Senaste kommentarerna i forumet

och ärligt uttryckt av Fredrik när det gäller att göra sig av med ångesten. Jag känner absolut igen det där att kunna prata öppet och ärligt och dessutom kunna skratta åt dumheterna efteråt.

http://denandrachansen.wordpress.com/2012/11/24/ungefar-samma-resa/

Sju gånger värre, trist när det uppdagas att man inte är "normal".
Men med sådana goa friska kompisar är man strax "back on tack".
Utan er skulle jag vara så liten, så liten.
-NI GER MIG STYRKA!

TACK!!!!
/A

Albert Einsteins citat är giltigt för oss tycker jag: "Definitionen av galenskap är att upprepa samma beteende men förvänta sig ett annat resultat.”
Ha en bra dag vill.sluta. Håller helt med Maria, vi som har gått över gränsen har förstört vårt belöningssystem är nog tyvärr fast i ett tvångsbeteende när vi tillför alkohol. Det känns ju så mycket bättre när man väl accepterat detta faktum. Valet blir liksom rätt självklart om man vill ha ett bra liv.
Fenix

När solens värme tagit slut
När trädens grönska har dött ut
När oron sugit det sista ur min kropp
Vad tröstar och ger hopp?
Ryck upp dig! Kör! Le och ta sats!
Baka, städa och tvätta med leendet på plats!
Jag är klen, maktlös -gör inga val.
Det du ser är bara ett skal.
Med hopp om en vit juletid
Med hopp om julefrid...

vänner. Sitter här på jobbet och läser i väntan på mer jobb. Va glad jag blev att ni tittar in hos mig, ja nu ska jag bli mer aktiv på forumet. Har inte kännt mig hundra i höst på att jag landat, men det gör jag nu och det är underbart. Det blir faktiskt lättare när jag inser att det är hjärnan som är kidnappad, rent kemiskt. Impulser följs av handling helt automatiskt, precis som hunger följs av någon form av åtgärd föra att äta. Alkoholen har förstört systemet för belöning. I AA talas om att man drabbats av en anfäktelse av så väldig kraft att ingen mänsklig förmåga tycks möjlig att stå emot, och AA var på rätt spår. Hjärnforskning de senaste 10-15 åren visar att vi som gått över gränsen och hamnat i ett beroende i stort sett är hjälplösa att stå emot det tvångsmässiga missbruket. Den insikten hjälper mig, jag är ingen usel människa som inte kan rycka upp mig och stå emot. Men om jag väl accepterat att för mig är det så illa att jag drabbats av alkoholism fullt ut, så finns bara en sak att göra och det är att sluta tillföra alkohol. Och det kan man göra, om man tar all den hjälp som finns möjlig.Dessutom, om man tänker efter ordentligt, vad faan ger mig alkoholen annat än mest elände. Det är ju inte roligt att dricka längre, det är bara drömmen om det mysiga ruset som lever kvar i den kidnappade hjärnan. Nä, nu gäller det att skaffa nya drömmar om mysiga saker, riktiga saker. Ibland när jag tänker på alla min tusentals försök att sluta dricka så kommer Albert Einsteins citat för mig: "Definitionen av galenskap är att upprepa samma beteende men förvänta sig ett annat resultat.”
Ha en bra dag Tilde och Dompa och alla andra
Fenix

jag delar med mig till dig en av de sidor jag ofta återvänt till i Carina Bångs blogg för medberoende - vi har alla rätt att välja och ansvar för att ta makten över våra liv. Hoppas att du förstår mig rätt nu... Kram / mt
PS Du har redan visat att du tagit makten över ditt liv genom att välja nykterhet. Var stolt! DS

PPS och här är länken http://medberoendeinfo.blogspot.com/2011/02/maktloshetmaktfull.html :)

Så vill jag också ha det, varför ska vi plötsligt köpa hem alkohol när vi inte dricker det annars.

