Senaste kommentarerna i forumet

en riktigt härlig semester! Kram, kram / mt

och välkommen! Så bra att du hittat hit och så bra att du hittat till AA. Så bra att du får kommentarer/svar både från missbrukare och anhöriga, två sidor av samma mynt eller en spegling av samma verklighet från två håll. Ett tredje håll skulle vara barnens upplevelser. Alkoholism sägs vara en familjesjukdom, det vet du som varit till AA. Det är så att både missbruket och valet att bli nykter påverkar hela familjen. Det är ingen bred och enkel väg att förändra sitt liv så även jag skulle rekommendera stöd för familjen - men från människor som har kunskap om både missbruk och medberoende och inte minst om barnens situation. Det tar tid att bygga upp tillit och förtroende, en av de verkligt erfarna här skrev till mig en gång att "Tillit får man inte, tillit förtjänar man" och det ligger mycket i det.
Så klart att du är en värdefull människa, mamma och kvinna trots att du fastnat i ett missbruk. Du är viktig för dig själv och din familj. Du har gjort ett livsviktigt val. Vi som varit här ett tag vet att det är ett stort jobb att hålla sig nykter och ett stort jobb att tillfriskna från medberoende. Varför inte söka hjälp på ett behandlingshem? Då kan även mannen och barnen delta i en familjevecka.Du kan vara 100% förvissad om att barnen vet och far illa av ditt missbruk men att de och ni alla behöver och kan få hjälp! En insats för livet!
Om du och ni inte såg TV-serien Djävulsdanden... gör det!
Varmt lycka till! / mt - vuxet barn till en alkoholiserad pappa och medberoende mamma, tillfrisknande medberoende och lyckligt gift med en idag nykter alkoholist

din semester!

Håll kvar i din övertygelse!
En manipulerande människa manipulerar vidare så länge de känner de har medvind. När de inte får de reaktioner de förväntar kommer ilska och hat och sarkasm.
Ni är i vårdnadsutredningar, håll kvar din berättelse och ändra inget, var övertydlig och ge inte efter. Denna tvisten kan följas av fler och då används detta material!
Släpp inget för du är trött och känner dig oförstådd. Den oförståelsen beror inte på dig utan på mottagarnas erfarenhet eller brist på densamma. En dag kommer kanske någon som förstår bättre!
Ge inte upp! Du vet ju vilka du kämpar för!

…mer än gärna haft os alla samlade. Jag tror att vi alla är strebers, annars hade vi inte tagit oss till denna sida och fortsatt vara kvar.Så trots att det som för oss samman är uppgivenhet, oro, villrådighet, ensamhet så visar det ju samtigt vi är omtänksamma och välvilliga mot vår omgivning och förhoppningsvis oss själva.

Ikväll har jag träffat en av mina allra närmaste vänner och kollega sen många år. Våra vägar korsas emellanåt ute i världen och kvällen gjorde själen gott.

När jag läser Ordet överlevt från käraste flygcert inlägg så kände jag jag måste skriva några rader till innanjag somnar.
Min far fick en hjärtinfarkt när han var några år äldre än jag är nu, han dog men kom tillbaka och blev sen sjukpensionär de återsående åren av sitt liv.
Det är många gånger, senast ikväll, jag känner hugg i hjärtat och har svårt hålla koncentration, sover oerhört mycket i perioder och stänger gärna in mig flera dygn i sträck.
Alla dessa saker har jag hamnat i för jag var på väg in i ett svart hål, jag slank ner i det men tappade inte ljuset helt. Jag är på väg tillbaka till mitt forna jag och det innan jag sjunkit för djupt och innan de fysiska sjukdomarna krupit in i mina inälvor och mitt sinne.
Jag är så tacksam att jag är på väg och var dag ger mig en liten ny skopa energi och nytt friskt syre i blodet som visar jag är i rörelse åt rätt håll nu, att det har vänt….
Mycket återstår men ingen återvändo…det känns så skönt det är över...

... skulle försöka ta ifrån dig din livlina? Nog skulle man väl sparka bakut då..? Vad säger han själv i sina klara stunder? Finns där en vilja, nån insikt, eller är allt bara kaos och panik?

Isch, klockan blev plötsligt tvärmycket, måste få min skönhetssömn, men ser fram emot att höra från dig imorrn. Kram på dig och nattinatti.

Jag har länge tänkt att han haft adhd, och behöver utredning och medicin så han kan klara sig utan alkohol o slipper bli så rastlös. Men så kom jag på ikväll att rastlösheten kanske inte har med adhd´n att göra utan alkoholabstinensen.

Läkaren sa att bort med alholhol först innan alla övriga steg.

Men det är ju omöjligt när han inte själv vill??

Jag undrar själv om han någonsin kommer må bättre... Ja, så kan det vara. Är han livrädd att inte få ta sin alkohol?
Alla tycker han borde bli inlagd, men det går ju inte mot hans vilja. Än så länge är han ingen fara för andra, och för sig själv är väl en bedömningsfråga. Jag har förslagit benzo tex, men det har han sagt är farligt för beroendepersoner. Han har haft en lugnande för längesen, och tyckte det var lite skönt. Kan ångestdämpande medicin hjälpa honom i bakfyllan? Men då kanske han blir beroende av den som sagt.

