Senaste kommentarerna i forumet

och kastade mig på datorn för att kolla vad ni skrivit. Det värmer så i mitt hjärta och jag tar verkligen till mig era ord. Har pratat med mannen som bett om ursäkt för sopan, men han blev ju så arg. Ja, det är så att han förstår inte hur jag (sjukdomen) fungerar. Det stämmer om två veckor är det sol och bad-charter som gäller, i två veckor. Vet inte ens om jag vill åka längre.... Och innan dess är det midsommar, har inte firat midsommar nykter de senaste tjugo åren så hur gör man? Ja, det är mycket framför mig och vill vara en svensk chartertant som luktar gott, men just nu tvivlar jag så på mig själv. Går ut i trädgården och går loss med trimmern eller något annat redskap ett tag för att avreagera mig och få tyst i huvet. Än en gång, tack för att ni finns!

Tack Mulletant för länken. Jag har läst och begrunnat.
Jag känner att jag går på helspänn, kände igen känslan igen igår då han bara var tvungen att dricka en 50 cl starköl och sedan började gå ut och in i garaget + att han hade sitt officiella grogglas på bänken i köket. Han somnade i en konstig ställning i soffan redan 2 timmar efter att han kommit hem från jobbet....detta beror inte enbart på en öl och en grogg....Jag blir så himla besviken. Jag får alltid någon sorts hopp när det varit lugnt ett tag. Har haft energi till att fixa ett grönsaksland och försöka hålla det fint i trädgården..varför får jag inte känna mig tillfreds..??
Åh, jag är så trött på att tjata om detta och känna skam över att jag inte göt något. Jag väntar på något, med vad??

Är för liten för att hålla om dej så det känns...
men du får många tankar från hjärtat.

Kram
E

...sjunker jag ned i min favoritfåtölj, drar in doften från trädgården, njuter av musik och skalbaggsdikt (den är så fin!). Det är gott att vara!

...än dig kanske men håller om i alla fall, sorg i mitt hjärta av dina rader. Usch, vad svårt du har det. Eller ni båda! Som någon skrev, du måste ta hand om dig nu så kanske du kan simma tillbaka sedan.

Läste på TPs tråd, nu måste du rädda dig själv och ungarna, senare kan du kanske ro tillbaka och hjälpa henne. Tänker på dig och skickar styrka till att göra bra val//Kram Kalla

Man kallar aldrig under några som helst omständigheter en person som man har en relation till för sopa. Man har naturligtvis rätt att bli arg men det finns andra sätt att utrycka sig på . Du är ingen sopa "Sommar12", du har bara det lite knepigt att hantera alkoholen.

Ha det gött

Nu brister jag. Den Vackraste/J dök upp för en dryg timme sen. Tack och lov var ongarna utflygna. Full? Bakfull?...nej snarast lite salong. Hon hade "kommit på" att hon ville ha oss igen.
Jag föste ut henne...mina barns mamma. Den som en gång var mitt allt. Men jag kan inte...känslorna jag hade har dött. De dog inte när hon "svek" mig...de dog när hon svek våra barn. Men helt dött är det inte ...för nu mår jag skit. Min vackra flicka...våldtagen av alkoholen. En del av mig vill ta hand om, en stor del av mig sörjer. Men nu får det bli så här.

Hur är det TP? Var håller du hus? Behöver dig! Någon som är större än jag och håller om. /R

försiktigt så att jag inte stör. Ska hänga upp Margareta Ekbergs dikt ur samlingen Instruktion för skalbaggar.
Den passar bra här, i det här rummet där vinden är gynnsam och alldeles lagom varm.

För att man skall kunna flyga
måste skalet klyvas
och den ömtåliga kroppen blottas

För att man skall kunna flyga
måste man gå högst upp på strået
också om det böjer sig
och svindeln kommer

För att man skall kunna flyga
måste modet vara
något större än rädslan
och en gynnsam vind råda

andra av två vilodagar när vi bara skrotar omkring utan krävande tidsgränser. Obeskrivligt skönt. Ute är det regnsjukt och svalt och intensivt grönt.

Tankarna strövar fritt...

Jag tänker på på forumvänner som kommer och går, på leken och mellanområdet, på mänskans utsatthet och sårbarhet men också möjlighet till gemenskap och närhet, mognad och växt. Jag känner mig tunnhudad, ödmjuk och tacksam inför livet. Inbäddad i sommargrönska, sommardis och kastanjelus... det doftar intensivt av försommar, friskt och nytt. Växande. Alla möjligheter är ännu öppna.

Två texter är nära men inga sommartexter, inga sommarsånger...
Det gåtfulla folket och När mänskorna har varandra, båda av Olle Adolphson.
Och lite Brel, med Eva-Britt Strandberg och Tommy Körberg - Kanske kärlek är allt.
Kanske det... / mt

Jag kryper in här...ständigt regn tär på mig. Stänger det ena fönstret...det mot havet. Krafsar runt i vinylsamlingen och hittar "Comin' back to me" med Jefferson Airplane. Perfekt musik när hjärtat vill brista. I saw you... Vinden leker med gardinerna, utanför är allt grått...men jag tröstar mig med att jag såg...