Jag känner precis som din man gjorde förut ångest inför sociala tillställningar där jag vet att det blir mkt alkohol. Varför?
Förmodligen en rädsla att få ett jättejobbigt sug samt att jag inte tycker om att umgås med onyktra/fulla människor har jag märkt.
Om jag får välja, och det får jag väl?. Då väljer jag att umgås med de som är nyktra, det andra ger mig ingenting längre.

Tack för ditt svar!

som i år håller konserter för Vit Jul. Klistrar in ett utdrag som stärkt mig. Om du inte fixar det alkoholsvaga så ska du förstås söka annat - jag älskar 100% Blåbär och torr äppelmust! Helst i snygga flaskor:) Här kommer utdraget:

Alkoholfritt hemma
En annan viktig del är AA-möten i samtalsgrupp, säger han:
- Jag har sökt upp möten även när jag varit utomlands som i Thailand. Men jag har aldrig tagit ett återfall. Jag har några alkoholfria öl i kylen, och jag har lärt mig att uppskatta alkoholfritt vin. Man behöver inte känna det som att nu måste man sitta och dricka Fanta vid barnbordet.
Numera serveras aldrig alkohol ens till vänner hemma hos Jan och Pia:
- När vi hade middag hemma nyligen med vänner som inte varit här förut sa vi det att det serveras ingen alkohol i det här huset. Man kan nästan se hur folk tänker att oj, vad jobbigt.
- Men det finns en massa i alkoholfri väg som går jättebra att dricka. Och gästerna fick det, det var kanske halvjobbigt i en kvart sen var det jättetrevligt. Och dagen efter tyckte alla att det - det här utdraget har hade varit jättetrevligt och alla vaknade upp utan huvudvärk.
Hur har bekantskapskretsen påverkats av ditt nya liv?
- En del har fallit ifrån för det blir för personligt, de ser sitt eget problem för nära. Vi har ett par vänner som vi brukade festa mycket med, men de vill fortfarande umgås med oss fast vi inte står med ett glas vin i handen hela tiden.
- Det är absolut självklart att andra kan dricka alkohol när vi är hemma hos andra på middagar, men här hemma serveras inget. Och våra barn ska inte växa upp med den traditionen här hemma.

http://www.expressen.se/halsa/jan-johansen-ladvinet-var-den-farligaste-…

med gamla vänner är inte okomplicerat. Vi har inget stort umgänge men en stor familj - i vardera har öl och vin varit självklart. Även snaps och avec när jag tänker tillbaka.

Vilken är din utmaning? Är det risk att du frestas att dricka och din man inte förstår det?

Under en lång tid, ett drygt år kanske, hade min man motstånd mot "socialt liv". Vid några tillfällen upplevde jag att han närmast hade ångest inför tillställningar. Jag inser idag att jag inte förstod hur jobbigt det kunde vara. Numera är närvaron av alkoholhaltiga drycker okomplicerad - mannen bryr sig inte om att det finns, han bjuder gärna och är för egen del helt tillfreds med nollöl och alkoholsvagt vin - det som kallas alkoholfritt på Systemet.

Ett sammanhang vänner har vi helt förlorat kontakten med. Även om det varit helt fritt för dem att dricka bubbel och vin och vad de vill så har umgänget upphört. Deras samvaro fortgår och vi blir helt enkelt inte bjudna - inte heller jag när tjejerna träffas. Med familjen (= vuxna barn med hälfter och andra släktingar) har det inte heller varit alldeles enkelt men det håller på att förändras.

Däremot har han väldigt positiva erfarenheter i samvaron med kolleger där han berättat öppet. De är intresserade och hejar på honom, senast i fredags.

Jag har inget råd att ge men uppskattar din fråga. Det är så bra med denna plats där vi kan dela våra erfarenheter. Förresten - jag ska se om jag hittar en länk... det var om Jan Johansen som också är öppet nykter sen flera år tillbaka.

