Senaste kommentarerna i forumet

Läste din långa "novell" under tråden "Ska jag lämna?". Vilka tänkvärda ord!! Du skriver så mycket bra om att vi ska våga bli mera egoistiska vilket jag VET att jag också måste bli. Men varför är det så svårt att ta fram den egoistiska sidan hos sig själv? Det är ju en egenskap som (iallafall i min värld)inte är positiv, enl min sambo.... När man får kastat i ansiktet att man är så JÄVLA EGO då man försöker berätta hur man känner osv då blir egoist ett sånt fult ord.
Men under min tid här på forumet så har jag mer och mer förstått hur viktigt det är att vara EGO så det jobbar jag verkligen på. Förövrigt tycker jag att Berra ska bli författare, för oj vad du prickade orden rätt!!

Jag har bestämt mig för att ta kontakt med kvinnan på missbruksvårds-företaget...men jag avvaktar tills efter helgen. Eftersom jag har pratat med henne förut så känns det på något sätt PINSAMT att jag inte har gjort något åt min situation, är nog rädd att bara få höra; "jag sade ju åt dig att det inte skulle bli bättre.."! Nu tror jag ju inte att hon säger så egentligen men det är väl blandat med skam pga att man inte gjort något åt sin situation.
Jag förstår mer och mer vilka dåliga förebilder vi är som mamma och pappa gentemot våra barn; hur ska de lära sig visa respekt i ett förhållande, lära sig visa riktig kärlek och empati när deras föräldrar är urkassa på detta??

En till fundering: jag är så rädd att barnen ska hamna snett om vi separerar och jag inte får uppfostra dem på mitt vis hela tiden, om de ska bo växelvis. Jag och min sambo delar ej till 100% samma värderingar och framförallt så delar vi inte synen på vad ohälsosam alkoholkonsumtion är....
Det finns så mycket rädsla och ångest i allt detta.

I morgon kommer min sambo hem igen...Jag och barnen har haft sköna dagar ensamma utan den tryckta stämningen. Jag måste ta till mod att tala om hur jag känner......och hur jag vill ha det för att må bra.... GIRAFFSPRÅKET!

Alla pratar om semester och alla ska ha en sån mysig sommar med mycket besökande, resande och ledigt.. Det känns så sorgligt; vi har inget planerat och jag har egentligen ingen lust. Märker att barnen vill veta vad vi ska göra i sommar, kan inte ge dem något svar...sorgligt.
IBLAND BLIR JAG SÅ HIMLA TRÖTT PÅ ALLA LYCKLIGA PAR/FAMILJER, DET ROSENRÖDA! Detta beror naturligtvis på att jag själv skulle vija ha det så.
Dock har jag fått reda på flera par som jag trodde hade det jättebra faktiskt inte har det så bra. De går i familjeterapi trots nygifte och nybyggt hus.... Vi vet inte allt som händer bakom stängda dörrar. Mycket går att dölja med ett snygg fasad!

Kram där ute i cyberrymden!

för att du välkomnade mig till forumet i "min" tråd! Tillbringade många timmar igår att läsa runt, och i morse fastnade jag i din tråd en hel timme, utan att hinna igenom allt ändå. Men fasen vilken resa du gjort!!! Jag är mycket imponerad! Bra jobbat! TP beskriver det mycket bättre än mig ovan ser jag.

Nu kommer jag för sent till jobbet - men jag är peppad inför ännu en dag som nykter!

Tack!

Väl talat TP, även jag har träffat många som svarat otroligt bra på SSRI-preparat. Många här på forumet vittnar också om liknande erfarenheter av främst Naltrexon men även Campral. Vad som sedan är "på riktigt" och placebo är fullständigt ointressant i min värld. Det verkar som personer med genetiskt nedärvd alkoholism svarar bättre på Naltrexon.

Håller tummarna att du tillhör kategorin som får bingo, det verkar vara en viss grad av lotteri hur ens kropp svarar på preparaten. Vissa får önskvärd effekt medan andra mest åker på biverkningar.

Många tankar som snurrar i huvudet det har är en konstig resa vi är på. Ena stunden känns livet toppen och man tycker man tagit det enda rätta beslutet, för att sedan gå en match mot alkospöket och livet känns pest.
Tror att det är detta är en anledning till att man är så trött och lite överkänslig ibland. Är så mycket som skall ställas till rätta igen och man skall bygga vidare på det nya livet.

