Senaste kommentarerna i forumet

jag som alkis gör min behandling för min egen skull så har inte famijl/vänner plats i det arbetet. Jag ska koncentrera mitt arbete helt på mig själv och just därför finns det regler om första veckan och kontakter med omvärlden. Tex kostar det ju skjortan att använda mynttelefonen som finns och att man inte får ha egen mobil/dator med sig.

Och sen blev erfarenheterna från en konfrontation i familjen så pass stora om att fokuset flyttades från det egna tillfrisknandet till en oro/omsorg/vånda över vad man blev beskylld för av familjen. Jag vet ju själv så irriterad jag blev över hustruns ringande när hon fick börja ringa efter första veckan. Jag blev tvungen att begränsa hennes samtal och sätta en dag och tid för samtal för jag hade helt enkelt varken tid eller ork att älta hennes frågor. Jag hade tillräckligt jobb med mig själv, det var som ett jobb med ständig övertid. Och efter ett tag kom en annan aspekt in i livet och det var kontakten med gruppen och den samhörighet som växte fram och den blev starkare än samhörigheten med familjen. Det var ju gruppen som förde mig framåt mot tillfrisknande.

Och sen tror jag att många anhöriga törs skriva av sig lite mer öppet ensam hemma än att säga det öga mot öga. En sak som absolut spelar in är att det i många familjer finns ett våld med i sammanhanget och då törs man inte säga det rakt ut. Och för min del var det så att jag kände mig trygg med att ha en terapeut med mig när jag läste breven från familjen, jag var djävligt rädd när jag öppnade dem. Men vi kunde beta av dem i lugn takt, med tårar och förtvivlan ibland, men ändå lugnt guidad av terapeuten.

Jag fick förmånen att få vara med på familjeveckan (alla fick inte det då) och där var 2 ungdomar i mina barns ålder. Jag var så rädd att jag mådde illa när jag gick upp till lokalen (bredvid stora samlingssalen, där vi har våra GiG-samlingar ) där ena mansgruppen numera har sin hemvist. Jag kände mig som en riksalkis på väg till stupstocken och var helt övertygad om att jag skulle få all skuld som deras alkisar hade förtjänat.

Det blev inte så. Oerhört snabbt bildades det en gemensam grupp med ett gemensamt mål att vi tillsammans skulle se till vårt eget tillfrisknande delandes våra erfarenheter. Det var väldigt starka dagar med massor av tårar, det var nog där jag lärde mig att det är ok att gråta öppet utan skam.

Som vanligt glider jag ut i text men kontentan är att båda sidor ska se till sitt eget tillfrisknande utan att ägna sig åt beskyllningar eller "uppfostran" mot andra. Att ägna tid åt sitt inre och utveckla det utan att fastna på det som hänt. Kan jag se själv hur jag är så är det enklare att se hur andra är och acceptera det.

Att vara rak och ärlig är en förutsättning för vårt tillfrisknande och jag tror, tyvärr, att vi alkisar har det lite mer förspänt i och med att vi har så många fler möten att gå på. Det finns massor av orter i Sverige som inte har Al-anon vilket är så bedrövligt. Men det kräver att det finns anhöriga som inser att bara för att de blivit av med alkisen så blir inte livet en dans på rosor, taggarna sitter kvar. Länge, hela livet, om de inte jobbar med sig själva.

Jag har vänner som varit på behandlingshen som kör med konfrontation och jag är glad att jag slapp det och kunde lägga all tid på mig själv.

Ska jag och min bror till min husläkare och träffa specialist sköterska...förmodligen går jag ut därifrån med ett recept på antabus ....och vet ni...det ska bli riktigt skönt....jag är så jävla trött på det här livet nu! Hela dagen idag har jag haft sån bakfylleångest så det har varit rent för jävligt... så imorgon säter jag en fot i ändan på alkohol jävulen och börjar ett sundare liv!

Rom jag fick i 40 års present.
Den ÄR god.

