Senaste kommentarerna i forumet

Tack! Du är givetvis inte mindre värd! Hoppas du kan känna dig lite mer glad och positiv snart! Jag gör inte vågen över mitt liv heller just nu...Men det känns ok.

Ska inte vara med exet i jul. Har inte bestämt att träffas framöver överhuvudtaget. Men det blir säkert att vi ses något under helgerna. Ikväll är jag ensam men det är ok, tror jag. Ska tänka på dig och andra som har det svårt. Inte så att jag mår dåligt av det utan att vi kan hjälpa varandra att känna oss starkare. God jul och kram!

Vill bara snabbt ge min syn på det här med måttlighetsdrickande eller nolltolerans. Jag har själv rört mig hit eller dit i frågan på detta forum. Just nu tänker jag så här: jag har inte druckit sedan 6 augusti och eftersom jag mår så bra av det har jag just inga planer på att riskera detta genom att börja dricka igen. Jag tycker också valet i vardagen är lätt, jag behöver inte förhandla med mig själv om jag ska ta inget, ett eller två glas vin. Och för mig finns en befrielse i det. Men att säga att jag aldrig mer kommer att dricka, det gör jag inte. Jag skulle nog helst vilja, som så många andra här, att det här inte var en fråga för mig, att det bara "fungerar" och jag inte behöver kämpa med det.
Men oavsett vad jag har för åsikt så är styrkan med detta forum att jag har en möjlighet att möta och diskutera dessa frågor med andra som har andra åsikter, ambitioner och perspektiv än jag själv. Och att alla vi som är här är här på det sättet vi vill vara, skriver ofta eller sällan, eller bara läser. Så Stingo, lycka till med ditt glas rödvin idag. Jag hoppas du får en bra julafton och att det smakar gott. Själv håller jag mig till NA.öl

Jag känner igen mig i mycket som du skriver. Innan jag för något år sedan på allvar började umgås med det här forumet och gjorde mina första "riktiga" försök att dra ner/sluta så skulle det aldrig falla mig in att gå på krogen utan att dricka, eller att äta en bättre middag utan att dricka, eller att fira något utan att dricka, eller att X (fyll i det som passar: skratta, gråta, umgås, deppa, älska....) utan att dricka.
I min tråd skriver du att du beundrar min styrka att inte dricka trots att min fru gör det. Nu tror jag att det delvis är i från min fru jag får styrkan, när hon druckit beter hon sig (ibland) på ett sätt som jag absolut inte vill själv. Och det stärker mig i min övertygelse om att inte börja igen. För att vår relation ska fungera just nu, så måste vi respektera varandra och varandras val. Jag kan inte försöka tvinga på henne mina val och hon kan inte tvinga på mig hennes. Visst pratar vi om det, visst blir vi osams ibland och visst ger jag uttryck för en grundmurad uppfattning om att jag inte tycker om det hon gör. Och visst har jag, här t. ex., givit uttryck för mild (eller kanske inte så mild) panik för att jag tror att vår relation ska gå åt skogen. Men nu är grundinställningen viktig för mig, är vi inte toleranta mot hur andra väljer att leva sina liv, så är det svårt att kräva motsvarande tillbaka.

Ditt långa inlägg får mig att tänka på något som jag tror är viktigt och som jag själv försöker tänka på när jag blir deppig. Jag blir ganska ofta nedstämd för att jag tycker att jag har gjort så mycket dåliga saker i mitt liv (en del, men långt ifrån allt har med alkohol att göra). Som jag ser det fyller detta reflekterande (=deppande) en funktion, eftersom man måste inse vad man har gjort mot andra, och många av oss gör inte det i vardagen (där är alkohol en stor bov). Men det är också viktigt att acceptera och gå vidare. Det enda jag egentligen kan påverka är ju vad jag gör nu idag och i framtiden, och om jag är upptagen med vad jag gjort tidigare, och tycker mig misslyckats med, så är risken att jag inte riktigt orkar fokusera och göra det bästa av min tillvara här och nu och planera för den bästa möjliga framtiden. Det är när jag gräver ner sig i det förflutna som jag glömmer att hålla garden uppe mot alkoholen. Det är då allt blir meningslöst, när all maktlöshet kommer över en. Och det är inte konstigt för det kan vi inte göra något åt.

