Senaste kommentarerna i forumet

tack MB! Att inte smita när det blir svårt är ett löfte jag vill hålla. Både till dig och mig själv! Det känns som Alkoholhjälpen är min sista utväg nu. Har prövar beroendemottagingen men där var det tuffa. Tyckte att jag skulle sluta dricka! Antabus och alla smärre varianter har jag också ätit. Utan resultat. Nu inser jag att bara jag kan kan stoppa vansinnet. Bara jag känns tungt! Sen maken då, mitt i mitt skrivande ringer han och undrar om jag kan handla. Han har ju ett jobb att sköta medans jag har all tid i världen. Men jag sa nej! Jag kan inte gå in på systembolaget. Leva med vetskapen om att han kommer hem med en ny dunk ikväll för att runda av kvällen. Är lite inne på en ny livsstil också. En långpromenad får det bli.

Fia

för att vi får följas åt på den här galet krokiga och guppiga vägen!

Kram/MB

tack vill.sluta! Jag ser att du vill väl.Men en i gänget låter skevt när alla inte är välkommna. Jag vill nog kunna prata med alla och inte bara de som godkänns. Lämnar din tråd nu samtidigt som jag tackar för att jag fick födas här. Du var den som gjorde att jag öppnade upp men inte genom din empati utan det var din bitterhet som fick mig att reagera. Vad skriver människan tänkte jag. För övrigt är jag ingen flicka utan en vuxen kvinna. Inte så varm och go. Varför säger du så? Känns som bara ord. Känslosam är nog rätt och lite allseende. Min arbetslöshet ger mig tid att läsa alla trådar här.

Fia

och ser att du bor in dej bra.

Tack, det där med att inte få vara ensam om sin last känner jag till. Min sambo har druckit de flesta dagarna under julledigheten. Som tur är för mej, så har han förstått att jag menar allvar med att sluta, så han gömmer sina öl. Jag har i och för sig hotat hälla ut det jag hittar...

En lång, krokig väg har vi framför oss, men lova att du inte gör som jag gjorde när jag väl hittat hit - jag smet när det blev tungt. Ingen smart ide märkte jag.

Kram! /MB

så syns vi om två veckor!

/MB

Hur har helgen varit? Oavsett svaret, så häng kvar här. Läs och om du orkar skriv.
/MB

Hur går det?
Gör inte som jag gjorde när jag kom hit, jag smet iväg med svansen mellan benen så fort det krisade. Det var ju DÅ jag verkligen behövde forumet.

Skriv gärna, och läs, läs, läs.
/MB

Dina ord är verkligen klockrena som Andreas skriver, vad ska jag säga?, jag kan bara hålla med.
Jag är också över 40 och har druckit sedan tonåren, det har inte alltid gått så bra. Varför skulle det nu gå bra, ja, förmodligen skulle det inte det. Jag kan se det nu men i helgen kunde jag verkligen inte det.
Sett hela sagan om ringen sista veckan, och läste om kokosnöten och även likheten till härskarringen.
Slår mig att tanken på A gjorde mig helt förbytt, kände (nästan) lust att döda bara jag fick dricka. (obs överdriver lite nu). Precis som ringen gjorde med de som fick den i sitt våld.

Eller så är jag bara vansinnigt trött på en man som försöker bestämma över mig, nu var det kanske bra denna gång eftersom detta inte var mitt smartaste drag men det får mig att slå bakut.
Minns när han började tycka att jag drack för mycket då gjorde jag tvärtom, drack ännu mer bara för att ingen skulle säga till mig vad jag skulle göra. Moget? Nej, inte särskilt, men jag har en tendens att reagera så när jag inte får bestämma själv.

Suget är borta för denna gång, barnen är hemma och allt är som vanligt igen, fast fortfarande inte helt ok med maken än.

Stigsdotter, har skrivit till dig på FB också.
Tack för allt stöd, mina människor!
Kram

Nu förstår jag varför jag inte har något intresse för kläder eller smink, det var Dompa och Fenix som fick de generna i stället. Nej skämt åtsido. Jag är bara glad över att fler och fler "avvikande beteenden" kommer fram så att de slutar betraktas som avvikande. Varje människa är unik, har unika tankar och beteenden, men samhället vill gärna pressa in oss i så få gemensamma fack som möjligt. Det är ju lättare att skicka adresserad reklam till grupperna män och/ eller kvinnor, eller åldersgruppen 35- 50 år typ. Samma sak i skolan, en homogen grupp 10- åringar är lättare att hantera för en ensam lärare än 27 individer med egna åsikter.

Men det är mina funderingar, är inte så tvärsäker som det ser ut som i skrift.

Kram till den som vill ha!
/MB

Många av de övriga at du skall starta en egen tråd.
Det är din och bara din!
Där kan du skriva om dig, och det som intresserar dig.
Och jag tror det kommer vara fullt med folk i din tråd mest hela tiden.
Där du verkar vara en varm, go, känslosam tjej som hamnar lite på kant med A.
Inget att skämmas och känna sig dum för.
Du är som oss och du är en i gänget!
Lycka till flickan..........
/A

Helt DJÄVLA BÄST!