I dag skall jag lyssna på den lilla kloka björnen "Ju mer man tänker, ju mer inser man att det inte finns något enkelt svar.
Källa: Nalle Puh -

Hoppas ni alla får en underbar dag, Kramar Kalla

Jag håller med dig till viss del.
Det bästa är ju givetvis att klara sig utan

piller.
Jag har ganska stor erfarenhet när det gäller så
kallade "lyckopiller". Dels för att jag har ätit det själv, men framför allt genom människor
jag stöttat och hjälpt genom åren. När det gäller
SSRI-preparat så förstår jag inte ditt resonemang riktigt. I det fallet tillsätter du ett ämne som
saknas i kroppen vid en depression. Sen finns
det givetvis tabletter som ger biverkningar vilket inte är så trevligt. Men i det stora hela så ser
jag inget fel i att ta stöd av den kategorin av medicinering.

Om vi där emot talar om bensodiazepiner så borde de i princip förbjudas, men i vissa fall
så kan även de vara befogade att skriva ut under kortare
perioder men under stenhård koll av ansvarig läkare.

Tyvärr är det så att det finns alldeles för många, framförallt allmänläkare
som är alldeles för frikostiga med att skriva ut mängder av dessa
preparat.

När det gäller campral och antabus i mitt fall, så handlar det
delvis om att ge ett lugn till de som står mig nära, och att de
ska känna att jag tar detta på allvar! Sen blir det en viss trygghet
för mig själv. Samt att om det kan göra så att mina barn
kan flytta hem tidigare eftersom det förmodligen ger ett lugn
hos barnens mamma. Då är det värt mycket!

Vi är alla olika individer med olika behov, problem och
bakgrunder. Din tanke är god! Men jag håller inte med dig fullt ut

Mvh TP

kan aldrig göra dig nykter. Det är bara att skjuta upp problemen till ett senare datum eller byta alkoholen mot tablettberoende. Antabus är ju ett tvångsmedel för att inte dricka och skapar ju ingen sinnesro. Campral är helt klart överreklamerat och funkar nog hyfsat på en som är i riskbruk men inte för oss som tagit drickandet till en högre nivå. Campral ska dessutom kombineras med samtalsterapi och förmodligen räcker det ensamt precis lika långt. En gång i min tidiga försöka dricka mindre-karriär testade jag Campral och på mig var den helt utan effekt. Att kliva av från lyckopiller utan att ha lärt sig möta sina egna känslor är snudd på omöjligt, därom vittnar så många som försökt.

I natt blev det ingen sömn.
Jag har ägnat den åt något betydligt mer givande.
Håller på att läser din tråd. Har inte hunnit igenom
riktigt hela än. Men jag har skrattat, jag har gråtit förundrats, beundrat

Skrattat, för all humor och värme :-)
Gråtit: för jag förstår vilken jävla resa du gör
inte för jag vet hur jag kan känna mig stolt över en människa jag inte känner.....
men det gör jag faktiskt! Du är fan helt fantastisk!
Förundrats: över alla människor här inne som ger så mycket, skriver så vackert, som hittar och
citerar så träffande guldkorn från både Astrid Lindgren o Nalle puh.
Beundrar: Dig för den styrka du har, att du tog det här
beslutet och kämpar vidare, trots all skit du fått ta!

Att läsa allt detta ger mig kraft att kämpa vidare och faktiskt
känna hopp att jag också kan lyckas med detta!

Åh nu min son, ska vi diskutera GUD, ditt favoritämne ;-)...
...skämt o sido....Jag har full respekt för de som har sin tro.
Men jag vill inte bli påprackad eller upplyst om detta, om
jag inte själv har valt det, tror vi tycker ganska lika där....

