Senaste kommentarerna i forumet

Nu blev det lättare att hålla sig nykter. Bor ju precis brevid bolaget och i efter att svept min anatbus - efter två timmars dribblande, inget lätt beslut. Så går jag ut, gnidlåren ni vet. Träffar en tanta utanför porten. Bakfull, stinket. Ägg (?) på tröjan, omöjlig att åldersbestämma. 50 kanske? Som jag. Och jag gör det fulaste man kan göra enligt nyktra alkisar. Jag sticker till henne två tjugolappar, medans jag igentligen borde ha bjudit upp henne på kaffe. Nu har jag skitångest, men utvägen vin är avstängd. Har i och för sig druckit på anatbus men det känns aldrig bekvämt . Jag är rädd för att få iverkningar, vilket jag inte har haft. Men jag uppmanar ingen annan att prova.

Skitdag, skitdag skitdag. FelikalieFia

Ska på samtal idag, välbehövligt.
Sambon mailar och ringer, talar om att han ändrats, att han förstår att vi inte kan ha det som innan, att han vill att jag kommer tillbaka... och jag vet ingenting...

så måste man fylla alko-hålet med annat. det går inte bara att ta bort, man måste aktivera sej. Det kan vara jobbigt att hitta på nåt annat men så är det. Blir mycket tid till annat...
Och det där att ändra sina vanor, det var nog nyckeln till framgång för mej. Jag började med LCHF och motion och alkohol skulle förstört det goda resultatet. Fia, antabus tycker jag du ska fortsätta med som en trygghet.

Skulle bli jätteglad att höra av dig Anli, men jag respekterar om du inte vill.

Jättekram från Fia

PS: Tack Stigsdotter! Jag är säker på att det finns en massa av dig med. Olika Stigsdöttrar. Vi är nog alla en massa personer. Min man brukar säga att han har gift sig med en galning. Vem är galnast frågar jag. Jag har ju gift mig med en normal kille? Vem saknar omdöme här?

FörundradFia

Skitjobbig dag. Kompledig idag och i övermorgon. Vad fan ska jag kompa för? Inte ens en månad har jag jobbat. Men så är det i min bransch. Så detta ger mig 5 dagar att supa till på. Och tro mig, tanken finns där. Den fanns där redan igårkväll. Ett glas antabus upphällt framför mig och jag tvekar, ska jag svepa detta eller gå bananas? Det läskiga är att jag vet precis vad jag dealar med, som Fenix här om dagen. Mitt liv!

FulaFia

..jojo, det ger mig kalla kårar.

I de flesta fallen så är det någon form av åtstramningar som leder till att en ny ledning rör om rejält i grytorna.
Och har de inte själva varit med och drivit ett projekt så faller de som oftast utanför budgetramarna.
Vi hade en ett jättestort varuhus i trakten, och varje gång de fick en ny ledning byggde de om absolut allt i varuhuset.
Folk hittade inte längre sina varor och de började tappa kunder, ny chef och ny omorganisation med ännu mera besparingar.
Så fortsatte det och varuhuset som funnits sedan 1967 finns inte längre kvar.
Det är ett dåligt exempel på hur det går när man omorganiserar sönder ett projekt.

På mina jobb har det nästan alltid lett till försämringar, och sker det igen inom 3 år så är det dags att lämna skutan.
Då har det blivit ett nederlag för så lång tid tar det att få en ny organisation att sätta sig ordentligt.

Låter jag neggig?, ja kanske men vis av erfarenheterna...

Men jag ser fram emot en förändring...

Berra

Är du samma Berra som brukade skriva i terapisnac under Berra 1. Tycker mig känna igen leksakerna?

Käre Fenix! Får jag skriva så? Skitsamma, nu är det sagt. Du ska inte skämmas över att du faller dit. Vi har alla gjort exakt det samma. Stark är du som vågar skriva om eländet. De gånger jag har trillat så har jag inte vågat skriva på forum, men det är ju då forum behövs. Jag tycker att du är en stark man, trots eller kanske på grund av dina tillkortkommanden. Mat, sex, godis...allt som kan ersätta nummer ETT alkoholen. Jag har inte samma beteende utan jag är råalkis. Längtar aldrig efter gotter eller annat, men jag känner igen känslan. Jag vet att vinet skadar mig, relationer, arbete, men jag dricker det ändå. Nu har jag ju varit vit en månad, men det är antabus och det nya jobbets förtjänst. Hade jag inte haft detta påtryckningsmedel så hade jag fallit för länge sen. Kanske är det så för vissa av oss att vi måste verkligen falla totalt innan vi kan klättra upp igen. Jag vet inte om jag har rätt? Men var går din bristningspunkt? Själv lyckades jag ju supa bort ett jobb, för mig blev det en ögonöppnare. Så mitt råd är att du letar efter din gräns. Jobb? Familj? Status? Vad är du redo att offra? Nu kanske du tycker jag låter tuff. Långt därifrån.

