Senaste kommentarerna i forumet

-Exet tycker att han är jättebra som pappa,
-han kan inte förstå att han skulle göra något fel i sitt sätt att vara med flickorna,
-han tycker inte att han har något att anmärka på vad gäller sitt liv och leverne (sex, spel, alkohol) och
-han påtalar gärna till mig att alla anser honom vara bra men att de anser mig vara galen och sjuk och i behov av vård...

-Jag tänker nog oftast att jag är en ganska ok mamma, jag tänker att jag ibland kanske borde vara mer konsekvent eller så med barnen men tänker överlag att jag är ok som mamma,
-jag tycker att jag ibland kanske säger för mycket nej eller inte leker tillräckligt, men jag tänker att jag är nog ok,
-jag tycker inte att jag har något att anmärka på i mitt liv (borde kanske träna mer, men...) och
-jag säger det inte till honom men jag och en del runt omkring mig anser att något är fel med honom, men jag och de runt omkring mig anser att jag är helt ok (tror jag, för ingen säger något annat)...

Men: ungefär samma saker som han tänker om sig själv, tänker jag om mig själv- så vad är det som säger att det inte är han som är "normal" och jag är precis det han säger...?! Dessa tankar är nära att göra mig galen ibland. Jag vill så gärna förstå, hur blev det så här mellan oss, varför kan vi inte samtala och båda ser sina fel och brister? Och jag får höra att jag behöver försöka stoppa den tanken, för i sådana här relationer så kommer jag inte kunna förstå, vi kommer inte kunna se det på så samma sätt, han kommer aldrig tycka/tänka som jag, men jag förstår bara inte?!
Jag var så fruktansvärt kär i honom, och gjorde så mycket för att det skulle funka - och jag förstår fortfarande inte virrvarret i huvudet: överdrev jag? Varför lämnade jag inte tidigare? Tänk om det hade lagt sig om jag hade stannat? Varför sa jag inte ifrån mer? Kunde jag ha gjort annorlunda?
Åh, jag överdriver inte - jag har börjat få grått hår de senaste månaderna, fatta hur mycket jag ältar, jobbiga, jobbiga jag...

Har sovit på soffan inatt, sparkade på dottern som sov i andra änden av soffan varje gång jag sträckte på mig.
Öm i kroppen stapplade jag ut i köket efter frugans påmaningar om att fixa frukost, diskbänken full av smutsiga vinglas och geggiga chipskålar...
Ha! Tänkte jag, här hägrar ingen bakfylleångest, tre av de fyra glasen hade inte innehållit något med alkohol, och de fjärde glaset hade väl fyllts kanske tre fyra gånger under hela gårdagen, inget brakkalas hör inte, utan en vanlig lugn lördagskväll med familjen.
Det var inget problem att tömma diskmaskinen, fylla upp den igen och sätta på kaffehurran, hade visserligen en enorm huvudvärk, MEN...
..jag visste i alla fall vad den INTE berodde på, möjligen att jag har gått och hissat snor i ett par dagar, förkyld alltså.

Pratar ofta om min "frihet" att känna att jag har min egna makt i behållning, och vem är det som styr detta?
På jobbet chefen, hemma frugan osv, känner jag att jag har kontrollen där?
Nej kanske inte, men det finns något ännu viktigare, att ha kontrollen inom mig själv, jag bestämmer hur jag mår,
Inte alkoholen som bestämmer hur jag mådde igår, och hur jag mår ännu sämre idag, ingen ångest, ingen inre skuld till mig själv.
Idag mår jag bra, trots snorigheten och huvudvärken, min hjärna känner ingen ånger, inga luckor att behöva fylla igen.

Ute är det pissväder men det bekommer mig inte, trots att det är dunkelt inomhus så känns det ändå mysigt på något sätt.
Det viner till runt vindbrädorna på husknutarna, har absolut ingen längtan till att behöva gå ut, tänker på min granne som verkligen MÅSTE gå ut oavsett väder,
Men så är vi inga hundägare heller, tog hand om syrrans hundar en jul för några år sedan, var ute tidigt på mornarna och sent på kvällarna,
Belöningen blev åtta kallblöta tassar i fotänden av sängen och ett och annat slick mellan tårna.
Söta ja, men inte min cup of tea, jag är defenitivt en kattmänniska, jag proklamerar den egna fria viljan hos ett djur, inte den som lyder minsta lilla vink.
Men oinskränkt kärlek får man av alla djuren, om man behandlar dem rätt och har förståelse för deras instinkter och behov.
Många hundägare kan bevittna om hur deras jyckar förändrar beteende emot dem när matte eller husse är fulla, de har känningar av vibbar som inte vi människor förstår, kanske är det kroppsrörelser eller uttal som de ser och lyssnar på, men märker det gör de alltid, sedan är det bindningarna som styr till flockledaren oavsett hur den bete'r sig.

