Senaste kommentarerna i forumet

Jag är ny sedan en vecka i forumet och har läst hela din tråd. Du är en inspiration för så många. Det som slår mig mest är din förmåga att resonera med dig själv och kunna uttrycka dig så klart. Det blir så talande och levande.
Du verkar ha mycket konst i dig. Jag själv älskar att dansa och måla men det var länge sedan. Tror också på att rastlösheten och tristessen började dövas med alkohol för min del och gamla sår och knutor som var svåra att nå.
Tänk att det är svårt även efter så lång tid i nykterhet men det är väl symptomen vi har lärt oss fly ifrån helt enkelt. Hoppas att du nu reder ut dina egentliga problem och hittat knuten som skaver i din själ! Hoppas verkligen inte du har gett upp din frihet och glädje till livet.
Vore trevligt med ett litet livstecken Fredde-s oavsett ;-)
Kramar

Skriver om kämpandet. Kamp framsteg

Kände dagen efter ledsenheten att vilken tur jag vaknade hemma ensam, hade skämts, känt och vart besviken på mig sj att falla tillbaka ett steg i djupet! Måste klappa mig sj på axeln o säga att det var bra gjort, men också erkänna att det var INTE lätt!

fick en liten dimp igår kväll med, verkar komma då jag är ensam o på kvällen....

på alkoholhjälpen för att kunna komma tillbaka, och det gick efter mycket om och men. Saknar som du skriver mulletant den första sidan.
Ha en fin dag Konstnären

och som jag skrivit tidigare tycker jag inte om söndagar. Känns avslaget på något vid. När jag tittade ut nu på
morgonen var det sjöar ute. Måste ha regnat enorma mängder i natt. Ingen goja har varit på besök och skönt är det
Ingen alkohol här hemma nu och ännu har jag inte vågat hoppas på en förändring. Men ev. denna gången.
Det förrädiska är att lugnet börjar lägga sig inombords nu när inte mannen dricker. Orkar inte en gång till.
Min egen nykterhet går just nu alldeles utmärkt och tankarna flaxar inte lika mycket. Precis som jag nu vet att
glädje, sorg, motgångar får jag nu lösa i nyktert tillstånd. Går inte att fly undan som innan. Jag hade gömt en massa
skräp som lite pö om pö fått jäsa ut.
Fin söndag mina vänner, förresten håller med Adde, Berra och Mulletant att det blivit krångligt här inne.
Konstnären

och jag får vakna i förvissning om ännu en trygg dag i livet, fri från oro över alkoholens vidrigheter. Så oändligt mycket jag har att vara tacksam över - också att jag själv hittade kraft att ta makten över mitt liv. "Modet att förändra det jag kan....".

Så många jag mött och följt här, människor som i sin tur följt mig och delat mina motgångar, besvikeleser och min glädje över framsteg. Nyss tackade jag "gubbarna" A&B i A:s tråd, via andra vägar kan jag tacka Lelas, lillablå, vana och victoria och här på forum finns ännu flygcert som en långtidsföljare och forumvän. Framtidsdrömmar - hoppas det går bättre och bättre för dig i ditt "nya" liv. Nyare forumvänner vars inlägg jag saknar idag är konstnären och Kastellen - hoppas allt är bra med er. Izzy och Yogi - hur går det för er? Och Sorgsen... för dig bär jag en oro i mitt hjärta.

Många, många fler har jag mött här, Stigsdotter och santorini som vände väg och lever gott och nyktert - fina ni! Och Dompa... hoppas du har det fint där långt, långt borta. Fenix - ditt senaste inlägg andades misströstan och oro - hoppas du orkat vända ännu en gång.

För en tid sen kom jag att tänka på en dikt - den kom så starkt för mig av ett inlägg här... jag måste gräva i mina gömmor och hittade den. Jag vet inte vilket perspektiv Artur Lundqvist hade när han skrev dikten men den berörde mig direkt då när jag skrev av den för länge, länge sen. Jag berörs fortfarande. Dikten sätter ord på den maktlöshet jag kan känna i möten med missbruk, medberoende, närståendevåld... En enda rad kan jag inte omfatta, det är raden "men det är svårt att känna för så små ting"...

I närhetsperspektivet, möten med människor, direkt eller indirekt, som är på väg utför berörs jag, känner jag - och det är jag är jag tacksam för.