Ha en bra jul, Hertan
Kram
/A

......jag finns också här för dig <3

God Jul.....tack.
Försöker vara glad för alla som sänder glada hälsningar ......men när jag tänker på alla som har det svårt inklusive mig , så blir jag inte så glad .
Människan är en konstigt en .
Julgranen är på plats och den barrar redan , julklapparna ligger där , prinskorvarna har jag ätit upp ( nästan ).Allt är på nåt sätt perfekt här hemma , men mitt hjärta är sönderriven och jag känner mig mindre värd just nu. Lite , lite till och det känns att allt blir bättre.
Julen handlar väl om att förlåta ?
Jag ska förlåta för att vara hel igen .
God Jul till dig och hoppas att dina egna tankar är positiva och du och ditt ex har det bra tillsammans .
Kram

God Jul alla forum-vänner. Själv firar jag en vit jul i dubbel bemärkelse, då vi befinner oss i fällen under julen. Härligt med skidåkning.
/Akvariet

Tack för ditt inlägg. Jag blir glad av att läsa att mina erfarenheter och det jag skriver här kan vara till nytta. Jag skriver ett längre inlägg i din tråd.

Har haft uppesittarkväll med min yngsta dotter med chokladask och Cola :) Önskar alla en god jul!

Hejsan, Till börja med vill jag skriva att jag beklagar verkligen att det gått som det gått för dig. Jag vet exat hur det känns har själv gått igenom likadan problem som du. Och jag vet det är inte lätt att hantera problemet speciellt när man älskar personen. Livet suger verkligen.
Jag och min man var tillsammans 4 år och 2 år som gifta blev gravid men han tvingade mig att göra abort blev hotad och han sa att han lämnar mig om jag inte gör abort, så jag tog beslutet och lyssnade på honom ville inte bli lämnad för han var allt för mig. 24/12-2012 gjorde abort så imorn är det 2 år sedan, 2 år sedan jag gjorde mitt livs största misstag och det förlåter jag honom aldrig. 3 v senare lämnade han mig. I början skickade han sms frågade hur jag hade det men nu har jag inte hört nått från honom. och jag saknar honom varje minut. Jag lider just nu av totalt krossat hjärta och sårad själ. jag har aldrig mått så här dåligt. jag trodde jag skulle klara av det och bara gå vidare träffa en ny kille och vara lycklig men nej tyvärr det är inte så jävla lätt. jag älskar honom och saknar honom hela jävla fucking minut. Jag finns här om du vill prata. det känns som vi har nått gemensamt. ta hand om dig och dina barn. Kram......

Tack meredith för dina snälla ord. Du har nog rätt i en sak. Jag vet inte alls vad jag ska säga när folk trugar... " det var så att en tisdag natt när jag blev bortrövad av hemska pirater"... nä, usch. Det är därför jag mår dåligt. Jag vet att ALLA runt bordet kommer höra mig säga "nej, tack". Och sen kommer tjatandet!! Angående dieten EFTER så säger jag bara.. ingen quick fix kan lösa viktproblem. Man är inte byggd för att svälta. Jag har gått ner 7,5 kg sen mitt första inlägg. Men jag har inte svalt mig på konstiga dieter. Man kan inte leva på minimala svältdieter, det gör folk typ 1 vecka eller nån fler. Hellre en långsiktig plan än som mig, på kort tid. Orsaken är jag ändå gör detta är för att jag redan har kunskaper inom detta och förstår kroppens alla processer. Men jag hoppas du gör ett första steg för viktnedgång!

Hejsan, Till börja med vill jag skriva att jag beklagar verkligen att det gått som det gått för dig. Jag vet exat hur det känns har själv gått igenom likadan problem som du. Och jag vet det är inte lätt att hantera problemet speciellt när man älskar personen. Livet suger verkligen.
Jag och min man var tillsammans 4 år och 2 år som gifta blev gravid men han tvingade mig att göra abort blev hotad och han sa att han lämnar mig om jag inte gör abort, så jag tog beslutet och lyssnade på honom ville inte bli lämnad för han var allt för mig. 24/12-2012 gjorde abort så imorn är det 2 år sedan, 2 år sedan jag gjorde mitt livs största misstag och det förlåter jag honom aldrig. 3 v senare lämnade han mig. I början skickade han sms frågade hur jag hade det men nu har jag inte hört nått från honom. och jag saknar honom varje minut. Jag lider just nu av totalt krossat hjärta och sårad själ. jag har aldrig mått så här dåligt. jag trodde jag skulle klara av det och bara gå vidare träffa en ny kille och vara lycklig men nej tyvärr det är inte så jävla lätt. jag älskar honom och saknar honom hela jävla fucking minut. Jag finns här om du vill prata. det känns som vi har nått gemensamt. ta hand om dig och dina barn. Kram......

