Senaste kommentarerna i forumet

testa att dricka på antabus är vanskligt. Man vet ju inte på förhand vilket utfallet blir. Risken finns ju att man är en av dem som riskerar att dö om man testar.
Det "lotteriet" har jag ingen lust att köpa lott i.
Jag vårdar min burk med antabus ömt...

Kramar till er, antabusister! ;-)
/MB

nu är jag "glad i hela ansiktet"!

En hårt kämpande Frenetisk Fia går från klarhet till klarhet!

Dessutom fick jag en stor, stor aha- upplevelse av att läsa Victorias inlägg. Har inte tänkt på det så som hon beskrev, att båda håller på med riskdrickande och den ena glider över till alkoholism och får därefter vänta ut den andre som så småningom kommer glidande nedför i rutchkanan...
Jaha, här står vi då Fia, nedanför utförsbacken och väntar på våra respektive. Man kan ju hoppas att någon av dem inser vad som ligger framför dem och tar hissen i stället...

Kram, kram! Och tack Victoria!
/MB

Fyllepojken !!

Gratulerar dig till att ha kommit hit och förhoppningsvis tagit ditt första steg till en förändring av ditt liv.
Jag kan nog på rak arm säga att det du ev gjort inte är nåt nytt i våra kretsar och jag blev så förvånad när jag upptäckte att det som jag tyckte var tokerier från min sidan var nånting som många gjort. Jag kom inte med nåt nytt på den fronten om man säger så :-)) Det vi gjorde under påverkan av alkoholen har vi alla som en gemensam nämnare och det underlättar att veta att jag inte är ensam.

Varför inte kolla om det finns ett YPAA nära dig ? Jag vet att det är lite tunt med YPAA runt om i landet men du kanske hittar nåt i närheten av där du bor. Kolla här : http://www.aa.se/om-aa/for-unga/ eller sök info här : http://ypaa.info/

Du är ju självklart välkommen till AA där jag nu ser att medelåldern har sjunkit drastiskt sen jag började.

Eller kom till nåt konvent som, tex till helgen, hålls utanför Halmstad men även finns på andra platser i Sverige, kolla kalendern på AA's hemsida.

Och fortsätt häng här och skriva av dig det som tynger dig !!

kul att läsa om att det går bra för dig! (Kul också att se att Viktoria med c hörde av sig!). Jag och min fru har det nu så bra att ingen av oss dricker, dvs hon dricker när hon vill, men hon gör det inte hemma med mig. Det passar även henne, eftersom hon tyckte vid drack för mycket stundtals, även om hon aldrig insåg hur mycket jag drack vid sidan om. För min del känns det väldigt bekvämt med att vara nykter, tänker aldrig på att vilja dricka, och jag är så glad om det får förbli så. Som många andra här vittnat om som lyckats sluta, så är varje morgon något att fira och att glädja åt då man stiger upp och känner sig nöjd med livet. Nu har jag tom börjat med den populära 5:2 dieten, så det blir ännu en sporre mot ett sundare liv.
Kram alla,
Fenix

ok Fia :-)))

Jag drar inte riktigt alla över en kam och det tror jag att jag skrivit också någon gång :-)

Jag vet också idag att vissa regioner i Sverige har det rejält förspänt med beroendevården och där sjukvårdspersonal är kunnig och kan hjälpa till på rätt sätt. Jag är mäkta imponerad över Stockholm och många kommuner i Skåne och västkusten som är helt outstanding på beroendesjukdomar och mycket beror på intresse OCH hur ledningen agerar och stöttar. Och nu är det framförallt sjukvårdspersonal jag har förtroende för på dessa ställen medan soc-folket fortfarande befinner sig i källaren. I min hemkommun är situationen katastrofalt dålig på alla nivåer och alla inrättningar medan grannkommunen lyser med sitt kunnande. Det finns folk som "emigrerat" dit och fått hjälp !!!

