Senaste kommentarerna i forumet

... när man hänger här. Jag kan inte ha alkohol hemma för jag dricker bara upp den. Den står där som en stor, härlig jordgubbstårta; omöjlig att motstå. Och jordgubbstårtan skulle inte ens stå på hallgolvet just nu. Den var avsedd för annat evenemang som ställdes in i sista stund. Så den står på mitt hallgolv, okyld och dan. Och jag vill inte hälla ut den i slasken eftersom jag inte tagit beslutet om att inte dricka. Och i mina öron låter hela resonemanget som att jag är en alkoholist som inte nått min botten än. Rätt skönt att sätta ord på tillståndet.
Det "lustiga" är att jag nu tagit fram glaset och hällt upp (inte druckit, dock, för då skulle jag inte sitta och skriva här) med någon slags resignerad gest. Och jag undrar vad som gör mig resignerad. Det ena är:

"Men, herregud, låt oss få den här jävla fyllan överstökad nångång nu då."

Det andra är:

"Där ser du, LenaNyman, du var alkis trots allt."

Så jag återkommer men inte mer ikväll. Kram.

Jag tycker du har intressanta frågeställningar. Det där med bore-out, jag undrar om det inte drabbar alla oss som slutar med alkoholen i början. Åtminstone jag fyllde kvällarna med att dricka vin, såg fram emot det under dagen, att få komma hem och hälla upp "ett glas". Sen gick man in i dimman. Så det gäller att hitta på ersättning och så småningom gör man det. Sitta vid datorn blir en ersättare ibland, som nu t.ex.

Det där med måttlighet och totalnykterhet kan säkert diskuteras. Innan man blivit beroende och "bara" dricker för mycket går det säkert att vända skutan. Hur vet man vad man är? Ja jag har vetat länge att jag är en missbrukspersonlighet. Det känns i den där önskan att alltid dricka mer. Två glas är aldrig nog. Samma för mej med en godispåse, äter tills den är tom fast jag mår illa. För mej är glaset alltid halvtomt, jag gillade att fylla på, det skulle alltid vara fullt. Jag tror man kan dricka för mycket bra länge utan att bli fast, man känner att det blir för mycket och så drar man ner. De jag anser måste vara nyktra resten av livet är såna som jag. Som druckit mer och mer genom åren, ökat toleransen. Får black outs, ångest, bestämmer sej för att sluta och dricker ännu mer efter några dar. Vi som är beroende kan inte lära oss dricka moderat. I såfall måste vi ha en otrolig koll och självdisciplin hela tiden och då kretsar tankarna fortfarande ständigt kring alkoholen. Att inte dricka för mycket. Ständigt vara på vakt. Och då är det så mycket enklare att bestämma sej för att inte dricka alls. SÅ skönt tycker jag, då kan det aldrig gå över styr igen. Ha det bra!

Ge vinet i ett paket till nån du hatar nu genast. Nej det är för elakt. Häll ut det annars bussar jag hunden på dig. Lugn, jag har inte ens en hund men jag vet att du förstår.

I vasken med det bara. Varför pinar du dig själv med att hänga upp det framför dig?

Läste nyss en artikel som handlade om bore-out. Bore-out är ett tillstånd, som i väldigt mycket liknar burn-out, men där den som drabbas inte har jobbat för mycket, men haft för tråkigt. De som har undersökt tillståndet märkte till sin förvåning att det inte drabbar bara mänskor med enahanda jobb, utan också många "vitkragar" som utför kreativt arbete. Ett speciellt problem med bore-out är att det följer ett stigma med det, den som har burn-out har i alla fall försökt att ge sitt alt, men om man har man bore-out stämplas man lätt som lat.

Usch, så jag kände att det där träffade mig. Både på jobbet och hemma. Och usch så lätt det har varit att dricka för att dölja tristessen. Det blir väl som så många säger: att lämna spriten är bara början, sedan får man lov att ta tag i sitt liv. Inte för att jag har en aning i vilken ända jag skall börja.

Jo, förresten. Jag skall börja med att googla på avslappningsövningar. Dem kan jag ha nytta av i allt det andra, och så är de ett direkt motgift mot alkoholbegär.