Jag ser ett skeppsbrott i ett öga,
ett mycket litet men alldeles klart skeppsbrott
(eller om det är ögat som är mycket stort?).
Fartyget kastas hit och dit av väldiga vågor,
bryts ner, överspolas av vattenberg,
tycks förlorat men höjer sig på nytt,
skälvande.
Spillror sopas undan, fartyget skalas av, blir naket och hjälplöst.
Människor spills ut på däck,
små och svarta som myror,
spottas iväg, spolas bort.
Båtar sättas ut, nötskal som krossas eller kantrar,
försvinner.
Det finns ingenting jag kan göra utom att se,
försöka minnas det, känna något,
men det är svårt att känna för så små ting
också om de är alldeles klara
(eller om det är ögat som är mycket stort?)

Artur Lundqvist

om det det uppgraderade Forums (heter det så?) nackdelar. Jag saknar också översikten på startsidan där jag ofta bara kollade av vad som hänt, den är helt borta. Och så saknar jag möjligheten att redigera. Nu hittade jag möjligheten till "Snabbsvar" och testar det - här finns ett "förhandsvisa" och därmed kanske möjligheten att redigera. Vet ni, ni båda A(dde) och B(erra) hur outsägligt mycket ni betyder för mig - nej det kan ni förstås inte veta. Men det var ni som gav mig hopp då när jag började skriva här, såg nyss att jag varit medlem 3 år och 6 månader. År som förändrat mitt liv! Tack för att ni finns och tack för att ni delar med er! Sommarkramar / mt

Nu är jag inne på tredje nyktra veckan och det känns fortfarande härligt bra. Men tredje veckan brukar ju vara en sådan period där suget kommer, så nu får jag vara på min vakt. I torsdags var jag ute på stan med gamla kollegor och skulle äta lite gott o fira sommaren. Så skönt det kändes att kunna ta bilen hem efter det. Nackdelen är att jag möjligen känner mig lite "låg" och sitter mest tyst och säger inte så mycket. Kommer liksom bort i stora sällskap, men tur är kanske det.
En annan sak som jag tycker är tråkigt, det är min förb.... migrän. När jag inte dricker någon alkohol så kommer efter någon vecka min migrän tillbaka och jag har nu fått ta migrän-medicin varje dag. Jag vaknar oftast med huvudvärken och eftersom jag vet av erfarenhet att den inte går över av sig självt, så tar jag en migräntablett direkt. Är det någon annan här på Forumet som har upplevt detta och som har något råd att ge mig?

Nu vill jag inte ens ha alkohol när det bjuds... Det lockar inte längre.

Tack för din kommentar Fingal. Hur länge har du varit nykter? Ja, jag kan inte säga aldrig, då blir det för definitivt och deppigt. Tänker åtminstone tre veckor som perioden leverprover visar på alkoholintag he, he. Helst längre för att läka och bli av med suget. Kanske alltid. Igår när det var sådan fin em. så fick jag en enorm längtan att sätta mig på verandan med ett kallt gott vin. Bilden är helt klar. Saknar många tillfällen som när jag lagade underbar god mat på kvällen och längtade så efter ett glas gott rött. Samtidigt säger jag till mig själv att jag hade inte mått så bra, inte tränat, inte lagat god mat i flera dagar och varit helt närvarande vid middagen om jag INTE varit nykter. Hade varit slö och halvfull innan middagen säkert.
Det som är så svårt förutom vanan, symboler och belöningar som underhåller suget, är att jag blir ännu mer klar över att jag vantrivs i min relation och har gjort så länge. Tänker att jag ska vänta med beslut. Fick med man och hund på en lång promenad i kvällssolen. Satt på en brygga och försökte prata, nu när jag är lugn och nykter. Mannens reaktion gör mig bara ännu mer sorgsen och ensam. Jag vill inte längre ha dessa idiotiska samtal som inte leder någon vart, som bara slutar med att han anklagar mig, försvarar sig och aldrig kommer med ett jag-budskap. Han slår ifrån sig, bli hård och elak. Han flyr alla samtal och så har det varit länge. Klumpen växer och jag ska på familjesemester i tre veckor med honom. Åh, vad jag ville dricka vin nyss! Dämpa ångesten och förtvivlan. Vet att det inte hjälper. Vet att jag måste bestämma hur jag vill ha mitt liv. Det är bara så tungt och ensamt. Vet inte hur jag ska orka med en separation med en man som totalt vägrar samarbeta. Å, andra sidan blir ju inget bättre att jag dövar med alkohol och kryddar med ångest.
Glad att jag tog mig hit. Jag vet att det kommer att bli tufft!! Det hjälper att ha cyber-vänner som följer ;-)
//V

