Senaste kommentarerna i forumet

Är med glädje och viss stolthet jag skriver
9-14-20-7-2-2 och sista siffran ökar!
Idag vill jag inte dricka, idag SKA jag inte dricka!
/A

Klockan är ca 03:50 och jag liger vaken, läser och skriver med mobilen.
Skickar lite ny fräsch energi till er ALLA.
Ni är så fantastiskt duktiga, så smarta och visa.
Fortsätt så!
Kramar
/A

Du är jättevälkommen, .lite som en gammal kändis!
Välkommen tillbaks
/A

Utan att säga för mycket så är du helt klart
Inne i peaken! Du är på toppen av vad man kan önska sig av en tjej!
Spelar du dina kort rätt så ligger hela världen där dina fötter.
Livets bergochdalbana är tuff, men vad jag förstått är DU tuffare.
Kämpa på you are one of a kind!
/A

tack

Tja vad ska jag säga,. du brottas med dina minnesflashar, små små minnesfragment ifrån senaste fyllan.
Och du vet inte vad som är sanning eller inte, vågar inte ens förlita dig på dina egna små fragment som dyker upp då och då, eller om de bara är en förlängning av din fantasi...

VAD HÄNDE EGENTLIGEN???

Nej jag kan inte svara på det, och OM nu någon som var med på kvällen verkligen berättade sina upplevelser, skulle du verkligen vilja höra dem då, och gräva ner dig ännu djupare i ångesten???
Till saken hör att de flesta oftast friserar sanningen, så att den inte ska låta så hård,
hur ska du då kunna lita på att det inte var ännu värre..?

Får du höra någon annans version så kommer kommer du troligen inte att helt och fullt lita på att de har sagt hela sanningen, och i båda fallen, de kommer bara att få dig att må sämre...

Okey, vad spelar sanningen för roll för dig just nu, hjälper det dig i ditt beslut om att sluta dricka på ett tag, oavsett vad som sägs..?

Skulle du kunna gå runt till alla och säga ...förlåt...förlåt, det var inte meningen..?
Troligen inte, du skulle vara ångestfull och hela scenariot skulle nog bara kännas konstigt,
för alla parter...

Pussas, det gör min fru på alla, kvinnor likväl som män när hon är på fyllan, men det betyder inte att hon lämnar mig för någon annan, hon pussas av glädje och att hon älskar dem hon är med, alltid.
Grovhånglat har jag aldrig sett henne göra med någon annan, flörtat på ett oskyldigt sett, ja!
Allting finns i lite olika kulörer, även andras upplevelser, svartsjukan ligger i ens egna osäkerhet.

Om du vänder på det, och försöker göra någonting positivt av din ångest för tillfället.
Finns det någon eller några grejor du skulle kunna få ut av det?

Ångesten är destruktiv, men också ett väldigt kraftfullt verktyg, den kan få dig till att ta livsavgörande beslut, kanske aldrig mera dricka???
Att dricka mindre har vi alla som oftast sett gå i stöpet, vi vet hur vi förändras av alkoholen, vi dricker mer än vi hade bestämt oss för innan, och sedan händer det grejor...

Alltså är inte dricka mindre en lösning eftersom alkoholen får oss per automatik att dricka hämningslöst, kanske inte varje gång, men man hamnar i någon sorts falskt förtroende om att man har kontrollen efter att haft kontrollen en, två ..tre gånger...men sedan?

Shit happens?, japp det gör det, hela tiden...
Men känns det inte helt meningslöst att hela tiden upprepa dem gång efter annan???
Att aldrig ta lärdom..

Man kan borsta bort ångesten som tynger ens axlar likt vanligt mjäll, och säga..ja ..jag var ju full.
Känner flera av mina vänner som aldrig skäms över vad de har gjort på fyllan, det bara är så..
Men har de inget samvete alls, jo, men med allt som har med alkoholen att göra, förlåts automatiskt..
Det ligger på något sätt ingrott i deras förhållande till alkoholen, den räknas inte..

Jag anser att du skall vända kraften i ångesten till något användbart istället..
Jag ska bättra mig på det här och det här, och sätt tydliga gränser, tider hållpunkter etc...