Det finns saker som vi inte har kontroll över, och saker som vi kan ta kontrollen över...
Vi bör ta kontrollen över det vi behöver ta kontrollen över, allt det andra kan få bero.
Jag tog kontrollen över mitt liv, och fråntog alkoholen härskartekniken, den är lömsk stark och manipulativ, och väldigt dominant.

Det är min frihet en söndagsmorgon, dag kväll och natt, ja förresten hela helgen...

Berra

Jag läser och tycker det låter så fint det du gör! Jag har också fått erfara hur mycket mera av ork och intresse jag har för praktiska saker varje dag. Kunna och ha lust och ork att ta tag i saker och ting. Jag promenerar mycket mera nu när jag är nykter, mår bra av det. Liksom att jag måste "ta igen" av sånt jag inte orkade eller brydde mig så mycket om under mina "aktiva" år. Det är nog otroligt hur pass mycket alkoholen egentligen påverkat hela livsprocessen när man så här efterhand inser vad som är viktigt idag. Härligt tycker jag att man hann med det också i livet!
Ha en prima söndag du och alla andra också!
Mm.

INSTÄMMER till fullo!
"föresatsen är den lates njutningsmedel" Joodu, stämmer nog så bra det. Sätt en person på en stol och be den Försöka resa sig och komma till dig.... kommer den personen, nix! Man kan försöka precis hur mycket som helst men så länge det inte sker något mera så är man kvar på stolen. Men det är klart, man hade ju i alla fall föresatsen... Men det är också så, med all respekt, att det finns många som verkligen försöker men inte når fram. Då vet man det, hjälper knappast att göra 100 liknande försök då utan att göra på något annat sätt också.
Jag som själv har ansett mig vara den enda som på riktigt kan hjälpa mig själv har kommit till insikten om hur mycket det finns att få av hjälp, bara jag öppnar dörren för det och inte ser det som mitt misslyckande.
Kämpa på heter det, men vad skall man säga då? Håll ut, tag ett steg i taget, hitta strategier som är möjliga att nå, upprätthålla och göra till sina egna vägar.
Ha det gott och det är många som gör samma grej!
Söndagshälsningar/Mm.

...är att DU verkligen har en önskan om att bli och fortsätta vara nykter! Resten är hårt arbete.
Visst låter det hur enkelt som helst? När det gäller hur man till sist lyckas med att bli och fortsätta vara nykter, bär varje enskild person sin egen historia. Jag tycker det är fint att du delar med dig av det du gör, känns ärligt och det tror jag är en viktig faktor framöver.
BRA att du sagt till grannen, det är ett stort steg att ta, att börja tala om för andra vilka beslut man gör och kanske ännu mera att som du gjort, säga att de inte längre skall hämta eller bjuda dig på alkohol. Det låter för mig som ett starkt och betydelsefullt steg! Då vet de och du vet att de vet och då kan ni dessutom snacka om det när som helst. Jag skulle dessutom lägga en slant på att du kommer att mötas av respekt för det. Mystiken och hemligheten spricker i ljuset som jag tycker om att tänka på.
Här finns, som du sett, ett helt gäng som hejar på varje försök till en nykter dag till. En dag i taget heter det, det är livsviktigt att inte ta för stor bit på en gång.
Hejar på dig nu!
Önskar dig en lugn söndag också. Mm.

