lugnt. Så där lugnt så jag nästan ångrade mig, men jag stod fast vid mitt beslut och samlade ihop saker till mig och barnen. Så klart berättade jag för honom vad som på gång, men han opponerade sig inte nämnvärt. Sedan åkte jag och hämtade barnen. Vi fick låna ett rum på skolan där jag i lugn och ro kunde berätta för dem. De blev först ledsna, men lugnade sig när de fick veta att de ska vara gå kvar på skolan och behålla sina aktiviteter. Vi körde sedan in till stan och skrev på kontraktet till lägenheten och körde förbi huset. Vi fick också veta att vi får nyckeln redan imorgon, skönt. Sedan körde vi hem till mina föräldrar och där har vi sovit i natt. Flickan var ganska ledsen och saknade pappa, men hon fick ringa och det blev bestämt att de gå på scouterna idag. Det är hans aktivitet med barnen. Kan bli tufft och få henne med mig därifrån.

nu börjar det bli stressigt, jag har missat en massa klokt i flera trådar som du och ni andra har skrivit för att jag inte har haft tid att läsa allt. Men så är det väl, jag hör inte alla samtal i världen heller. DU har väl inte missat #450 i one more cup of coffee....

... när jag går runt i mitt hem och släcker ljus och lampor. Sovrummet är städat, jag andas in lugn, ut lugn och om bara en liten stund kommer jag att ligga mellan nytvättade sänglakan med en god bok och känna mig alldeles, alldeles trygg. Så får det bli. Så får det vara. Så är det.

Natti.

Så fint du fått det här inne i nya tråden Konstnären! Hoppas lilltån fortsätter att kännas och att allt är fint med dig och Gagarin!

Hälsar

//PP

Ligger och funderar på ett svar jag fick av kloka Santorini."När man väl fattat beslutet att aldrig mera dricka ska man inte tvivla på det". Idag känns perioderna med funderingar att dricka alkohol mycket avlägsna. Lusten är obefintlig och det krävs ingen kraftansträngning att säga nej. Förra veckan var jag iväg på konferens och oavsett om det serverades fördrinkar vin och bar så var självklart och enkelt att hålla sig till alkoholfritt. Fördelarna finns, när de andra fick var sitt glas Champagne, fick jag en hel flaska alkoholfritt bubbel för mig själv ;-) Många unga var med och många som frågade varför jag inte dricker. I sådana arbetssammanhang är det fortfarande otänkbart att visa att det är på grund av problem med drickat som jag inte dricker alkohol. Blir mest något i stil med "har slagit vad med en vän att vi ska" eller något i den stilen. Någon sa att det hade jag redan sagt i somras..... Vill minnas att jag läste här inne att någon skrev att det tagit flera år innan allt lägger sig på plats i nykterheten. Upplever idag att visst har jag kommit en mycket lång bit på vägen, men känner jag mig klar? Absolut inte! Jag hoppas att det finns många fina steg att ta i den personliga utvecklingen och att det nyktra livet ska bli ännu bättre.
Molnen på den alkoholfria himlen finns kvar, men de har blivit så mycket lättare att leva med. Just nu skrivs det och talas det en del om medberoende i media. Även om jag inte vill se att det varit lika fasansfullt för mina nära som en del av berättelserna skildrar, så vet jag ju inte hur dom har uppfattat det. Försöker fokusera på positiva tankar som får mig att känna mig nöjd med den förändring jag uppnått. Mina barn slipper ju uppleva en personlighetsförändrat pappa.

Men ändå känner jag mig ibland förändrad i min personlighet. Även om jag avskydde mig i mitt drickande så var jag aldrig direkt självkritisk. Idag är jag nog mer självkritisk fast jag säkert blivit en vettigare person. Fortfarande är jag nyfiken på vad de riktigt långsiktiga positiva konsekvenserna som nykterheten kommer att ge.

Många har skrivit att man måste ha stort tålamod och inte skynda på nykterheten.

Ta vara på er!

//PP

Jag gör bara så här. Vänder på ditt inlägg. Dina sista rader är: "Men ligger problemet hos mig eller honom? Jag vet inte. Bara ledsen nu."
Och den första: "Min särbo har lite problem med alkohol."

Så du vet redan. Lyssna på och till dig själv. Du behöver inte känna dig förvirrad, överkänslig eller vilsen. Din magkänsla har redan talat om för dig att hur man nu ska titulera din särbos drickande så är intaget för högt, för destruktivt och det sliter på dig och er relation.

Kram.

