Senaste kommentarerna i forumet

Skitbra Pontus! Välkommen till dit eget skrivande. Även jag smög runt här ett tag innan jag fattade tangentbordet. Det där med aggression känner jag igen mycket bra. Är så arg på allt sen jag nyktrade till. Och är bara inne på tionde dagen idag. Du ska vara stolt för varje landerövring du gör. Idag är det forum och gymmet, men vet hur långt du kan gå! Välkommen skygga Pontus. Här finns mycket kunskap. Har du gjort självhälpens övningar? Jag tycker det hjälper mig att se saker på pränt.

Fia

Hej igen Anli! Hur är det? Även om du skulle ha falli igeom igenom i helgen så fortsätt skriv. Jag har varit där tusen gånger, känns det som den enda anledningen till att jag klarade denns helg är att jag nu har något att se fram emot. Arbete! Men vi ska ju båda fixa det i slutändan så hör av dig. Jag finns här om du vill. Arg idag. På naturen, efter nästan en veckas sol föll snön igen imorse. Tar ut det på min stackars man. Fast så stackars är han inte. Han har valt mig liksom han valde mera öl igår! Så hur går det för dig Anli? Hur mår du? Önskar du hörde av dig.

Fia

Hej Markatta! Nej, det finns ingen anledning alls. Jag vet att man inte ska det. Men för mig är han A.H för det var så han presenterade sig. Bara det var ju trevligt att presentera sig. Men du har rätt, ska inte nämna namnet igen.

Fia

Steg upp halv6 idag vår solen sken härligt, utan bakis o bekymers fritt. 7dagar sen jag drack öl nu, så det känns skönt att vara på
benen och kört över första veckan igen. Känns skönt att kunna lättare resa mig upp efter bakslag.

Unnade mig ett par veckor sedan ett par nya dyra löpar skor och det är så befriade att gå ut och jogga på bara vägar igen. Gjorde en extra lång runda idag, och det gjorde mina hundar glada=)
Har även köpt årskort till gym och det är bästa jag gjort på länge. Att få rutin på träning och bara jävla mata ur sig aggresion är nog mitt bästa verktyg och tips!
Krävdes mkt mod för mig som är lite skygg att ta det steget, men fått bra social kontakt att och så många som är glada att se mig där. är stolt över det.

Kommer nog återkomma till mitt tränande senare, säkert någon som tränar på ett eller annat sätt?=) Hade tänkt skriva en längre inledning nu men måste rycka iväg, Ha en toppen dag gott folk!

Pontus

Jag undrar en sak. Finns det någon anledning till att du skrivit ut hela namnet på den sk Kramgubben?

"Gott föder gott", den meningen gror i mig. Tack för det du skrev hos mig.

Önskar dig bara gott! Fia

Jag är glad att du delade Sorgsen. Förstår att det var svårt för dig att lämna ut mannen, men det betydde mycket för mig att se att jag inte var ensam.

Fia

Fyfan, vilken resa! Tyvärr känner jag igen mig i ditt ex. Jag har gjort de mest fruktansvärda saker mot min man. Bland annat hade jag sex på en krogtoalett med en kille samma natt som min man friade. Jag tror faktiskt inte att din fästmös beteende beror på bara alkohol utan snarare dålig självkänsla. Ett skevt bekräftelsebehov, men givetvis upptrappas det av alkohol. Välkommen hit!

Fia

Är häppnadsväckande. Och man ser öppningar på flertalet problem genom att bara läsa och förstå.
Ibland säger eller gör man(jag) saker men blir vänligt tillrättavisad om sina tillkortakommanden.
Vilket uppskattat av mig.
Vi är som en stor rätt knasig familj här inne.
Och anonymiteten gör att man vågar vara mer naken här än ute i samhället eller ens på ett AA-möte.

Det tar tid men man(jag) lär mig mer och mer hela tiden.
Glad att jag hittade hit i oktober 2012.
Ha en härlig söndag nu, här hemma var det storstädning igår. Samma idag och jag skall stryka en jättehög ned tvätt.
Bara skjutsa frun till jobbet först!
/A

Hoppas du klarar dig hyffsat efter denna mycket obehagliga resa.
Och grattis till sitt eget boende.

Här finns det svar på frågor du har.
Välkomen!
/A

Kanske det är så att inget är så ont att det inte har/kan ha något gott med sig...

Efter vår fina dag och det långa samtalet på kvällen slogs jag av tanken att den upplevelsen och Mg´s insikt om relationerna i AA - de som växer från insidan - konstaterade jag att utan AA skulle han knappast ha fått uppleva detta... denna form av gemenskap. - "Aldrig" svarar han direkt och spontant...