Åh nu kommer det som är lite flummigt kanske....MEN ala
Tony Irving... Jag tror inte på gud, men tror att vi alla har
en högre makt inom oss...eller en inre röst kanske man ska
kalla det.... Tror att om man lär sig lyssna på den där inre
rösten så har man kommit ganska långt, för innerst inne
vet vi vad som är rätt o fel..vad som är rätt beslut och
vad som får oss att må bra. Tror att det är grymt viktigt när det
krisar och när det är kaos i huvudet...att man stannar upp
och lyssnar på det som "rösten" säger...Nä TP har inte blivit
heltokig och hör röster i huvudet ;-).... Man kan kalla det för
förnuft, självbevarelsedrift etc... Kort o gott, man vet egentligen
vad som är rätt och fel om man tar sig tid att känna och lyssna
(åh varför skrev jag inte den korta versionen
från början)

Tack Dompa för att du delat med dig av det här!

Godnatt/godmorgon
frånlitetomtarpåloftetharhannogalltTP :-)

Nu seglade jag visst iväg och glömde svara på det du skrev.
Jag får prata med läkaren om vad det finns för alternativ när det gäller medicinerna...eller helt
enkelt kolla om det finns ett par små, små kryckor till en liten vilsen själ.

Hoppas du sover gott nu, ska själv försöka stänga av tankemaskinen och sova en stund.

Godnatt! /TP :-)

Hygglo! ;-). Klådan har försvunnit efter nässlorna
nu tack o lov :-). Tänk att i det fallet lärde jag
mig snabbt...man skola icke rulla sig ibland brännässlor lättklädd!
Det är ju lite
märkligt att vissa andra saker ska ta så många
år att förstå!!!!. Jag kan ju bara tala för mig
själv, men kan tänka mig att ni precis som jag
fått många varningsklockor att ringa av alkoholen.
Tänk så mycket ångest jag har skapat i mitt liv
på grund av att jag hällt i mig gift. Vet att jag
har skrivit om logik innan i denna tråden...vart
har den gömt sig under alla år?! Om någon bad mig exempelvis att äta en viss sorts godis...
-det är gott...men det har vissa biverkningar...
De kommer på sikt förstöra ditt första kärleksförhållande....för biverkningarna
gör så att du blir dum i huvudet var 30:e gång du äter dem
De gör så att du säger och gör saker du normalt aldrig skulle göra.
Risk föreligger även att de gör så att du mår psykiskt och fysiskt dåligt...
Du kommer förlora vänner, du kommer förlora dig själv, samt gå emot dina
egna moraliska principer. Sen kommer de förmodligen
göra så att andra gången du vågar släppa någon nära
för att till slut bli sambo....trots att du är kär..så kommer
du ändå fortsätta äta godis....och förstöra även det förhållandet...
Men vaddå?! Du har ju godiset i alla fall. Du kommer fortsätta
tugga frenetiskt tills du en dag inser.....Men vänta nu...vart tog ni
vägen?! HALLÅ!!!!...Helt plötsligt står du där mitt i livet och
inser att du står där ensam. Insikten golvar dig totalt när du
förstår att du skadat och sårat de personer i ditt liv som
du älskar över allt annat...förutom godiset då förstås!...För
godiset är ju faktiskt det du funderat mest på i ditt liv. ...
Vill du ha en sådan påse med godis???? Svaret är ju ganska givet!
Nej tack, jag äter inte godis!!!!

Men vi som är här inne har troligen fått den där insikten, att det finns
fan inte någon logik i att dricka mer!

Jag har ju börjat denna resan ett par gånger innan, men
har efter många mil hamnat på avreseplatsen igen....
Men har anlitat en annan resebyrå denna gången
En resebyrå som styrs av en man i 40-års åldern och två
tonårspojkar...så denna gången tror jag verkligen att
jag ska komma fram till resans mål. Vet även att jag
har flera medresenärer med både karta och kompass, så
jag tror inte det kommer bli några problem att komma fram.

NU ÅKER VI!!!