God söndagförmiddag! Välkommen in hit i gänget, där det ständigt händer grejer! Välkommen Kicki17, ja det vill säga, jag har inte sett dig tidigare så därför så tänkte jag bara hälsa så där i största allmänhet. Det var också en annan inne tidigare idag men dessvärre så har jag glömt namnet.
Får väl passa på tillfället att hälsa till alla andra kända och okända här också, som en söndagshälsning bara. PP noterade för ett par veckor sen att frekvensen av inloggade och besökare brukar tendera att vara rätt hög vid precis den här tiden på söndagsförmiddagarna!
Santorini, om du råkar läsa detta så vill jag bara säga: Tack själv för din kommentar och det du beskriver. Håller med dig!
Jag går inte heller med ett plakat runt halsen som en straffånge där det står: Jag är alkoholist, Mt har ibland kallat det för "offerkoftan" när man grottar ner sig i självömkan och förminskar sig själv men samtidigt önskar att andra skall tycka synd om en. Bara att konstatera att det sällan eller aldrig funkar. Bättre då att stå upp för sig själv och se sanningen i vitögat. Som du säger, det är så mycket bättre att vara en sanningssägare och för det mesta vet personen i fråga innerst inne i sig själv hur det faktiskt är. Tänker bland annat på det där förhandlandet om att på semestern så.... eller som du själv sa, för att förebygga magsjuka så kan man nog ta lite, bara ett glas, illasmakande dryck som direkt medicin. Måste bara le vid igenkännandet av det förhandlingsläget! Ack ja, uppfinningsrikedomen i sånt är en närmast outsinlig källa. Själv har jag börjat acceptera mer och mer att det kommer påhälsning från "suget" mitt i allt, nästan alltid oanmält dessutom. Då ser jag det som en välbekant "gäst" men inte längre min vän så jag ler bara och säger, Tack jag skall inget ha idag! Det är att skapa mig min kontroll över det, inte förneka eftersom det finns, men hantera utifrån MIN kontroll, det väger tungt! Det jag konstaterat är att detta sker alltmera sällan och det är ingenting som jag gör något aktivt för som så, det är kanske som ett ärr man har på kroppen, det finns och kommer alltid att finna spår men det mildras efterhand som tiden går. Ett ärr är ändå alltid något som alltid finns kvar och som faktiskt tillhör mig! Det är mitt och jag har rätten att hantera det på mitt sätt.
Det är mera så som du säger, jag skall helt enkelt inte dricka alkohol eftersom att det inte är helt okomplicerat för mig och hade ett ökande antal gånger inneburit konsekvenser efteråt som jag verkligen inte har varit nöjd och stolt över. Varken för andra eller mig själv. Det är ju så mystiskt det hela att även om jag länge sett det beträffande alkohol att det håller på bär iväg till något som inte kommer att sluta väl så var det ändå så svårt att erkänna och kapitulera. Det är ett så gott exempel på beroendet, man är i händerna på mycket starka krafter och kan höra sig själv säga saker man inte vill.
Så som sagt, jag säger att jag har druckit klart, är nöjd med det och fortfarande så kan jag trots det ha hur kul som helst. En vän till mig sa ungefär så här: "Om jag inte hade vett att skämmas tidigare när jag var onykter på stan, så varför skulle jag skämmas idag när jag är nykter på stan". Sant tycker jag. Men det är också väldigt viktigt för mig att inte känna mig ensam, fint med stöd och som här att kunna läsa och dela. Det är inte bara det att kunna berätta här hur bra det har gått att bli nykter och hur fint det är nu med mera... Minst lika viktigt tror jag att ha ett ställe där man förbehållslöst sätter ord på hur man har det, hur livet ser ut just nu, med allt skit som är och finns. Bara få ösa ur sig till människor som inte förnekar eller inte skulle kunna tro att det är möjligt. Här möts människor, som på olika sätt, har liknande erfarenheter.
Viktigast av allt är ju att jag har det mycket lugnt, tryggt och gott i min närmaste relation, mitt jobb och för övrigt i livet numera. Det var väl det jag också önskade mig tidigare men istället för att alkoholen var någon sorts förstärkare till det så blev den så småningom istället en stjälpare. Tack till högre makter i mitt fall att jag ändå "i tid" fick upp ögonen för det hela och, med hjälp, kom fram till mitt beslut om att helt sonika sluta med alkohol och istället leva vidare så fritt som möjligt från allt vad det innebar.
Det är nästan som ett ögonblick då när det hände, jag slutar nu och sen lever jag livet så framöver. Låter antagligen enkelt, kan bara intyga att det var det inte! Krävdes bland annat några "försöksåk", för att apellera på OS som pågår nu!
Men idag känner jag mig friare än på väldigt många år, fri och samtidigt lättad över mycket som tidigare tyngde mig. Känner den där lusten att leva och på något sätt starta om på ett annat sätt, inte på nytt för på något sätt är jag ändå i det stora hele så här i efterhand tillfreds med de erfarenheter jag gjort. Det var ju så det var, hjälper inte ett dugg att ångra alltför mycket idag. Men mitt ansvar tycker jag ligger i att göra något av det idag, om jag bara kan. En viktig sak är i varje fall att i mån av möjlighet kunna gottgöra människor jag eventuellt gjort illa tidigare. Det är sånt jag i min tur så gärna vill förmedla till andra som befinner sig på olika ställen i den här livgivande kampen för ett värdigt liv värt att minnas.
Söndagsbetraktelse blev det nu igen då av min enkla korta hälsning!
Men det heter ju "Varav hjärtat är fullt, talar munnen".
En lugn och fin söndag önskar jag alla!
Kram! Mm.

