Senaste kommentarerna i forumet

Hej markatta!

Du har redan fått så kloka svar här, men jag vill ändå svara.

Så som du beskriver din situation så är du fast i ett destruktivt medberoende, det är destruktivt både för dig, för honom och för er relation. Han kommer inte att bryta mönstret, utan det måste du göra. Även om det är ofattbart svårt, jag vet...

För varje gång som du backar från ditt ultimatum och fortsätter underlätta för honom att fortsätta dricka, så vrider du spiralen ett varv neråt.

Det absolut bästa du kan göra för honom (och dig själv) är att helt kapa kontakten, se till att hunden kommer någon annanstans, och sedan vara stenhård på att han är välkommen att kontakta dig när han har sökt och tagit emot hjälp för sitt missbruk. Först då (sätt mätbara mål, som tex hur länge han skall ha varit nykter och då menar jag typ ett halvår eller så) är han välkommen att diskutera er relation med dig, och först då kan han få träffa sin hund igen.

För att klara av det här så behöver du också hjälp. Har du någon samtalskontakt som du kan använda? Har du sökt dig till Al-Anon (www.al-anon.se)? Vad finns det för beroendestöd i kommunen där du bor?

Och du... Du håller inte på att bli dum i huvudet. Du reagerar precis som alla vi andra. (I så fall är vi koko hela bunten... ;-) Däremot är du fast i ett medberoende, och det går att göra någonting åt med rätt stöd.

Dessutom är det inte meningen att man skall vara rädd för sin partner i en relation, eller hur? Du behöver inte ha det så.

Var rädd om dig, fortsätt läsa och skriva här!
/H, tillfrisknande medberoende

Apropå vakna upp utan baksmälla. Dean Martin, som var känd för att inte spotta i glaset, sa ungefär så här en gång: "Tänk på alla nykterister, vad jobbigt det måste vara att vakna upp på morgonen och känna att det kommer inte att bli bättre än så här" :-)

VV

Och lämnar en systerkram. Det är så rofyllt på något vis att läsa dina rader. Jag vill göra det oftare men min rutin har varit den att till den här och anhörigtråden kommer jag när de andra trådarna "tagit slut" och de gör de ju inte riktigt längre. Visst är det sorgligt att det kommer så mycket nya människor hit?

Bra såklart med lite nya infallsvinklar och att vi kan hjälpas åt mot tillfrisknandet, men jag blir lite ledsen över att vi är så många och att vi är så lika. Det gäller även de som kommer hit i egenskap av närstående till en drinkare - deras rop på hjälp, deras förtvivlan och tankegångar är så lika. Det känns lite frustrerande. Ungefär som bekanten som åkte för att arbeta som lärare på ett indiskt barnhem men kom hem snabbt igen - det fanns så många barn och så lite hjälp så hon klarade inte av att hjälpa ens dem hon kunde nå, det fanns hela tiden andra barn som inte kunde hjälpas.

...du har hittat den där högre kraften, gud eller vad man nu vill kalla den. Jag tänker att jag ju redan är "medlem i den klubben" eftersom jag är döpt, gift och medlem i svenska kyrkan så jag kan ju lika gärna försöka ta till mig den tron, men det har ju ingen betydelse. Precis som du säger så är det något som kommer inifrån, en glädje och en tacksamhet.

Vad BRA att du som är så skeptisk och kritisk också känner det där, jag (som egentligen också är skeptisk och kritisk ;-) kände mig nästan lite knasig när jag upplevde den där glädjen och tacksamheten. Jag tror det är viktigt för det egna välmåendet att fundera lite över det där med tacksamhet en stund varje dag. Det är så otroligt skönt att vakna nykter!! "Ha, ha vad synd det är om dig, gud vad skönt att slippa det där!" höll jag nästan på gasta med hög röst imorse när min man inte kunde ta bilen till jobbet för att hans alkomätar-app meddelat att han inte var redo för det.

Universum och allt, svaret på den eviga frågan är - 42. Tack för fisken!

Du behöver inte säga att du är ledsen, jag uppskattar att du är rak, speciellt när jag velar så mycket i min egen skalle just nu.