Känner exakt som du "vill.sluta" denna helg har varit en jävla berg och dalbana. Nu är det första dagen igen. För mig är julen helig, den ska vara nykter. Klarar jag mig fram till jul så skulle jag bli glad. Kommer ligga här på botten ett tag innan jag hittar nya krafter. Ta hand om dig

Hej! Ser dina funderingar här ovan och har inget vettigt svar på det.
Men skulle vilja fråga en annan sak till dig som lever med en nykter alkoholist och känner fler att de kan komma med bidrag tar jag tacksamt emot.

Min man (som ej har alkoholproblem) och som stöttar enormt på så sätt att han dricker inget hemma. Vi har det nyktert här när vi är familjen.

Men, nu tycker han att vi borde börja bjuda hem vänner. Vi har några som det verkligen är "vår" tur att bjuda på middag.
Jag vill inte, det känns som en klump i magen, för dessa vänner är inga normaldrickare och de förväntar sig att vi bjuder på vin.
De vet att jag inte dricker och varför och de tycker att jag är jätteduktig, men det är som att det är "mitt lilla problem" och allt annat ska vara som vanligt.

Försökte prata med maken om detta, och att jag tyckte att vi kan bjuda hit dem men vi håller det nyktert. Det var han mkt tveksam till, enligt honom så bjuder man på vin när man träffas, de gör ju alltid det. Jag tycker självklart att vi bjuder på drickat men att det är alkoholfritt. (De kommer inte stanna länge då är min gissning).

Men hur gör ni när ni bjuder hem vänner?, begär jag för mycket? Förstår ju samtidigt att maken kan tycka att det skulle vara kul att dricka lite vin med vänner ibland.

Även mina tankar har ju kretsat enormt kring att hänga eller inte hänga på Forum. Läser dina rader om det...och inser ju att du har så rätt! Även jag behöver detta...även om jag tidsmässigt behöver begränsa. Jag gillar att läsa morgontidningen...det ger mig en tillfredställelse att vara lite mer medveten om omvärlden igen. Ett tag visste jag knappt i vilka länder det var konflikter...eftersom jag var så upptagen med den nyktra alkisen Dompa. Nu börjar jag inse att lagom ÄR bra :-). Du är vis...dessutom visar det sig; En väldigt God vän! Kram /R

Längtan att vara "normal", att kunna ta en öl eller lite vin som andra när man känner för det är svår att få bort.
Du har provat flera gånger nu och har märkt att det funkar inte, du slutar inte förrän du däckar i soffan.

Det blir så för oss för att vi har fastnat i sjukdomen. Det absolut bästa för att få sinnesro är att kapitulera och inse att just jag, är maktlös inför alkoholen. När jag dricker så tar den över min hjärna.
Så tänker jag och det har gjort det så mkt lättare, jag behöver inte hålla på att prova hela tiden för jag vet, jag har ju för tusan provat i alla fall de sista 10 åren.

Prova AA, jag har själv bara varit där en dag men det var en heldagskonvent och det var mkt givande.
Känns det konstigt att gå dit så prova AA på mail, finns info om det via deras hemsida. Då har ni mailkontakt och du är ju duktig på att uttrycka dig skriftligt.

Må inte dåligt, du är mänsklig och nu har du ju verkligen provat. Du behöver inte fundera längre på om det var nödvändigt att sluta, du vet att du inte fixar lagomt, du har provat x flera.

Jag tror på dig och vi stöttar varandra.
Kram!

Glad att du är med på banan igen! För din skull...men även för Forum. Vi behöver dig och din erfarenhet. Läste om din goa morgon i en annan tråd. Ännu en anledning till glädje...krypa ner en stund hos frugan ;-). Hon uppskattade nog att du luktade nykter man! Allt gott! /R

"vad har du nu ställt till med igen". Vet ju inte vad det var din mamma reagerade över...så ngn vettig tröst är svår att ge. Men däremot vet jag att det är tufft att vara föräldrer och lever man dessutom med en missbrukare som din mamma gjorde så kan det lätt bli så att ilska och uppgivenhet får utlopp mot ett helt fel håll. Mot en helt fel person.