Jag inser att inte heller jag skulle ha fått uppleva detta som fört oss så mycket närmare varandra på ett annat sätt än före alkoholproblemen - då vi också hade det bra.

Han - som har mycket teoretisk kunskap - talade igår om kvaliteten i AA, att det som växer i AA inte härrör ur teorier utan ur den personliga erfarenheten och det sanna delandet.

Det känner jag igen från forumet. Jag tycker om anonymiteten här och ser mer och mer styrkan i den... och då handlar det inte om att dölja sig själv utan möjligheten att visa sitt sanna jag utan att behöva ta sig igenom våra "förklädnader"... De yttre attributen, som är omöjliga att bortse ifrån, utgör både ett skydd och ett hinder - många gånger utan att människor vill det.

Jag tänker just nu att det stämmer att en kris inrymmer ett hot och en möjlighet. Idag kan jag inte vara annat än tacksam för det som tvingade oss dit vi är idag. I synnerhet eftersom vi tillsammans kunde bryta och byta väg före alkoholen hade fått medföra alltför stora förluster. Vi har allt kvar och har fått mycket gott därtill.

Vi sitter tillsammans nu och delar med oss av hopp till alla som behöver och har viljan att förändra sitt liv. / mt

Du är en kämpe, och kämpar BEHÖVS!
/A

omedelbart att i mulleholken är det mycket gott att vara. Kram till er i Pianorow

Jag, och maken, har varit på semester över påsken. Så jag har inte varit inloggad här på ett tag, och nu inser jag att jag har en del att läsa ikapp. Jag skall göra det, för jag vill veta hur det går för er allihop och hur ni mår. Jag tänker ofta på er, såklart.

Men, först: sova. :-)

Vi hörs, vänner!
/H.

en AA-kamrat på det lokala köpcentret idag - de blev så glada båda två... Och Mg sa till mig senare: I AA lär man känna människor inifrån och sen... kanske något mer om det yttre som är av mindre vikt. I det vanliga livet är det precis tvärtom... man börjar med namn, yrke, bostadsort och sen, kanske... man bekantar sig med det som finns bakom... Jag läser vad jag skrivit och frågar om jag förstod "rätt"? Han tillägger: Den upptäckten är densamma som att ytan mot det mest sårbara är som störst mot den som står en närmast (6.12.2010).
Det handlar om själva livet och "jag lever idag". Det gör jag också. / från mulleholken vid midnatt - den vackra mulleholken "design Dompa" - i lila, rosa och lite gult

alldeles härlig dag med delar av familjen. Också många timmar ensam med mannen, talat men kanske mest varit tysta. Tillsammans. / mt

Hej igen...det går bra det här, om en vecka har jag varit nykter i 3 år och fyra månader, samt rökfri i fyra månader. Får nypa mig i armen, är detta verkligen jag? Jag som är så förknippad med alkohol och cigaretter, lever nu ett vanligt skönt liv utan beroenden. Jag slutade röka med samma metod som jag gjorde med alkoholen och jag har inte haft något sug efter vare sig sprit eller cigaretter. Det är en spännande resa vi gör...vem är vi egentligen, vi vet ju vad det blev av oss, men hur var vi alla de åren innan vi började dricka? Jag har iallafall glömt av det, kommer ni i håg? Nu har jag påbörjat en resa, en resa som kommer forma mig,tala om för mig vem jag och visa mig vägen, det är fantastiskt. Idag kan jag inte tänka mig att överhuvudtaget dricka eller röka. Hoppas det går bra för er alla...kram DSG

till forumet lejonet76 !!
Och jag grattar dig till att ha hittat till Al-anon !
Du har haft en helvetes resa och jag hoppas innerligt att du nu kan ägna tid åt dig själv helt och hållet och börja din resa till ett bra, eget, liv utan energitjuvar.

Fortsätt gärna att skriva om din resa här för det är många du hjälper med dina erfarenheter.

Och vem vet, kanske vi syns på nåt stormöte där AA och Al-anon samsas om utrymmet.

...hit Lejonet.

Ja, vad ska jag säga?
Vilken berättelse, vilket liv.
Du verkar funnits här ett tag och har säkert läst runt bland trådarna.
Vi är många med liknande upplevelser.
Fortsätt läs, skriv och hitta vägar. Alla upplevelser är unika men ändå samma, lika jobbiga och tröstlösa men du är inte ensam och det finns hjälp.
Hoppas du fått en sponsor du trivs med.