... att din kompis försöker sig på ett långsamt självmord. Att han inte tror det finns nån möjlighet för honom att nånsin må bättre. Jag tror att han är livrädd och att det är därför han blir så arg när ni "lägger er i". Man skulle nästan fått tvångsomhänderta honom, avgifta honom och ställa in honom på en ångestdämpande medicin så att han åtminstone orkar med att existera...

Ja, han är 35-40 år.

... hur gammal han är?

Ja han har ett djävuslkt ångestpåslag hela tiden (har jag själv haft utan alkohol också). Han hade en samtalskontakt han fick 2 samtal hos, men hon sa att alkoholister vill inte vården ta i med tång. Han medicinerar, antideppressiva. Har läst att det påskyndar alkoholism. Verkar galet att han ska fortsätta med de när han är alkoholist. Träffat läkare, och ska träffa om en månad då de ska se hur det har gått. Har blivit värre än någonsin. Ja, det är ett helvete för alla inblandade som försöker hjälpa honom, och han blir arg på alla som försöker hjälpa.

Din kompis måste ju ha ett djävulskt ångestpåslag hela tiden. Försöker fly från sig själv 24:7. Har han ingen vårdkontakt av nåt slag? Samtalskontakt? Medicinerar han? Låter helt galet jobbigt för alla inblandade...

/Lena

Han har redan sökt sig vidare till både mer fyllesugna kompisar, och i supit i ensamhet. Ibland har jag supit till det rejält bara för att ha få ha kul med honom. Men oftast har jag dissat alkoholen.

Åh fy fan vad sorgligt. Det finns ingenting jag kan göra på vägen innan jag backar några steg? Tex säga till honom att jag säger upp min vänskap med honom? Så han kanske får sig en liten, pytte-liten tankeställare?

Finns inget råd man kan tipsa anhöriga om?

... den kommande nykterheten på något annat? Jag tänker på dig som ska bli pappa. Jag har inga barn och planerar ärligt talat inte för några heller men jag googlade och hittade en sida där man ser utvecklingen på fostret vecka för vecka:

http://www.babyvarlden.se/Gravid/Vecka-for-vecka1/

Man kan lite tänka sig att du och lilla pyret växer tillsammans. På var sitt håll men ändå ihop, så att säga. Kanske tomhetskänslan låter sig distraheras lite också då.

Just det, nu är du inne på dag tre. KÖR BARA PÅ! Låt det bli dag fyra också. Det här slarvdrickandet är ju bara för förkastligt.

Kram på dig, 79:an!

/L

Jag firar med en snus!

Efter tre dagar börjar det släppa det värsta iaf. Kämpa på. Fundera sedan på mitt råd så slipper du tänka på att kunna dricka

Lena: Idag är det då tredje dagen, har haft en bakfylledag och en nykter dag. Rastlösheten och tomheten känns fysiskt som ett spritt i benet och som en jagad oroskänsla och samtidigt tristess mentalt. Idag har jag inte druckit något utan åkt hem och läst en bok istället.

Magnus: När du säger periodare tänker jag mig en person som i perioder dricker hämningslöst, det har jag aldrig gjort. Men visst, mina allt tätare nyktra försök och allt mer alkoholindränkta perioder där emellan skulle ju så att säga precis sluta där om man extrapolerar. Tack för tipset om att ha något planerat, träning hjälper för det fysiska rastlösheten men inte för känslan av tristess/tomhet.

Och, fånigast av allt, jag sitter och rationaliserar järnet. Skall åka utomlands om några veckor och hälsa på en god vän jag inte träffat på länge. Han kommer bli besviken om jag är nykter det vet jag (så bra känner vi varandra). Jag vet ju rationellt sätt att jag inte skall ta hänsyn till det, men det tar ändå emot.

Hej Bältdjuret!

Du kämpar på och ger inte upp, verkligen stegar framåt med nya tag, starkt. Jag funderar lite över det du skriver om hur du mår, gällande abstinens finns medicinsk hjälp att få för att skydda kropp och hjärna och samtidigt slippa må så dåligt man kan göra. Tveka inte att höra av dig till vården om du mår mycket dåligt.

Rosette
Alkoholhjälpen

Tack Lena...
...Vad gullig du är !!! jag ska verkligen försöka tänka så
Kram

Tyvärr sa min erfarenhet detta. Nu tycker jag att du ska backa några steg och bry dig enbart om dig själv.

Ja, jag vet. Blev lite carried away där ett tag. Får såna här "allt-ramlar-bara-ner-i-huvudet-på-mig-helt-plötsligt"-anfall ibland... Jag önskar så att jag vore en sån här robust atlantångare som bara tuffar på i vågsvallen. Men det är bara att fortsätta, på mitt sätt som du säger, i min takt. Så får det bli. Bastapunkt.

... när jag såg detta ditt senaste inlägg om att du skulle vara en andra klassens människa. Lyssna nu noga på mig: Du Är En Fantastisk Människa I Dig Själv.
Så. Du är INTE en andra klassens. Du är av förstaklassvirke. Punkt slut. Comprende?

/Lena

Tack stingo
Jag hoppas att vi kommer att kunna gå och prata med någon utomstående!! Just nu känns allt bara hopplöst.

Skål på den saken. Jag dricker tonic-soda.