Senaste kommentarerna i forumet

Tack Vickan! Nu är dagen över och jag är helt utmattad. Utan att gå in på närmare detaljer så var de ett stort möte med ett gäng människor (mest göbbar) som tycker saker & ting och som gärna klampar in på mitt område. Det vet ju alltid hur man ska göra saker och ting bäst. Stundtals var det jobbigt för jag är fortfarande så pass grön i min yrkesroll att jag tar kritiken personlig och framför allt så tror jag att all kritik är rätt.Jag tror dock att min chef har min rygg och det känns ändå viktigast. Men det kommer det bli dags för mig att bevisa mig i höst. Jag ska försöka omvandla detta till revanschlusta istället för prestationsångest. I höst ska jag äga. Och vara nykter.

... väl aldrig varit någon stor förespråkare av det symboliska. Tyckt det mest varit snömos. Därför är det så härligt att märka att man inte är gjuten i sten, att man kan revidera gamla uppfattningar och i det stilla notera att föränderligheten verkligen är den enda sanna konstanten i detta liv.

Råkade ramla in här i din tråd och kan inte låta bli att kommentera det du skriver om att barnen kommer i kläm. Tänk tvärtom! Du har tagit dem ur klämman nu, du gör det som är bra för dig och barnen, du sätter er välfärd i första hand. Ni kan inte hjälpa honom, ni måste ta hand om er själva och se till att ni mår bra, det är det enda rätta!

När jag var 6-7 år sa jag till min mamma: "snälla mamma kan vi inte flytta ifrån pappa?". Min far var alkoholist och jag mådde så dåligt av den här stämningen som ofta är runt den som dricker, det är precis som om hela livet kretsar kring den personen: "har han druckit?", "hur mycket, vilket humör är han på?" osv osv. All energi går åt till missbrukaren och att försöka upprätthålla ett "normalt" liv kring denne. Jag tror att då först, när jag sa så till min mamma, så insåg hon hur medberoende hon var och att hon måste förändra något - för vår skull!

Min farmor var rent ut sagt skitarg på oss som lämnade pappa, det var vårt fel att han drack. Detta lät hon mig också veta som litet barn. Varken pappa eller hans familj ville inse att han måste förändra sig själv, det måste finnas en vilja till förändring. Den viljan kom tyvärr aldrig och jag fick alkoholismen i arv. Men, jag fick en bra uppväxt, det hade jag aldrig fått om vi bott kvar hos honom.

Det är faktiskt ett stort steg att byta tråd/plats! Så kändes det för min del i alla fall. Gratulerar! :-)

Har tråkigt på jobbet och ramlar in på forum. Självklart vill jag lämna en kram till dig när jag ändå är här! Kunde tyvärr inte gå på konventet och inser nu att jag ju såklart skulle tipsat dig om ett konvent som jag själv var med och anordnade här i stan för några veckor sedan - att jag inte tänkte på det!! Nåväl, kanske ses vi senare i höst, det kommer ju fler tillfällen. Det vore fint att träffa dig IRL :-)

Kram till dig & gubben, hoppas ni har harmoniska dagar tillsammans.

...och det låter som om du följer i din fars fotspår vare sig du vill det eller inte - du är redan där, ser du inte det?

Det finns hjälp att få, kontakta sjukvården som Jan skrev, eller gå på ett AA-möte. Du är inte ensam! Att du mår dåligt och tänker på vad andra tänker om dig är en del av sjukdomen - den får dig dessutom att dricka mer för att komma bort från skammen.

Du kommer att bli glad och må bra! Jag önskade mig själv dit för ett par år sedan, kunde sagt det själv - jag vill ju bara vara glad och må bra!!! Idag är jag där. Priset jag fått betala är att jag inte dricker alkohol längre. Det är det värt!

Det finns ingenting som säger att man måste dricka ofta för att ha sjukdomen alkoholism. Just den här kontrollförlusten som ni beskriver, att man dricker mer än man vill eller än vad man bestämde från början, är ett av symptomen på sjukdomen.

Lösningen är enkel: drick inte det första glaset! Om man som ni inte dricker så ofta är det kanske inget problem att låta bli helt?

