Senaste kommentarerna i forumet

== Har tagit bort kränkande inlägg ovan. /magnus ==

Bra svar till Santorini, det var väldigt träffande och målande.
Man kan se att du har svårt för barn.........

Men jag uppskattar din uppriktighet, och det är då ännu mer tydligare att oliktänkare inte är välkommna.

Känns skönt att det var du som så tydligt visade vart skåpet skall stå.
Jag önskar dig ett gott slut på 2013 och ett härligt 2014.

Lycka till nu!
/A

Visst var det så att jag ska ut och resa, ja. Ser fram emot det, trots förkylning, halsont och feber. Ingen vidare ordning i huvudet dock, blandar hela tiden ihop vilket det var som fick ligga i handbagaget och vilket som absolut inte skulle ligga där... :-) Om ni hör något om en passagerare som gått bärsärkargång i morgon bitti på Landvetter, så är det jag! :-)

Kram!
/MB

Och jag känner att flertalet är både arga och riktigt ledsna, var inte det.

En klubb för inbördes beundran släpper inte in några oliktänkande.

Och skulle dom göra det så försöker man omvända vederbörande till att tycka som den stora massan.
Det är hejarop och peppning i med och motgång, så länge som man inte avviker från gängse regler.

Och det är ju så forumet fungerar, kan vara därför jag har svårt att passa in.
Jag går emot gängse gällande regler och normer.

Jag vill förtydliga att det är inget fel så länge det fyller sitt syfte.
Men det blir både enformigt och fyrkantigt om det är svårt för någon oliktänkande att komma in och ta plats.

Många;
(läs de flesta) tycker nog jag är ute och cyklar.

Men det är som livet i allmänhet, det finns inget rätt eller fel.
Så länge det inte är olagligt , eller helt uppåt väggarna.

Ja det inte bara lät helt fel detta?

Vad jag menar är mycket det följer aspekter på.
Och alla sätt att låta bli drickat är bra.
Och det som gäller för oss som inte klarar av spriten är att helt enkelt låta bli den.
Ta inte första glaset.

Svårare än så är det inte.

Även om vägen dit inte alltid följer det som stora massan tycker.
Så behöver forumet gå framåt.

Och det gör det när någon tyskar om det i dess grundvalar.

Skriver liggandes i sängen med två killar som bråkar och skriker varför detta inlägg kan vara lite besynnerligt.
/A

Hej alla underbara människor!

Nu börjar min kritiska timme. Klarar jag mig nykter till kl 1930 så kan det gå vägen i kväll....

Till MB: mycket kloka tankar du har. Tror också kan finnas en risk med att satsa för hårt på ett helt år. Man är ju vid det här laget expert på bortförklaringar och ursäkter. Men, tänker nog göra ett försök i alla fall. Även om jag säkert kommer försöka omdefiniera vad som ingår i mitt åtagande mer än en gång...

Till m-m: 12 veckor är verkligen imponerande! Grattis! Hoppas innerligt att jag en dag kommer vara där du är nu.

Till NIKE mfl Såå Roligt att vi kommer vara flera som har samma fokus inför det nya året. Tror på styrka i nummer.

Men, ska ärligt erkänna att jag krisat ordentligt REDAN innan det nya året ens börjat (återigen, bevisar nog hur rätt MB säkert har i sitt inlägg).

Känslorna idag har pendlat mellan STOLTHET över mitt beslut om ett nyktert 2014 och ren och skär PANIK. Hur sjutton ska jag klara detta? Och vad ska jag säga till alla? Till min man? Att det är ett vad? En ny hälsotrend? Är absolut inte redo att "outa" som alkoholist. Inte ens hemma (min man tackar inte direkt nej till ett glas om jag säger så, mer om det en annan gång). Har också (och detta är jag inte stolt över) känt SKAM över att jag sjunkit så lågt att jag sökt mig till ett forum för alkoholberoende för stöd. Skäms över att vara så svag att jag inte klarar detta ensam. förlåt, hoppas inte att någon tar illa upp över att jag skriver detta. Men jag är lixom van att klara saker själv och i min familj har sjukdom och krämpor av olika slag alltid varit ett tecken på svaghet. (konstigt mtp är läkardotter, men så är det).