Du vet inte om du har haft sex eller inte, och nu har du dessutom dåligt samvete inför din pojkvän.
Och det kommer du att få ha så länge du inte berättar det för honom...
Ska du berätta, JA för din egna skull, så att du kan släppa det och gå vidare....
Kommer han att förlåta dig, tja det vet du när du har berättat det..
Är det värt det?, det vet du först efteråt, men att knipa om det under lång tid kan vara värre...
Sätt hans kärlek till dig på en prövning, för du vet ju inte ens om du var otrogen eller inte?
Och han kan heller inte vara säker på om du var det eller inte...

Vill han lämna dig, kanske inte kärleken var så stark att den tålde en prövning...
Och om ni klarar av den, så kommer du nog att minnas den med allt obehag att du aldrig mer vill vara otrogen igen, men du kommer för en lång tid vara den misstänkta och få det uppnystat gång efter gång för att du en gång valde bort honom.

Men sex är inte allt, livslång kärlek med äkta åtrå smäller nog mycket högre, på sikt.
Ärlighet varar längst, även om den gör tillfälligtvis ont

Jag vet var du går igenom, det är PRECIS samma känslor som fick mig att totalt lägga av med drickandet, för jag orkade inte med detta eviga dividerande om vad som hade hänt, eller inte...
Fantasin är ibland starkare än verkligheten, och används den fel som vid t.ex bakfyllan,
så gräver den djupa sår i själen som tar lång tid att återhämta sig ifrån, det är inte värt det!

Sinnesro fick jag efter det att jag visste vad som verkligen hade skett varje helg, och nästa...
Ångesten höll på att förta' mitt liv, den var uppsvälld som en jättestor luftballong med korg nog att kunna ta ett tiotal människor, känslig för kastvindar, och den var oberäknelig när det stormade..
Idag är den som en skrynklig barnballong, och den går lätt att hålla stången i en hand..
Om man klämmer på den dyker det upp någon enstaka bubbla här eller där, men farlig är den inte längre.

Någon skulle kanske kunna kosta på sig att kalla mig tråkigt, men ett lätt pris att betala,
när jag i själva verket mår så himla mycket bättre...
Jag behöver inte dricka för att göra någon annan till lags, jag är nykter för min egna skull..
Ingen större berg&dalbana i känslolivet på konstlad väg, jag har kontrollen, alla veckans dagar.
Jag vet vart mina blåmärken kommer ifrån, är det ett för högt pris?

Sätt dig ner och låt ångest-tyngden på dina axlar ramla ner på din rygg,
och ge dig en knuff framåt istället...

Skriv massor av små brainstormade ihopvikta lappar med för och nackdelar med ditt alkoholintag, lägg dem i en burk och spara dem ett litet tag framöver, glöm bort dem och ta sedan fram dem när du känner att motivationen sinar, och lär dig att återminnas alla hemskheter, jag kallar dem känslo-minnen.
Lägg dem i två högar, bra med alkoholen, och dåligt med alkoholen, vilken hög får mest lappar???

Se det som en livserfarenhet rikare, och välj ett annat spår..
Historien kan du inte ändra på, det som har skett det har skett...
Men framtiden har du all möjlighet att kunna påverka, redan nu..
Och du behöver inte ens följa någon annans spår, du kan skapa din egna stig efter det som gör att du mår bättre, oavsett vad andra tycker och anser, du är viktigast, här och nu!

Stå upp för den du är och ibland måste man ta till hårdhandskarna och vara storasyster/bror över sig själv, och lyfta ur en i sammanhang som man inte mår så bra av...

Du kan t.ex tvinga dig att dricka ett glas vatten varje gång du får en ångestattack, varje gång!
Och till slut flyttas tankarna till en utspänd mage och ett evigt kissande...
Det psykiska får en fysisk smärta istället, vilket kan göra att kroppen inte vill tänka på dem,
den minns nackdelarna med att tänka dåliga tankar, funkar inte på alla..
Men bara känslan av att man spolar ut/bort dem kan kännas förlösande...

Men som svar på frågan om när du kan förlåta dig själv,
kanske den dagen du förstår konsekvenserna av ditt egna drickande,
men inte när du har kontrollen, utan när du har förlorat den...