Hej, så här på sommaren kan man sakna att sitta på någon uteservering när det är varmt och soligt. Men jag glömmer lätt hur det kunde vara, det räckte oftast inte med en 3-4 öl, jag fortsatte i flera dagar och hade svårt att bryta. Nu är jag tack o lov fri från alkoholen och saknar inte den inte heller, men vägen har inte varit lätt alltid.
Ett råd i början att ta de lugnt och ta en dag i taget tex bestämma idag ska jag vara nykter, till slut blir flera dagar en vecka och veckor blir månader. Framförallt lova inte att vara nykter för evigt utan ta en dag i sänder.
Glada hälsningar Fingal

Bra att du bestämt dig. Jag har också nyligen insett att jag inte längre kunde dricka måttligt och höll på att förstöra mig själv och mitt liv.
Har tränat, läst här och ätit nyttigt första veckan. Livrädd för att suget får övertaget, så jag försöker boosta med tankar och tricks för hantera det i framtiden.
Hörs!

Hej på er i soppan ;-)

Själv har jag sedan ändringen inte lyckats logga in på mitt konto, och för att kunna det måste jag nu vända mig till webbmastern... Suck, vem vill egentligen det?
var tvungen att bli av med frustrationen så det får bli här i din tråd. Lyckliga ni som har era kvar Adde & Berra!
Om man vill upprätta ett konto står det att det inte behövs någon e-post, men det gör det visst! Är det FRA som har sina fingrar med i spelet?
Nåväl, livet får väl gå vidare utan att man kan skriva vidare om det i den gamla tråden. Jag kan läsa om det fåtal av er som fortfarande finns kvar och dom nya som hittar hit, och det är ju trevligt.
kanske är även jag på väg att bli "gnällgubbe" men det här har nog blivit lite fel. Säkert en webbbyrå som kommer få vänta lite med sin faktura :-)
Ytterligare en framgångsrik månad till protokollet i sommarens Fyllesverige. Ser att du Konstnären är framme på tvåsiffrigt, det är grejer det!
Ta väl vara på den, sommaren menar jag ;-)

//MTKSPP

Jag har inte lyckats med det heller, känner mig helt vilse i pannkakan sedan omformningen av forumet.
Har däremot lyckats forma mig själv att leta efter rosa grejer, det är nya inlägg.
Det klickar jag hejvilt på men då hamnar jag i det första inlägget , i mitt fall nästan 3000 inlägg fel.

Det finns två knappar som är användbara...
Första olästa om det är en rosa rubrik.
Senaste inlägg om du ska läsa i en gammal tråd.

Jo jag vet det är en knapptryckning mer än förut, och en jäkla väntade...

Men jag ska ju egentligen hålla käft, som tjatar om att förändringar är bra.

Berra

Hade en dimp igår av ledsenhet, inser väl att det är slut, tror inte jag själv fattat det efter alla turer som vi ändå gått tillbaka till varandra. Kanske att man inte menat det på allvar de andra gångerna... att det mer vart bråk o sagts en massa. Nu är det på ett helt annat plan.....

Det va nära att jag ville åka till han igår... ( skäms ) :(
Jag hade sånna kännslor av ensamhet, ledset och han erbjöd att jag fick komma. Men ja sa til, han att det passar inte, inte för jag inte vill, men det gör det hela värre. Idag känner jag att jag var stark att stå emot, men ändå så känns det tomt

kan nån lära en äldre, trög, farbror hur fan jag ska ställa in inställningarna på forumet så att det blir lika lättläst som tidigare ????? Nu hamnar jag ju mitt i en tråd där inläggen är sen långt tidigare ?! Jag har inte varit inne så mycket just för röran som blivit.
Jag vill ha senaste inlägg högst upp så jag kan scrolla ner om det visar sig intressant och jag fixar inte det !! :-(((

Du vet inte om du vill sluta dricka i dagsläget. Men jag tror att du vill det eftersom du kommit tillbaka. Bra så tycker. Ja, någonstans måste
man börja, och jag är ingen expert på det. Beslutet och viljan, två saker som avgör. Själv höll jag ju på att dribbla med en massa återfall,
och för varje gång gick jag ner mig en liten bit till. Det som skrämde mig mest var ångesten, den hade ett järngrepp om min själ.
Fick ju akut hjälp i september, och då vände det, inte över en natt, det har kostat på, blod,svett och tårar. Så jobbigt var det i början,
men det gick en dag i taget medan tankarna konstant kretsade kring A. I torsdags kunde jag kryssa för 10 månader, och det hade jag aldrig
kunnat tro. Bara jag tänker på förra sommaren ryser jag, gick omkring i ständigt rus, natt som dag.
Du kan detta du har gjort det förut eller hur.
Fin lördag till dig
Konstnären

..och jag kan inte sova...
För mycket kaffe?, kanske...

