Senaste kommentarerna i forumet

Så där fungerar det, bäst man känner sej säkert kommer de lömska tankarna. Men kom ihåg att "sug" är inte farligt, bara obehagligt och lite skrämmande. Det kan inte få dej att dricka och det går om. Det kommer igen och igen men alltmer sällan och det blir svagare medan du själv blir starkare och lättare genomskådar det. Stå emot och det går om. Visst Tjalle kom du starkare ur det nu? Var inte rädd för "sug" utan var medveten om att det kommer från missbruksbanorna i hjärnan, gamla rester. Det kan kännas jobbigt att tänka sej att man tvingas leva med det men så är det inte, det försvinner. Visst dyker tanken nån gång upp även hos mej men nu genomskådar jag den direkt. Fortsätt framåt!

Tack för din kommentar! Fint att läsa din reflektion, ser återigen hur lika missbruket är. Just en ökande konsumtion i alla möjliga, men framför allt omöjliga, situationer. Sanningssägare, ja det är naturligtvis MIN sanning och den behöver inte vara nån annans. Men i fråga om alkoholbruk och -missbruk är "sanningen" rätt lika för oss alla. Andras erfarenheter har visat det. Så om nån undrar om han kanske kan dricka vid ett specifikt tillfälle och sen återgå till nykterhet direkt så är den samlade "sanningen" att det inte går. Det finns undantag visst, men jag tror inte dom är i detta forum. Om nån frågar säger jag vad jag tycker. Min sanning. För mej har andras sanningar varit en stor hjälp. Jag stod kanske vid en avgörande fråga förra vintern när jag ställde frågan om jag inte skulle kunna ta en skvätt Fernet Branca som magmedicin på semestern. Eftersom det inte är gott eller njutbart tänkte jag att jag kunde ta det utan att falla tillbaka. Men då sa nån här den bistra sanningen att detta var bara en omskrivning, en orsak att få dricka igen. Det sved lite att höra för så hade jag minsann inte tänkt men vid närmare eftertanke så insåg jag att det var just sanningen. Det var ett omedvetet svepskäl att få dricka på semestern och sen skulle säkert lite vin gått samma väg. All inclusive och allt. Det kunde ha blivit mitt fall om jag inte fått höra "sanningen". Och tagit den till mej framför allt, det valet är alltid ens eget.

Detta forum är det enda stället där jag "lever ut" min alkoholism. I verkliga livet vill jag inte basunera ut det. Min omgivning vet nu att jag inte dricker och vad dom tror eller säger bryr jag mej inte om. Ifall nån skulle fråga kan jag säga att det blev för mycket. Jag vill inte ha nån etikett på mej. Jag är inte alkoholist men jag kan inte dricka alkohol, allergi är en bra beskrivning. Vi kan igen ta exemplet md den som är allergisk mot nötter. Inte går den med en stämpel som nötallergiker i sin vardag? Det är inte min identitet. Inte nykterist heller. Inte icke-rökare men jag röker inte. Men jag har hittat mej själv efter att ha varit inne i alkoholsvängen och sluppit ur den. Åratal där mycket handlat om att dricka och ångest över det och livet som levts på sparlåga. Jag tycker om den jag hittat och börjar komma över förlusten av den tid jag slösat bort på alkholen. Jag har ju levt under tiden också naturligtvis men inte ett helt liv. Inte som nu när jag kan känna allt med öppet sinne. Glädje, ilska, sorg, tristess. Jag upplever det och behöver inte döva nåt.

Det är den starka önskan att andra ska nå samma stadium som gör att jag ibland vill ryta till och säga "men skärp dej"!