Och det är svårt att ställa sig upp, innan man ens har fallit....

Okey, det här blev ett långt inlägg, förlåt!
Men jag ville visa att jag bryr mig om dig och att ditt inlägg berörde mig..

Berra

Verkar hon vara, det är inte många som vågar hantera sorg. De flesta blir rädda och undviker ämnet, skönt att hon finns i era liv nu ffa som du själv säger för barnens kommande ev problem. Du kan känna dig trygg att en stabil människa finns hos dem.
Glad att du uppskattar min ärlighet, det är självklart jobbigt att skriva om men om jag inte är helt ärlig med vad alkoholen ställt till med i mitt liv så är jag rädd att jag kommer gå tillbaka. Jag har ju slutat förr men aldrig med denna ärlighet om hur det påverkar inte bara mig utan ffa barnen och då har jag börjat igen.
Så för mig är det livsnödvändigt att vara helt ärlig ffa inför mig själv.

Skönt att du ser en ljusglimt, men det är ok att vara ledsen. Jag kunde i flera år känna sorg av och till över att det inte blev som vi trodde när vi träffades samt att barnen inte fick växa upp hela vägen med mamma och pappa. Saker förändras, människor förändras och det är väl det som är livet, vi kan bara veta nuet, framtiden kan vi bara gissa oss till. Och tur är väl det.

Kram på dig!

i kväll från jobbet och tog mig till AA. Ännu ett härligt möte, och den kraft som finns där mellan människor som vill varandra väl kan jag gärna kalla gud. Den känslan av lugn som man får av att kliva in i lokalen och när man går därifrån är något alldeles särskilt. Om det är gud, så ok för mig. Man behöver ju inte vara religiös för det. Känns nu så färdigt på något sätt, jag behöver aldrig mer testa om det går att dricka, jag kan inte dricka och få ett bra resten av mitt liv och det känns bara bra att tänka och känna så. Jag har också anmält mig till konferensen, känns rätt läskigt att kanske träffa flera av er som jag lärt känna via tangentbordet de senaste åren. Hoppas ni kommer så många som möjligt. Ska vi ha en strut på huvet med namnet på eller hur ska vi känna igen varandra?
Stjärngossen Fenix;-)

Känner jag igen, men det kom när barnen var små. Nu var det flera år sedan det visade sig. Inte så konstigt eftersom de är rätt stora, nu blir mammamonstret mer ledsen och besviken snarare än arg. När jag tänker efter så var det överhuvudtaget flera år sedan som jag blev sådär riktigt arg. Är jag helt avtrubbad? Jag kanske inte bryr mig så mkt längre. Hmmm konstigt egentligen.

Vad händer med de sista 2 ölen?, häller ni ut dem? Bäst att ha tomt hemma, eller hur?
Filmen var bra, rekommenderar den. Tänkte på din situation några gånger under filmen, fanns några liknelser.
Kram!

Hoppas det blev det och att du tankade lite energi och glädje av dina kompisar.
Kram!

http://www.youtube.com/watch?v=i5tJvY_P9vg

Alla kramar tages emot..

Jag har också anmält mig, tycker det ska bli jättekul med konferens och att få träffa er.
Har nu varit på bio med mamma. När filmen var slut så frågade jag vad hon tyckte om den. -Varför kommer ingen Pierce Brosnan in i mitt liv?, utbrast hon. Håller med henne, kanske inte Pierce men något liknande skulle jag också önska.
Det var en bra film, inte som jag förväntade mig, rekommenderar den!
Gjort lite julklappsköp nu nätet, tack och lov för det, slippa trängas i Stockholmsbutikerna.
Kram på er!

Hallå! Det går bra här fortfarande. Närmar oss jul och funderar på en helt vit jul! Brukar visserligen faktiskt även tidigare vara en tidpunkt då jag inte brukar dricka mig onykter mycket beroende på egna minnen från barndomen. Men ändå har julen innehållit julöl, någon snaps och så. Funderar på att skippa det helt för det är så onödigt. Låta den bli vit både för mig själv och barnen.