Kram från mångatankarihuvudetpåTPinatt

Hej TP!
Det är helt okej att vara lite ego här. Här kan vi ta av oss våra masker, skippa fasaden. Här ÄR vi bara precis som vi är just nu. Mycket skönt. Vi slipper gå på artighetsvisit i varandras trådar. Vi behöver inte kallprata om ditt och datt. Det blir äkta och uppriktigt.
Jag har ingen erfarenhet av vare sig Campranil eller Antabus. Dompa tar Campranil och det verkar fungera bra för honom. Sen var det någon annan, har glömt vem, som fick alla tänkbara biverkningar av samma medicin. Men vad bra att du tar initiativ till att få hjälp! Alla kryckor är tillåtna. Man kan slå alkoholdjävulen i huvudet med dem. Eller som jag skrivit förut, varför inte sanda när det är halt? Fast det hjälper kanske inte att sanda i nässelsnåren nä...
Oj, nu kände jag plötsligt hur TRÖTT jag är (gäspar oartigt stort).
Godnattkram
Nynykter

Vilken klok iakttagelse av femåringen! Barn är på många sätt smartare än vi. De krånglar inte till det .
Nynykter

Hej
Jag sitter på min inglasade balkong. Barnen och jag har sett på "Sunes sommar". Ingen somnade. Filmen håller än.
Skarpsynt av dig att se det ironiska i alla de där händelserna! Verkligheten överträffar dikten och ibland kan man undra om någon skämtare högt däruppe driver med en... Ja, nu vet jag ju att du och GUD inte är on speaking terms, men du förstår hur jag menar..?
Kul att höra att ditt ägg till chef hade ett ljust ögonblick. Även en blind höna finner ibland ett korn...
Du tog väl inte illa upp, förresten för att jag för ett kort ögonblick fick för mig att du satt och shotade whisky? Det var bara en såndär snabbt förbiilande tanke. Här kraxar ingen olyckskorp. Jag tror på dig. Stenhårt.
Sen är det en sak jag måste fråga (viskar avsides). Vad är "stunt"?
Kram från Nynykter

Vad härligt att du vaknade glad! Jag hoppas att det håller i sig länge, länge och att du får åka räkmacka in i nykterheten när alla flaskorna väl är borta. Vilket pyssel det där huttandet resulterade i förresten. Det verkar vara ett hårt jobb att ersätta, beställa hem, bära hem... Men bra att huset snart är tömt på alkohol. Jag tror som du att steget att faktiskt gå in på Systmbolaget är mycket större. Det kräver en rejäl holmgång med alkoholdjävulen innan. Mycket svårare än att gå ned i skafferiet och typ "hämta grejer till soppan"... You go girl!
Kram från Nynykter

Håller med, det känns som ett hem detta!

Vad bra att din väninna tyckte det var starkt av dig, man vet ju inte alltid hur folk reagerar. Tråkigt det där med att inse att man kanske inte umgåtts så mycket som varit berusade tillsammans. Jag känner tyvärr igen det. Men, men det kan det väl kanske vara värt för hälsans och livets skull, att välja bort några s.k. vänner. Och sen är det ju som min kloka dotter sa när hon var 5 och jag ville förbereda henne för barnkalaset hon skulle på, hon kände bara födelsedagsbarnet och det skulle vara en massa barn som hon aldrig träffat där: "mamma när vi har lekit en stund är dom mina vänner också!" Så är det, världen är full av nya vänner som vi inte har träffat ännu :-)

Godnattkram från mig.

Ja det här är ett hem och vi är en väldigt stor familj som bor här! En ovanligt snäll och kärleksfull familj måste jag säga. Här förekommer inte ens syskongnabb.
Kram från Nynykter

Nej vänta, jag var inte riktigt klar :-)

Vet inte vilka eller hur många som tittar i min tråd, men lägger ändå detta inlägg här. Min mamma sa en gång så här: att läsa en bra bok, det är som att komma hem. Så känns det varje gång jag loggar in på detta forum. Och så kändes det första gången jag hittade hit, när jag satt livrädd och ledsen på tåget. Som om jag hittade hem, ett ställe att bli förstådd på och som hjälpte mig att förstå mig själv. Att så många delar med sig av sina tankar, sina liv, både när det går bra och mindre bra, jag tycker det är fantastiskt!

Ville bara säga tack!

Så, nu ska jag sova.

Haha, ja herregud vilken dansdrottning man trott att man varit!

Firade fyra veckor igår! Vansinnigt stolt över mig själv, det har gått så lätt, vad var jag så rädd för? Tar en dag i taget, och varje dag är så mycket bättre än innan. Har jättemycket på jobbet just nu och är så trött, så trött, men kämpar inte emot utan låter mig själv vila när jag behöver. Varit irriterad ett par dagar men bekymrar mig inte (som jag brukar), vet att det går över.