Godkväll på er mina forumvänner. Här sitter jag framför datorn dan före dan och är relativt pigg och dessutom helt nykter. Det har nog inte hänt så många jular. Idag har jag tillbringat en hel del tid i köket. Jag har alltid varit intresserad av mat och har ansvaret för, åtminstone en del, av julmaten. Intresset för mat har varit lite "dubbelt". Det är roligt att stå i köket men det har också varit en förevändning att kunna ta sig några glas efter varje uträttat moment. Detta har gjort att mina matlagningssessioner tenderat att bli mycket långa och med blandat resultat. Ibland när middagen äntligen har blivit klar har undertecknad varit så pass bladig att jag inte varit till mycket sällskap vid middagsbordet.

Idag, dock, var matlagningen snabb och effektiv och resultatet rätt så OK. Det blev liksom inga överraskningar som tappade fat i golvet, etc.

Jag känner mig komfortabel med att fira jul och nyår nykter. Jag försöker ta en sak i taget och sedan får jag ta itu med 2015. Jag stressar så lätt upp mig om jag tar in för mycket. Jag märker tex att jag kan bli lite stressad av att räkna nykterhet i dagar. Jag har förvisso inte mer än 9-10 dagars nykterhet sedan sista glaset men jag försöker ändå ta till mig att jag under 2014 haft en hel del nyktra perioder, inte minst de dryga tre månaderna i höstas. Jag känner att jag omedvetet dras in i ett slags tänk där det blir en tävling (min tolkning) i hur många dagar man varit nykter. Jag måste bort ifrån dessa tankar och koncentrera mig på varje dag. Jag vet ju också att för varje dag jag förblir nykter blir jag starkare och sakta, sakta stabilare i min nykterhet.

Julen firas endast med frun. Jag tror det blir julmust på bordet. Min fru har den lyckliga läggningen att det inte spelar någon större roll om hon dricker en öl och snaps till julbordet eller julmust. Jag kan bli grymt avundsjuk på människor som inte låter alkoholen få grepp om tillvaron. På det hela mår jag rätt så OK och jag hoppas att alla ni "kämpar" får en bra jul och lite lugn och ro i själen. Det kan vi behöva.

Allt gott/Tjalle

al-anon - kan vara något väldigt bra för mig. Jag försöker förstå hur han tänker och fungerar. (Fånigt kanske?) Jag har haft en del kontakt med stödlinjen.se (spelberoende), de har varit ett stort stöd. Sen började den andra grabben prata om att den äldsta behövde in på avgiftning. Vi har inte riktigt förstått vidden av problemen. Det blir ju så komplext också när så många olika saker är inblandade. Det verkar vara svårt nog att bli av med ett beroende. Han har ju troligen så många... Hur ska han klara det? Och om inte jag tror på honom, vem gör då det?

Nej, han bor inte hemma. Men han blev avskriven från Psyk i våras, pga uteblivna besök. Då löd diagnosen "möjlig bipolaritet", han fick den för kanske 3 år sen. Han fick medicin då också. Men inte den han verkligen behöver ha i botten. Det min samtalskontakt på psyk föreslagit, och som vi försökt följa, är att jag följer med in till läkaren sista 10 min för att checka av vad de bestämt. Psyk skickar också kallelser till mig, och givetvis även till min son, så jag kan hjälpa honom att hålla koll på tider och provtagningar. Behöver de ringa blir det ofta att de ringer till mig, eftersom han jobbar natt och inte svarar. Dessa "åtgärder" säger min son att han tycker är bra. Han är väldigt oföretagsam, har problem med det, och säger sig vilja ha den här hjälpen. MEN detta gäller ju bara hans sjukdom, inte hans missbruk/beroenden. Han sa ju då, för ett tag sen, att han slutat ljuga för sig själv, att han insett sitt spelberoende och slutat. Men, som sagt, det finns säkert fler beroenden... Jag har ytterligare en vuxen son. Jag lägger mig verkligen inte i deras liv. Jag har aldrig gjort det. Det var inte ens svårt när de flyttade ut. Det var bara, helt naturligt, det var "dags" helt enkelt, trots att jag givetvis älskar dem jättemycket. Men det strider mot hela min natur att stå bredvid och se någon sjunka utan att göra mitt yttersta för att försöka hålla den personens huvud över vattenytan. Min son eller inte. Jag vet att jag är helt "tokig". Jag har bränt mig själv ordentligt på att, jag tror man kan säga, räddat livet på åtminstone två personer. Inte pga missbruk. Pga depressions- och ångestproblematik, och jag har aldrig fått något tillbaka, men jag skulle säkert göra likadant igen. Jag försöker lära mig, men för mig finns aldrig några alternativ när situationen uppstår... och nu gäller det min son! Det måste finnas något jag kan göra!? Nåt annat är jättesvårt för mig att acceptera...