Idag får du en riktigt stor kram. Du är bra Fenix! Fatta det!!! Fia

- du ska lyfta upp vad du behöver för att orka för din skull! Lelas brukar berätta om den vägkost hon fått med sig; båda måste hitta sitt "jag" och kunna se den andre som "du" innan vi kan leva i en sund vi-relation... Jag - Du - Vi. Lätt som en plätt att sääga och skriva men ett drygt jobb att hitta fram till. Styrkekramar! / mt

dej innan jag börjar jobba idag. Ditt inlägg talade så till mej, det var så JAG för ett år sen. Så nere var jag också men jag kunde/ville inte uttrycka det. Hade nästan gett upp. Jaghade också ont i levertrakten och var jätterädd men mina leverprov nu är perfekta. Därför brukar jag säga mej själv att kroppen förlåtit mej. Kroppen har en underbar förmåga att återhämta sej. För själen tar det längre tid, jar har så svårt att "acceptera det jag inte kan ändra", dvs att jag slösat bort så mycket tid av mitt liv på alkoholen.
Ta steget nu Fenix. Du verkar ha nått botten och då finns det bara en väg-upp. Det går, tro mej. Första tiden är jobbig men när man kommit igång blir man lite hög på hur duktig man är:)

Jag blir bara påmind om hur viktigt det är att inte åka med i svängarna. Jag tappar det ibland och då far jag illa. I går stod jag kvar och insåg på nåt vis att det är det enda jag kan göra och det kan bara bli vi om jag orkar och då blir det viktigt att lyfta upp vad jag behöver för att orka, inte hela tiden tvärtom som det varit. Och tänka sig, han ringde igen och hade då gråtit och tagit allt han kände i grupp och fått stöd och han hade ändrat sig och tänker inte längre bryta, inte nu i alla fall då:)
Men det jag tycker känns bäst är att jag lyckades att inte åka med den här gången. Förstår att jag har en tuff tid framför mig och jag hoppas att jag har kraften att stå kvar och ta hand om mig själv.

gav det också ett lugn att ha gjort en del beslut, satt mina egna gränser och ha dem i ryggen - precis som du skriver. Jag finns på facebook under nicket Mittiplaneten Johansson. Bara så du vet.
Ha en fin dag. Kramar / mt

Men om det är någonstans man INTE behöver skämmas så är det här! Gå in i vilket AA rum som helst, och du får den support du behöver. Det är sååå många som gör samma snedsteg. Det viktigaste är att man hittat vägen tillbaka.

Antabus-biten känner jag också igen mig i. Körde en dos för ett par månader sedan, och började sen sakta lura mig själv att inte ta den. Och, mycket riktigt, åkte dig dit igen. Nu har jag börjat en ny kur sedan snart en månad. Jag undrar bara hur länga man kan hålla på med medicinen?

Alau

jag blir så lyft att du skriver till mig!! Jag KAN också sluta, vet ju det och som du skriver är det no Holknekt som gäller. Jag kan inte dricka utan ett olyckligt slut, jag vet ju det.
Jättekram, jag är så under isen nu, men samtidigt nära att ta steget, nu är det nog. Nej, har haft så svårt för en dag i taget, så visst är det så, nu är det nog!
Tack för responsen!!!!
Fenix

...nu börjar detta forum dra sina sista andetag. Det är sorgligt att det stängdes, särskilt när jag läste Magnus kommentar. Varför stänga ner det "gamla" under omorganisation? För mig fullständigt onödigt!
Jag hoppas innerligt de som behöver hittat andra vägar.

Tack för omtanken, jag mår helt ok ikväll också.
Dina berättelser och återblickar ger mig hopp. Jag känner mycket är på rätt väg nu men vi är långt ifrån öppna samtal om det som varit. Vi har fullt upp med hitta kanalerna för vanliga samtal om dagliga saker.

En dag hoppas jag kunna skriva/känna befrielsen du kände ikväll.

Tar emot din kram och ger en likadan tillbaka

...tänker på dig. Hur har du det?
Kramas

...där någonstans, i andra halvan av behandlingen började min man också tappa gnistan. Blev kortare i samtalen och först nu, efter drygt 3 månader utan alkohol börjar han vända. Innan har humöret farit upp och mer, emot mig ska jag tillägga.
Jag reser och är borta under perioder och det gör att vi inte går på varandra, det är nog en av räddningarna till att vi inte brutit.