Du har fått GÅVAN att kunna känna och analysera (inte alla förunnat),en känslomänniska är du och du LEVER. Jag tror det är bra på sikt att fundera och ta emot de (jobbiga) känslor som rusar in. Ska läsa mer här de senaste inläggen, men måste iväg nu.

Kram på dig Dompa...
från den andra i relationsgrubblartråden här bredvid.

Tilde

Först av allt vill jag Tacka för er input. Framför allt av er som gått igenom samma förvirrning själva. Jag ska suga på de karamellerna och återkomma.

Nu till Rivjärnet: Min magkänsla sa rätt när jag tänkte "Henne ska vi ha". Sitter och grubblar när hon slänger in ett par nytvättade jeans och säger - Nu vill jag se Fiesole! (Förort till Firenze, men kanske är förort fel ord då ni kanske tänker Bandhagen typ. Som det säkert är mysigt i, drog bara till med ett namn i tunnebanekartan. Fiesole är vackert. " Ett rum med utsikt" spelades delvis in där). - Men åk dit då...förlåt mig, givetvis är du ledig idag när jag är hemma...svarar jag. - Nej, du ska med, hundarna ska med, jag behöver en guide (F vet vilken historiefan jag är och spelar på det). - Nej, det regnar! - Men ta regnjackan då...jag kör!

Så blev det R, Fisalisa, Miss Pudis och jag i Fiesole. Fyra timmars mestadels tyst promenad. Sen köper hon glass... - Nej, jag ska inte ha! - Men ät den bara... (på finska, det enda språk R behärskar. Översätter andemeningen) Jag suger på min glass. Sorgen är INTE över, men jag ser ett liv efter den Sen pratade vi om uppbrott och skilsmässor.

Hon är BRA denna kvinna som kommit in i våra liv. Hon kan backa och hantera sorg. Nu känner jag mig ännu mer förvissad om att jag gjorde ett bra val. Hon ser saker ( har levt med en alkoholist ett tag) och jag känner tillit. Vågar tro att den dagen när jag jobbar och ngn onge kommer hem med psykbryt så kommer hon att hantera detta galant. Antagligen mkt bättre än jag...men den bjuder jag på.

Jag är fortfarande ledsen...men jag fattar att eventuella ljus kommer att skönjas!

Nu blir det hundrunda...igen!!!

När jag fick papperet i min hand vid min skilsmässa så reagerade jag likadant. Jag förstod ingenting, det var ju jag som drev igenom skilsmässan så varför reagerade jag så när det var definitivt.??
Det är en sorg över det som varit, det som aldrig blev och ett misslyckande.
Men tillåt dig att sörja, det går över. Du verkar ju klar över att du vill detta.
Kram på dig!

för era värmande ord!

Ja du Dompa, det var ju en liknelse det. Men det ligger nog någonting i det, man kanske lappar lite provisoriskt... å andra sidan har punkan som jag lagade på min cykel hållit i evigheter :-)

att nu när du har börjat ge råd i samlevnads frågor så kanske du kunde beskriva hur du och mullegubben har löst denna fråga.

VV

Jag blev att fundera över det du skrev om sex. Först, så klokt: Jag sa också att han kan sluta föreslå sex när han är full- det kommer inte hända. - ett klart och tydligt budskap. Senare skriver du "Jag sa också att han ska få ligga extra mycket när han är nykter:)" och då ringde det lite varningsklockor inom mig. Ganska många gånger här på forumet har det framkommit att den ena parten (oftast mannen och oftast missbrukaren) tycker att det är för lite sex i relationen. Rätt många (oftast kvinnor) beskriver att de ligger för "husfridens" skull, för att partnern vill, för allt möjligt... trots att den egna lusten tycks vara långt borta. Jag fick tanken att du kanske utlovar sex som en belöning för att han är nykter - och det låter inte så bra.

När jag läser vad du skriver nu så verkar det inte särskilt bra - och det verkar vara vanligt i många relationer jag läser om här. Det var mina tankar när jag förslog att du ska fundera på vad sex är för dig.