Vad gäller det sociala så är min erfarenhet den att endast de människor som själva har lite problem med alkohol bryr sig om ifall andra dricker eller inte. De flesta människor bryr sig inte! Faktiskt! Antingen är man fullt upptagen med att själv få mer i glaset eller så struntar man helt i vad du dricker eller inte dricker. Det är min erfarenhet i alla fall. Frågar någon så säger jag "nej tack" - räcker förvånansvärt ofta! Om någon undrar mer säger jag att jag mår bra av att inte dricka alkohol. Det är ingen som ifrågasätter det.

Det är faktiskt bara en dryck, för väldigt många människor är det bara en dryck bland alla andra - man måste inte dricka alkohol. Sedan håller jag med om att alkoholen har en väldigt stor plats i vårt samhälle, den finns överallt och skall serveras i tid och otid. Alkohol är normen på något sätt. Men, det har, i alla fall för mig, inte varit något problem att kliva utanför den normen! Lycka till!

att jag tar hand om dig & M, men jag hoppas att ni aldrig blir dementa så att jag får ta del av era nyktra hjärnor lääänge till <3

Tack.

<3

Tack.

Kram Ebba

Det, Villmåbra, låter bra. Det tar bara lite längre tid för vissa.
;)

.

Den här mörkrädslan är verkligen skitjobbig. Att jag känner mig ensammast i världen nu när Lucas åker iväg är förstås eländigt värre och en nog så bra anledning för min del att duvetvad. Men den är tacklingsbar. Mörkrädslan däremot är irrationell och ohanterbar.
Jag är inte rädd för inbrottstjuvar, mördare eller våldtäktsmän. Just bring them to me, skulle jag då (fast förmodligen inte) tänka och beväpna mig med luftgevär, visselpipor och nyslipade köksknivar.
Jag är rädd för onda andar och demoner.

Jag hade en dröm för några månader sen. Tror iallafall att det var en dröm; den var så oerhört verklig så jag vet faktiskt inte. Jag drömmer att jag plötsligt vaknar i nattdunklet av att en liten tjej med hängande huvud och mörkt axellångt hår bara står där vid min sida av sängen. Jag kastar mig upp, fram och över henne, livrädd är bara förnamnet. Hon gör inget som helst motstånd och vi hamnar i en hög på golvet. Jag ser fortfarande inte hennes ögon, men jag vet att dom är lågande isblå. Jag skriker efter min pappa men han hör inte, kommer inte. Och plötsligt vaknar jag, i nattdunklet, och stirrar panikslaget efter den lilla flickan.
Varje natt sedan dess har jag varit skräckslagen för att se henne stå där igen och otaliga är dom gånger jag hastigt öppnat ögonen för att kolla. Sänglampan har förstås fått vara tänd nätterna igenom. Till slut var jag bara tvungen att möblera om i sovrummet och ställa sängen på motsatta sidan så nu går det bättre. Jag är inte LIKA rädd för att hon ska "dyka upp" igen, men så har vi ju då den här befängda rädslan jag har för hela jädrans den onda after life-dimensionen...

Herregud, jag låter totalt obotbar.
:(

Jag har precis bytt forumställe, tryggt assisterad av kära madame Muränan. Och det gör något med mig, flytten alltså. Mentalt.
Nu minns jag inte längre varför jag hamnade under "Dricker jag för mycket", förmodligen by accident. Men nu..! Nu är jag på precis rätt ställe!

"Förändra sitt drickande". På precis det stället är jag nu.

Kram M
Såg du mitt inlägg om ditt nick i din gamla tråd? Skrattade också när jag löste Fenix? Inlägg. :-D

Stor bamse och blåbärskram!

... att enligt Ebba är jag en "uppenbart smart individ (nykter)" - flinar mycket självbelåtet nu as I write - så jag kan ärligt säga att jag förstår precis vad du menar. Det är ju så lätt att romantisera och idealisera och för min del är problemet också att jag efter några dagars nykterhet totalt "glömmer bort" hur uselt jag mår efteråt. Just den biten vet jag ännu inte hur jag ska angripa, men genom att bara läsa mina fylleinlägg har jag skaffat mig en rätt så effektiv erotikdödare till det förstnämnda. Nu ser jag ju klart och tydligt vad som händer. Enda skillnaden är att fredagsfyllan annars hade övergått i lördags- och rent av söndagsfylla...