Och nykter sen i lördags. Har träffat en alkoholläkare, börjat äta en medicin som förhoppningsvis kan dämpa sug. Hoppas att mitt återbesök om en dryg månad kan hålla min motivation igång. Och forumet, och motion, vill INTE gå upp i vikt, snarare ner. Ser fram mot en familjejul, inget överdrivet.
Kram och en önskan om en vit jul för alla som känner att ni mår bäst av det.

Önskar jag dig ett varmt lycka till med att hitta en viktbalans , själv har jag oftast tyckt det varit svårast, att hitta till en bra kost EFTER önskad viktnedgång. Men du kan säkert tänka ut någon plan och följa den, avundas dig din disciplin. Var rädd om dig, och sträck på dig! Du kan säkert öva upp ett sätt att möta ev kommentarer med ett självsäkert lugn. En ytterligare replik som går att använda är "det spelar ingen roll" och så byta samtalsämne.

Så du vet vad du kan säga om du inte vill säga hela sanningen?

"Jag vill inte förstöra min nya diet, och om jag dricker alkohol blir jag så släpphänt med godis?"
Eller "jag har inte sovit ordentligt, kommer bara bli toktrött om jag dricker"
Eller tog alvedon förut mot huvudvärk/mensvärk/ont i ryggen och vill inte dricka då....
Eller "jag känner bara inte för att dricka just idag"

Hur du än gör, lycka till med DITT val.

Men några, har jag handlat och druckit å känt mig som en robot. Ganska läskigt!

Har ingen erfarenhet av din situation, eller om manodepressivitet i praktiken. Den tråkiga sanningen är väl att man som närstående inte kan göra så väldigt mycket så länge någon som missbrukar vill fortsätta. Att du drar i lite trådar är väl bra, men sonen är vuxen? Bor han hemma ännu? Då kanske det går att ha några regler. Det låter iallafall besvärligt, kan du ta stöd av någon anhörigförening? Typ al-anon. Sköt om DIG så mycket du bara kan och orkar, lycka till

Patrik: Bra att du hittat hit. Läs och få råd och inspiration. Börja gärna en egen tråd och var inte rädd att skriva öppet om dina tankar. Jag hade nog inte klarat att ta något form av beslut utan det här forumet. Jag har suttit i gråtande i panik och ångest, skrivit och lästa och kommit fram till ett beslut om hur jag ska förhålla mig till alkohol. Och nej, din fru överdriver antagligen inte.

Blomman: tack för din hälsning! :) Allt är bra med mig. Jag är normalt en "läs och skriv" människa men av någon anledning så har jag svårt att komma till skott och skriva här. Det finns så många kloka människor här på forumet så jag läser mer och suger i mig av all visdom. ;)

...får nog återkomma till den senare. För mig är nog den viktigaste frågan varför, när och hur jag dricker. Vilket alla är svåra frågor och kräver att man lyckas med att vara ärlig mot sig själv. Absoluta mängder är lättare att mäta.

Här kommer receptet:
Vit kardemummatryffel
Kardemumman ger den vita chokladen precis den spännande smaksättning den så väl behöver.

MÄNGD: CA 20 STYCKEN

1 dl Vispgrädde
200 g vit choklad
2 msk Smör
1 tsk kardemumma
1 dl kokos

Koka upp grädden och dra sedan kastrullen av värmen. Bryt ned chokladen och rör ut den i grädden tillsammans med smör och kardemumma. Häll upp på en djup tallrik och ställ kallt. Forma små tryfflar av smeten och rulla i kokos. Förvara svalt.

Har just nu en sats i kylskåpet som väntar på att få rätt konsistens. Spännande!
Nu gäller det bara att inte äta upp det vi tänkt ge bort... :)

Vad är mycket måttligt drickande då? :) tror dina värden ser fantastiska ut jämfört med tidigare!

... får jag fullt på annandag. Själv känner jag mig färdig att pröva _mycket_måttligt_ drickande, men tilliten finns inte inom familjen än, så det får bli senare (förutom det där ena vinglaset på julafton), jag har ingenstans bråttom. Skulle jag ha det, så skulle jag inte vara färdig.

Skall dessutom på full check inom arbetshälsovården kort efter jul och är supernyfiken på hurudana mina nyktra värden är. Vill inte förstöra dem med att tex dricka på nyår.