Jag ser det på liknande sätt som du, så himla bra att lägga korten på bordet och att vara sanningssägare är just precis så som jag uppfattar det... sanning är det kanske fullt ut bara för den som uttalar den, för egen del, men den är nog så viktig och kan lätt bli till andras sanningar och gemensamma i en slags ny konkret förståelsehorisont. Trevligt att läsa vad du skriver, har förstått att du kommit en bra bit på väg och i mångt och mycket delar jag dina uppfattningar. Rakt på bara, konstatera att det inte ger livet något ytterligare värdefullt innehåll med sprit till, men mycket fint utan. Det sägs ju lite raljerande, "skaffa dig ett liv i stället" och det är nog ingen dum tanke tycker jag. Men vägen dit är minst av allt självklar men samtidigt fullt möjlig. Jag har efter många år av envishet om att jag minsann kan själv... konstaterat att när jag släppte den fixa tanken så kunde jag be om hjälp och plötsligt kunde jag det ag inte hade lyckats med tidigare, på egen hand. Trots att det nära nog var med stora delar av livet som insats, i varje fall på lite längre sikt. Jag har kallat det för jagets vinst efter de yttre betingelserna paradoxala intervention. Eller på ett annat sätt tänkt, Om inte... så vad då?
Jag tycker vi med all rätt skall sträcka på oss som nyktra istället för att huka oss och känna oss vingklippta i samhällets ögon. Istället flyger vi rätt stadigt och har mycket av viktiga erfarenheter i bagaget dessutom. Kan kanske faktiskt beskrivas som respekt för själva livets värde. Lev och låt leva. Jag tycker mer och mer om tanken på en dag, en stund i taget. Livet lever man faktiskt framlänges men förstår det mestadels baklänges. Gäller att förstå skillnaden däremellan bara. Ta vara på det som tillför och kan kasta ljus in i framtiden. Det är precis exakt i detta ögonblick livet blir historia och hur den kommer att bli hågkommen har vi chans att påverka och även eget ansvar för.
Hmmm, nattliga funderingar kan visst föra lite vart som helst, men skönt i alla fall att det sker på nyktert huvud, som det heter.
Jag sänder många tankar till er alla här inne och er på väg in hit. Välkomna, tillsammans kan vi skapa liv värt att leva. Det små stegens filosofi är ack så viktig att ta till sig.
Jag har rätt mycket prövat min verkliga inställning till vad själva alkoholen i sig egentligen har gjort för mig i livet. Visst sjutton har jag också haft hur kul som helst många gånger tidigare i livet, vore heldumt att förneka det. Men sen tog det slut på det för min del (ville absolut inte se det själv)och det som skedde blev en ökande konsumtion i möjliga och så småningom även omöjliga situationer, i jakten på samma känsla. Men det fungerade inte längre, inte för mig, så som jag då hoppades och trodde mig vara förmögen till. Nu när jag slutat söka den sortens känsla av lycka via spriten som "biljett" så har jag funnit det jag i dag vill kalla den äkta känslan och där har faktiskt alkoholen ingen som helst roll för att jag skall ha den kvar. Det har blivit mitt rättesnöre och det beroendet av gemenskap jag funnit, finner jag mig gärna i. God Natt och styrkekramar till den som vill ha, behöver få det. Mm.

Guldstjärna Tjalle!

Skrivet av Mulleman den 8 februari, 2014 - 00:08.

... Grattis till ännu en nykter dag och du utgick med segern ännu en gång, det är stort. Det är ju stort eftersom spriten kanske är den starkaste och lömskaste falskspelare med alla tänkbara knep och tricks för att komma innanför garden på dig som du mött i livet, på oss alla i samma situation!
Jag blir stolt över att läsa så exakt beskrivning över vilken kamp du och vi andra ständigt måste vara beredd att ta, helt plötsligt oanmäld mitt i allt eller som för dig i kväll ändå med insikt om att en viss "risk" för möjligt sug kunde komma.
Joodu, listig, falsk och stark heter det, vilket än en gång skulle bevisas. Jag för min del, notera att jag snackar bara om mig i det fallet, har fått mycket gratis styrka tycker jag, i vissa lägen, att genom ett alkoholfritt alternativ i princip bita svansen av trollet och klara själva suget efter spriten men kunnat behålla den "goda situationen" och stämningen. När jag sen har märkt att jag känt mig inte bara nöjd utan direkt glad och upprymd så har jag förstått att det främst har varit själva alkoholen som sugit mig till drickandet utan min kontroll, eller i varje fall på ett icke önskat sätt, tidigare som aktiv. Det är bara att acceptera men kanske ännu mera att helt krasst konstatera, som jag har gjort rätt länge, konstatera... jag har för min del druckit klart. Det var det det. Nu in i ett annat liv. Det har samtidigt inneburit att jag försökt och rätt snabbt faktiskt trots allt slutat förhandla med mig själv, precis som du Tjäle noterade, tänkt att nu har det gått så och så lång tid, att kanske.
För egen del har jag placerat ut ordet kanske från mig när det gäller alkoholen i mitt eget liv. Så vill jag leva och därför är det så viktigt för mig att läsa, skriva och träffa andra nyktra "ställningstagare" i mitt nya liv. Faktiskt också viktigt att träffa och möta medberoende, det är en mycket stor respekt jag hyser för dem.
Skönt att läsa och veta att det finns många som går samma väg, kommit olika långt men vägen är den enda... spikrakt genom och genvägar finns inte!
Lycka till i fortsättningen!
Jag har läst och ser att det finns ett helt gäng här nu med "nynyktra" som i varje fall, om än på staplande steg emellanåt, för var dag som går blir allt stadigare på benen, kul och hejarklack finns här, precis varje dag!
Så det så! Mm.