Ligger och lyssnar på när ungdomarna trillar in genom dörren, en är hemma, hon avlade "rapport" vid sänggaveln och hon var fräsch.
Inget nattsvart krökande för hennes del, hon hade haft det "trevligt" vilket är en benämning på kul men ändå en kanonkul, fair enough.
Man måste inte alltid ha det röjigt varje gång, ibland blir det bättre, ibland inte lika lattjo...

Själva hade vi grillmiddag med ett annat par som vi har kännt länge, 22 år nu, ja bara kvinnan, hon är väl inne på sin fjärde man nu tror vi,
Men just nu ser det stabilt ut i hennes liv, det finns bra utvecklingsmöjligheter med denna snubbe, de är lite mer lika i deras livssituation.
Frugan hade laddat med massor av käk, men sedan visade det sig att de körde LCHF, ingen katastrof i och för sig, de blev ordentligt mätta,
Men det blev massor av rester kvar, lite snöpligt när vi visste hur mycket andra allergier hon har, gluten, laktos och Gud vet allt.
Hon gjorde mig sällis med nollbira och nollrött, hon tyckte det var helt okey när man kör bil, och sedan är hon av den sorten som inte måste dricka vid varje tillfälle.
Märkligt hade jag tyckt fram tills för sex år sedan, nu tycker jag hon har en sund inställning.
Nuförtiden kan man ju i stort sett dricka allt, öl, vitt, rött, grogg ja till och med alkoholfri snaps utan att man känner sig utanför,
Det enda beslutet man behöver ta är huruvida man ska bli påverkad eller inte, smaken finns ju där i vilket fall.
Sedan kan man ju hårddra det och påstå att det är alkoholen som sätter prägel på smaken, och det kan man ju få tycka...
Men...alternativen finns ju där, om man väljer att inhandla dem först så att det verkligen finns alternativ.

På vägen hem ifrån Europa valde vi att stanna vid gränshandeln och bunkra alkohol till frugans kommande 50-årsskiva, det är bara en månad kvar.
Grabben sa men visst ska vi tjacka pappabira då också och syftade på nollbiran..
Jamenvänta lite här nu då, hela anledningen till att man handlar vid gränshandeln handlar ju om att man betalar mindre alkoholskatt, och det sparar man ju pengar på.
Men att släpa hem vatten med en knäande bil utan någon som helst förmildrande alkoholskatt det är ju samma peng som att handla den hemma.
Och förresten så tror jag inte att de överhuvudtaget kränger någon som helst alkoholfri öl vid gränshandeln...
Men det blev faktiskt ett par backar läsk till ungarna eftersom danskarna själva handlar det vid tyska gränsen, därför att det är billigare där än ölen.
Eller läsk och läsk, känner jag dem rätt så kan det lika gärna bli groggvirke också, de är i den åldern då vi föräldrar inte får veta precis allt vad som händer i en tonårings liv,
Jo i efterhand kanske, de brukar vara rätt så öppna med vad de har gjort, och kniper som en mussla över vad de tänker göra.
Allt för att inte oroa deras stackars föräldrar...

Klonk!, där slog dörren igen efter grabben, och en avrapportering vid vår sänggavel, det var lugnt där med...
Nu ska gamle gubben gå och kissa för att sedan gå och lägga sig på riktigt, allt kaffe måste först ut.
Familjeflocken är samlad och allt är lugnt, vakthundsfenomenet hos husfar kan ta sin vila, för att möta morgondagen.
Då ska vi på en.....femtioårsfest...igen, de har blivit många på sistone, inte undra på att man börjar känna sig gammal...
Men..man för vara glad så länge man blir bjuden, mitt nyktra jag har inte slagit över och blivit en orsak till att inte bli bjuden längre, tack och lov.