Är fortfarande glad över att festen i lördags blev så lyckad, skönt att kunna köra hem från krogen! Har aldrig hänt tidigare. Drack alkoholfria öl och blev inte alls sugen på alkohol, kändes dock skumt att köra hem. Var tvungen att fundera, hade jag verkligen inte fått i mig en droppe alkohol? Allra skönast var att kunna köra ut till havet morgonen efter, tog ingen hänsyn till varken pojkvännens eller nattgästernas baksmälla, vi åkte tidigt :-) Tänk så mycket man får ut av helgerna när man håller sig nykter! Var orolig i början över att jag skulle ha tråkigt utan alkohol, funderade över vad jag skulle göra istället. Nu gör jag bra mycket mer än jag gjort tidigare och är dessutom mycket piggare eftersom jag sover bättre och slipper vara bakfull. Varför gjorde jag inte detta tidigare? Å andra sidan var jag kanske tvungen att hamna här först, slå i botten ordentligt för att lyckas?

Ett par av mina vänner blev förvånade i lördags, frågade varför jag inte drack, ett par gånger under kvällen. Sa nåt om hälsan, minns inte riktigt. Sa inte som det var iallafall. Tänkte bara, herregud, minns dom inte hur jag blir? Dom ska väl vara glada att dom slipper mitt fulla jag! Har kanske inte festat så hårt med just dom två? Men det var ingen som trugade eller tjatade, skönt! Gjorde dock en ganska trist upptäckt. Eller trist och trist... Två av mina vänner som jag känt längst, och brukar festa med blev bra i gasen, skiljde sig markant från övriga sällskapet. Sluddrade ganska snabbt, ville gå ut så fort alla ölen var slut, var inte intresserade av att umgås utan snubblade mest omkring när vi var ute. Jag var värre än dom, förr. Tyckte dom hade koll. Vi träffas inte så ofta eftersom vi bor en bra bit ifrån varandra, och när vi träffats har vi festat. Funderar på om vi verkligen umgåtts med varandra de senaste åren, eller bara varit fulla jämte varandra? Fick mig en tankeställare iallafall. Jag vet säkert att jag har alkoholproblem, det kommer jag aldrig ifrån. Den ena av dom, min vänninna sedan 18 år tillbaka frågade mig dagen efter varför jag inte drack. Sa som det var, att jag har problem och jag inte kan hantera alkohol. Nu?, frågade hon. Nej alltid, svarade jag. Skumt att säga när man umgåtts så mycket och länge, men hon tyckte det var starkt.

Känns bra att ha sagt det nu, även om jag inte känner för att vråla ut mina problem med megafon. Känner inte den press jag var rädd för innan, snarare är det skönt att folk runtomkring mig, de som är närmast, vet att jag kommer vara nykter. Det är på den nivån det är nu, jag vill inte umgås i en fylla längre. Och kanske inspirerar man någon annan?

Nej nu är det dags för skönhetssömnen! Tack alla ni som läser och skriver i min tråd, känns bra att ha er med på min lilla resa. Imorgon ska jag unna mig en låååång lunch och stänga in mig på kontoret för att läsa ikapp mig i alla trådar. Vill ju veta vad ni har för er ;-)

Natti

Det känns så bra. Idag har jag berättat för min kör. Det var flera som fick tårar i ögonen för att jag skulle sluta. Dom har verkligen tagit emot mig med öppna famnar efter min villervalla i livet för några år sedan. Men dom förstod mig. Att få chansen att börja på nytt.

Det där med mitt missbruk och mina erfarenheter. Det verkar nästan som att min nya arbetsgivare ser det som en merit och inte ett nederlag (om nu förstår hur jag menar) Konstigt, men det är sånna vibbar jag får.
Nåväl, det lugnet jag har nu har jag inte upplevt på väldigt länge. Och då har jag ändå varit väldigt trygg i mig själv senaste halvåret.