Jag vet ju att det är han som ska skämmas när han beter sig så men det känns också någonstans oerhört pinsamt att släppa ner masken och att folk i min närhet ska se hur jag mår/har det egentligen. Jag har nog ljugit än mer än han själv om hans egentliga alkoholkonsumption och då speciellt hur han kan komma att bete sig mot mig. Då jag aldrig går med honom på krogen eller på fester så är det ju ingen som vet. Många ser nog honom som lite av en kul kille som gillar att festa bara. Men jag antar att det är en process som får ta ett tag, att våga snacka om det menar jag.

Hunden. Fan fan fan vilken ångest. Kan inte ens föreställa mig hur svårt det måste vara för de som har barn i en sån här situation. Vet någon hur det funkar? Hunden var ju vår tillsammans men den är reggad på honom. Jag vill ju inte behöva anmäla till polisen.

...alltså det finns ju viss risk för det känner jag. Ibland kan jag inte fatta att folk väljer bort att må så här bra! Jag börjar redan känna mig jobbig här på arbetet när jag frågar vilka alkoholfria alternativ det finns till varje tillställning som skall hållas. Jag kan inte fatta att det skall drickas så mycket. Idag pratades om vinlotterier också och när jag sa att det ju inte var så spännande när jag inte dricker längre så var det nån som sa men du kan ju bjuda gäster eller ge bort. Ja tjena. Ibland känner jag att antingen blir jag en grinig surputt som störs över all sprit överallt eller så blir jag en käck predikant. Bäst att hålla tyst ;-) tur att jag har er i alla fall!

...alltså det finns ju viss risk för det känner jag. Ibland kan jag inte fatta att folk väljer bort att må så här bra! Jag börjar redan känna mig jobbig här på arbetet när jag frågar vilka alkoholfria alternativ det finns till varje tillställning som skall hållas. Jag kan inte fatta att det skall drickas så mycket. Idag pratades om vinlotterier också och när jag sa att det ju inte var så spännande när jag inte dricker längre så var det nån som sa men du kan ju bjuda gäster eller ge bort. Ja tjena. Ibland känner jag att antingen blir jag en grinig surputt som störs över all sprit överallt eller så blir jag en käck predikant. Bäst att hålla tyst ;-) tur att jag har er i alla fall!

Även jag känner mig orolig för hunden. Se till att den får komma någon annanstans! Som sagt, lullar han ut utan skor så kan han gå hem utan skor. Du måste tänka på dig själv nu, se till att du blir frisk från ditt medberoende så att du kan finnas där för honom NÄR han bestämmer sig för att ta tag i sitt problem. Du kan INTE göra det åt honom. Jag är ledsen för att behöva säga detta men ditt peppande stjälper snarare än hjälper.

Du finns där för honom fortfarande, alltså är det inte helt fel det han gör. Så fungerar alkoholistens tankar. Jättebra att du har flyttat men du måste stoppa än mer. Säkert märker du redan innan du öppnar dörren om han är berusad eller inte. Är han det så öppnar du inte. Och, handen på hjärtat, skulle han verkligen stå utanför din dörr utan att ha druckit först? Nej, skulle inte tro det. Du öppnar inte dörren, börjar han bråka och det blir ett himla liv, så vad gör det? Det är HAN som då skall skämmas INTE du för att du inte släpper in honom när han är full. DU FÅR GÖRA SÅ!!!

Det är inte svårare än så ;-) ...fast jag fattar att det är svårt, sköt om dig så mycket du kan, och se till att hunden kommer bort från honom!!!

Tack för kommentarerna!

Det är ju så enkelt i teorin, då vet jag precis hur jag ska göra men sen när jag väl står där är det som att jag går in i känsloläge, bara. Jag behöver nog sätta upp någon slags krisplan för mig att kunna gå till om/när det händer igen.