Ja, det tar verkligen tid! Och det är bl.a. det som är så bra med forumet. Gå tillbaka och läsa gamla inlägg och faktiskt se att en och annan pollett trillat ner, det kan ju kännas bra då och då, när det känns tröstlöst. När jag slutade med alkoholen för snart ett år sedan så var det också impulsivt, jag hade fått nog en dag helt enkelt. Och min man var verkligen inte med i tankegången just då, med att jag faktiskt menade allvar och att det skulle vara på allvar en längre tid. Jag minns att vi stod i köket och pratade och han undrade lite försiktigt, när jag hållit uppe någon vecka hur länge jag tänkte... en månad, fram till jul? Jag vet att jag grät och sa att jag har ingen aning, bara att jag kan inte ha det som det varit och att uppehållet måste vara länge. Typ minst ett halvår... men att jag inte ville tänka i några tidsperspektiv eftersom det då känns meningslöst att hålla uppe alls - om jag ändå ska dricka på fredag så kvittar det om jag dricker på torsdag. Det var ju så det blivit alla andra gånger jag slutat. Nu har det snart gått ett år och jag har inga planer på att börja dricka. Däremot tänker jag inte "aldrig mer". Jag tänker inte så om... läsk, jag dricker nästan aldrig läsk, men jag har inte fattat något beslut om att jag aldrig ska dricka läsk mer. Jag gillar inte sushi, men jag har inte fattat något beslut om att aldrig äta sushi. Jag har heller inte fattat beslut om att jag aldrig ska prova några droger eller röka. Jag VILL däremot inte prova några droger eller börja röka (eller dricka alkohol). Jag vet inte heller om jag kommer att dricka kaffe resten av livet, eller äta kött, eller bo i stan eller i Sverige, eller vad vet jag överhuvudtaget om vad jag vill eller kan eller gör om 5, 10 eller 15 år. Däremot är jag livrädd för att om jag skulle börja dricka ett glas vin då och då, skulle trilla tillbaka fortare än kvickt till gamla vanor och att behöva göra den här resan en gång till. Därför känns det inte alls lockande att prova och riskera detta.

Ja, det var ett långt inlägg i din tråd, Akvariet, hoppas att det är ok... Känner med både dig och din hustru och hoppas att hon kommer ifatt dig tankemässigt när det gäller alkoholen.
/m

... det är att inte ha mer, ibland, att sätta emot sitt sug. Jag har alltid varit en quick fix-are. Livet ska vara lätt att leva, ah, ha-ha, ha... :/

När jag vill ha något så ... ja, det heter väl dålig impulskontroll, kanske, det här på studs-beteendet. Och nu har jag börjat snegla på det här rosévinet. För goddammit, vad duktig jag har varit idag! Och jag blir så fascinerad av mig själv. Inte går jag omkring och mår dåligt just nu, ingen ångest, ingenting. Men det är ju fredag, goddammit! Och än är jag inte sugen på allvar. Jag iakttar mitt eget resonemang och blir närapå full i skratt över att jag frivilligt kan tänka mig att styra över på andra sidan när jag så många gånger förr fått det bevisat för mig att det är mycket bättre att hålla sig kvar på den ena sidan. Man är inte speciellt smart då. Det finns inte tillstymmelse till sensmoral, att lära sig av sina misstag. Hur kan detta komma sig, undrar jag för mig själv, och där går jag bet. Är det för att jag är alkis? Eller bara totalt ologisk? Eller inte mer rädd om mig än så? Är det ens intressant varför?

"Jo, förstår du, LenaNyman, när du häller upp den där rosén så vaknar du och mår skit på söndag."
"Va? Är det sant?! Nej, det kan inte stämma! Måste testa." (Testa igen.)

Men än är jag här på forumet. Spikans nykter. Och glad över alla människor som är dess förutsättning. Tack!

Precis, man kan inte tänka rätt.
Det är därför jag och andra som ser vad som är rätt försöker tänja åt dig just nu genom att skriva och säga det vi gör.
Om ett halvår - ett år - två år och tiden har fått gå DÅ kommer det sjunka in att du gjorde rätt.
Allt blir inte bra från en dag till en annan. När du väl har lämnat börjar arbetet med att bygga upp dig igen, Du kommer få tid att tänka på annat, sånt du nu inte har tid att tänka på för att detta upptar alla dina tankar och tar din kraft.
Snällt av honom att erbjuda sig att hjälpa till. NEJ det är ett spel och en taktik han kör för att du ska få dåligt samvete och tänka "men han har ju så goda sidor". Han är skraj nu och kommer testa många olika taktiker för att du ska vackla, ifrågasätta dig själv, få dåligt samvete och ändra dig. Var medveten om det. Och din dotter som vill flytta, kan inte det vara bara för att hon inte står ut med din och Hans situation/relation? Det blir svårare ekonomiskt MEN man har ändå inte ett bra liv om man inte kan slappna av och le genuina leenden. Åh Izzy, använd dina inre osynliga krafter nu och välj RÄTT trots att det då och då känns otäckt och fel att ta det steget. Du är nog helt utmattad, rädd och förvirrad nu - det var jag.

kram ebba

Ja, Muränan. Det där med att skjuta upp gör jag. Fast inte tillräckligt länge för att det ska bli dags att gå och lägga sig utan vin, suck. Jag får träna mer på att skjuta upp och distrahera mig.