Jag har, som vanlig patient, ställt lite undrande frågor till personalen på min vårdcentral och fått "goddag yxskaft" till svar. När jag då försökt glida in lite på det svåra samtalet så har de elegant glidit iväg till nåt helt annat för att slippa ge sig in i nåt de inte kan. Tyvärr !! Min stora önskan är att det gamla Riskbruksprojektet ska återuppstå så all personal får chansen att få en bra utbildning och kan ställa frågorna. Tanken (vad jag förstod) vid avslutet på projektet var att utbildningen skulle fortgå i egen regi ute på alla enheter men finns där ingen eldsjäl så självdör det efter ett tag eftersom det inte finns några riktiga krav på en fortsättning.

Men absolut att det finns mycket bra människor ute i livet som kan ta stunds fint samtal med en behövande så njut för att du hittat en sån Fia :-)

Nu vill jag skriva om min läkare. En helt vanlig snubbe på en helt vanlig husläkarmottagning. Han är bra. Mer än bra. När jag kom ut med min sjukdom - som han säkert hade anat - så var han inget annat än stödjande och krävande. Han sa att jag vill att du poppar upp varje morgon Fia. Före mottagningen och så pratar vi lite. Inte en krona ville han ha för det. Och så blev det. Efter ett återfall när jag var som lägst slängde jag ur mig - Jag är galen, jag vill ta livet av mig! Han svarade att galen det är först när man vill ta livet av någon annan. Jag vet inte riktigt vart jag är på väg här men jag tror att jag vill visa/peka på att det finns änglar i vården. Läser så ofta om ilskan som riktas dit av andra forummedlemmar (Sorry Adde, har inget emot dig) så jag vill peka med hela handen att man kan få hjälp. Bra hjälp. Så ni som tvekar, dra er inte för att kontakta vården. Dra er inte heller för att söka igen om bemötandet kanske inte blev det ni hoppades. Dom finns där - änglarna!

Fia

LillPer; jag tror det är väl värt ett försök med Antabus.
Min enda "biverkning" är att jag känner mig jäkligt trött emellanåt, men det kan också vara positivt. Själv har jag varit lite "rädd" att jag inte skulle kunna somna utan alkohol(löjligt, jag vet) men nu somnar man på ett par minuter om kvällarna.Skönt!
En annan fördel är att när man väl tar medecinen så tar man på något sätt samtidigt ett beslut att inte ta det första glaset.
För när man väl är igång med Antabusen så tar det minst en vecka innan det är ur kroppen. Och ja, jag har provat att dricka på Antabus men det var ingen höjdare; jag blev högröd i ansiktet och ögonen blev blodsprängda och jag mådde skit i allmänhet. På EN öl.
Lycka Till!

Hej Victoria med c. Självklart minns jag dig. Och jag har även betat av din tråd. Ja, din senaste tråd. Med barnafödande i "mogen" ålder och resten. Blev glad att höra av dig. Riktigt glad. "Glad i hela ansiktet" som MB kanske hade uttryckt det. Dina ord om din man påverkade mig starkt. Du väntade i tre år. Jag tror att jag kanske också kan göra det. För ska sanningen fram så vill jag inte ha en annan man. Ibland smygtittar jag på honom och han är så vacker! Men jag är inte blind, jag ser vad drickandet gör med honom. Det gör honom korkad. Och fulare. Rå i tonen. Men jag försöker låta det passera för om det är något som jag har lärt mig under min forumtid så är det att besluten måste komma från en själv. Så jag väntar. Jag har blivit lugnare. Förut skulle allt ske nu. Så nu nosar jag försiktigt på vardagen. Känner en glädje i att åka tunnelbanan till jobbet varje dag och "känna igen" de som kliver på. Vanliga pendlare. Grått skulle man kanske tycka. Men nu är jag en del i den gråa massan och för mig känns den som en regnbåge. Haha, undrar vad jag kommer att tänka i höst när hela Stockholm klär om till svart? Tack för dina ord V, jag kommer att suga på dom länge. Det finns hopp!