Jklockrent allt!
Ingen INGEN är som du, stjärna i boken!
Vad glad jag är att MARIA har dig!
Stående ovationer........*ler

/A

Det där med att berätta för sin livskamrat.. Jag har sagt att nu är det bara så att det kommer att barka iväg för mig om han inte är nykter med mig. Jag har inte sagt till honom hur illa det har varit, inte riktigt. Jag har bara bekräftat det han redan märkt. Han är inne på att inte dricka något under januari och sedan kan vi ju dricka lite på helgen tycker han. Jag är ju alkoholist, men det har jag liksom inte sagt rakt ut.. Tror att det är för att tanken inte landat i mig att jag inte kan dricka alkohol överhuvudtaget. Vad händer om jag säger det ordet? Blir rädd. Vill inte bli dömd på något sätt. Det är jag ju så duktig på att göra själv:/

Viktoria!

Känns bra att ha dej gående framför med lyktan i handen, lite lättare att hitta vägen med hjälp.

Jag har tänkt mycket, läst mycket (inte bara här, men torra faktatexter får oerhört mycket mer innehåll när man applicerar dem på verkligheten så som den läses här i forumet), och, ja, jag är helt på det klara med att det kommer bli tufft.

Men å andra sidan har jag redan gjort det som många tycker är svårast: jag har talat om för släkt och vänner att jag är alkoholist. Dörren till det sociala drickandet har alltså stängts. Hurra! ;-)

Nu återstår asossiationsspökena (där fick jag ingen hjälp av stavningshjälpen???) jag vet vad det handlar om, jag behöver inte bli rädd och orolig när jag hastigt och mindre lustigt blir ölsugen, utan snabbt försöka klura ut vad det var som utlöste det, släpa ut spöket i solljuset och se på när det självdör.

Att ha detta forum känns som balsam för själen, en livlina, flyväst, försäkring...

Tack Viktoria, och ha en bra dag, nykter och tillfreds med livet för det ska jag ha! :-)

tack Victoria. Eller är det Viktoria? Jag samlar mig för min historia. Känns skrämmande att lämna ut den och kanske få befogad kritik. Tänker också på vad du sa om de översta trådarna. Pellejönseri är ett bra ord. Att det kan skrämma nykomlingar. Nu har jag läst vidare och vidare och ser att även gott bor här. Jag fortsätter att läsa men tanken ppå FylleFias tråd finns i mig.

Fia

Skrivit inlägg på inlägg denna morgon. Vad beror detta nyvunna forumintresse på? Jo, Mammy Blue och Morlas inlägg till varandra på en tråd som ger mig goda vibbar och minnen av ett forum som räddade mig. Tack fina modiga kvinnor!

När jag lägger mig ikväll har första vita veckan passerat. Känns väldigt bra! en vecka är inte lång tid, men det är SÄLLAN jag gjort så "långa" uppehåll' Hoppas kunna läsa här om ett par månader och se tillbaks efter att ha varit vit en längre tid.

Än så länge går det bra, känns inte allt för jobbigt. Mest lite trist, måste hitta annat att se fram emot än vinet, spec på helgen. Jag tar fortfarande en antabustablett då och då, tänker fortsätta med det ett tag till. Tror jag har styrkan att klara mig utan den men vill inte chansa så här i början, lika bra att ta det nu när jag ändå har. Har även sagt till min man att jag ska ta ett så vitt år som möjligt. Bra och sunt tycker han men vin till middagen på helgen kan vi ju ta tycker han som inte har en aning om vidden av mina problem eftersom jag lyckats smyga. Vill/orkar inte berätta hur det egentligen ligger till. Ska försöka klara detta på egen hand först. I morgon har jag mitt andra besök hos psykologen, jag lättar mitt hjärta för henne och er :)

Kram Anli

Instämmer i Hösttrollets ord ovan! Skriv Fia! Det är läkande och har varit en tillgång för mig att kunna gå tillbaka och läsa om varför jag eg är här, påminna mig själv då jag vacklat. Och du, jag är med i dina tankar kring inlägg med påhopp och annat trams och pellejönseri, men det finns så mycket klokt och angeläget att ta det av bland detta samelsurium av trådar (hoppas på ett bättre upplägg i nyversionen vi väntar på). Tyvärr är det mycket av dispyterna som hela tiden ligger överst i trådlistan då de far mellan olika trådar och uppdateras snarare än avslutas (trots flera försök). Kanske värt att tänka på troligheten i att dessa ständigt återkommande överst listade inlägg är det första många möter då de hittar till forumet. Väl mött Fia och välkommen hit, till ett ofta, förträffligt gott ställe att vara! Victoria

Läs på bara..
Och skriv när du känner dig mogen.
Vi är ju ändå individer och det finns inget rätt eller fel i det fallet
kram /trollis

Lycka.. hmm.. Varför tror vi alltid att "lycka", ska vara så stort och himlastormande..?
För mig är lycka att vara TILLFREDS!