Suck, nu ska jag läsa runt en stund innan jag börjar med maten - blir köttfärssås :-)

Underbar kväll till er alla! Vi hörs snart igen.

Och lexi - förlåt att jag kallade dig Lexus men det lär ju vara en fin bil i alla fall :-)

Möjligt att jag gillar att resa, det är flygandet jag inte kan förlika mej med. Man kan köra bil ett helt år på utsläppen från en resa till Thailand... Dessutom "bor" vår häst precis bredvid en flygplats, det har hänt att lukten av avgaserna legat kvar efter planet som lyft, och det luktar INTE mumma...

Ja, jag kommer nog ha forumet i baktanken, även om jag märkt att svärfar och svägerska verkligen tog till sej att jag är alkis. Lite synd om sambon kanske, en helt torrlagd semester är kanske inte vad han tänkt sej, hihi! :-)
Kram!

Nu har jag suttit och läst i forumet och känner igen mig i mångas historier. Så många kloka och smarta människor och ändå tar alkoholen över. Det är en mäktig fiende!

Mitt eget drickande har pågått i smyg i många år. Jag tror att det började med att jag kände mig väldigt ensam.Vi bodde inte i Sverige och min dåvarande man reste mycket i jobbet. Jag satt ensam hemma med barnen. Det var tungt många gånger och jag hade ingen som kunde avlasta mig litet. Jag kände mig som om jag satt fast i en gyllene bur. Vi hade det bra ekonomiskt, men vad hjälper det om man inte är lycklig. Alkoholen blev en form av tröst. Något att ta till på kvällen när barnen somnat. Det var så det började.
Nu har alkoholen blivit en vana som jag har svårt att ta mig ur. I dag är jag lycklig med en ny man här hemma. Det borde inte vara så svårt att lägga av vin drickandet. Som tur är tycker jag inte om starksprit. Nåväl, det är bara att bestämma sig! Tänk om det vore så lätt! På sista tiden har minnet börjat bli sämre och det skrämmer mig. När jag inte har druckit något på en vecka så är jag klar i knoppen igen. Det är väl en anledning att sluta.

Nu ska jag se fram emot ett nyktert nytt år och det önskar jag er alla också.

Haha Mammy Blue! Skrev om varandra med samma andemening :) Håller med dig om att spela hela filmen en lång väg fram, inte bara till nattens sömnlöshetsångest eller morgonens bakfylla... utan en bra bit fram!

Gott nytt och lycka till med flygresan och ha en bra semester - det var väl du som skulle ut och resa?
/m

Välkommen tillbaka Spes! Bra att rensa ut alkoholen, så att det inte finns något som frestar direkt när du kommer hem.

Angående det du skrev om att du har roligheter inbokade i januari och att du inte bestämt dig hur du ska göra... valet är ju såklart ditt och beslutet också, och du ska inte uppfatta detta som någon pekpinne, men jag tänker 1. att genom att hålla öppet hur du ska göra vid sådana tillfällen så fortsätter du med förhandlandet om ifall du ska dricka och isf hur mycket... och när kan jag börja.. osv. 2. fler förhandlingar nästa gång - utvärdera, omvärdera.. Vilka tillfällen är ok - vilka inte? Det tar mycket energi att hålla på med det och det leder sällan fram till något positivt.
Jag tror att löftet att vara nykter kan bara tas för en dag i taget, eller kanske en timme om det behövs, men jag tror att man måste göra klart en grundplan att hålla sig till, lite som kloka Santorini skrivit, fatta ett beslut som du vet är rätt och ompröva det inte (kanske inte ordagrant citerat). Är beslutet att dricka vid vissa tillfällen - ja, fundera på vilka tillfällen det skulle vara isf, och hur det ska gå till, så att du har något att hålla dig till. För mig känns det så mycket enklare när jag inte behöver förhandla och omförhandla med mig själv. Jag tänker aldrig att jag kan ta ett glas då eller då, eftersom jag inte skulle klara att hålla mig till bara de tillfällena. I alla fall inte i nuläget. Det underlättar mina tankar om min resa att göra så här.