/brakfylld

Tack så mycket både aeromagnus och Ullabulla ! Ja det är svårt. Det är så lätt för andra att bara säga gå , lämna honom. Varför är du kvar? Vad väntar du på ?
Å jag har inget svar. Vet inte riktigt när jag får nog. :-(

känner igen ditt nick. Vad kul att du varit utan A i 2,5 år, det är alltid så uppmuntrande att läsa om medlemmar här som klarat det och gått vidare. Härligt!

där dömer mig, jag bara känner det så när jag kommer tillbaka som en djävla gummiboll. Det positiva är ju att jag kommer tillbaka, och nu är det dag 2. Visst kretsar tankarna mkt kring alkohol, men på ett konstruktivt sätt eftersom jag känner en befrielse och kamplust. Jag försöker vara snäll mot mig själv och säga att, visst, så här är det men stå ut den första tiden och känn målet framför mig.

Hoppas det går bra för dig, mina första nyktra dagar och veckor var väääldigt omtumlande. Det var både en befrielse och jobbigt. Alla minnen, all insikt och sömnproblem. Håll ut.

Kram från mej.

Jag mår också bra vid havet, tycker det känns som att man "har kommit fram" när man står vid havet, som att man befinner sig just där man ska vara, för en gångs skull.

Jag önskar dig kraft och styrka att stå emot alkohol, så att du får känna äkta ro med ditt hjärta som slår lugna och harmoniska slag.

Kram Ebba

Jag kör också 5:2 men tyvärr så hindrade det inte mig från att dricka de dagarna... Bestämde mig dock i fredags för att inte dricka mer alkohol igen. Det har bara fört med sig så mycket elände... Dåliga levervärden, minnesluckor, nästan förstört förhållande, ångest m.m., m.m. Men jag vet att det är lätt att bortförklara allt gång på gång. Alkoholens makt är för stor...
Det är inte så lätt att hitta något alkoholfritt alternativ och för dig är det ju ännu svårare. Kanske du kan prova en råsaftcentrifug? Utvinna saft/juice från frukt och grönsaker?
Sänder en kram och hoppas att du hittar styrka och motivation att stå emot alkoholen!

Åh Tack! Ja det är det sannerligen, äntligen börjar jag komma ner i varv! :)

Ja visst! Tack! Skrattade gott jag med :-D

PS. En dag utan ett asgarv är inte värd och leva!

Hej

Jag har haft samma problem och var mycket på detta forumet under några år.
Drack allt oftare för mycket, drack i smyg, spydde och fick minnesluckor.
Jag har slutat helt med alkohol, har inte druckit på 2 1/2 år och kommer förhoppningsvis aldrig dricka alkohol mer.
Jag har inga problem med att umgås med folk som dricker men att detta varierar från person till person förstår jag mycket väl.
När jag får frågan varför jag inte dricker så säger jag som det är, tycker det är enklast och än så länge har jag bara mötts av förståelse.

Jag försöker ha Länkarnas punkt 1 i huvudet:
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Kikar in och skickar en kram till dig! Skönt att det blev kväll även idag :-)

Välkommen hit igen. Det är ett första steg i rätt riktning. Tänk på att en väldigt stor del av all den där ångesten du nu har och försöker dricka bort - orsakas av alkoholen själv. Det är svårt att tro det när man sitter fast i träsket, men efter ett tag syns det rätt väl. Du kommer kunna må bättre. Ditt liv kommer kunna bli bättre. Men då måste du sluta med skiten. Ta hjälp kära du!

Så bra att stora flickan kan sätta ord på varför hon älskar pappa mer - men åh, så ont det gör.

Tack Yogi, dina ord är värda mycket för mig - ja, det är synd om alkoholister, men de ansvarar ändå för sina handlingar - och jag har kämpat så mycket jag kunnat! Och du är värd alla fina ord tillbaka!!

Tack Mt!
Häromdagen höll jag en föreläsning för en grupp kollegor, och vi kom in på alkoholism och jag tog upp delar av mitt liv och tog upp medberoende - och plötsligt sa en kollega till mig: "Du, jag måste bara säga - all cred till dig för att du berättar detta, för att du står upp för det, vad bra du är" och jag kände det så ända in i hjärtat - all hennes värme och all styrka i mig. Vad glad jag blev att jag kunde vara lite personlig och känna mig stark!!

Jag ska vårda min styrka - för snart drar utredningen igång igen... och mina barn är arga... och jag är ledsen... och arg...

Kram

Det känns som att du sökt så länge efter en väg ut. Och så hittar du ingen och då föds en massa frustration. Eftersom du inte är där du vill vara.

Jag vet inte vad du ska göra och jag har inga svar. Jag vet bara att du är en tänkande, reflekterande person som ändå inte mist det här lilla, sista hoppet. Och det, kära Pontus, är minst av allt tragiskt. Välkommen hit igen. Om jag får ger jag dig bara en lätt strykning över din vänstra kind.

/brakfylld

Så bra, om han kan "skärpa till sig" - och kanske är du starkare än jag var, men när jag var såå nära att lämna och exet skärpte till sig så var jag närmast bitter och kände att "jaha, nu passar det, men under alla år tillsammans har det tydligen inte passat...".