Det är strongt jobbat och så rätt tänkt. Det gäller att se hur "Sanden blir till Guld" för varje nykter dag!!! Kör hårt men försiktigt så blir livet längre. Ha det bäst. Mm.

... Grattis till ännu en nykter dag och du utgick med segern ännu en gång, det är stort. Det är ju stort eftersom spriten kanske är den starkaste och lömskaste falskspelare med alla tänkbara knep och tricks för att komma innanför garden på dig som du mött i livet, på oss alla i samma situation!
Jag blir stolt över att läsa så exakt beskrivning över vilken kamp du och vi andra ständigt måste vara beredd att ta, helt plötsligt oanmäld mitt i allt eller som för dig i kväll ändå med insikt om att en viss "risk" för möjligt sug kunde komma.
Joodu, listig, falsk och stark heter det, vilket än en gång skulle bevisas. Jag för min del, notera att jag snackar bara om mig i det fallet, har fått mycket gratis styrka tycker jag, i vissa lägen, att genom ett alkoholfritt alternativ i princip bita svansen av trollet och klara själva suget efter spriten men kunnat behålla den "goda situationen" och stämningen. När jag sen har märkt att jag känt mig inte bara nöjd utan direkt glad och upprymd så har jag förstått att det främst har varit själva alkoholen som sugit mig till drickandet utan min kontroll, eller i varje fall på ett icke önskat sätt, tidigare som aktiv. Det är bara att acceptera men kanske ännu mera att helt krasst konstatera, som jag har gjort rätt länge, konstatera... jag har för min del druckit klart. Det var det det. Nu in i ett annat liv. Det har samtidigt inneburit att jag försökt och rätt snabbt faktiskt trots allt slutat förhandla med mig själv, precis som du Tjäle noterade, tänkt att nu har det gått så och så lång tid, att kanske.
För egen del har jag placerat ut ordet kanske från mig när det gäller alkoholen i mitt eget liv. Så vill jag leva och därför är det så viktigt för mig att läsa, skriva och träffa andra nyktra "ställningstagare" i mitt nya liv. Faktiskt också viktigt att träffa och möta medberoende, det är en mycket stor respekt jag hyser för dem.
Skönt att läsa och veta att det finns många som går samma väg, kommit olika långt men vägen är den enda... spikrakt genom och genvägar finns inte!
Lycka till i fortsättningen!
Jag har läst och ser att det finns ett helt gäng här nu med "nynyktra" som i varje fall, om än på staplande steg emellanåt, för var dag som går blir allt stadigare på benen, kul och hejarklack finns här, precis varje dag!
Så det så! Mm.

Ja, det är faan hur hjärnan lever sitt liv med alkoholen och alla tankar. Tack och lov i dag, hade jag hunnit få en bra dag mot gårdagens skitdag när det gäller alkoholsug och lömska tankar. Det känns för mig helt rätt nu att ha antabus i kroppen för att inte falla igenom, fattar precis när du skriver hur lätt det är att bara ge efter. Tre veckor nykter nu och fasen vad fort det också går, i morgon ska jag upp tidigt och köra bil långt, vad bra det känns att inte ha ågren redan nu för att åka dit under förmiddagen på grund av rester från kvällens berusning.
Ha en fortsatt bra helg,
Fenix

Firar en månads nykterhet idag. Det var ganska länge sedan jag hade en så pass lång nykter period. Det blev en konstig dag idag. Lite stolt över min nyktra månad. Första primitiva känslan som kom fram på seneftermiddagen var att detta skulle "firas". Jag förträngde dock dessa tankar och stapplade istället upp på löpbandet och lufsade en knapp timme i maklig takt. Trött men nöjd kom jag hem och frugan hade lagat extra god mat till kvällen. Belöningssystemet pockade på uppmärksamhet och ett våldsamt sug dök upp som en blixt från en klar himmel. Vad otroligt gott det skulle vara med några glas vin till maten................