Igår så trängde han sig ju in. Jag varken kan eller vågar mota ut honom fysiskt. Om jag hade ringt polisen så hade det nog blivit ett himla liv. Vet inte om jag är redo att bli ett samtalsämne i kvarteret (liten stad där glogröt är standard till frukost). Men det kanske jag måste om han gör så igen. Nu märker jag att jag resonerar med mig själv. Det är inte lätt. Det är som att jag har blivit dummare med tiden, i alla fall blivit någon jag inte vill vara.

Jag är också rädd att om jag inte träffar honom alls, dvs inte ens när han är nykter, så kommer han inte ha någon som peppar honom att sluta dricka då det verkar helt ok i hans bekantskapskrets att bete sig illa på fyllan.

Du får vila lite nu, du behöver inte vara duktig och hitta dig själv och tänka nya tankar och vara energisk precis HELA tiden. Faktum är att jag blev lite trött bara av att läsa ditt inlägg ;-)

Sen är det en sak till: jag har läst om flera här på forumet som blir så in i bängen trötta när de slutar dricka. Jag kan själv känna det lite. Man får ju se det som en reparationsprocess. Tidigare var det ju så att kroppen hela tiden fick göra brandkårsutryckningar för att skadesanera efter allt gift som vi hällde i oss. Tänk den energi som gått åt att bryta ned all denna alkohol. Det som händer då är att allt annat hamnar lite på "vänt". Det är också därför en del upplever sig få en massa småkrämpor helt plötsligt - inte så konstigt egentligen, tidigare märkte vi i vårt drogade tillstånd inte att det gjorde ont lite här och där men nu, nu kan kroppen ägna sig åt att fixa till allt det andra som behöver skötas om i kroppen. Och DET tar energi och så blir vi trötta.

Obs, min egen tolkning av vad som händer & fötter i kroppen, finns säkert någon medicinskare förklaringsmodell men det hjälper mig att tänka så här i alla fall :-)

chansen att sova i en varm och skön säng så han gå på skiten igen dagen efter. Inackordera hunden hos nån annan så länge så du slipper vara orolig för den om du inte kan ha den hos dig. Han ska ju uppenbarligen INTE ha hand om den. Jag är betydligt mer orolig för hunden för den kan inte välja själv utan är utlämnad till ditt godtycke.

Visst kan man slänga ut nån som valt att lulla runt utan skor !!

Det är precis det där som är "självanalysen" - att komma på sina små ritualer och göra på ett annat sätt. Visst är det läskigt vad mycket energi som lagts på detta, vad mycket tid som slösats bort! Vilken tur att vi kommit på detta nu då så att vi kan göra om och göra rätt med våra fredagskvällar.

vad synd det är om honom. Barfota och T-shirt. Han kunde ju dö ;-)

Han känner dig alltför väl och kommer att göra om det varje gång för han vet ju att du kommer att släppa in honom. Du får vänja dig vid detta eller så måste du stå bergfast så han vet att det inte är lönt. Det är naturligtvis synd om hunden men i detta fallet kommer du inte ha något val. Han utnyttjade din svaghet för den när han ljög om att den var död och kommer att utnyttja detta om och om igen.

Älskar du en är det hundra som gråter och mister du en finns det tusen och tusen åter.

VV

för att du hjälper mig att se vad som händer med mig just nu. Det är så konstigt för tankarna om "ta vara på solen" tänket är skrivet så att jag tror att det är jag som skrivit det. Ska försöka att ta det lugnt och bara vara, men det är ju precis så som du säger att min hjärna har gått på högvarv sista tiden. Jag vill ju så gärna klara detta och bli mitt riktiga jag. Visste inte att det var så jobbigt.

...att bara gilla läget liksom. Ja, nu är det så här jag ser ut. Undrar hur jag skulle känna mig om jag såg ut sådär som jag känner mig som. Jisses vilket existentiellt spår, finns säkert en och annan filosof som har snurrat in på den vägen :-) när jag var liten vet jag att jag försökte få mamma att svara på frågan vad som hade hänt om inte just jag hade funnits och hur kommer det sig att just jag finns? såg mig själv som ett litet "jag" som kikade ut ur mina ögon... oj vad knasigt det lät nu när jag skrev. Häromdagen läste jag om en psykisk åkomma där man hade tappat det här jaget, är man liksom inte "fanns" längre. Hmm...