Var vaksam - det låter som att du bestämt dig, oavsett hans nykterhet eller inte - och det är bra, att du tänker på dig och vad som är viktigt i ditt liv. Att han erbjuder sig att hjälpa till är ju snällt och bra, och kanske menar han det, men min erfarenhet är att det var ett spel, ett sätt att lura mig tillbaka. Jag låter cynisk nu, men mitt ex spelade många fula spel...

Jag vet att det är kämpigt nu, och när/om du flyttar så kommer det att fortsätta vara riktigt kämpigt ett tag till - alla tveksamheter över om du verkligen gjort rätt, ensamhet och osäkerhet, rädsla att inte fixa det på egen hand osv, men ge inte upp!!! Gör saker för dig själv, stora eller små - köp blommor och ställ synligt på bordet, unna dig ett härligt bad, ät god choklad, bjud in vänner, gör allt du kan, vill och orkar...
Fortfarande idag har jag inte återhämtat mig helt och hållet, men jag uppskattar saker varje dag: att jag kan säga och göra vad jag vill utan att exet kommenterar/dömer/bedömer, jag kan prata med vem jag vill utan att bli beskylld för saker, att jag kan träffa vem jag vill, komma hem när jag vill, prata i telefonen hur länge jag vill, gå på fest och aktiviteter när jag vill - allt utan att få skäll, hot och elaka kommentarer. Jag försöker fokusera på det när det känns jobbigt...
Kram

I morgon börjar dokumentärserien Djälvulsdansen på SVT1 som handlar om medberoende. För mer info se http://www.svt.se/djavulsdansen/

Jag vill ha en jättelång, du kommer att vara sysselsatt till våren!
:)
Trevligt att läsa om hur du tänker om mötet. Prestationsångest är kontraproduktivt men revanschlusta ger utrymme för gammal hederlig jävlar anamma.

Det var länge sen jag skrev här. Önskar jag kunde skriva att jag blivit nykterist. Nej det har jag inte. Året har varit jobbigt inombords, vissa stunder har gått bättre andra perioder har jag fastnat i flaskan. Jag kan inte sluta när jag börjar helt enkelt. Har nu en bättre period och tränar som en tok, det känns bra för mig. Jag funderar mycket hur jag ska övervinna mina demoner och sluta dricka alkohol. Känns som jag försökt allt och hatet och frustrationen bara gror i mig. Och det sliter på min kropp både fysiskt o psykiskt. Sömn besvären driver mig till vansinne. Jag orkar verkligen inte längre. När helgen kommer och demonerna kryper sig på, så vet jag hur jag ska försöka styra bort de. Och ibland fattar jag inte hur i helvete jag kan bli lurad i skiten.hatar när jag börjar bete mig som ett jävla barn för min fru, inget duger allt är skit ändå vet jag inuti att det bara är alkohol demonerna som försöker tränga sig på. Det är helt jävla sjukt hur man kan manipulerad av sin hjärna gång på gång. Rädslan för om jag slutar dricka, kommer jag föralltid vara bitter och känna mig utanför ellet ohel på nått sätt? Det kommer inte hålla i längden det här livet för mig med alkohol. När jag känner mig stark är jag fokuserad och glad, inget är så härligt som nykterhets rushen man får ibland och allt känns så jävla underbart. Vill ibland bara gå ut inför mina vänner på nätet att jag inte vill dricka längre, men det gör jag inte. Jag skäms. -jaha han är alltså alkoholist!? Ja va fan jag är ju de.. är det en sjukdom? Är jag bara svag? Varför i helvete kan man inte minnas/känna den fruktansvärda känslan dagenefter när suget kommer. Ibland är jag inte ens så sugen bara ett gammalt mönster. Helvetet så tragiskt jag är. Hatar att vara så jävla jagad av detta. ska det vara så jävla svårt att inte dricka gift. Jag vill inte hata, skamsen, skulden, ångesten, rädslan, den paranoida skit man blir nå mer.. hoppas allt går bra för er mina kämpande vänner!

... är jag större i bröstkorgen, yr och syresatt.
Jag tänkte först bara sätta mig ner på golvet och låta mobilen pipa till efter fem minuter men det kändes så stressande och brutalt (avskyr pip) så jag googlade och fann "Mindfulness Guided Meditation - 5 Minutes", http://www.youtube.com/watch?v=dEzbdLn2bJc

Och nu är jag själv i huset. Hemmet. Mitt hem. Där tryggheten ska få utrymme och en rättvis chans att bygga bo.

Min första halsduk är snart färdigvirkad och den blir urtjusig om jag får säga det själv! Jag säger; Winter, bring it on! Ska göra ytterligare en, sen tar jag beställningar ;)