Välkommen i gänget

min vän :-))

..på lycka skulle jag tro alla befunnit eller befinner sig i. Den är ju i lagom dos nödvändig för att överleva. Det är att finna en balans som är det svåra.
Jag brukar ofta gå tillbaka till sällskapsspel i min fantasi, (som för övrigt är livlig, alltid närvarande och ger många tysta eller ljudliga skratt ;) ) det är ju själva spelandet som är trevligt, när man nått målet är det ju förbi. De som bara har vinsten i sikte missar ju allt som händer runt omkring, missar hela grejen med "sällskaps-spel".
Vägen är livet!
Jakten mot förbättring har jag inbyggd för slippa ruineras och bli bitter, målet är tydligt, kommer jag halvvägs är jag nöjd, bara det rör på sig.
Perfekt, njae, ungefär lika tråkigt som en spegelbild, exakt och utan överraskningar.

Så ser liv ut för mig i min realistiska fantasivärld ;)

Önskar dig en trevlig lördagskväll

...jag ska akta mig för skriva om min man, jag är ju här för min skull.
Men, så som jag sett maken, känner jag igen mycket.
Han balanserar/ade på kanten, nästa steg vore bänken.
Han åt inte när han drack, först för drickat var viktigast, sen för magen inte tog emot föda.
Han gick sällan ut, om inte det var för få sig mer alkohol.
Då fick den som mötte på trottoaren sig en dräpare kastad i ansiktet, han var skränig.

Nu ser han AAmedlemmar som tar sig återfall och hur de kämpar sig tillbaka.
Det ger honom ytterligare anledning låta bli ta första glaset.
Han är i inledningen av sin nyktra tid och kämpar på. Det gör honom stolt, och mig.
Han har nu vänt inriktning mot oss, vänder inte ryggen åt mig. Det gör oss båda gott.

Livet är vad det är, inte ofta rosa moln, inte ständig eufori, inte alltid tre-rätters och puffade kuddar i soffan.
Det är en lång promenad med gnugglåren, det är sug efter socker eller alkohol, det är önskan om guldgruvan...att njuta kontakten med låren, njuta kunna låta bli sockret eller alkoholen, att gå till jobbet för få en del av guldgruvan som är livet. Allt det där vanliga som är så lätt glömma uppskatta.

Önskar dig en fortsatt bra lördag

...är det precis som du säger. Han vill dig inte gott just nu.
Det går inte göra sig fri från smärtan, det tar tid. Mina ord får det låta enkelt, bara på med den där skyddsdräkten och sen är det frid och fröjd.
Så är det naturligtvis inte men vad jag vill säga är att efter många försök, många, insåg jag att mitt ex inte alls hade målet "för allas bästa" i sig.
Jag kan känna igen så mycket i dina ord från den tiden. Du måste gå igenom alla stadier, lite som när barn lär sig gå (falla-slå sig-upp igen-stappla-ostadig-falla igen), innan det blir stabilitet. Det går inte forcera livet, de som försöker det missar annat och samma tid krävs för se i backspegeln. Så har min make det nu tex. Vill bara försöka bjuda på någon genväg här och där. Det bli bättre, det blir det. Låt tiden med smärtan blandas med glädjen över ditt nya hem, att du har dina flickor, att katten visade saknad, att du har en ny tid framför dig. Låt inte det tunga kväva det nya syret, försök sortera fram det goda och håll fast i det. Det är framtiden, den du skapar nu.

Tillbaka lite.
Att du ska må dåligt är kanske inte hans egentliga mål, kanske han älskar dig, men sättet/makten han utövar är smutsig.
Känns det som det kan vara en övergång?
Något han gör nu och kan komma släppa efter en tid?
Har barnen ändrat sitt beteende på dagis/fritids?
Att smutskasta dig är såklart inte ok men som vuxen kan du sortera även om det smärtar.
Barn är kluriga och pallar mycket men om han kör hjärntvättssamtal med barnen skulle jag vara vaksam. Menar, att köra "tycka-synd-om-pappa"-stuk vid hämtning och lämning får väl anses omoget och dumt men har syfte göra dig illa. Är det så så sorterar barn det enkelt trots att det är obehagligt både för dem och dig.