Fia

Tjalle att ringa vårdcentralen själv...det fixade inte jag.men min bror gjorde och vi var där igår så ikväll tar jag min första antabus...och det är blandade känslor...men mest positiva...är så förbannat trött på all ångest o misär spriten utsätter mig o mina kära för...hoppas det går bra för dig! Kramar

är det möjligt med vänskap/kärleksrelation oavsett vad han gör? Visst kan man bara styra sitt eget liv, eller snarare välja hur man vill leva sitt liv. Även om du jobbar med dig själv, din kärna som du skriver, tror du att du skulle må bra av att leva med honom om han fortfarande dricker? Fundera på vart din gräns går för även om du inser att du inte har någon kontroll över hans drickande så kanske ändå en oro finns där över honom när han dricker?

Modigt av dig att gå på möte! Jag tyckte också att det var skumt i början att "dela" och inte ge eller få någon feedback. Men jag märkte efter ett tag att feedbacken kom inom mig, alltså att jag kom till egna insikter dels genom andras delningar och faktiskt också genom mina egna. Eftersom man är där för att hjälpa sig själv så ser jag också en poäng att fokusera just på sig själv och ta till de råd man får indirekt genom delningar. Det kan också vara en befrielse som medberoende att få ett utrymme där man själv får stå helt i fokus och likaså när någon annan pratar att "slippa" vara den som ska "hjälpa" någon annan. Genom att lyssna till andras berättelser kan man hitta de råd man behöver ta till sig. På samma sätt som att här på forum så kan man läsa andras trådar utan att själv skriva något och ändå få en massa behållning av det. Ge det en chans. Gå dit, dela, lyssna och sedan kan du ju vrida och vända på saker i din skalle och här med oss på forum. Det ena behöver ju inte utesluta det andra.

Ta ett steg i taget du, annars blir det alldeles för mycket på en gång. Det spelar ingen roll om ni behandlar ett annat steg på mötet än det som du jobbar med hemma. Någon gång kommer du ikapp. Jag går inte längre på möten, så jag kom inte så långt, men jag tror att alanon på samma sätt som AA har ett sponsorsystem. Kanske någon annan kan svara på det? Alltså att man efter ett tag har en sponsor som kan hjälpa en igenom stegen. Under fikat brukar det ju finnas tid att ställa frågor också.

Även jag hade problem med alla gudord. Jag tycker texterna är föråldrade och fattar inte alls, om man nu bara kan byta ut gud mot sin högre makt, varför man inte också gör det i texterna. Gud är ett så värdeladdat begrepp och för att inte vara exkluderande så tycker jag det borde ersättas med ett mer neutralt. Själv ersätter jag "gud" med "mitt innersta jag" då jag anser att det är en vishet som kommer inifrån mig, den jag är när jag är helt ärlig och sann. Hoppas du hittar något som funkar för dig.

Kram på dig!

Hej Fia, jag hoppas det är okej att jag hoppar in i din tråd så här? Det är så länge sedan jag skrev något här på forumet (kanske kommer du ihåg att vi möttes som hastigast här), men jag läser då och då, och ikväll har jag ägnat mig åt att läsa din tråd från start. Jag tycker du gjort/gör ett fantastiskt jobb! Jag känner igen mycket av det du beskriver. Även i vårt hem var vi två som legitimerade drickandet för varandra. Jag var den som föll från vårt riskbruk in i missbruk. Och jag var den som bestämde mig för att sluta för att kunna fortsätta leva. Det tog lång tid innan vi någorlunda jobbade mot samma mål, eller ens hade samma verklighetsbild kring vårt leverne. Lång tid. Svår tid.
Jag har eg inget nytt att komma med, allt jag tänker finns redan på pränt, men vårda din egen nykterhet. Du vet själv hur den bäst bibehålls. I vårt fall kom inte makens uppriktiga önskan och löfte om nykterhet förrän jag själv hade levt nykter länge, i närmare 3 år. Bara du vet när det är dags att bryta upp, om det är det, men jag antar att jag vill ingjuta lite hopp - om du nu skulle vilja ha det - om att förändring kan ske. Kram och tack för att jag får dela dina kloka och ärliga rader/Victoria (med "c" ;-)