Jag känner mig som en smal blondin med långt hår, inte som en korthårig, halvknubbig mellantant :-)

Tilde skriver bra tycker jag. Ser framför mig hur vi hänger på kanten av (ja så jäkla typiskt att bilden av ett vinglas framträdde hrä) en chokladkopp, sparkar jag lite med fötterna bakåt så studsar de på marshmallowsen som flyter omkring där.

Livet är toppar och dalar och ibland är det förbannat tråkigt. Det gäller att hitta de små glädjeämnena i livet, alla de där som vi missade när vi drack.

En sak som har hjälpt mig mycket i vardagen när det kommer jobbiga känslor som jag bara vill knyta nävarna inför och stålsätta mig att inte dricka på dem, det är i alla fall att tänka tanken ut, att fördjupa mig i den. Om jag känner mig omotiverat sur på maken försöker jag tänka efter varför? Finns det någon anledning? Finns det någonting jag kan göra någonting åt? Är det hans blotta existens just nu? Vad kan jag göra åt det? Är det hos mig irritationen ligger, vart sitter den, hur känns det?

Att analysera mig själv på det här sättet hjälper mig att sätta fingret på vad det egenligen handlar om (jag vill ha ett glas vin!! nu!!). OK, om jag går och dricker nu, hur kommer det kännas då? Piper makens näsa mindre, kommer jag bli gladare då, mindre irriterad? Att ta kommandot över och styra sina egna känslor åt ett mindre destruktivt håll.

Jag tycker också att den s.k. sinnesrobönen är bra i detta sammanhang. Man kan tycka vad man vill om böner, hoppa över gud om du vill, men läs och ta till dig orden: "Gud, hjälp mig att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden". Detta sätt att tänka hjälper f.ö. också när man ligger och vrider och vänder på sig i sängen utan att kunna sova, att då tänka OK kan jag göra något åt det här just nu eller kan jag vänta till senare? Det handlar i mångt och mycket om att släppa taget om sådant som inte bidrar till mitt välbefinnande.

Ibland får man ta så lite som en minut i taget. Det är OK. Jag tycker att tanken "aldrig mer!" känns övermäktig, därför väljer jag att ta en dag i taget. Idag dricker jag inte. Jag kanske väljer att dricka nästa helg, eller imorgon, men just idag dricker jag inte.

Vilken klok väninna du har - finns liksom inget för mig att tillägga där, bara att tugga i sig...!
Vill också tipsa om en bok: Vem är det som bestämmer i ditt liv? av Åsa Nilsonne.

Jo, bara en sak om det där med att din man kan få lov att låta dig gå. Det där är så himla svårt, å ena sidan vill man inte tvingas till den insikten, å andra sidan vill man inte ha det som man har. Det är viktigt att oavsett vad man väljer, man gör ett aktivt val som man kan stå för inför sig själv: detta väljer jag, jag väljer den här mannen, jag älskar honom fast han lullar omkring och kanske gör bort sig hos grannarna, jag väljer att bo här med de här lulliga grannarna som blir jätteglada när min packade karl kommer dit och visar att de minsann inte är värst. Det är HÄR jag vill vara, tillsammans med alla de här människorna. Om jag inte kan tänka så, då måste jag säga åt mig själv att gå.

Det är svårt som sagt. Detta är en insikt jag fått under min process men jag kan väl inte påstå att jag kommit till det där aktiva valet som jag kan stå för än. (snurrade in mig i något resonemang med mig själv om att "att inte välja är också ett val"... :-O

solsken och "krispig" höstluft.. Ger mig ut och plockar svamp. Det är så skönt att gå ut i skogen en stund, för då får tankarna komma och gå som de vill.
Det är ungefär som att sitta och meta.. Skit samma om man får nå´t, det är kaffet och mackan som är det viktigaste :-)
Ha en underbar dag alla vänner!