Kram, kram! / mt

Hej Villervalle! Det kanske ser så ut, men jag hyser absolut noll skadeglädje. Jag hyser snarare en enorm kärlek och önskar min fru allt gott i världen oavsett de val hon gör. Reflektionerna ang det materiella hon ger upp är välbehövliga påminnelser för att väcka henne ur sin flykt/dröm och hoppas att hon börjar resonera på ett mer vuxet sätt. Det är dock inte möjligt i nuläget, vilket antagligen beror på att hon är blockerad känslomässigt. Och i och med att jag inte får ens en vink om att hon vill rädda vårt äktenskap så kan jag inte stå bredvid och må så illa som jag gör. Jag behöver läka, och det kan jag bara göra efter att hon försvunnit ur vårt gemensamma. I övrigt tycker jag att du har rätt.

och det kommer att poppa upp tankar i framtiden också även om du inleder en ny relation. Jag söp i en vecka efter det att min före detta separerade för 10 år sedan och jag raggade framgångsrikt på krogen. Förmodligen för att få min manlighet bekräftad, men vi hade faktiskt levt ihop i 25 år och i början av vår relation var det helt fantastiskt och senare så blev det så okay det kan bli när man har levt länge ihop. Tiden läker alla sår sägs det, men det tog lång tid för mig att komma över detta och det poppar faktiskt upp fortfarande emellanåt, men jag skulle för allt i världen inte vilja ta upp relationen igen.

Kul detta med reflektioner. Jag tänker ibland också med värme tillbaka på min första långa relation jag hade i min ungdom och fantiserar ibland hur det hade kunnat bli om vi inte brutit upp. Det är naturligtvis en utopi, men jag tror att varje relation man har haft lämnar spår inombords och med åren så verkar dom positiva minnena manövrera ut dom negativa.

För mig har hjälpen varit att ha något intressant att sysselsätta sig med, (jobb/kompisar/hobbys), men jag måste också erkänna att jag la mycket tid i början på att jaga tjejer och det kunde jag ju göra eftersom jag inte hade minderåriga barn att ta hänsyn till och jag bodde dessutom utomlands så jag hade det ganska gott under en period. Men ändå, det fanns alltid en tagg kvar i hjärtat och det upplever jag fortfarande ibland när jag drömmer om nätterna.

Ha det Gött

VV

Du skall dock akta dig för att vara skadeglad för det vinner ingen på. Det hela är en tragedi, men som är möjlig att gå vidare från med högburet huvud och även om du tycker att din fru väljer fel så måste du respektera hennes beslut som en vuxen människa.

VV

Vad bra ändå att du kunde prata med kollegorna om det! Du får utgå från att de talar sanning. Så småningom kanske det dyker upp fler minnen från kvällen men det är ingen ide att älta fram och tillbaka tror jag. Hjärnan är sådan att den alltid vill fylla i luckor där det saknas information.

Var rädd om dig! Välkommen hit!

Jomen det är klart att du sörjer nu. Pappret som kom gjorde ju att en massa tankar kom upp till ytan. På sätt och vis är det ju ett avsked. Det är ett avsked av det som var ni, det som ni inte blev, de drömmar ni hade tillsammans. Även om drömmen inte bestod av byhåla så var det ju en dröm om ett liv tillsammans - eller kanske inte ens en uttalad dröm utan mer en känsla: här är vi! Det är också lite ett avsked av de där unga människorna som stod där mitt i livet med varandra vid handen - de kommer aldrig tillbaka mer. Det är också sorgligt att känna så.

Dessutom tror jag att du inte riktigt tagit dig tid att känna efter, du har varit ganska upptagen med att göra - inte sant? Du har flyttat, fixat bostad, jobb, rivjärn och skola - en himla massa fixande och grejande med praktiska saker, du har inte riktigt tagit dig tiden att faktiskt sörja tror jag. Man får sörja även om man inte vill tillbaka.

Här hade jag tänkt muntra upp dig men nu blev jag lite sorgsen själv. Nå, utveckling kräver förändring. Man får sörja det som varit, lämna sorgen bakom sig och ta det goda med sig in i alla de nya dagar vi har framför oss.

Jag har också anmält mig till konferensen nästa år. Klart vi ska kramas på riktigt då alla som vill (säger mitt blyga jag här i säkerheten bakom skärmen, gud så läskigt att träffas IRL)!