Jag har greppet och kontrollen över mitt liv, känns bra faktiskt, nykterheten har hittills bara haft fördelar när man börjar inse nackdelarna med att fortsätta dricka alkoholen.

Mors!

/Berra

Jag har just slutat. För mycket vin och i ensamhet tills jag somnade. Dövade kropp och sinne. Bra jobb, bor fint och familj men hur länge håller det. Kände en dag efter en veckas destruktivt drickande att jag kommer att ta livet av mig. Jag måste sluta. Då hade jag haft dessa tankar till och från i några månader. Forumet hjälper verkligen.
Hoppas verkligen att du sätter stopp på vägen som är på väg utför, eller hur? Hoppas få se dig skriva igen. Kanske får vi följas åt på vägen mot ett sundare och rikare liv?
Kram

Imorgon en vecka. Jag sörjer att inte som i kväll få dricka gott rött vin när jag lagade god mat. Allt är annorlunda nu. Rastlös, deppig emellanåt, manisk och sugen... på något. Tränat fem dagar i streck för fösta gången på flera år. Forumet är bra stöd för motivationen och framåtblickandet. Vet att jag och familjen mår så mycket bättre utan A.
God kväll och natt!

Varför kan jag inte tänka på något annat än vin just nu. Har allt man kan önska, men det känns helt meningslöst och oviktigt när det enda jag vill är att ha mitt kära gamla vinglas brevid mig. När ska detta sluta?

Där är jag nu..På botten, där jag känner mig som bottenskrapet. Har avslutat en 7 års lång relation med min man.. nu väntar skilsmässa och ännu mer sorg..har druckit varje dag i några veckor nu. Men har på nått sjukt sätt intalat mig att det är ok när man går igenom något svårt. Dessa ursäkter, ush! Har kärat ner mig totalt i en man som jag vet inte är bra för mig..lägger all tid jag har på att tänka på honom. Antar att det är för att slippa tänka på den egentliga situationen. Jag har inte tänkt så mycket på mitt missbruk på sistone utan låtit det flyta på och levt ut det. Känner mig avtrubbad..som att jag flyr verkligheten, är rädd för att känna efter och möta reaktionen om jag bryter ut ur spiralen. Jag vet inte om jag ens vill sluta dricka i dagsläget... vilket är såå tragiskt. Känns som jag har tagit hundra steg tillbaka, och nu är det hundra jävla mil till att bara komma tillbaka på spåret igen. Ångesten är dämpad så länge jag dricker dagligen.. men efter en dag blir jag darrig i kroppen, svettas och blir helt sjukt muntorr på ett sätt jag aldrig innan upplevt. Antar att missbruket det verkligen sätter sina spår nu, och det skrämmer mig. Jag har ingen matlust...har gått ner 4 kg på 2 veckor... Det enda som finns är suget efter alkohol. Vad är det som händer??? När jag tänker på uppbrottet med min man, känner jag mig ledsen så klart, men jag har inte fält en tår.. vilket känns konstigt. Jag älskar den mannen med hela mitt hjärta men det har varit en sjukt jobbig relation, nu när han pluggar utomlands har det varit lättare att ta beslutet på avstånd. Jag är avtrubbad, har inte kontakt med mina riktiga känslor och jag är rädd att möta dem..vilket jag vet att jag kommer göra när jag slutar dricka
kärlek till er och tack för att ni finns!
Filosofen

Är ute och åker husbil en vecka. Härligt väder och jag gillar det.
Men så provocerad jag blev första dagarna av alla BIB:ar överallt på campingen!
Rödvinsglaset med till diskbänken i servicehuset, en öl i latte-hållaren på barnvagnen osv osv.
Först blev jag avundsjuk och irriterad, men nu har det släppt.
Jag snittar nog en 6 koppar kaffe och 2 liter cola om dagen, men jag har inte tagit mig ett återfall till.
Får tacka tältgrannen på Öland som "dagen efter" spydde ner hela sitt tält vilket framkallade starka minnen av hur en baksmälla känns!

Kvinna2, många på den fb-sidan är där med "vanliga" namn men du kan skapa ett fb-konto under ett nickname och söka om medlemskap på det. Och igen vill jag uppmanan dig att skriva här i tråden om hur du har det - för din egen skull, och att söka dig till Alanon!
Håll taget om ditt liv! Kram / mt

Vill sluta men alla vill att jag ska med ut, och förstår inte mitt problem

Hur går det för dig?