Ja att möta de där demonerna som egentligen funnits med en hela tiden och som var lättast att tygla med alkoholens ljumma verklighet, de demonerna tror jag som du också skriver kan vi nu tillåta oss möta i lugn och stillhet... Det kan få ta lite tid, inte tvinga fram känslor o tankar tror jag, de kommer plötsligt och det är en succesiv process inbillar jag mig.
Händelser, bekymmer det som blev till demoner till sist, det som förut inte fick tillräckligt stor plats för det dövades med vin då man borde gått till botten. Jag tänker nu att de händelserna var för svåra att handskas med vid den tidpunkten eller också tillät åtminstone inte jag mig att ta mig tid, allt föll slag i slag och vanan av att ständigt lugna oron med vin gjorde att problemen lades på hög... Tills botten är nådd. Då är det att se ovanför kanten och hålla sig kvar som gäller. Och kanten det känner jag att är man inne på forumet så har man hittat en kant att lägga armarna om och så småningom häva sig upp helt och hållet. Inte undra på att man är trött, lessen, utled, irriterad... allt man lagt på hög...
Nu siktar vi framåt :)
Stort grattis till din månad!
Kram Tilde

Känner igen de små ritualerna man hade för att få en anledning att ta ett glas vin och "koppla av"..
För min del, var det mera att laga en god middag (för att "göra vardagen till en fest")
Oj, vad mycket mat jag "lyxat" till det med, för att det näppeligen kunde intas utan ett glas vin...*rodnar*
Och sedan allt detta "grillande", som givetvis krävde både öl och vin...
Mitt problem, är att jag har en gubbe som är minst sagt glad i både det ena och det andra (mat, vin, öl) Och givetvis är han konfunderad över mitt val av måltidsdryck..
Men jag insisterar, JAG dricker kolsyrat bubbelvatten och försöker låta bli att kommentera hans vin..(själv är jag konstigt nog inte sugen)
Min vinst i det hela är, förutom den goda maten, att jag kan ta bilen och åka vart jag vill på eftermiddan/kvällen! Jag slipper alla ursäkter, om någon ringer, om varför jag inte kan komma över på t.ex. en fika.
Inser i efterhand, att jag stannat hemma alltför många gånger, med dåliga ursäkter som "min man har bilen", tyvärr, "jag har just satt igång och bakat", "bilen på service", Har så mycket att göra, etc etc..
En liten, men ändå "seger", är att det verkar som om gubben börjat fundera lite mer på sina egna dryckesvanor. I början, så var han väldigt på sin vakt. Minsta mening som kunde tolkas som någon sorts ifrågasättande av alkoholvanor fick honom att gå i försvarställning..
Numera, dricker han visserligen fortfarande vin/öl till maten, men han har börjat dricka bubbelvatten också,vilket hade varit otänkbart för några månader sedan..
Ha det gott! /trollet

Tilde

Visst är det sorgligt nu i efterhand att det fanns en viss spänning i det hela. Skrev i någon tråd någonstans om en liknande känsla, att leva "on the edge", som en hemlig vinagent ungefär. Samtidigt vara beredd på att stå stark och orubblig om man skulle bli avslöjad, beredd att hålla ett rungande försvarstal, beväpnad till tänderna med ursäkter. Din beskrivning om den speciella rutten med karta och kompass är klockren. En väldigt ensam orienterare har man varit, en självvalt ensam hemlig agent med rätt att dricka!

Jag hade också små saker som jag köpte med vinet för den extra "mysfaktorn". Böcker som aldrig blev lästa (eller så kom jag inte ihåg dagen efter vad jag läst), magasin (samma sak där), lotter ibland här med!, Spa-produkter (för jag skulle ta ett bad och lyxa med ett glas vin, hände ofta eller..? näe).

Också glad att jag hittade hit.

Kram till dig och lycka till med sömnen, berätta hur det går!

Tackar ödmjukast för gratulationerna :)

fredde-s, Visst är det så. Jag ryggade tillbaka en aning av ditt inlägg först, och tänkte att det känns helt övermäktigt just nu att behöva "möta alla sina demoner" och samtidigt bygga upp en ny vardag som ska kretsa kring någonting annat än alkohol.