Belinda: ja, jag börjar bli väldigt trött på detta tjatiga vindrickandet (både drickandet och förhandlingarna med mig själv). Tack för tipset om att säga till på skarpen!!!

Och Stingo: tror på det med regelbundna vanor med mat och sömn. Fast det har jag redan... Jag kanske borde testa ditt chilitrick. ;)

En kvart till....och sen en till...

Tänk att man jan få så mycket konstiga tankar i huvudet! Det du beskriver att din man hotar att komma med yxa o man ändå tvekar att polisanmäla honom! Man kan inte tänka friska tankar när det gäller sig själv. Min kontakt på familjerådgivningen frågade mig vad jag skulle råda en kompis som var i samma situation.
Då blir ju svaret så självklart, men man kan inte tänka lika när man är i det.
Jag försöker tänka att jag gör rätt som tänker lämna honom och ibland känns det så men sen börjar jag tänka att jag är en egoist som tänker på mig själv i första hand. Jag har ju nästan lovat min dotter att jag ska försöka ordna boende åt henne där hon går i skola men nu vet jag inte alls hur våran ekonomi kommer se ut. Hon vill inte alls bo kvar här o skulle säkert må bättre av att bo själv.
Tänker då att det är bättre att hon får flytta och må bättre än att jag flyttar. Jag får väl stå ut ett tag till, vet ju ändå inte av något annat än det här. Känner mig så villrådig!!
I går träffade jag inte min sambo någonting men han skickade ett sms där han erbjöd sig att hjälpa mig med flytten o banken mm om jag ville. Blev väldigt förvånad att han ändrat sig så!
Men är väldigt rädd att han snart ska ändra sig och bli spydig o dum villket han alltid blir när han dricker.
Aeromagnus du har säkert rätt i att han reagerar på det här sättet för att han inte har makten över mig längre. Det är första gången på över 20 år som jag har hört honom gråta! Förut har han bara visat sina känslor genom ilska. Åh om jag kunde fatta rätt beslut!!
Kramar till er!!

... i en lång, lång tråd. Och där kommenterar Adde på följande sätt: "Inuti varje alkis finns en mycket rädd och vilsen liten, pytteliten, människa som inte vet att handskas med det som händer." Orden tog sig in som skälvande cymbaler, rätt in. För visst är det därför jag är där jag är nu. Den här rädslan jag försökt maskera i den här människan jag inte velat vara; den tvåstegsraketen har jag försökt komma tillrätta med genom alkohol. Det går så mycket lättare att vara modig och med sig själv då. För just det ögonblicket.
Som jag tidigare ville skämta till det: "Jag har inte problem med alkohol, jag har problem utan."
Och nu, go'vänner, har jag problem både med och utan den. Och det är inte roligt längre.

Bara en sån enkel sak som att jämföra min egen reaktion på dom svar jag fått i min tråd när jag läst dom påverkad (då) och ickepåverkad (nu) säger mig mycket om hur min hjärna ballar ur när jag super. Den misstänksamhet jag kände då, den här mendraduåthelvete, fientligheten. Och nu den tacksamhet jag känner inom mig över detta forum. Ojojoj...

Jag är mycket orutinerad inom det här gebitet att skaffa sig och vidmakthålla rutiner. Mina föräldrar hade inga heller. Och jag känner så starkt att det är vad jag behöver och vill lägga fokus på. Att vidmakthålla rutiner innebär motstånd (men faan, måste jag nu igen..!) vilket får en outmejslad gråsten som jag att utvecklas en smula. Och att falla tillbaka på rutiner när livet stormar är en trygghet. Alltså: mer rutiner till det orutinerade folket!

Tack, Ebba! Hoppas din förkylning är i avtågande. Sätter lite försynt en kvast färgstarka tulpaner i en vas nära dig. :)

En annan sak som slår mig är hur jag känner att jag skriver lite "von oben", lite kontrollerat sådär, fastän det alls inte matchar innanmätet. Någon annan som känner igen sig? Eller så kanske det bara handlar om att hitta sin egen röst i ett nytt forum.