Oombedda råd fick du av mig så här vid årets slut :) Ha en bra avslutning på året och lycka till!
/m

Jag håller på att läsa ifatt, så jag har läst hela din tråd nu.

Vad det gäller att "spela hela filmen" så har jag själv valt att dra den långt, min egen film. Den slutar bortom pensionen, jag är 48 nu. Detta för att jag ska ha ett vägval att göra när jag funderar på om jag ska dricka. Min alkoholfilm slutar med att jag är farmor och mormor som inte får träffa barnbarnen, en sönderslagen, nedblodad och nedspydd lägenhet (en bekants mammas lägenhet står som mönster, hjälpte bekantingen att städa den när mamman låg på sjukhus...) och allmänt kaos. Är det den vägen jag vill gå? Nej, då återstår den andra, vita, smala vägen.

Sedan tänkte jag på att du börjar planera för att dricka redan nu, trots att du vill sluta. Ingen direkt bra början om du frågar mej.

Men det är mina funderingar, du kanske har klurat ut hur du vill ha det?

/MB,

Grattis såhär i efterskott! Är glad för din skull att du klarade din dag utan alkoholen! Starkt och bra gjort!

Bra formulerat i svaret till Santorini. För min egen del tänker jag att jag ska försöka nonchalera och hoppa över utan att bry mig, men sen retar jag upp mig i alla fall och tänker att jag ska skriva något, men jag vet inte, är inte lika bra på att formulera min ilska/irritation som du :), det är nog något jag borde jobba på, i alla fall i vissa sammanhang...

Ha det bra där du är, i sol och värme hoppas jag och ha en riktigt bra avslutning på 2013.

kram m

Välkommen hit Nossan! Du är i gott sällskap :) och det är nog många som vill/behöver ändra dryckesvanor under nästa år. Våra historier är tyvärr så lika, jag hade ett liknande drickande som du tidigare. Är nu inne på min 12:e nyktra vecka och det går bra, gått upp och ner, men överlag bra.
Läs och skriv här, det finns så många kloka tankar här som kan hjälpa när det känns svårt.
Lycka till!
/m

Bra att du kan glädjas åt er semester, du var ju lite orolig innan ni åkte.

Som mamma till en son med Aspergers förstår jag vad du menar.

Kram!/MB

till åren och nykterheten! Fantastiskt Fina Fia - det är du! / mt

Funderade lite medan jag läste era inlägg. Jag tror av egen erfarenhet och efter att ha läst så ögonen går i kors så här:

Ett bra mål att jobba för är att någon gång under 2014 bli vit. Varför tänker jag så? Jo, vi har lätt för att slå oss själva i huvudet med våra misstag och tillkortakommanden, och då använda det som ursäkt för att dricka, "det gick ju åt pipsvängen redan 5 januari, så då är allt förstört".

För egen del höll jag på med olika varianter av att dra ner, sluta, misslyckas, testa på annat vis i nästan ett halvår innan jag hittade min nyckel till friheten.

Det viktigaste är nog att man ser upp för misslyckandets undergrävande verksamhet. Okej, jag åkte dit så det small igår, VARFÖR blev det som det blev? Hur gör jag nästa gång för att undvika den fällan?

För egen del jobbade jag mycket med hur jag tänker, jag kom snabbt fram till att om jag ska gå omkring och sörja och sakna, så kommer jag snart att vara en zombie, och det var inte riktigt vad jag ville. I mitt fall, vad var det jag skulle "sörja"? Baksmälla? Ångest? Dåligt minne? Fanns det något positivt kvar för mej med att dricka? Jo för all del - första femton minuterna efter att jag druckit dagens första alkohol. Att då ställa 0,3 timmars välmående mot 23,7 timmars elände... Det var ganska lätt även för en matte- hatare som mej att räkna ut vad jag ville göra.

Det kräver tankeverksamhet att lägga av tror jag, lite "try and error" och tålamod med sej själv...