Tack vännen för att du tror på mig. Inne på andra dygnet utan kryckan. Stark är jag däremot inte...det finns stunder när jag vill skippa allt och bara ta en whisky. Men jag skiter i det...för en whisky skulle landa i en flaska, landa i lite hembränt (bor i en byhåla) landa i ledsna barn och självförakt...och just när jag satt med glaset i handen hade jag glömt alla konsekvenser. Så stark...inte speciellt! Men jag kämpar på...

Den gräddvita vägen är i vinyas tråd. Går ut på att man dricker mindre och med andra människor omkring sig. Till fest...men inte ensam hemma. Klarar man det är det ju gott...vem vill inte leva så? Jag som ensamstående farsa vågar dock inte testa.

Jag tror du har rätt Paron. Stark vilja är det enda som kan ta fulhjärnan i längden. Så vi måste odla den - den starka viljan.

Självklart är vi inte besvikna. Som Kalla skrev så har vi alla fallit. Besviken ska däremot du vara...man kallar inte sin partner jävla sopa. Inte under några omständigheter. Antingen lämnar man eller beter sig anständigt! Förstår väl om han blev besviken...men ändå! Du kan ju fråga honom om hans egen självbild om han lägger sig med vad han kallar sopor. Nu blev jag lite upprörd...men inte för att du föll. Du får nog prata ut ordentligt med honom. Det är ingen lätt sjukdom för utomstående, de tror att man bara kan ta ett glas och tacka nej till nästa...för det kan de ju själva.

När det gäller dig själv så vet du ju bäst. Men kanske är det en bra plan nu inför sommaren att tacka nej till första glaset. Visst skulle ni på ngn två-veckors resa strax? En utmaning är att överraska. Överraska lokalbefolkningen; Här har ni inte en till fylletant till charterturist. Här har ni en vuxen kvinna som trivs med sig själv och luktar gott. Så tänker jag...
En styrkekram får du Sommar12 som inte är en jävla sopa!

PS: En redig söndagskram till sylfiden som innehar denna tråd!

jag är varken språkkunnig eller alkoholist utan mer en- + lite halvspråkig och medberoende men jag är med ändå och känner mig hemma:) / mt

Vet ju inte vilka trådar du häckar på men om gardinerna "verkligen" finns så är det trist. Sitt här med oss Vinya Gräddnos. Spanska? Jag tror inte ngn i familjen talar det...men då har vi ju ngt att lära oss tillsammans. Kan dock "no hay prisa" och det är väl det man behöver kunna i spanien? Snacka fördomar... Nu ska jag kolla in hur det gräddvita livet funkar. /R

att du tyckte om det. Då bara måste jag få bjuda på årets världsmästare i damernas... torde passa dig perfekt! Jag blir glad och varm i hjärtat av att se henne också för att hon är så lik min yngsta sonhustru:)

http://www.youtube.com/watch?v=XvKtG4WWr0o&feature=related

Så väl du "känner" mig. Det var mycket vackert! Förstår att det var en höjdpunkt att se ngt liknande live. Jag tycker faktiskt att han åkte som jag känner mig nu förtiden - så mycket livsglädje. Konståkning är en sport jag kan ta till mig. Så sinnesjukt starka åkarna är...att kunna göra sådant med sin kropp imponerar mkt mer på mig än ngn som sparkar boll. Tack Mullis!

Skall ha improviserad lunch hemma idag, skall bli riktigt trevligt. Hoppas du får en skön söndag du med//Kram Kalla

Vi blir aldrig besvikna, detta är en svår sjukdom och vi har alla fallit på vår väg framåt. Så upp och hoppa igen och ta nya tag, för de nyktra dagarna kan ingen ta ifrån dig.

Jag försökte öva i tanken på olika saker som kan hända, förbereda mig så gott det går och det har hjälpt mig många gånger. Försöker undvika situationer som känns för svåra som att ha vin eller låta alkospöket sitta för länge innan jag jagar bort den.

Du får försöka förklara för din man om ditt beroende, att du inte kan sluta när du börjat och sen be att han stöttar dig.
Så nu tar vi ett steg till på din väg//Kram Kalla