Istället för att som vanligt "stänga av hårddisken" och korka upp gick jag undan för en stund och frågade mig själv till vilken nytta "några glas vin" skulle vara. Jag vet ju att "några glas vin" inte ger mig annat än en startsignal till betydligt större mängder och ännu värre en anledning att fortsätta dricka imorgon, dagen därpå etc............

Nåväl, med lite resonerande med mig själv tog jag fram en alkoholfri öl (Störtebeker) och det gick bra det också. När den goda middagen var avslutad försvann också suget lika fort som det kommit. Ändå blir jag ängslig när jag ser hur fort det kan gå att falla tillbaka i gamla mönster. Det finns så många anledningar att ta till sig sina gamla vanor. Förutom att "stänga av" det logiska tänkandet hann jag också tänka att det var ju väldigt vilken låg aktivitet det var på alkoholhjälpen idag, inte många inloggade. Ytterligare ett faktum som mitt skadade beteende kunde tänkas utnyttja. Det gör väl ingenting att jag "fuskar" idag när så få ändå är aktiva på forumet...........

Jag kan dock lägga ytterligare en nykter dag bakom mig och känner mig på det hela taget rätt nöjd att jag lyckades motstå dagens frestelse och påbörjar nu imorgon dag 1 på den andra månadens nykterhet.
Trevlig helg på er alla "kämpar"/Tjalle

En separation är alltid jobbig oavsett, även om den sker i vänskaplighet och gemensam överenskommelse så mister man en livskamrat
som man kanske delat många år med, i vått och torrt och även fått barn som binder en samman. Att vara 'överens' är nog en definitionsfråga.. ALLA separationer är svåra, en sorg.. men när den också inkluderar väldigt svåra saker som alkohol, eller för all del otrohet som också är ganska vanligt blir det än mer infekterat och jobbigt. I ditt fall verkar det som båda?
I mitt fall var det omfattande otrohet med 'tillbehör' som ledde till mitt förfall och separation, men jag har lyckats ta mig tillbaka till livet :)

När jag läser din text så säger dina ord mig att han redan lämnat dig i sinnet, han mår dåligt på ett eller annat sätt. Alkoholen är ett symptom på detta och även säkerligen tagit sitt grepp/klor om honom. Har han resignerat kan du nog inte kämpa emot så mycket,
då har han bestämt sig och kanske i ditt/ert fall har han gått ner sig för mycket för att orka ta sig upp på egen hand? Betänk dock, jag är helt övertygad om att han har väldigt många tankar och känslor som är lika dina! Att vara alkoholist eller missbrukare över huvud taget innebär inte att man blir en sten.. Men DU behöver inte se det som ditt, det är hans!!

Jag kan verkligen känna mig dig och dessutom se båda sidor om detta!

Styrka till dig!!

det var vad jag ville höra! Jag var bara tvungen att skriva ur mig hur frustrerad jag är att ständigt behöva tänka på alkohol och att kanske dricka då eller då. I går hade jag en skitdag, men jag travade iväg och tog min antabus och i morse kändes det helt annorlunda. Jag kände att jag vill ta fajten och bli stark och hel. Alkohol är min huvudfiende, men jag måste göra en massa andra saker än att hela tiden tänka på hur det skulle kunna vara. Visst vet jag också om jag vågar ärligt tänka ordentligt, att det bara blir skit av att dricka för min del, jag måste gå igenom det som hände i höstas och inse att det var inte förenat med någon särskild glädje att dricka, utan det var ju händelsen i sig med gamla vänner som var det roliga. Snarast var det bara tråkigt och hämmande att börja hälla i sig öl på dagtid och bli seg och trött. Ni blir det aldrig några fylleslag direkt vid dessa sammankomster, utan alla dricker rätt mycket men inte så folk ballar ur. Men det är så onödigt, alla är ju trevliga i sig utan sprit. Det är snarast en ritual och ett måste som inte har något med genomtänkta behov att göra. Viktigt att tänka utifrån på hur mitt beteende egentligen är när jag dricker. Och visst är det så, jag är ju med fog rädd för vad som skulle hända när jag kommer hem, då kanske det inte alls är lätt att åter bryta och vilja leva nyktert.
Nu blir det middag och julmust som finns kvar, det är kalas!
Fenix

Hej, nu provar jag att skriva på forumet och ser hur det blir!