Nu är det dags igen och denna gången ska det fungera hela vägen. Det blir mitt tredje försök på tre månader och första gången gick det 12 dagar, andra gången 3 veckor. Men denna gången kommer det att vara för evigt, det är jag helt säker på. Idag ska jag gå bort med sista dunken till grannen och har redan sagt till dom att nu är det slut för gott med vin för mig och att dom inte får låna ut något till mig. När jag säger så, så kommer jag inte att be att få låna det skulle jag skämmas för mycket för. Lite stolthet har jag kvar ändå.
Idag vaknade jag med en ryggvärk som gjorde att jag knappt kunde ta mig ur sängen. Det kanske var bra, för det stärkte mig ytterligare att sluta med alkohol. Vet ju att jag brukar bli bättre i ryggen när jag inte dricker vin och förhoppningsvis då också går ner i vikt, vilket också är bra för det ryggonda. Eftersom det är bokföring, bokslut och deklarationer som jag jobbar med på min egen byrå, så har jag enormt mycket att göra nu och hela våren. När jag då dricker alkohol, så är jag alldeles för okoncentrerad och klarar inte att riktigt fokusera på mitt jobb. Så nu är det ett måste att hålla mig borta från vinet om jag vill ha kvar mina kunder och göra ett bra jobb.
Vovven börjar ju också bli stor nu, snart fem månader och hon behöver mycket av min tid både träning och motion. Att det dessutom börjar bli ljusare ute, för att jag kan ta promenader på eftermiddan/kvällen då när suget känns lite mer.
Jag läser här på Forumet flera gånger om dan och jag lär mig av andras berättelser och hoppas få vara med och bli stöttad och så småningom också kunna stötta andra, när jag själv kan skryta med lång avhållsamhet.
Ha en fin söndag alla!

Min man är alkoholist och skåpsupare sedan 40 år. Han dricker i sin ensamhet. Han går in på sitt rum mellan 19-20 varje kväll. Säger att han ska läsa och lyssna på hockey, men han går in och dricker sprit och eller starköl. Ibland blir han så full att han glömmer bort sig och går ut i hallen för att gå på toa. Han ramlar omkull och kryper på alla fyra. Jag har konfronterat honom ett otal gånger och han lovar att sluta dricka och vägrar ta hjälp. Han vidhåller för 20 gången att han kan sluta sjäv. Han håller upp ett dag sen hittar jag starköl i hans rum igen. När jag vill prata omdet säger han att han bearbetar det och vill inte prata. Jag är pensionär med en liten pension så jag har inte råd att flytta. Helst av allt vill jag härifrån Hjälp!

Även jag kan bli vansinnigt arg när det spårar ur för mannen i mitt liv. Ger honom tid och utrymme.
Men framåt kvällen som denna helgen har jag dragit mig undan med en bok i sängen. Han är mycket väl
medveten om A verkningar och hur det förändrar allt till det sämre. Jag finns här för honom och vi
pratar mycket. Han säger att han måste gå ner i botten och verkligen fatta. Har föreslagit att han
skaffar sig en tråd här inne. Men han verkar rädd för det. Jag vill tro att det kommmer en dag.
Själv har jag inte känt något när han dricker. Men igår kom en obekväm tanke häll i dig en flaska
vin så du blir på samma nivå. Men det hände inte, bara tanken och tillbakablickar räckte.
Sköt om dig
Konstnären