jag orkat skriva men jag har lusläst alla trådar och samlat kraft... sist jag skrev i min tråd bröt jag all kontakt med min ex eftersom jag inte kunde träffa honom utan de gamla känslorna. Nu har jag haft snart en månads "avvänjning" och det har väl gått sådär... Har visserligen inte haft något "återfall" men suget har varit där varje dag ;-) Jag har använt tiden till terapi, böcker om medberoende och nu senast mitt första al-anon möte ikväll. Och visst har det hjälpt en del - jag ser mina kontrollbehov mycket klarare nu, förstår att det jag trott vara hjälpsamhet från min sida har varit ett förtvivlat försök att få kontroll över situationen. Det kommer att bli svårt för mig, men jag måste tro att saker och ting utvecklar sig som de skall och måste - utan att jag blandar mig i.
Och mitt i alltihop hör exet av sig igen och vill träffas och prata... Vet inte vad han vill och inte heller om jag är stark nog att hålla mig neutral - vad jag tyvärr inser är att jag är långt bort från att släppa hoppet! Att han fortfarande dricker vet jag, inte i vilken utsträckning. Kanske en utopi, men hoppet jag har nu gäller inte hans alkoholproblem utan mina egna - om jag hittar min egen kärna är kanske en vänskap/kärlek möjligt oavsett vad han gör? Men där är jag ju iofs inte än!
Mycket i huvudet ikväll - och konstigt var det på al-anon men man kanske vänjer sig! Man har så många frågor att ställa, vill diskutera, föra dialog som man är van vid...men man får liksom nöja sig med vad folk väljer att berätta... Sen vill man ju ha råd och tips av dem som gått igenom en del, men det funkar tydligen inte så att man kommenterar och ger råd, hmmm svårt för en som ska vrida ut och in på allt som jag. Och det här med de tolv stegen - ska man jobba en efter en eller alla lite samtidigt? Vissa känns ju med alla gudord närmast omöjliga - även om jag vet att jag kan ersätta gud med min högre makt.
Blir lite att grunna på i veckan...

att oavsett vad jag tycker om era senaste inlägg, så kan det omöjligt vara så att en användare tar död på ett forum! Om man bara får lov att skriva klokheter och jämt gå framåt i sin utveckling skulle det till slut vara väldigt få som kan bidra med något här! Visst är det så att man gärna skulle vilja berätta om hur bra det går och hur man äntligen sett ljuset, men de flesta dagarna ser tyvärr inte ut så... Jag har inte skrivit mycket på ett tag och delvis är det därför. Man skäms när man dag efter dag kämpar med samma ångest som inte leder någon vart, skäms för att man vet vad man BORDE göra (eller egentligen INTE göra...) men att man är som förlamad iallafall. Ja, jag har skrivit till dig att jag känt mig provocerad av dina inlägg, men det betyder ju inte att de inte är värdefulla. Att jag blir provocerad är ju för att JAG förmodligen känner igen mig i din velighet - jag vet ju att min lycka inte går att hitta hos någon annan (och alldeles säkert inte hos min aktive alkoholistpartner!!!) men ändå kan jag inte släppa drömmen helt. Precis som du inte vill släppa drömmen om att kunna njuta normalt av dina flaskor kanske.
Det kan tyvärr bli så att två personer har en dålig dag samtidigt och därför kanske reagerar häftigt på saker skrivna men menade på ett helt annat sätt. Jag fick ett värdefullt tips av kloka flygcert en gång - att aldrig skicka iväg ett meddelande i stundens hetta utan först skala bort alla känsloyttringar i det. Det har hjälpt mig både en och två gånger!!!
Hoppas att alla inblandade fortsätter skriva...