Bortrest i helgen, sitter på hotellets dator i lobbyn. Fin middag i går kväll, så klart att jag kan ta ett glas vin till maten, annars känns det ju så konstigt att va på resaurang. Trodde det gick bra, ville kanske testa mig själv,,, klarade inte testet. Ett glas blev fler och plötsligt skulle det vara avec tyckte jag och lite vin i baren före läggdags.... Mannen kallade mig för jävla sopa och jag förstod inte va han pratade om (var mitt inne i förnekelsen....). Vaknade och var som tur är inte bakis, har ingen ångest utan känner mig bara så så ledsen och uppgiven. Känns som att det var sista gången jag fick bevisat att jag inte kan ta ett glas vin till maten. När jag skulle sova med ordet jävla sopa ringandes i öronen visste jag inte hur dagen i dag skulle bli, skulle jag vara arg på mannen, arg på mig själv, be om ursäkt eller vad?? Men jag hade inte behövt fundera på detta för jag visste direkt vad jag var när jag vaknade. En sådan som inte kan dricka alkohol denna sommar och som inte behöver testa det mer. Jag vet vad jag behöver. Känner mig helt lugn inombords. Ska ta den här dagen och tänka igenom vad som hände från att jag skulle säga ett glas mineralvatten till servitrisen och det istället blev ett glas vin. Det är liksom där jag måste vara beredd, hur har ni gjort?? Jag har ju aldrig varit på semester/resa/restaurang utan att dricka, det är ju liksom det "man" gör? Känns som att ni här på forumet kommer bli besvikna på mig, övervägde i att sluta skriva för att jag misslyckats, men vet inte vart jag ska ta vägen med alla tankar då? Mannen tycker ju att jag är en jävla sopa och det kan jag förstå för innan vi åkte sa jag att det skulle gå så bra så att inte dricka något den här resan....

ser att du loggat in. Önskar dig en härlig dag med "små" glädjeämnen även idag.
Söndagskram / mt

- surfade runt bland mina favoriter imorse och hittade den här - en höjdpunkt var när jag hade möjlighet att se Lambiel live. Konståkning är en passion... och även om det inte är opera tänkte jag att det här kan vara nåt för dig. Väl bekomme:) / mt

http://www.youtube.com/watch?v=qD4pFnDTPEU

är nytvättad och grön, havet är stilla men vågbruset hörs i P1 som alltid på natten och i gryningen.

Jag väljer att dricka mitt morgonkaffe här i Filosofiska rummet, kaffet är starkt och mjölken är het. Jag sveper in mig i en av de mjuka filtarna. Mina tankar handlar om leken... Leken som är något av det allvarligaste vi kan företa oss (enl DW Winnicott) och lekområdet som är den plats där vi kan gå utanför våra vardagsbegränsade ramar och pröva nya sätt att handskas med verkligheten. Vad som nu är verkligheten eller irl - jag tror det var Dompa som funderade över det.

Leken har pågått i lust och glädje ett tag, en härlig lek, en riktig sommarlovslek. Nu är en av kompisarna på resa, en annan verkar vara på väg och en svarar inte när vi andra ropar... Idag är kulisserna en kuliss, lekplatsen en lekplats och mänskorna som ger platsen liv har dragit sig undan - hoppas bara för en stund.

När Snusmumriken packar ihop på hösten lämnar han alltid ett brev till Mumintrollet. Där skriver han att snart är det vår igen, då kommer jag tillbaka och slår upp tältet vid bäcken. Då ska vi ha det som vanligt... och så ska vi hitta på nya äventyr.

Vågbruset i radion har övergått i sjörapport, nyheter och nu är det Andliga sånger. Inte mycket är så tryggt som sjörapporten... det är nåt mycket beständigt med alla stationer som står kvar i samma ordning oberoende om det är solsken och svaga vindar, stormvarning, åska eller dimma.

Nu spelas Finlandia hymnen, det är väl för Muminfamiljen... som kanske är på ön i havet där pappan ska förverkliga sin roman. Det blev inte så, det blev annorlunda... I den blå glaskulan i trädgården ser man att de är på väg hemåt. / mt

Stigsdotter när du vaknar - trött men glad!
Hjärtats språk är Bill W´s artiklar ur Grapevine, AA:s internationella tidskrift. Intressant tycker tycker jag, man får följa hur traditionerna och principerna växte fram. Jag har fått boken av den av den våra barn som gått på AA sen hösten 2006. I går läste jag det sms han skickade i mars 2007 när han berättade att han hanterar stress mycket bättre sen han slutade dricka alkohol, att han går på AA sen hösten, hur fint det är med gemenskapen och vilka härliga människor han träffat där. Jag hade då inte alls förstått att han skulle ha alkoholproblem... Han var, som många av er som skriver här anställd i en stressig branch med stora förmåner och höga krav. Det är genom honom jag "mött" och insett kraften AA som jag annars känt till indirekt och utifrån via jobbet. Nu när mullegubben går på möten förstår jag ännu mer.

http://www.aagrapevine.org/ - idag på nätet

Önskar dig en riktigt skön söndag! / mt

Jojo, det är väl bara att konstatera att jag är en partypingla även utan alkohol. Sista gästerna på festen, nåja några andra var kvar. Jag vet inte om mina vänner tycker att jag varit jobbig på fester? När jag sa att jag i te dricker längre var det flera som sa saker i stil med vad skönt eller det är väl klokt av dig osv.

Ja, ja. jag kommer att tacka mig själv imorgon (idag ) för även om jag nog kommer vara trött så är jag inte bakis!!

God morgon på er!