Fredagshälsningar till er alla från en nykter LenaNyman som seriöst funderar på att inte alls öppna den där rosédunken jag har hemma när aftonen kommer. Man mår ju så himla bra utan!

Ja, det är inte lätt och jag är villrådig. En sak som jag inser när jag läser om dina och andras erfarenheter är att det tar tid. Vi har också pratat om vår alkoholkonsumtion under många år: satt upp olika regler för drickande och inte drickande. Och när jag, efter att misslyckats att hålla mig till uppsatta regler om att bara dricka si eller så mycket på vissa dagar etc, verkligen tröttnat på att misslyckas att minska/sluta, bara bestämmer (mycket spontant) att nu dricker jag inte på ett tag (och inte börjar igen efter ett par dagar) så slår det ner som en mindre bomb hos oss. När beslutet nu, senare, mer lutar åt "aldrig mer", jag kommer inte att kunna dricka normalt, så famlar jag. "Aldrig mer" har jag inte pratat med min fru om, men vet att jag måste göra någon gång, men jag tycker det är otroligt jobbigt. Det kryper i kroppen bara att skriva "aldrig mer". Det är mycket mer befriande med en dag i taget - 44 dagar idag :) - och skjuta "aldrig mer" framför mig.

Och någonstans inser jag att det bara att chilla och ta en dag i taget (44 dagar är trots allt inte så lång tid, även om det känns om en evighet) och få varje dag att fungera så bra som möjligt, för mig, för min fru, för vår relation och för allt som "hänger ihop med oss" (barn, hus, kombi, husdjur, jobb)

Ha en härligt helg.

Stora delar av min tankekraft går till att resonera om hur det eventuellt kommer att bli efter att månaden är slut. Jag har dock gjort det ytterligare lite enklare för mig och det är att efter att min månad är slut så kommer jag, hur jag än väljer att göra med alkoholen i övrigt, att ha absolut nolltolerans med alkohol om jag jobbar dagen efter. Mitt arbete och prestationer får aldrig igen påverkas av att jag varit onykter. Det har jag sagt till mig förut och fallit, men det är jag å andra sidan övertygad om att jag måste klara av. Trots att noll alkohol för all evighet fortfarande känns något svindlande i min värld så kan jag absolut leva med och försvara att jag inte dricker om jag ska upp dagen efter. Det är de små löftena som ger mig hopp om att jag ska våga klara den stora uppgiften.

Idag är det fredag och jag har funderat på vad jag ska göra. Kanske virka klart min halsduk? Titta på skräp-tv? Eller åka söderut och fira en av mina bästa vänners födelsedag. Och vet ni vad, jag tror nog att jag ska åka ner och överraska henne. De ska ha en överraskningsmiddag och hon förväntar sig inte att jag kommer i och med att det är 60 mil som skiljer oss åt. Men jag har energi, så jag kan lika gärna jobba vidare på tåget och dessutom bokar jag ett sjukt tidigt tåg imorgon bitti (jag ska springa ett lopp i sthlm imorgon) vilket jag kan eftersom jag inte kommer dricka något (wooohooo!!). Tänk hade jag varit ute igår så hade jag antagligen varit seg idag och gjort allt för att slippa jobba, skitit i att åka och överraska min fina vän som fyller jämt samt haft ångest. Idag lever jag fullt ut.

framkommer inte detta mer i nyhetsrapporteringen ??

http://www.mynewsdesk.com/se/umea_universitet/pressreleases/vanligt-med…

Uh! Hatar också tandläkaren i varje form. Har lagat en gång endast och har riktigt bra tänder, men jag HATAR det. Ligger med kramp i benen och svettiga handflator. Tycker allt gör ont i munnen. Men kära du - om du inte gillar tanten - BYT. Det finns många, många fler!!!

Lycka till - du kommer klara dig fint den här gången!

Kram

Det var kloka kommentarer (som vanligt) m-m. Önskar er båda en fin helg!

God morgon I,

Hur går det för dig?

Jag önskar dig en fin fredag!

Hur går det för dig Fenixen? Önskar dig en fin fredag!