Jag önskar alla lycka till, även du Fia.
Men ursäkten kan du glömma.
Jag gillar inte dig, nån stans.......
Men hoppas allt du tar för dig blir bättre än vad du önskar.
Vi har massa nya på intåg, jag säger bara att ni skall sträva på ocj kämpa. Det blir bättre, kanske inte direkt. Men det blir bättee.
Vi har se gamle, Berra, Adde, mfl.
Lyssna på dem....
Markatta, m.t och många fler, Anli and so on. Mama blue, världens bästa som gått från klarhet till klarhet.
Love you my big gal...... ..
Detta var alles, Fia! Ser du att jag försöker vara snäll. Jag hoppas du klarar dig framöver.
Jag gillar inte dit resonemang, men gillar dig ibland. Och ibland är du bara Fyllefia.
Alles/A

Som försöker med hjälp av antabus. Jag självmedicinerar, dvs jag bestämmer helt och hållet när jag vill ta min medicin. Det borde ju vara enkelt tycker man att bara svälja den där förbaskade tabletten så är det slutfunderat. Men hjärnan fungerar ju inte så tyvärr. Det kanske är bra om du LillPer får gå på regelbunda kontroller i början så det blir rutin av det.

Själv ska jag ta mig i kragen och börja äta min medicin igen.

Lycka till! Nu kör vi en nykter höst.

och lär mej.

Kram!
/MB

Min nya vän from i morgon...då kör vi!

Min nya vän from i morgon...då kör vi!

gjorde jag nånting som betyder väldigt mycket för mig och som ger mig en sanslös lycka!

Det var många år sedan jag var med om det sist och jag trodde inte att jag skulle få möjligheten igen men efter en del turer så var det dags igen. Det har inget med alkohol att göra annat än om jag hade fortsatt min alkisbana så hade det varit totalt omöjligt.

Märkligt är att det inte ger mig några som helst ekonomiska fördelar men kan betyda mycket för andra och jag önskar så att jag nu än mer kan sprida budskapet så fler upptäcker glädjen av att göra något bra för andra. I tider där allt räknas i pengar oavsett vad känns det extra bra och påminner om min ungdom när jag faktiskt kände på samma sätt. I medelåldern var jag ju tvungen att räkna varenda spänn då barn och liv krävde en god ordning så på nåt sätt är cirkeln sluten.

Jag är tacksam för att jag idag har möjlighet att få uppleva denna fina känsla och det tack vare att jag inte tar det första glaset !

med fina utsikter :-)

oerhört stark livsnärvaro... Vill ta till mig och ta vara på varje stund av livet så som det är nu. Egendomligt att det är bara tre år sen jag stod på uppbrottets rand... "på tröskeln" - jag vet hur det såg ut rent konkret för min inre syn... det känns avlägset, som i ett annat liv.

Just nu, den senaste tiden känns det till och med som om demonen mist något av sin makt - det onda finns kvar men har flyttat närmare och är underligt nog mindre hotfullt på nära håll... Kan inte klargöra närmare... men det är bra att skriva ner... att sätta ord på... fästa på papper (fast det är en dataskärm...:) och se orden i skrift.

Ser med tillit att de forumtrådar som är i någon bemärkelse sammantvinnade med mina glänser starka och skimrande i sensommarsolens strålar.

Ser att forumet är en plats där jag kan öva mig i sinnesro... jag behöver inte ta ansvar för det som inte hör mig till. Befriande.

Allt gott till alla / mt

och vet att du vet det...
Forum är en bra plats att öva sig i sinnesro...
Kramar / mt

att se det stora i det lilla... det är stort.
Kram / mt

...på återbesök och blivit mer än godkänd så utsikten ser god ut inför helgen.

Passar på att strosa runt lite bland folk. Åh, vad jag njuter av att kunna röra mig fritt ( just nu lite långsammare än vanligt), möta människor, ta en fika, få del av världen runt mig. Kravlöst, öppet, stilla, se leenden...så bortskämda vi är här uppe i norr och jag passar på njuta extra mycketnär jag nu är schemafri.
Önskar alla allt gott! Njut det lilla, det är stort!

...vännen..all respekt till dig.

Lyfter på hatten och överräcker rosen. Adde misstycker nog inte ;)