Mina barn levde med en far som pratade illa om mig, hans nya kvinna likaså. De sa att "mamma har gjort fel", hade dagliga familjemöten runt bordet. Påvisade konsekvenser och sa de mådde dåligt och behövde terapi pga mamma. Det framfördes till mig och jag välkomnade det. Sa till barnen att de ska vara öppna där, berätta allt de känner och tycker, oavsett vad och hur. Mitt ex och nya kvinnan hade, förstod jag efteråt, samtalat med terapeuten om VAD som var barnens problem och hon hade blivit påverkad av dessa. Terapeuten gjorde en stor miss, hon tonade ner dem, slätade över. Hon blev totalt ställd över att problemet inte alls såg ut som hon fått det berättat. Något år senare träffade jag henne vid en skolavslutning, då var barnen hos mig och vägrade kontakt med pappan. Jag sa att det barnen haft absolut svårast förlika sig med var att de inte blev tagna på allvar när de berättade om deras skamfulla liv för henne och senare soc. De förlitade sig på att de som vuxna och i tjänst för barns bästa skulle hjälpa dem. Jag hoppas att hon som terapeut aldrig gör om samma misstag!
Eftersom vi haft många barn utifrån i familjen kände barnen till soc och deras syfte. Ett barn tog sig dit, berättade hur det låg till, blev lättad hen tagit sig dit och att de lyssnat. Tyvärr var nästa insikt att de(soc) inte "trodde" det kunde vara så illa.

Till dig flygcert vill jag säga, ta hjälp, den som finns är inte alltid mitt i prick, men den finns där för oss. Men sortera så gott du kan först.
Många många saker såg helt annorlunda ut i mina barns ögon än jag hade trott. Saker som var uppenbara och enormt stora för mig, som rent skadliga för barn i var vuxens öga, hade inte alls fastnat i dem.
Så, ditt ex tappra försök till smutskastning kanske inte alls existerar i era barns värld.
Förträng inte, förbise inget, förringa inte, det menar jag inte, men gör heller inte det motsatta.

Allt är fortfarande nytt och rörigt för dig/er, min berättelse handlar om år, flera år. Kanske kan delar av min erfarenhet hjälpa, kanske inte, men du ska veta att du inte är ensam. Jag hade en skamfull skilsmässa då för länge sen. Mycket som händer bakom husens väggar kommer aldrig fram just för att det anses "onormalt" och jag skämdes för att det hände. Men, det hände!
Jag gick, det gick komma ifrån, det blev dessutom bra, jäkligt bra. ;)
Nu lever dessutom exet ett nytt liv med samma kvinna men utanför sekten. De har det nog bra, hoppas jag i alla fall. Kör förbi deras bostad flera gånger om året, på vägen till affären i oasen och det känns inget särskilt längre. Från att tidigare vara en plats där yngsta barnet alltid kurade ihop sig på golvet i bilen för slippa se.

Flygcert, med mina ord vill jag säga:
Det blir bättre!
Livet är fyllt av överraskningar, endel små, jag har lärt mig hålla tag i även det lilla. Det gör skillnad, det negativa har ju så lätt sprida ut sig och behöver ingen hjälp hållas kvar inuti. Jag är realist, ingen flummare, tror på handling och konsekvens. Red i det smutsiga men ta dig tid njuta av det positiva runt omkring. Just nu älskar jag doften av jorden, den där vårdoften innan det gröna tar över. Den fascinerar mig.

Önskar dig en fortsatt bra lördag vännen. Förlåt jag tog så stor plats i din tråd nu..
Tänker på dig nu och sen, håller om.

...värme och omtanke...en megakram och att jag gillar dig...
Ser du är här nu så sänder det först.

Du är bra just precis för att du är den du är!

Åh... Igår kväll kom han och hämtade barnen. Det är som att han vill mig illa - han använder barnen och får dem att tycka synd om honom för att dumma mamma inte vill leva med honom, typ. Gör så ont. Han har inga tankar på att göra det så bra som möjligt för barnen, han vill bara påtala sin rätt samt smutskasta mig.

Ja, SOrgsen, jag försöker använda filter, jag försöker sätta på min extra hud, jag försöker allt jag kan, men jag kan inte sortera.
Jag vet att jag inte ska gå in i diskussioner, jag ska inte svara, jag ska inte förklara mig osv, men han lyckas varje gång vända det emot mig. Han spelar ett spel utan att jag fått veta reglerna - jag kommer ingenstans. Och du har så rätt: jag vill ju bara ha ro och frid, och han påtalar ju ofta att han älskar mig (fast jag förstör, är dum och elak, galen osv... eh, hur det nu hänger ihop?) och jag hoppas ju bara att vi kunde enas om barnen och sedan sluta prata.

Är så trött, så vansinnigt trött...