alla sömntutar, jag vaknar vid kl. 6 varje morgon har vant mig vid det.
Idag mörkt ute och regn, det blir kul att gå ut med hunden i sånt här väder.
Har en längtan till våren som är enorm. I går hörde jag några fåglar, men
jag är ingen fågelskådare så jag vet inte vilken sort det var. 3 koppar
kaffe har jag druckigt plus gröt. Har börjat sköta hälsan nu, man är ju inte
precis 20 längre, lutar mera åt det andra hållet. I går e.m. hade jag lite sug
men det var ganska svagt så jag satte upp garden och det gick bra. Det är en fri-
het att suget nästan avtagit, men nu ska jag inte undra över det. Lite städing
får det bli idag efter helgen. Har blivit mer ordning och reda sedan jag slutade
dricka. Gillar inte röra, och en massa prylar som ligger överallt. Kanske har
jag blivit lite pedant. Förut kunde jag sitta under fläkten röka och dricka vin
och titta på dammråttorna som växte för varje dag men gjorde inget åt det.
Men sedan när jag tog en nykter period så fejades det till överdrift. Skulle
väl kompensera min ångest och dåliga samvete med något handfast.
Må bra alla
Konstnären

Hoppas det är en ljus dag för dig idag! / mt

att detta fortgår... så bra att du har så mycket dokumenterat och att du haft och har dina professionella kontakter. Angående den ungefärliga årsdagen - jag har märkt ett starkt behov att "älta" i samband med vissa årsminnen, de dagar jag upplevt som värst... vissa märkesdagar eller tider. I samband med dem har jag skrivit långa haranger med tillbakablickar. Det har varit befriande och det har hjälpt för att "tvätta bort" minnesmärken jag vill ha en frihet till. Fri från dem kanske jag inte kan bli men fri i relation till det som varit. Ifall det kan vara begripligt att uttrycka sig så. Du kommer att hitta ditt sätt och dina formuleringar - det är jag viss om:) En varm söndagskram till dig / mt

Det kanske finns i mig att det är ungefär årsdagen...

Och jag har återigen fått veta vilken sjuk människa jag är, att jag behöver hjälp, att jag är galen, olämplig som mor och att det är pga mina (!!!) utbrott som vi har svårt att samarbeta... Det gör ont att känna sig som överkörd av tåget, att bli fullständigt manglad i hans raseri, jag vet att inte allt han säger stämmer, men när jag står där och får allt kastat i ansiktet så är det som att bli träffad av en stenhård, vass och kall snöboll rakt igenom gjord av is.
Han ska anmäla mig för att jag vanvårdar barnen... Ja, en del av mig blir så vansinnigt rädd - rädd att de ska tro honom, och en del av mig tänker; ok, anmäl mig bara, så tar vi den matchen då, bring it on så ska jag ösa ur mig av alla mina anteckningar, vittnesmål, inspelningar och så ser vi hur det går.

Och ja, jag blir rädd, igen, men min lycka är att till skillnad från förr så behöver jag inte leva i det, jag behöver inte vara i närheten av honom, under samma tak och låta det fortgå. Tack för det, min högre makt.
Hoppas alla har en bra kväll.

Projekt 2, det var tänkvärt. Jag har inte sett det (negativa) sambandet mellan A och kärleken förut, MEN så rätt du har. Hur har jag kunnat missa det? Jag ska försöka mig på mer kärlek - både till mig själv och min härliga familj, och mindre rädsla för att tappa, förlora, skämmas, misslyckas. Hoppas du har en fin lördag, här flödar kaffet vill jag lova. Längtar till en kall nollöl lite senare.

Kram N.

Har funderat på min alkoholkonsumtion i flera år men inte gjort något helhjärtat åt det.
Läst mycket på forumet och känner så igen mig i det som berättas här.

Idag är ännu en lördag med ont i skallen värk i kroppen dålig sömn varför jag dricker så mycket osv.
En ledig dag som bara blir förstörd av mitt drickande.

Oron i kroppen över hur min kropp mår egentligen av min konsumtion i många år.. skulle va pinsamt och bli allvarligt sjuk av alkohol och behöva förklara det för andra... Nä min lever e slut pga att jag hinkar i mig vin...
Men ändå slutar jag inte dricka för det.. klankar ner på mig själv vilket inte gör saken bättre.

Jag kan inte dricka ett glas och va nöjd och sluta. Det är bara att inse det och det vet jag ju men ändå så köps det vin varje fredac och så e hela karusellen igång.
Känslan av att inte åka till systemet och lägga onödiga pengar på vin ... att slippa suget och vanan att göra samma grejj varje helg hade vart underbart....