Kram till er och Gott Nytt 2014!
/MB

Grattis till dig Fia! Förstod inte vilken dag det var du fyllde, så då blir det nu i efterskott. Tack också för att du orkade skriva inlägget i Santorinos tråd. Jag känner mig för uppgiven och arg för att få fram något av värde. Kram

Det vankas mot 2014 och jag tänker som många andra, lite patetiskt, att förändra något i mitt liv och eftersom jag befinner mig i detta forum så vet alla att det handlar om drickandet. Jag ska förändra mitt drickande. Hur det ska bli, se ut har jag inte riktigt klart för mig men jag ska börja med dag 1 på onsdag. Det jag helst av allt vill är att kunna dricka normalt, lite och sällan. Jag har några inbokade skojigheter i januari och jag har inte bestämt mig för hur jag ska göra då. Men jag har bestämt mig för att göra ett allvarligt försök till att förändra mitt drickande och ett löfte om att det här är sista chansen, fungerar ej måttligheten så får det bli ett totalt slut. Jag har rensat ut skåp och flaskor, åker bort i dag och kommer hem till ett någorlunda alkoholfritt hem (mannen har lite flaskor) men jag brukar aldrig röra dem.

Tack m-m för ditt råd. Jag överväger att gå och prata med någon. Det är också en tröst att det blir bättre med tiden. Denna gång känner jag att det är på allvar.

Spes

Hej MB! Vill bara önska dig en riktigt härlig resa och en bra flygtur- vem vet? Du kanske kommer att älska det. Krya på dig och tänk på att det kunde ha varit värre- du kunde ha varit bakis!

Kram Fia

ps: Glöm inte var du ska logga in om toktankar föds på semestern!

Tack vänner! Nu är jag Tant, en nykter tant! Det blev en bra födelsedag och trots bara två timmars sömn så är jag en fräsch tant. Tack för skålen Pellepennan och lyckönskningarna från alla. Någon Thaiboxning fick jag inte se för visst gick resan västerut.

Kramar tillbaka. Tant-Fia

har jag, som du skrev i ett tidigare inlägg, slutat kommunicera med. Jag noterar den, men lyssnar inte på vad den vill säga. Måste lära mig att försöka göra tvärtom - lyssna på magkänslan och sluta kommunicera med hjärtat, i alla fall i relation till honom.

"Han hade styrt mig under så lång tid( eller jag hade låtit mig styras) att jag inte längre visste vad jag tyckte eller tänkte, vem jag var eller vart jag var på väg utan honom. Sjukt nog så kände jag mig under en lång period än mer värdelös och osynlig utan mannen. Han tryckte så ofta ner mig, långt under skoskaften, han krossade mig totalt men det var också han som hjälpte mig upp efteråt, byggde upp mig igen och höjde mig till skyarna,satte mig på en pidestal för att sedan när det passade honom slå undan benen på mig igen och se på när jag föll.." Jag blir nästan rädd när jag läser det du skriver - det är exakt så det är!

Jag vet att de känslorna kommer att komma, när hela mitt jag bara vill krypa ihop i hans famn och känna mig trygg. Trots att jag vet att det är en falsk trygghet som inte ger någonting mer än för ett kort ögonblick. Jag vill inte ha några band till honom - jag skulle önska att jag bara kunde radera ut honom ur min hjärna. Samtidigt som jag...fan. Den här gången måste det gå. Jag har inget liv nu och jag kommer aldrig att få ett liv tillsammans med honom. Jag älskar honom inte. Det är något annat.

2014 ska bli mitt år. Det året då jag kan kravla mig upp på fötter igen. Kanske inte sträcka på mig i en rask promenad, men i alla fall ta några stapplande steg...

Kära Santorini! Har man inget gott att tillföra så sägs det ju att man ska vara tyst. En bra devis som jag nu medvetet kommer att skita i eftersom jag vill att du ska veta att även andra ser det du ser. Och om det bara kan få vågskålen att tippa det minsta lilla mot att stanna så är det värt det. För vi är många här som uppslattar och behöver dig. Jag vill inte mista en bra vän bara för att låta ett stort barn ta plats.

== inlägget redigerat /magnus ==

Stanna på kalaset Santorini! Jag uppskattar vuxensällskapet!