Förresten, noterar du från vilket forum jag svarar dig? (ler tacksamt)
:)

Just ja. Jag som just flyttat min tråd (eller egentligen startat en ny) kan stoltsera med lite nyvunnen kunskap. Gå in på din egen tråd och klicka på den grå redigera-knappen. Scrolla ner och välj i rullistan var du vill att tråden ska publiceras. Ta-da!

Kära Brakfylld,

måste bara kommentera när du skrev på fyllan om fyllan. Det var faktiskt riktigt lärorikt för mig och jag vill tacka dig för det. Dock inte uppmuntra till fortsättning ;-) Det visade så bra hur det gärna blir. Först, åh sköna aaaaaah... Då var det lite jobbigt att läsa. Men sedan ser man direkt när det blir för mycket och då minns man. Just ja. Det är ju så här som det gärna blir.

Så ja... tack - om du förstår hur jag menar?

Kram till dig

Vi har varit borta över helgen. Bott tillsammans med vänner där speciellt mannen, liksom min, mer än gärna tar sig ett glas. En fantastisk fin skärgårdsmiljö där restaurangerna låg tätt vid vattnet och det fantastiska vädret lockade till många stopp vid uteserveringar. Jag hade berättat om mitt beslut att inte dricka alkohol, ha en vit period, vilket mottogs med en viss förvåning och en undran om varför och hur lång den perioden skulle vara. Försöker förklara att jag helt enkelt tröttnat på att dricka för att orka leva det liv jag lever.Jag vill se på mitt liv med nyktra ögon, ta reda på vad jag vill med det nu, ta hand om min kropp. Tre par ögon tittar oförstående, lite roat, på mig. Lite skeptiskt. Ingen vill prata mer om det.
Det svåra var inte att låta bli att dricka. Det svåra var att hantera känslorna. Betrakta de andras ivriga jakt efter den härliga berusningen och när den i mina då nyktra ögon var nådd, bara fortsättta , fortsätta......Särskilt svårt har jag att stå ut med att se min man försvinna bort i dimman. Till slut helt onåbar, inne i sin egen värld sitter han där med ett nöjt leende. Somnar.
Och nästa dag börjar jakten igen.
Jag blir så fruktansvärt irriterad. Jag vet att det är mig själv jag måste jobba med. Folk dricker och det måste jag acceptera. Svårt just nu.

Den fantastiska miljön, jag mår så bra i närheten till havet, gör ändå att jag kan hämta kraft och hålla fast vid mitt beslut.

Lycka till idag!

Härligt att det går så bra hemma. Att ni nu kan prata om allt. Tänk vilken fin framtid ni har tillsammans. Ett a-fritt hem, med djup och äkta närvaro. Låter härligt!

Bamsekram

Skickar en kram till dig Vickan! Glad för att det går fint för dig! Tänk på ditt superwoman-tempo bara...! ;-)

K R A M

Bra kämpat Moa! Nu kan det bara bli bättre och bättre för varje dag som går. Kram

Fenix - det är väl ingen som dömer i AA...? Eller hur? Tänk så här - det är mer skämmigt att INTE ta tag i sina problem.

Kämpa på nu! Kram

Hej vännen,

Så tråkigt att det blivit vin under sommaren. Det gick ju annars väldigt, väldigt bra för dig. Glöm inte det. Det som är fantastiskt är att du har sökt hjälp! Vad glad jag blir för din skull. Verkligen jätteglad. Jag hoppas nu att det går fint på onsdag och du får bra kontakt med någon klok människa där. Ge dig inte förrän du får den hjälp du behöver.

Fortsätt gärna och skriv igen och uppdatera oss gärna om onsdagens besök.

Kram Lexi

En egenreflektion. Jag skriver vin, eftersom det företrädesvis var det jag drack. Om man bara räknat den sprit och den öl jag druckit, så hade jag inte häckat på forumet, om man säger så.

Boxar är en katastrofal uppfinning. Det blir så j-kla enkelt och accepterat att bara hälla upp ett glas vin i tid och otid. Min man och jag insåg tidigt att boxar absolut inte funkade för oss och köpte bara hem det om vi skulle ha buffékalas eller liknande. Men fanns box hemma, så drack vi båda för mycket - varje gång. Inga undantag.