Nu har jag bestämt mig att nu är det slut med vinandet för min del.
Måndag 10/2 är det som gäller!!
Därför blev mitt nickname just Iris 102.

Ha en bra lördag!!

Min kväll var väldigt lik din. Vi hämtade pizza, såg på spåret och sedan
en kvällsrunda med hunden. Sedan blev det natti natti. Hade det varit för
några månader sedan hade jag nog tyckt vilken trist fredagkväll. Men nu
tycker jag den var helskön. Känns som jag kommit in i något nytt just nu
är så nöjd och glad för det mesta. Har alkoholen gjort att jag såg allt svart
eller vitt innan. Misstänker det. Denna helg blir det mycket läsning har nog
slukat ett 50-tal deckare sedan september. Rätt skönt att leva sig in i en bok.
Hoppas du får en fin lördag
Konstnären

Hej, är helt ny här och hoppas få inspiration och hjälp med att dricka mindre - ev. lägga av helt om ett minskande inte funkar. Det du skriver om toleransen har jag inte förstått tidigare och jag tror att det kommer hjälpa mig avstå. En situation jag behöver hjälp med särskilt är att låta bli dricka vin när jag är ensam i köket eller ensam hemma på eftermiddag/kväll. Ibland är suget för starkt för mig att stå emot. Även om det händer att jag dricker för mycket ibland när jag är med vänner/familj tycker jag att det är lättare att dricka lagom i sällskap än när jag är den enda som vet att jag dricker.

Mulleman, Fenix,Santorini och m-m. Tack för mycket nyttigt stöd. Det är ju så väldigt stor skillnad när man får stöd av andra. Just i de ögonblick man vacklar kan era kommentarer göra hela skillnaden. Idag känns det f ö mycket bättre och det är jag tacksam för.

Tjalle

Tvåbarnsmamma (7 o 10 år) gift sen 19 år
40+, bor i villa, två bilar, bra jobb etc etc.

Har alltid gillat vin mm, festat och varit en rolig 'prick'

Men sista åren har mängderna ökat och antal dagar
jag dricker. Lite vin på onsdagen, mysigt med vin på söndagen.

Dricker nog 4-10 flaskor per vecka.
Tillsammans med min man. Men problemet är att han vet inte om mängden.

Jag kommer bag-in-box i garderoben.
Blir vansinnig om han frågar 'hur mycket har du druckit egentligen' ?

Så händer det?

Han hittar (efter misstankar) min gömma.

Han är förvånansvärt lugn, vi ska fixa det här. Du kan inte dricka mer.
Håller med fullt ut. Känns skönt och bra.

Nu är det lördagsförmiddag. Drack inget igår (fredag) vet inte sist jag var nykter en fredag.
Var så arg, tjurig och grinig. Gick och la mig 21.00.

Är så jävla arg, saknar vinet och har sån hemsk ångest
att jag saknar vinet så mycket istället för att tänka på mina barn.
Skäms över att de inte har en nykter mamma.

Vet att jag dricker för mycket men ...

Vill bara höra hur det går för det med drickande, mående och karriär... Bara dessa enkla tre :-)
Kram m

och förundras fortfarande över vilken skillnad det är att kunna sova gott. Om jag vaknar fram på småtimmarna är det utan ångest och hjärtklappning och bara det är skönt.
Igår gick jag och la mig tidigt, var riktigt trött efter en jobbig arbetsvecka. Tidigare hade jag varit precis lika trött, men dessutom haft en sömnskuld i bagaget, och en gnagande känsla av skam och skuld. Jag hade likväl sett till att jag haft vin hemma och druckit flera glas, lagat något gott till middag och varit helt slut efteråt och säkert på dåligt humör. Men, inte gått och lagt mig utan suttit uppe, eftersom det är ju så mysigt att sitta uppe lite extra när det är fredag... kanske en liten irritation hade sluppit ur mig och jag hade kanske lagt mig sur, sovit dåligt, vaknat med mer skuldkänslor och lika trött... Inte så konstruktivt när man tänker på det, och det var bl.a. detta som gjorde att jag tog mitt beslut att lägga ner drickandet.
Igår tog vi pizza till middag, kollade os-invigning och På spåret (vilket ju är betydligt roligare när man hinner tänka ut svaret på frågorna och inte har en hjärna som är seg som kola), en kvällsrunda med hunden, och sen en bok och sängen. Det låter inte som en särskilt hipp fredag, och det var det heller inte. Har tappat längtan efter hippa fredagskvällar, som ska passa in i någon sorts mall.
Känner att livet rullar på enkelt just nu, vad gäller alkoholen, och det är skönt. Fyra månader nästa vecka... :-)
/m