Samtidigt förvånas jag av din uppriktighet?
Kommer ihåg en skör Fia som supit bort sitt arbete.
Den lite fiiiinare FylleFia bosatt i Vasastan.
Inte klara av att beblanda sig med kreti och pleti. Bosätter sig kolonistugan för hon inte klarat av maken.
Finns det dusch och rinnande vatten i stugan? Fräscht är det inte!

Tack för dina värmande ord, nu förstod jag att du flyttat hem till din alkoliserade man.

Han som är då snäll, jättesnällt att låta dig bo i en kolonistuga.

I mina ögon efter din sista kommentar är dy bara såååå sårad och ledsen

Stackars dig, var det så här ditt liv skulle bli

Fia DU lyckades få mig härifrån.

Kanske lika bra, för jag kan inte hjälpa dig

Han som är då snäll

Man har många stadier i livet. Stadier som man kommer till, är i en period för att därefter vandra vidare mot närsta stadie.
Barndomen var ett långt sådant stadie, det innehöll glädje, sorg, skrubbade knän,men ändå fullständigt monumental glädje när man äntligen lyckats lära sej cykla. Vänner man umgicks dagligen med, men som man med knapp nöd kommer ihåg namnet på idag. Stadiet skoltiden innehåller också alla möjliga sorts minnen, positiva och negativa. En del trivdes bra i skolan och har nästan bara bra minnen därifrån, andra kanske minns skolan med fasa, en lång räcka av år med mobbing, utanförskap etc. För båda gäller ändå att det är ett passerat stadium i livet.

För mej kom sedan stadiet där man skulle bli vuxen och klara sej själv, jobb, nya vänner, andra vanor. Fester, spelningar, whiskyaftnar med polarna. Detta stadie avlöstes av småbarnsstadiet.

Alla dessa stadier har passerat utan att jag har blivit knäckt av saknad, skulle jag på fullt allvar börja gå in i barndomsstadiet igen skulle nog män i vita rockar hämta mej och ge mej en tröja med alldeles för långa ärmar. Gå tillbaka till skolan kan jag göra, men det skulle vara märkligt med en 48- årig smygrökande skolkare på komvux...

Nej, det är passerade stadier i livet.
Samma sak känner jag nu för alkoholen, det var roligt så länge det varade, men jag stannade för länge i det stadiet, det är gjort, jag är färdig med det....

Nu går jag vidare i livet.

...dig hade jag nog inte undersökt konventets program så noga.

Själv har jag lärt mycket sista året. Läste just färdigt P-O s bok och står lite undrande till när man slutade med "familjegrillningarna" på Gården, menar när det gick över från live-möten som P-O beskriver dem till enbart ord på papper som jag som anhörig inte har chans att utveckla eller förklara. Flera saker förstod inte terapeuten pga det.
Ångrar inget av det jag skrev ner, var väldigt ärlig och personlig, men ångrar jag inte kopierade pappren.

Något du vet Adde?

stora konventen i Sverige så betyder Gullbranna mest för mig. Bara miljön med tex strandmötet gör det avkopplande och trivsamt och sen är det "bra" folk där. Numera blir det inte så många möten som det var i början för mig utan minglet och mötena mellan mötena betyder mer idag och jag tror att jag faktiskt går mer till Al-anon för att lyssna och lära mig mer än till "mitt" AA.

Och jag tror att det framgått att den helgen är min alldeles egna tid som bara är för mig :-))

En riktig måbrahelg !

Klart läkaren släpper iväg dig !!

...bra!
Ser det är samling kl 20 men börjar med möten 17 på Alanons sida.
Hoppas vara fit nog för detta :)
Har läkarkontroll under veckan så lovar meddela här om jag inte kan/får/bör.
Känns bra bara läsa ifenom programpunkterna...

kl 20 på fredagskvällen vill jag inte missa så jag är på plats ca 18 för fika och mingel och kan vänta på dig direkt till vänster om tältet :-)

...har du en bra starttid?
Fredag? Kl?

bara säger en tid när du kommer till tältet så ska jag lyssna massor :-))