Önskar dej all lycka!

Jag förstår att du måste må jättedåligt just nu med tanke på det du går igenom. Jag skulle också, precis som Mt skriver, vilja tipsa dig om att fortsätta skriva i en tråd, det är oerhört värdefullt att kunna gå tillbaka sen och läsa vad man skrivit och de svar man har fått i en tidslinje. Det gör att man börjar få perspektiv på det som händer, det sätter igång en process i en själv med möjlighet att, tillsammans med alla oss andra här i forumet, börja bearbeta det man är med om. För mig har det varit en otrolig hjälp.

Jag tror du gör helt rätt i som söker hjälp. Man behöver hjälp och stöd på olika sätt. Att skriva här är ett sätt, men att träffa någon kunnig person i verkligheten tror jag för många är nödvändigt.

Du skriver att du bara kan vara åskådare och se på eländet som händer i hans liv. Ja. Det är så. Du är maktlös vad gäller det och nu när du har insett det så är du en stor bit på väg. Det är svårt att kunna acceptera just detta, men det är något vi måste göra. Det är en oerhört smärtsam insikt, man vill så gärna hjälpa, men det går inte. Det är bara han som kan hjälpa sig själv. Du måste fokusera på dig för att kunna komma tillbaka och må bra och bli stark.

Önskar dig allt gott. Fortsätt att skriva - det hjälper!
//Yogi

Och samtidigt så fascinerad över att det du skriver skulle kunna vara exakt mina egna ord när du beskriver din fd relation. Allt med gymmet, separationsångest kontra att vara osocial, flytta fokus, anklagelser och lättnad över frikännande trots att man inte gjort något fel, överdrifter angående de fina "perioderna" osv osv. Nästan skrämmande. Det är verkligen en personlighetstyp för sig.

Du låter så lugn, stark och stabil och jag är så glad för din skull. Har saknat dina inlägg här och jag tror inte att det finns minsta risk för att du skulle upplevas som självupptagen om du skriver. Samtidigt så är det ju så att man skriver när man behöver ventilera och nånstans så är ju syftet att man inte ska behöva skriva här! Att man ska tillåta sig att ta emot stödet när man behöver det.

Denna mening är vacker och mycket välformulerad, precis så känner jag också: "Idag inser jag att det jag saknar inte är vad vi hade utan vad jag trodde att vi skulle kunna ha tillsammans men som aldrig blev".

Jag önskar dig verkligen all lycka framöver. Du har gjort en enorm resa.

Kram // Yogi

Anledningen till att jag har varit "tyst" är mest att jag inte vill vara självupptagen. Jag har läst om dina otroliga framsteg Yogi och jag har följt flygcert och mt och några av missbrukarnas inlägg men känt att allt klokt redan är uttalat så jag har valt att inte kommentera.

Jag har fortfarande inte gått tillbaka till min ex och det känns jättebra. Han var på besök hos mig en kväll och drack te. Det gick bra, inget krångel alls och han åkte hem efter ett par timmar utan försök till något. Det enda han bad om var en kram innan han gick hem. Under några dagar efter det duggade sms:en tätt men efter att jag dröjt med svaren och varit mycket sval i tonen så har de uteblivit.

Det känns så otroligt befriande att faktiskt hålla mig till det jag har föresatt mig. Jag kan idag uppfatta mig som en stark person och vet att jag har förmågan att låta huvudet styra över hjärtat. Det känns tryggt!

Självklart har det varit en stor hjälp att han inte har varit påstridig i sina kontaktförsök så det handlar inte endast om personlig styrka från min sida.