Önskar er lycka till på er väg, den är lång, krokig och ibland obegriplig. Hoppas ni båda håller ut, var och en på sitt sätt.

fokus - att du tittar på dig och gör klart vad du orkar med - och vad du inte...
Ja, kraften i medberoendet är oerhörd!
Styrkekramar / mt

Oj vilka krafter det är i denna sjukdom. Det var inte så svårt att vara tuff och hård när han betedde sig som en skitstövel, drack, hotade att ta sitt liv etc. När vändningen kom i påskhelgen och han åkte in på behandling som han varit på i fyra veckor nu så tog det inte lång tid för mig att åter börja hoppas på en framtid och därmed börja åka med i svängarna. Jag lurar mig själv så jävla bra. Han är nykter och säger att han vill vara det och tänker kämpa, han säger typ allt det där jag alltid velat höra och jag börjar planera i huvudet, ett nytt liv, att göra andra saker och målar upp bilder och i kväll ringer han och mår piss. Vill avbryta behandlingen, klarar inte mer, längtar hem och allt är fel. Jag säger då att då väntar inte jag på honom hemma för då tror jag inte heller på att han klarar av att vara nykter. Han har ju naturligtvis svar på det, klart han inte tänker dricka, det är bara det att han inte klarar av att vara borta, han mår så psykiskt dåligt. Jag får honom att känna att allt är förgäves och att jag slår undan benen på honom om jag "hotar" att lämna honom osv. Samtalet slutar med att jag lovar att stötta honom om han fullföljer, han tycker att jag är orättvis och får till det på nåt vis genom att antyda att han kanske inte orkar mer helt enkelt. När jag reflekterar över samtalet så inser jag att JAG orkar inte mer om han avbryter, min gräns går där, jag behöver att han fixar det här om jag ska finnas kvar!

här på forumet nu. Sorgligt och synd...

Undrar hur Framtidsdrömmar, flygcert, Stjärnstoff och Sorgsen har det...

Jag sitter i en vacker, stilla vårkväll, kastanjens blad håller på att spricka ut och jag tror mig se små embryon till knoppar. Den här tiden förra året var det hög aktivitet på forumet och i Filosofiska rummet - tänk så livet har förändrats för många av oss sen dess. Mitt och vårt liv är bra, kanske bättre än nånsin. Även om vardagens vedermödor finns är livet lugnt och gott.

När jag läste Fenix nödrop idag blev jag smärtsamt påmind om mannens berättelse om kvällen som föregick natten jag lämnade ... I ett senare skede frågade jag hur han tänkte då... jag for bort på en sammankomst och bad att/frågade om han skulle vara nykter när jag kom hem - och han lovade. (Ja herregud vad jag förstod lite då) Full som ett ägg låg han i badkaret när jag kom efter ett par timmar. Direkt när jag for hade han börjat dricka och tyckte det var skönt att få ägna sig åt flaskan ifred... Det var sista gången på det sättet...

Det gör ont ännu att tänka på det... jag inser att det var helt nödvändigt att jag gick - och då trodde jag inte att jag nånsin skulle flytta tillbaka.

Jag berättade för honom allt detta ikväll - om Fenix nödrop och min flashback. Ja, sade han, så går det, så blir det... Det är så befriande att vi kan tala om sånt med varandra numera.

Nu blir det kvällssallad.

Allt gott till er som eventuellt läser. Varma kramar till den som behöver. Ta hand om er, lev väl! / mt

har början till blad och knoppar... för ett år sen satt jag här ofta. Nu är jag alltmer i det verkliga livet - och visst är det så det ska vara. Kramar till den som behöver! / mt

ansvarig för hans ekonomi och välbefinnande för att inte han tar SITT ansvar. Han är kanske beroende av dig men det är faktiskt inte ditt problem!!! Det är inte din sak var han väljer att leva och bo - men så klart han gärna bor på ett ställe där någon tar hand om honom. Bekvämt...
Ta hand om dig och ditt liv - och sök ekonomisk rådgivning så att du blir fri.
Styrkekramar / mt

Hej. Tack för att ni frågar. Jag kan förstå och delar er frustration. Den ansvariga myndigheten är under omorganisation och vi har ännu inte fått besked om verksamheten för 2013. Det gör att saker går väldigt långsamt just nu. Det kommer ta ca en månad innan något nytt kommer. Om ni har bekanta s behöver komma in så kan ni be dom maila mig på info@alkoholhjalpen.se så ska jag försöka hjälpa till att komma in.

Tack dem orden värmde, man behöver både skäll och kram när man står och velar vad som är rätt eller fel
Bamse kram