...visst pratadevi om det. Nu opererades jag i tisdags och stygnen tas först efter Gullbrannahelgen. Mår bra och läker fint så kanske kan det bli möjligt ändå och jag behöver ju inte stanna hela dagarna. När vi pratade om det i våras såg jag framför mig att jag skulle ha sällskap dit. Ja, vad vet jag, kanske mannen tar sig dit. Skulle vara mycket trevligt träffa dig och alla likasinnade där. Gissar du lyssnar till Adde vid kaffetältet? ;)

Vad hsr jag gjort dig för du skall ha dessa
känslor och funderingar.
Alla som tagit illa av mitt sätt att skriva har jag ärligt bett om ursäkt.
Fenix, Dompa, Villervalle.
Jag vet med mig att jag även bad dig om ursäkt oxå.
Vad vill du att jag skall göra?
Nu när du säger att det är jag som fick forumet att tystna.
Tack för den kängan.
Du skrev det själv att alkolister är känsliga, så var det med det I åtanke som du säger att forumet tystnar pga mig?

Vilken uppfattning tror du nya användare får när dom ser sådana inlägg.

Har ej ord, blir både ledsen och väldigt besviken på dig nu, stackars Fia.............
Vad har hänt?
/A

?

Det gäller bara att få papegojdjäveln på axeln att hålla snattran.
Men men vi här inne är med dig och hejar.
/A

Ska sanningen fram så läste jag runt här i ca ett och ett halvt år in jag vågade skriva själv.

Jag blev positivt berörd av de gamle som Adde. Ifrågaställande om andra kämpar. Men framför allt blev jag slagen av kraften som fanns i ett viss gäng som kravlade sig fram. De stöttade varandra hela tiden. De läste varandras trådar/inlägg innan de kommenterade. De byggde mycket genom att ge av sig själva.

Sen kom du in vill.sluta. Du började med att dissa de människor som du idag hyllar och citerar. Någonting dog där. Alla vet att man under inga omständigheter vågar vara ärlig om något eftersom man när som helst kan få det tillbaka slängt i ansiktet.

Vad undrar du? Så jag ger exempel. Trollis som ville dig väl fick ett ledset mobingoffer men inga svar. Villervalle var en idiot. Dompa en kung. Fenix ett fån som skulle dra upp strumpbyxorna. Santorini, Markatta och andra kvinnor som "hade rätt" men de fick inga svar. Jag själv som föredrog en viss typ av män. Inte de som kallade mig Gumman, ängel, min sockerkaka.

Vi är i en ganska skör sits vi alkoholister och att läsa ditt dravel kan såra. Så när du undrar över tystnaden? Vem skulle våga skriva ner tankar med tanke på att det ärliga beteendet kan vändas emot ens själva läkande?

Svar?

Ska sanningen fram så tror jag att just du dödade forum. Du hindrar mångas tillfrisknande. Ingen kommer att någonsin våga lämna ut sig här längre. Det är min sanning vill. Sluta. Vad är din?

Fia

Ja så är det, och så känns det även om jag är sjukt bakis idag igen. Men det har smugit sig in ett hopp i mitt medvetande och jag känner att jag kommer lyckas. Kanske hoppet är där för jag överväger Antabus?
Jag vet inte, men nu vill jag ha tillbaka mitt liv som det var förut.

Man kan alltid börja om på dag 1 igen.
Det gör jag nu.

Kämpa på!

LP

Att du strax har fixat två månader bara så där.

Och Anli, det var det värsta påståendet och det sämsta tänket jag hört.
Aldrig någonsin vill jag höra dig säga att du är värdelös!
Det är det sista du är, du är en fantastisk bra och underbar mamma.
Ingen skall känna att dom är dåliga, mindre värda eller (usch) värdelösa för att man avgudar alkohol.

Vi som är här är dom bästa, vi har kommit till insikt och försöker göra något konkret åt problemet.
Mem inte för inte skall det bli någon klubb för inbördes beundran.

Många har gått före oss, läs I trådarna och inse att vi är många tusen, flera hundra tusen till och med.
Andelen människor som dricker är skrämmande hög.
Här är vi alla I samma båt, vissa klarar sig bättre och några klarar sig sämre.
Så är det.