Tillfreds med livet och mig själv.. En sorts inre lugn, oavsett vad det är för väder eller om det är ostädat runt omkring mig..

Yttre omständigheter garanterar varken lycka eller olycka, de är bara omständigheter!
Ungefär som att känslor i sig bara är just känslor.. Vissa tycker vi bättre om och vissa sämre.

Men den enda som kan välja, är vi själva.. Det finns ingen annan människa som kan välja dina känslor!

Att vi försöker skylla på det, beror på att vi själva inte riktigt tror oss vara kapabla att styra våra känslor..
Det är ju så himla mycket enklare att skylla på utanförliggande saker, människor och "omständigheter"..

Betyder det då att man aldrig få ha "negativa" känslor? aldrig bli upprörd? Alltid "sväva på moln"?
Nej, men som Tilde säger, vi kan betrakta känlorna som "känslor" utan att ge dem för stor betydelse..

Om jag t.ex. är arg, så har jag valt att vara arg! Jag kan välja om efter bara en kort stund.. Kanske för att det inte förändrar situationen att vara "arg".
Jag kan välja en mer neutral känsla, för jag "måste" inte välja känslan: "jublande glad"..

Sedan kan jag gå vidare och se om det finns något i situationen att förändra, fråga mig vill jag? måste jag? kan jag?(rentav, behöver jag?)

Här kan man lära sig en hel del av sinnesro-bönen.. Förändra det man k a n förändra.. Lämna det man inte kan (och förhoppningsvis ha förstånd att inse skillnaden ;-D )
Kram /trollis

tack Hösttrollet för peppningen! Kanske gör jag det idag eller om någon dag. Är just nu fortfarande så skör så att läsa alla trådar känns mera lätt. Lär mig väldigt mycket här.

Bara Fia idag med

Hoppas du fått lite sömn, sömn och gråt är rensande och läkande. Tänker på dig/er.

Ville bara säga hej och påminna om vi alla är väldigt vanliga!
Så skriv du din historia. Strunta i den där falska blygsamheten som säger "äsch, lilla j a g" har väl inget att berätta..? För det har du visst!
Det kanske blir just DIN historia som någon annan känner igen sig i..
Just DIN historia, som får någon annan att verkligen börja kämpa för sin nykterhet.
Din historia, som gör skillnaden i att känna: "här hör även jag hemma, för den här historien (fast den är så vanlig) är som min och då platsar jag också!
Kram/ trollis

Fenix, du fick mig att hajja till lite där, men bara för ett ögonblick, för när hjärnan hann i kapp så tänker jag att, ja... visst, det är väll bra om man vet vad man trivs med. Inte så big deal, för mig. Det jag ev kan ha en åsikt om är dina rader: "Känns nu ibland som ersättning till ruset av alkohol, eftersom det kittlar mitt belöningssystem." Vi har ju i olika omgångar pratat kring viktan av att fylla livet med annat då vi lämnar alkoholen bakom oss, men hur gör vi det? Vad är sunda/osunda ersättningar? Socker, sex, shopping är det ju inte tex (vad jag förstått). Är det kanske inte VAD vi gör istället, utan HUR och VARFÖR vi gör det, för att dämpa ångest, få kickar, belöna oss, söka tröst osv. Adde?! Kan du rycka in här, du som har en del faktisk fakta i mycket (kanske finns fler som har iofs)
Förlåt Fenix om jag vek av förmycket från din fråga kring /kvinnliga/manliga attribut, vill inte ta focus från det. Kram

Crossdressing.. intressant. Tror att det har att göra med fantasier..(varför köper män annars sexiga underkläder till sina fruar?*ler*)
Kanske också en önskan att få vara mer sensuell..?
Hade själv en pojkvän en gång i tiden som gärna "lånade" en del av mina kläder. Inget konstigt med det, eftersom vi visste var vi hade varandra..
Tyvärr, var det en av hans killkompisar som totalt missförstod.. Killen hade nog en mycket utvecklad homofobi, så han inte bara snackade skit, utan provocerade till slagsmål ifall de stötte på varandra på fest..

Min dåvarande pojkvän fick också en mycket god inblick i hur det är att vara tjej, vad beträffar de osynliga "fördommarna" som många bär på..
Och som de flesta redan vet, crossdressing har inget med homosexualitet att göra. Men kanske är det den rädslan som är starkast hos män? Kanske är det därför män reagerar mer och blir aggressivare mot allt de uppfattar som "omanligt"?
Hoppas din fru ser det mer som ett "rollspel" och att ni har kul tillsammans ;-D/ trollis

Hej, hoppas du skriver igen. Mörk eller ljus spelar ingen roll, vill gärna höra hur det är med dig och din familj.

Kramar om!