Grattis till 7 veckor underbart tycker jag. Och vilken fest du varit på, starkt jobbat. Det blir ju lättare med tiden. Jag har ju gått till det vidare livet och det känns mycket bra.
Fin fredag till dig
Konstnären

och dag 20 idag.
Veckan har gått ganska bra hittils. Fort framför allt. Förstår inte att det är helg nu igen.
Men känner att små "planeringstankar" börjar dyka upp nu igen redan på morgonen. Eller kanske redan i går kväll.
Så kände att jag var tvungen att skriva ner det här nu för att motarbeta dem.
Har annars inte haft energi att skriva så mycket utan mest bara lunkat på i vardagen..
Ansträngande att sätta ord på allt kanske. Alla trista små vardags-måsten kan jag tycka är svåra att hitta orken till. Men trots allt är de ju mycket snabbare undanstökade utan A än med :)

Härligt Tjalle!

Vad roligt att det går så bra för dig! Det glädjer mig verkligen!

Stor kram till dig

Hur jobbigt det än är - prata med din man. Visa att du inte vill detta längre och att du behöver hjälp. Annars kommer det bara bli smygdrickande, ångest och dåligt samvete i en ond spiral. Tänk istället - vad har du att förlora på att inte prata med honom? Ganska mycket... MEN jag förstår också att det är skitjobbigt. Been there done that.

När det gäller helgen - AVBOKA. Du är inte i skick för att utsättas för alkohol, frågor, undrande vänner. Inte på långa vägar. Om mannen tjurar över det, så får han göra det. Du måste vara rädd om dig själv nu.

Du kan faktiskt också kontakta typ vårdcentral, alkoholmottagning, för att få hjälp. Du har allt att vinna.

Tänker på dig Moa. Skickar styrkekramar

Hej lilla fågeln och välkommen hit! Tack för din fina hälsning i min tråd! Blev alldeles rörd, och som Ebba skrev, fick tårar i ögonen.

Vad bra att du har tagit dig mod och börjat skriva här. Tror att det för många blir det första, riktiga steget att verkligen ta tag i sina problem. Tror att det finns både för- och nackdelar med "tidsgräns" på en månad. Fördelen är att det blir hanterbart och att man kan orka ta sig fram i den tuffa början. Nackdelen är om man går och tänker att om en månad så får jag dricka igen. Har skrivit en till med Incognito 66 om det där med tidsgränser. MEN det är egentligen inget du ska tänka på nu i början. Nu handlar det om att ta en dag, en timma och ibland en minut i taget.

Du skriver också om din resa. Jag hade en två-veckors-solsemester inbokad och var helt livrädd för det. Tänkte nog också att jag kanske kunde dricka två veckor och sedan fortsätta hemma. Det kan jag redan nu säga - går inte bra. Men, min resa gick bra och jag var nykter. Vad jag vill säga är att du behöver inte tänka så mycket på den än, utan ta nu en dag i taget.

Vill i alla fall önska dig välkommen hit. Det är en investering i ditt liv och dig själv. Att ge f-n i drickan är det bästa jag gjort! Som jag skrivit tidigare: det är inte enkelt, men det är värt det.

Bamsekram

Lite fler tankar i ämnet...förstår precis vad du menar med mer fokus på matcherna. Jag och min man kollar mycket på SHL-hockey på tv. Innan var det ett skäl att hälla upp vin eller öl, det hör ju till. Numera är det ingen alkohol till, och matcherna är mycket lättare att följa... Även gamla filmer kan framstå som nya numera eftersom sist man tittade på dem var efter tre glas vin - tv-tablån blir helt plötsligt mycket mer intressant :-)

Angående dina bekymmer - pratar ni ngt om det? Vad är din frus reaktion på att du faktiskt gjort slag i saken och håller uppe med drickandet? Har hon egna funderingar? Jag och min man började prata om för ett par tre år sedan om att det var för mycket alkohol för vår del. Han drog ner på sitt drickande markant, direkt, medan jag fortsatte. Köpte hem, försåg både honom och mig, hällde upp och fyllde på glasen. Han drack ett glas, eller sa nej ibland, men sa aldrig något till mig, eller ställde krav. Tror inte att han ville se... Poängen jag skulle komma till var väl att även om han inte sa något så blev mitt eget beteende så tydligt när han minskade sitt drickande och mina skuld- och skamkänslor ökade med typ 500%. Det är svårt att råda dig, men jag tycker nog ändå att du behöver ställa någon form av krav på henne. Vänd på det och fråga hur hon upplever situationen. Är hon nöjd?
Ja, det är svårt när man går vidare och utvecklas i olika takt i en relation.
Hoppas att det löser sig för dig/er!
/m

Det glädjer mig att ni kommer vidare där hemma. :-)

Ha en rikigt fin fredag! Glada & nyktra är vi!