Kramar Fia

Askan, det är samma för mig, jag har också lyckats dra ner väldigt - MEN det verkar skett till priset av att när jag väl dricker så blir jag brakfull. SÅ var det inte innan, då drack jag finvin - mycket och varje dag, men nu förlorar jag istället lättare kontrollen när jag väl dricker. Inte varje gång, men om det blir mer än 1-2 glas så verkar det vara kört. Jag är glad för att jag börjar kunna se det nu iaf, och det gror en liten känsla nånstans långt in att jag är beroendeproblematiken på spåren, att jag nån gång kanske kommer att förstå allt detta och också kan förändra det.

kram N

Vad bra att du går vidare med dina planer och att du söker stöd utifrån! Vad glad jag blir! Har tänkt mycket på dig och läst dina och andras inlägg men har inte haft möjlighet att kommentera då huset har varit fullt hela julhelgen.
Precis som alkoholhjälpen skriver så har din situation så många fler dimensioner än" bara" alkohol. Det är det jag har försökt att förmedla när jag säger att det är så mycket lättare att lämna en "vanlig alkis". I ditt fall är alkoholen i bisak.

Jag upplevde i min första relation att han faktiskt använde sitt missbruk för att skrämmas ibland. Kanske din man gör samma sak.

Du är så insiktsfull,klok och stark! Du klarar att ta dig vidare och kommer att skapa ett tryggt och harmoniskt liv för dig och dina barn!

Förbered dig mentalt på de känslor du kommer att drabbas av så att du inte går i den fällan att du" följer ditt hjärta". Tänk på att du har levt länge under en kontrollerande och manipulerande persons makt och detta kan sätta sina spår.

Jag minns hur osäker jag kände mig på mig själv, vilsenheten och faktiskt saknaden av det kaos som hade blivit min trygghet efter att jag hade lämnat min första man.

Han hade styrt mig under så lång tid( eller jag hade låtit mig styras) att jag inte längre visste vad jag tyckte eller tänkte, vem jag var eller vart jag var på väg utan honom. Sjukt nog så kände jag mig under en lång period än mer värdelös och osynlig utan mannen. Han tryckte så ofta ner mig, långt under skoskaften, han krossade mig totalt men det var också han som hjälpte mig upp efteråt, byggde upp mig igen och höjde mig till skyarna,satte mig på en pidestal för att sedan när det passade honom slå undan benen på mig igen och se på när jag föll..

Det var mycket smärtsamt och svårt att inte gå tillbaka till honom när hela mitt jag hungrade efter hans bekräftelse och erkännande. Jag hade så länge levt för de korta perioder eller ibland stunder som han tillskrev mig något värde att jag inte upplevde någon mening med livet när jag inte längre hade tillgång till de ögonblicken.

Än idag kan jag, när jag hamnar i kris eller har det jobbigt av någon anledning, drabbas av en lust att söka stöd hos exmannen. Jag
vet ju att det är en fälla men så fungerar tyvärr en del av oss som levt med en misshandlare. Man får på något konstigt sätt starka band till den som plågat och det kan vara svårt att stå emot.

Med detta vill jag inte skrämma dig utan bara förklara vad som kan hända rent känslomässigt. Blanda inte ihop dessa känslor med kärlek. Försöka att om de känslorna kommer, tänka på att det är effekterna av den hjärntvätt han har utsatt dig för och att du har styrkan att stå emot. Med tiden blir du varse att du kontrollerar dina tankar och känslor och då blir allt så mycket lättare.

Jag inser att det är en skakig och kanske skrämmande resa du nu ger dig in på men den leder till så vackra platser att det är värt varenda strapats och vartenda skavsår som kommer upp under vägen.
Framtiden ser ljus ut och du är värd allt gott som kan ske en människa!

Du ger så mycket till andra och vi är många som blivit styrkta av din omtanke och värme. Hoppas att du kan se vilken stor och bra person och mamma du är!

Krammar Lilleskutt

Ok, jag är med. Är i en process där jag ifrågasätter mitt drickande, har insett att jag har ett beroende, och har senaste månaderna skurit ner avsevärt, dock inte alls nöjd än - eller "ur farozonen"" på ngt sätt så jag tänker under kommande år arbeta ännu mer för att knuffa ut alkoholen från centrum i livet till marginalerna nånstans. En dag i taget. Kram!