och trots att jag själv druckit för mycket så kan jag bli vansinnig på mannen när det spårar ur. Jag som verkligen borde förstå tycker man. Men besvikelsen är så primitiv. För en som inte missbrukat själv måste det vara ett obegripligt fenomen. Jag klarar av att ge mannen tid och utrymme, oftast, då jag ser en klar förbättring. Jag skäller inte på honom utan går och lägger mej i gästrummet. Att skälla och vara arg fungerar ändå inte. Det fungerar sämre. Han vet själv. Det hade inte lönat sej att skälla på mej innan jag var redo, skammen var ändå total. Kanske har jag ändå en större förståelse på grund av mina egna erfarenheter. Jag tror det blir bra.

Känner också ingendera där med att suget kommer på snabbt och innan god mat. Känner också igen att ett alkoholfritt alternativ funkar bra till god mat och sen har suget försvunnit. Jag "preppar" mig ofta innan genom en nollöl, cider eller alkoholfritt bubbel så känns suget. Men vi kommer alla på våra knep, även jag har använt gymmet och träningspass som motmedel mot sug och ev sysslolös. Fascineras ofta av att vi människor är så lika...

Bra jobbat och ha en bra helg!
/m

Det där tänkandet på alkohol var konstant i början när jag nyktrade till. Men det avtar
och numera är det sällan efter nästan 5 månader. Trodde jag skulle bli galen det första
jag tänkte var på alkohol, ett litet glas. Vilket skämt jag hade ju hällt i mig allt som fanns.
Trodde inte att tankarna skulle avta, men jag har jobbat på att stå emot man får ju inget
gratis. Bra att du travade iväg och tog A. Jag hade det första månaden som krycka som alla äger.
Sedan la jag av med dom fick magproblem och blev så himla trött. Har en egen burk i skafferiet
men jag har inte tagit någon sedan dess. Detta forum har hjälpt mig och min hund, det är så det
är plus att jag verkligen ville denna gång.
Julmust är gott.
Ha det bra
Konstnären

för det du skrev, jag citerar "Lite stolt över min nyktra månad. Första primitiva känslan som kom fram på seneftermiddagen var att detta skulle "firas". Jag förträngde dock dessa tankar och stapplade istället upp på löpbandet och lufsade en knapp timme i maklig takt. Trött men nöjd kom jag hem och frugan hade lagat extra god mat till kvällen. Belöningssystemet pockade på uppmärksamhet och ett våldsamt sug dök upp som en blixt från en klar himmel. Vad otroligt gott det skulle vara med några glas vin till maten................ Istället för att som vanligt "stänga av hårddisken" och korka upp gick jag undan för en stund och frågade mig själv till vilken nytta "några glas vin" skulle vara."

OM du inte haft kraften att sätta "stopp" Tjalle hade "tacken" för den extrgoda middagen blivit en berusad man... inte kul och inte det man förväntat sig. Sitter i sängen och samtalar med Mullegubben om detta - hur just en sån situation kan bli så fruktansvärt fel i relationen. Det som sker inom missbrukaren är svårt att föreställa sig för partnern i relationen och det som sker blir helt obegripligt och fel, fel, fel... Vi har varit med om det, som fenomen och skeende flera gånger ...

Just såna "rapporter från missbrukarverkligheten" som den du delar med dig av Tjalle har hjälpt mig att förstå den process som sker inom en missbrukare - och även gett insikt om min maktlöshet i den processen. Sin egen drake - eller papegoja, eller a-djävul... måste var och en möta och döda själv. Liksom det är mitt jobb att lyfta mig ur medberoendeträsket... det är lätt att sjunka mjukt i självömkan när man ansträngt sig att göra det där lilla extra och resultatet blir nåt helt annat än det man förväntat och tycker man gjort sig förtjänt av...

Lösa tankar på morgonkvisten - vet inte om det blev begripligt. men jag vet vad jag menar och just nu får det duga så:)

Glad lördag alla forumvänner / mt