Funderade över det här ett tag, och kom fram till att kanske drar jag för stora växlar. Att möta sina demoner behöver ju inte nödvändigtvis ske på ett sådant dramatiskt vis som det gör när man dricker. För då har jag mest upplevt det som skrämmande och nedbrytande. Det kan lika gärna ske i lugn och stillhet.

Även om det har varit en del dalar i mitt humör under den senaste tiden, känner jag samtidigt en tillfredsställelse i att vara nykter. Allt är inte tillnärmelsevis lika ångestladdat och skrämmande som det var medan jag drack. Även de gånger tanken på att dricka lockar, finns samtidigt tanken att Jag vill vara en människa som inte dricker. Jag vill vara en människa som är nykter, med allt det för med sig.

Just nu är det mycket trötthet och en del irritation som spökar, men det är ändå så mycket bättre än konstant skam och ångest. Jag känner mig lite mer ödmjuk inför tillvaron nu när jag inte måste vara ständigt beredd att försvara, dölja och kompensera.

Igår bortprioriterade jag en jobbgrej som jag förväntades medverka på för att istället vara med på en aktivitet med ena "ongen" (ha ha, det där uttrycktet är för härligt, det fastnar verkligen). INTE på grund av att jag var full eller bakfull, utan bara för att jag tyckte att det var viktigare. Snacka om skön känsla!!

men skönt att ta itu med sömnproblemen, det var ju ofta för att dämpa dem som det satt fint med vin. Lullade in i sömnen på konstgjord väg kan jag tycka nu.
Nu sover jag väldigt lite men försöker få timmarna av sömn koncentrerat och inte utspritt över nattens alla timmar. Mår riktigt bra de tidiga nattimmarna då jag ju inte "får" gå lägga mig efter vad jag lärt mig. Grejar, läser, kollar lite tv, har plötsigt en massa skön tid... och det sista jag vill ha de där vakna nattliga timmarna är konstigt nog vin.

Just nu,,, har jag inte känslan av att vilja dricka vin, när den kommer ska jag försöka minnas denna känsla av att ha byggt upp "många-dagars-utan-vin-känsla" för den är skön, upprensat i huvud o kropp. Den känslan kom utan att jag tvingade mig till den förstår jag nu. Ersatt vin med annat... Just nu passade det med en sömnkurs :)

Känner mig lite gladare också tomheten inte lika akut...

Kom på för några dagar sedan att jag "tagit bort" två små (som jag trodde oviktiga i sammanhanget) "ritualer" som faktiskt per automatik hörde ihop med de där ensamma-mys-vin-kvällarna... Det var tex något jag köpte med mig hem när jag köpte vin... en skraplott, en påse ostbågar, en hyrfilm, en paket cig, ja jag tror det kan vara vad som helst olika för alla... för mig var det alltså en skraplott :) det låter löjligt jag vet men det var ett mönster... en enda skraplott o vin. Det låter sorgligt :( Vin o en skraplott istället för att prata med en kompis (kunde ju inte svara i telefon när jag druckit vin) eller åka till någon, inte träffa särbon dessa kvällar, inte heller ringa honom, inte kunde jag gå o träna morgonen efter, det var mycket som blev omöjligt.

Men ändå, som många uttrycker här... man klarade det bra och visste hur det skulle fixas så man sopade igen alla spår, det var där energin gick och man höll skenet uppe. Man upprättade en speciell rutt med karta och kompass så att man skulle klara sig förbi alla hinder med vinet i sikte...
Inte undra på att det blir tomt... spänningsmomenten (låter ju inte så spännande nu i klart ljus)i att leva sitt hemliga liv tog ju all energi och mycket tid till återhämtning.

Vi skapar oss våra liv och vi kan hjälpa varandra på vägen...
Är så glad jag har hittat hit!

Tack Tilde, det var snällt sagt!! Givetvis får du låna och ta vad du vill härifrån!! :) Ta hand om dig!

Glad för din skull Vinter! Glad för att det går bra, och glad för att du har modet att "hänga" här och dela med dig!
kram / trollet