Skillnaden jag märker hos mig själv är att jag inte längre påverkas av hans kärleksförklaringar. Ingen har så många gånger förklarat sin kärlek till mig som han har gjort, ingen har kallat mig vacker så ofta och innerligt som han men trots det har jag inte känt mig särskilt älskad av honom någonsin och jag tror att det är just det som gjorde att jag stannade såpass länge. Jag var liksom besatt av att få känna av de känslor han påstod sig ha.

Idag inser jag att det aldrig fanns något bakom de orden. Han är paniskt rädd för att vara ensam och har säkert redan en ny bekantskap som han älskar över allt annat och snart vill gifta sig med.

Det paradoxala i detta är att jag har ett stort behov av ensamhet men är social och älskar när jag får helgbesök eller vänner från utlandet som stannar någon vecka medan min ex är rädd för ensamheten men är ganska osocial. Han har aldrig uppskattat att jag har vänner och ogillade starkt att de besökte oss eller att jag besökte dem.

Han ville naturligtvis aldrig följa med. Jag träffade aldrig någon av hans vänner ( vet inte ens om han har någon).

Då och då fiskade han eller tränade på gymet tillsammans med någon kompis men med tanke på att han duschade och fixade håret innan han gick så drar jag idag slutsatsen att han och hans kompis hade en annan typ av relation än den han påstod. Troligtvis också av annat kön än han påstod.

Allt detta har varit omöjligt för mig att se tidigare eftersom han har haft en alldeles utmärkt taktik för att flytta fokus. Så fort det det har kommit upp något obehagligt eller att jag har ställt en fråga han inte kan svara på så har han startat ett kaos med fylla, aggressiva utbrott och anklagelser mot mig vilket har lett till att jag blir den som står på den anklagades bänk och som blir lättad när jag får frikännande dom.

Ofta har efterspelet handlat om hur han ska hantera alkoholen och att jag på något sätt måste ändra mig för att han ska må bättre.

Allt detta kan jag se nu när jag har lugn omkring mig, när jag har fått lite distans, men det betyder inte att känslorna är helt i balans. Tyvärr poppar det upp förnekelsetankar då och då, känslor av skuld och ansvar, för att inte tala om de nostalgisk känslorna där jag överdriver både antalet och innehållet av de finare perioderna eller rättare sagt stunder vi hade.

Idag inser jag att det jag saknar inte är vad vi hade utan vad jag trodde att vi skulle kunna ha tillsammans men som aldrig blev.

Insikten om att det aldrig heller kommer att upplevas tillsammans med honom gör lättare att gå vidare.

En annan insikt som har hjälpt mig oerhört mycket är att jag har vänner som ställer upp och som verkligen på allvar uppskattar mig och vill mitt bästa i alla lägen och den osjälviska kärleken de visar fyller mig med repsekt såväl för dem som för mig själv.

Min stora utmaning nu är att inte falla tillbaka i mitt medberoende vare sig i förhållande till en man,vän eller annan bekantskap.

Alkoholen bara tar och ger inget tillbaka. Fy faan vilket gift, och innan man insåg.
Ha det bra
Konstnären

Kanonstarkt av dig att vända skutan. Det hade jag aldrig klarat jag bara vet det.
Rutiner är viktiga för mig numera eftersom jag på grund av all alkohol som åkt genom
strupen har en låg stressnivå. Går upp som vanligt lägger mig numera ungefär samma tid.
Förut kunde jag sitta hela nätter och pimpla vin. Fast jag kan kliva utanför mina rutiner.
Det får inte bli för inrutat. Lagom mår jag bäst av. Har faktiskt inte tänkt på alkohol
denna veckan som en lösning. Men garden ligger i min ficka så jag snabbt kan ta fram den
om jag hamnar i svår situation.
INGET FÖRSTA GLAS FÖR MIG IDAG.
Ha det ra
Konstnären

Ja, då fredagen känns bra rätt så att det är tidig morgon.
Gått några dagar och jag har inte ens tänkt på alkohol som
en lösning vad det än har varit som dykt upp i veckan. Underbart
är bara förnamnet. Visst är det skönt att slippa planera helgens
inköp på Systemet. Går igenom olika smaker på vatten på flaska.
Många är riktigt goda och fördelen är att man kan dricka många utan
att få baksmälla.
Idag ska hunden och jag träffa några hundkompisar som jag lärt känna
just igenom min hund.
Ha en skön fredag
Konstnären

och lite planering för dagen. Skönt att planeringen inte innefattar någon alkohol. Skönt att ha hela eftermiddagen/kvällen att spendera, att den inte stoppar upp efter kl 17, när första ölen eller vinglaset hälls upp. Behöver heller inte planera in något för att ha tankarna på annat, som jag gjorde de första veckorna.
Små, men inte oviktiga saker att tänka på.