Själv är jag en riktig hatte och fnatte.
Men vägrar slås ned av mindrevärdeskomplex.

Det är ett arbete att hålla sig på mattan. Men jag vägrar lägga mig platt och ge upp.
Nu blev ni nog inte klokare av allt jag skriver.
Men så är det ibland/A

pratat om det tidigare i våras :-)) Du kollade tom hotellet ! Att investera i sig själv ger bästa utdelningen och jag ser verkligen fram emot att kanske få möta dig :-) Jag räknar ner för egen del nu......4 dagar kvar efter söndagen !!

man måste gå på kontroller, ett litet antal användare kan få problem med levern av antabus, det är därför man måste kollas så noga. Tro mej, det är värt det...
Att kunna släppa helt, sluta dividera med fanskapet som sitter på axeln och propagerar för ett bolagsbesök. Hinner inte skriva mer nu, ska jobba.
Kram!/MB

Ingen skillnad i fylleri denna helg heller.
Ensam på kammaren med öl och vin.

Tänkte nu ta lite hjälp av Mr. Antabus. Jag vet att det skulle hjälpa mig, men steget att ringa vårdcentralen är stort.
Vad är era erfarenheter runt det? Måste man samtidigt gå på kontroller eller liknande?

Jag är så trött på mig själv och får snart panik av mitt beteende. Jag är så trött.
Jag vill bli fri nu, och tänker ta mig ur detta destruktiva helvete en gång för alla.

LP

...inne här på forumet några gånger under helgen!
Oj, så tomt det är här!
Verkar inte blivit snurr trots att det öppnades upp igen. Vilken megatabbe att stänga ner och hålka det blockerat så länge! Jag har ju svårt att tro behovet minskat även om det hade varit en dröm.

Tack för era ord.
Smärtan sitter djupt!
Jag älskar ju fortfarande...

Gullbranna kanske vore en bra investering???

träffar som vanligt så rätt Markatta !
Just det där med nya möten och nya ögon har blivit så viktigt för mig också. Min tid på kammaren tillsammans med flaskan är en så sanlös skillnad mot nu när jag njuter av öppenheten och nya vyer.

Att bara få vara, ta in det nya, välja själv hur dagen ska se ut är en gåva som många fler skulle få sig förunnat. Att få njuta av livet precis som det är här och nu.

Vi har nått fint att se fram emot :-))

så verkar din prognos vara lycklig :)
Bra att du har något att se fram emot Adde. Det förtjänar du verkligen! Och din glädje smittar av sig.

Jag har en utlandssemester inplanerad om några veckor och jag räknar också ner. Det var flera år sedan jag reste någonstans själv. Jag älskar känslan av att uppleva en plats för allra första gången, att allt jag ser ser jag med nya ögon och nya möten sker utan dömande av gammalt bagage eller förväntningar på hur man ska bete sig. Lättare att vara närvarande i nuet, observera-beskriv-delta. Och såklart att vara snäll mot sig själv, äta god mat, insupa kultur och nya människor och bara göra precis vad jag vill i några dagar. Längtar.

Stor kram!

och andra. Ja, det blir lite dött till och från på forumet, men jag som inte är här så ofta nu, ser ändå många nya bekantskaper tycker jag. Jag känner så väl igen det där med att inte vilja skriva förrän man klarat sig ett tag. Plötsligt är man jättesäker på att äntligen så är det över, och så tittar man i backspegeln och ser att nog faan gick det åt helvete igen, det kom någon dag eller helg och så drog det välsmorda hjulet igång sitt tröstlösa snurrande igen. Jag läser då och då, och skriver här och där ibland. I dag upptäckte jag att det gått 41 dagar utan alkohol, och på ett mkt positivt sätt. Och det finns ju inget annat sätt än att om man ramlar, resa sig och borsta av sig. Just nu känns jag välborstad:-)
Så - harva på tills det lyckas, det är vi värda.
Fenix

det verkligen vara så lyckligt att prognosen stämmer till helgen på Gullbranna ????? Runt 21 och SOL !!!

Bra sagt