/N

Det är kanske är förmätet av mig att tro att jag kan tolka dig genom dina inlägg. Men genom detta lilla fönster tycker jag mig dock kunna skönja en uppgiven och nedstämd människa med en förlorad självkänsla. Men samtidigt ser jag också en begåvad, beläst och insiktsfull person.

Vad som är hönan eller ägget är inte lätt att veta med det är kanske din personlighetsuppfattning som du skall jobba med istället för att slippa alkoholmissbruktes ok. Självmedicinering är ju ett numera populärt uttryck för överdriven alkoholkonsumtion och det är kanske precis det du använder alkoholen till.

När jag var ung, och det är nu ett bra tag sedan, var de mjuka värdena mycket i ropet. Det mesta analyserades utifrån ett mjukt perspektiv och det sociala engagemanget var väldigt stort. Då myntades ett uttryck som i sin kärna präglade den tiden ”Pelle super, men varför super Pelle”. Att hitta ett orsakssammanhang för ett beteende blev normgivande.

Du behöver kanske vägledning på vilket sätt du kan komma tillbaka på rätt spår igen. En vägvisare som stöttar dig och som försöker hitta orsaken till det som gör att du ständigt glider bort från det du uppfattar som ett tryggt känslomässigt liv.

Ibland måste vi ta beslut som kanske inte alltid är så kul att göra för att vi skall må bättre eller t.o.m. må jättebra. Att behöva använda droger för att stå ut med sitt liv är ju i grunden helt vansinnigt. Åtminstone i den här delen av världen.

Ta hand om dig nu och om du inte vet hur, låt någon du har förtroende för hålla dig i handen tills du har kommit underfund med hur du skall göra.

För att vara lite poetisk så här i slutet av året tycker jag att du skall låta 2014 bli det året som Fågeln Fenix i dig fick flyga fritt.

May the Force be with You

Kollade direkt om någon skrivit i tråden och blev alldeles varm i hjärtat när jag såg att ni var några som svarat på min trevare..Huvudet dunkar fortfarande av gårdagens rödvin och jag har en andedräkt som en drake gissar jag.

Lexus och Vill Sluta: jättekul att ni vill hänga med på resan. Oroar mig lite för att nyårsafton kommer att bli EXTRA ALLT på grund av detta löfte, men hoppas att de av oss som fortfarande dricker då kan hålla oss lite i schack i alla fall..vad har ni för tankar/knep?

Till Mammy Blue: är rädd att min "cliff hanger" kanske fick mig att låta mer intressant än jag verkligen är....

Såhär ligger det i alla fall till för min del:
Tillhör vad jag tror är den "nya typen" av alkoholister som lever ett på ytan perfekt liv med bra jobb och fungerande äktenskap. En sådan som smygdricker redan kl 17
när kids har hämtats på fritids och man börjar steka köttfärsen. Vanligen dricker jag då ur kaffekopp för att barnen inte ska se. Sen blir
det 2-3 glas vin före maten och sedan 3 glas till under/efter maten, dvs ca 1 totalt flaska vin per kväll (fick total panik när jag gjorde den matten) Somnar gör jag runt kl 22 allt oftare efter att ha grälat på min man eller son för något ganska obetydligt. Blir nämligen extremt grälsjuk och lättirriterad numera när jag druckit. Så var det aldrig förr. Nästan det som jag tycker är värst. Och generellt att min son börjar märka. Annars händer inte så mycket mer av mina fyllor än att jag somnar tidigt dvs ramlar inte och kräks inte. Jag kan fortfarande ha enstaka dagar i veckan som är nyktra men de är inte många kanske 10 per månad. När man vaknar efter en nykter kväll känns kroppen helt konstig..kan då bli lite nyfrälst men det håller bara till nästa helg. Vi går på en hel del middagar och då dricker jag alltid mest av kvinnorna. Kan helt enkelt inte sluta dricka när jag börjat. Detta J-vla vin!!!

Styrkekramar till er alla!