Ha en bra fredag och hoppas era planer för helgen känns lika bra som mina :-)
/m

fick kontakt med någon som det kändes bra att prata med. Det skulle jag önska dig, en klok person som lyssnar och som du kunde börja fundera över dig själv med... så att du kan se och förstå vad som händer i dig. Det är ju du som är huvudpersonen i ditt liv!

Ett litet tips: Jag tror det skulle vara bra att du fortsätter skriva i en (din egen förstås) tråd och att du skriver lite hela tiden. På det sättet kan du och vi som läser följa dig bättre och du skulle kunna gå tillbaka och se vad du skrev - hur det kändes "då" och vad du tänkte "då"... vad du gjorde och hur det blev. Nu tappar åtminstone jag bort mycket av din berättelse när den ligger på flera ställen. Ta hand om dig! / mt

att känslorna kommer och går... och du har lärt dig hantera det. Kanske det är nåt som har med att det är ungefär ett år sen uppbrottet, nånting som finns fast du inte inte minns... Det viktigaste att du vet att det blir bättre sen. varmaste kramen / mt

att vända skutan! Kram!

Har mitt sinne varit fyllt av i eftermiddag. Tänk om, en endaste ena. Bara då, i landet där de goda ölen flödar. Mina Danmarksresor är så förknippade med denna dryck. Konstigt nog ingen fylla. Det är väl därför tankarna virvlar. God öl i lagom mängd d v s 1-2 stycken. Suck, jag ska inte. Har haft en bra kväll, så det blir lättare att mota bort hjärnspöket. Litet rädd är jag dock. Tänk om jag går in i en affär och överväldigas? Jag ska satsa på god mat istället. Gå ut och gå vid havet. Lyssna på musik. Jag är förberedd. Jag tar en runda och tittar till mina sovande, härliga barn. De påminner mig om vad som är viktigt i livet. Kärleken. Den krymper obönhörligen för varje mun A. Projekt 2, att låta kärleken få flöda fritt utan att vara rädd för att förlora den.

Fick en jäkla kommentar av en kille som tyckte att jag var för full igår. Hans liv är allt annat än perfekt på många plan. Men bara för att han, som han själv säger kan kontrollera sitt intåg, tycker han att han kan klanka ner på mig. Är nyktra människor änglar eller? Många beter sig ju som idioter men bara för att de inte dricker kommer de undan...

De krämpor jag hade ville jag aldrig koppla ihop med alkoholen. Hittade hellre långsökta ursäkter och sökte mig till och med för utredning hos neurolog. Fast det är klart att jag förstod vilken skada min kropp tog.

Jag har upplevt gångsvårigheter, dålig balans, yrsel, muskelsvaghet, andfåddhet, svampinfektioner, sår som inte riktigt läker, dålig hy, viktuppgång, pluffsighet, torrt hår, krångel med magen,dålig hållning.

Rädsla, osäkerhet, dålig självkänsla, skam, skygg, svårigheter till logiska resonemang och att formulera tanke och tal, dum, lättirriterad, tyngd, orolig, ångest.

Drog mig undan, klarade inte att gå rak i ryggen och se folk i ögonen, kände mig som en bluff, mindre värd, ointresserad och omotiverad, kunde inte vara i nuet för tankarna kretsade hela tiden kring alkohol eller planering för att köpa, städa undan, måtta mängd, gömma osv.

Nu efter 1 månad och 6 dagar så går jag rakryggad och stolt, ser folk i ögonen, tränar och känner mig starkare, piggare, klarare i skallen. Jag har återfått motivation och livsglädje. Hyn är bättre, kroppen fastare och lättare. Jag är lugn, trygg och närvarande.

Tanken slår mig att alkoholen har stått där som en stor stoppkloss och gjort mig oförmögen att röra mig framåt. Jag förundras över hur någon med alkoholproblem skulle lyckas bli framgångsrik med något bärandes den bördan. Alkoholen tar så mycket, ger så lite.