Och...jag finns på youtube. Så många filmkameror vid viglsar och dop och annat, så måste jag finnas där. :)

i min tråd och påminns om hur mycket jag skulle ha glömt om jag inte skrivit här. Jag är tacksam över att ha min berättelse samlad sedan den faktiska vägen mot ett nyktert liv tog sin början. En resa, en livsresa, med olika etapper och rastplatser. Jag ska hämta min ramsa igen, vill inte vara utan den 24+53+15+173+60+179(---)+29 idag - och där i mitten av 29 ungefär har kanske det mest avgörande hänt. Men ändå... visst har alla de föregående nyktra dagarna haft sin avgörande betydelse. / mt

jag tror vi är ganska eniga i det stora hela... Vet inte precis vilket inlägg du syftar på men det spelar mindre roll. Jag förstår att du vill klargöra att något du skrivit inte handlat om mig "som enskilt exempel och som människa." Det är bra, ibland har jag känt det så i relation till olika inlägg och svarat som jag känt det. Allt gott till dig och varm kram tillbaka / mt

NN: Nu är jag jättehungrig,
så du kan väl maila över en rejäl portion
moussaka till mig ;-)

Det känns otroligt skönt att barnen
visat att de fortfarande vill ha sin gamle pappa!
Meeeeen så mycket tankar det virvlar runt i
huvudet hela tiden. Känns som tankarnas autobahn i skallen.
Så ibland när jag försöker svara på era omtänksamma inlägg så blir
det kaos i skallen. Vem skrev vad osv. Men jag läser allt och tar till mig och förundras över
hur jäkla goa (småländska för goda) ni är.
Åh om ni visste vad det stärker mig att
veta att ni finns här och att ni vet vad allt handlar
om. TACK!

Idag har jag varit och pratat med en behandlingsassistent, det kändes inte riktigt
som om han var rätt person att hjälpa mig...
Men jag tänker ge det några gånger till så får vi
se hur det känns. Har även varit i kontakt med psykmottagningen och där jag sedan
tidigare haft en kontakt person pga depression och berättat hur det ligger till.
Känns som om det är lika bra att ta all hjälp som går att få. Det blir medicinering genom campral
och antabus troligen.
Har ni någon erfarenhet av dessa mediciner?

Dompa: Tror det blir hunden som får tvinga ut mig på långpromenad :-).
Jag är så tacksam och stolt över att barnen visar sina känslor för mig.
Känner att den biten kommer från mig, för deras mor fixar inte riktigt
den där biten med känslor.
Min känsla är just nu att det känns förbaskat bra att
lägga sig platt och få ur sig detta! Det känns som NU eller aldrig!
Hur flyter dina dagar på? Är du sjukskriven fortfarande?

Stigsdotter: Jag ska absolut kolla in facebook,
för jag känner understundom att jag blir helt vilse utan er!
kan vara skönt att kunna "prata" så också!

Känner mig lite ego här inne ibland som bara pratar
om mitt mitt mitt....är bara så mycket just nu i början
som händer. Men tänker på er och undrar hur ni klarar allt
runt omkring er och hur dagarna flyter på!

Nu ska jag käka lite moussaka som NN så snällt mailat
över till mig...luktade så gott när jag skrev ut en portion
;-).

Kramar till er allihop.... och lite manligt ryggdunk i kramen till Dompa :-)

Tacksam TP!!!!

ha bilder Viktoria :-))))

Tack Kalla för den fina dikten! Den passar bra här inne. Och Lilja, för att fira din kärlek har jag köpt tre liljor och ställt dem i en vas av klart glas. Liljorna är är svagt rosa och saffransgult frömjöl faller ned på bordet. Den mättade, söta blomdoften sprider sig i rummet.

Kram från Nynykter

Tja, jag får väl bygga ut om det skulle bli trångt :-) Kan man får ROT-avdrag tror ni? Jag har förresten satt in några soffor nu så att det blir lite bekvämare om man vill sova över. Hoppas Dompa sov gott i fåtöljen i natt?

I det här rummet finns det plats för alla. Man kan uppsöka rummet var man än befinner sig. Sluta ögonen, vandra dit i tanken och i sitt inre unna sig själv ro och vila.

Nynykter

Vad roligt att du fick jobbet! Och inte behöva mörka med det som varit heller, det måste kännas väldigt skönt att kunna spela med öppna kort på det sättet! Önskar också att jag kunde få höra dig spela, kanske sätta ihop en truddelutt och lägga ut på Youtube?