Det där som du skrivit om hur din barndom med din alkispappa har påverkat mkt i ditt liv...det berör och stör (!) mig. Det är just det jag vill skydda mina ongar ifrån. Att deras framtida skeenden och relationer ska ta allt för mkt skada av att de vuxit upp med två alkisföräldrar. Jag växte ju också upp med en alkispappa...men konstigt nog så tror jag inte att jag tog en sådan enorm skada. Kanske för att jag förutom mamma hade syrran och andra vuxna omkring mig? Eller så lever jag helt i förnekelse...jag blev ju alkis själv?

Så ngn tröst blev det nog inte...mer än att; Du får vara liten och ynklig! Du får lida av kontrollbehov och katastrofångest! Dessutom tycker jag att du är en fantastisk kvinna. Du kämpar på med ditt och mullegubbens...men ändå orkar du ge här. Det är stort! Förstår ju att givandet även är ett sätt för dig att bearbeta. Men stort ändå. Önskar er en fin dag i mulleholken...alla fyra. Gammelkatt och Hittekatt inberäknade. /R

Putte, ja det blev just en sådan härlig morgon.Kröp till och med ner till frugan en stund och så gick vi upp ihop och åt frukost. Så kan livet också vara. Inte att tänka på om man somnat medvetslös av alkoholintag kvällen innan. När det gäller antabus vill jag bara säga att du måste nog kolla levervärdena noga innan du börjar, kan vara riskfyllt att ta antabus om inte levern är ok. Good luck med din väg till nykterheten!
Fenix

Nej inte fan är du det Andreas. Däremot har du en sjukdom och trots till stora delar god sjukdomsinstinkt så tappar du det sistnämda ibland. Kanske för att du så gärna vill vara "normal"...kanske för att du gillar god ale ;-). Nej, allvarligt skrivet...försök att inte köpa hem ngt överhuvudtaget. Var kom whiskyflaskan in i bilden? Det var ju tre goda ale som skulle avnjutas. Om din fru inte har problem så be henne avnjuta dem...men inte i ditt sällskap...så att du blir lockad...eller känner dig missunnad.

Upp igen. Fortsätt på din räkneramsa. Jag vet att du är emot läkemedel och vill kunna fixa själv. Hoppas den tanken "håller". Jag tänker på att snart är helgerna här och kanske får du en långledighet som så många andra. Plus att det vanliga vardagslivet också brukar ta paus. Ingen skola eller träningar/matcher för barn. Inget "tvång" att kunna ta bilen... Där kanske vi behöver vara förberedda? Inse att även om halva västvärlden fyllnar till i Jesus och jultomtens namn...så kanske vi inte kan unna oss.

Ha det bra. Förlåt dig själv...visa dig själv samma hänsyn/omtanke som du ger så många andra här. /R

Livet är mycket mer än alkoholen även om den kan nästla sig in och fördärva hela livet. Har läst omkring i olika trådar en stund. Tänker att alla måste göra sin egen resa och hitta sin egen lösning - och den måste (antagligen) komma inifrån... således går resan också inåt. Eller?

P-O Enqvists beskrivning av sin kamp är stark... framförallt kampen för att få stanna kvar hos fångvaktaren i flaskan. Trots den hjälp han påtvingas. Kapitulationen när den kommer, eller frigörelsen när kampen upphör är svår att fånga i ord och inryms på ett fåtal sidor i den tjocka boken. Inte mycket att orda om... Ett mirakel? frågar han själv. Så känns det. Men mirakel finns!

Skillnaden i hur han upplever Metoden (kursiverat) faller rakt på plats i vad jag tänker om skillnader i vårdkvalitet... det handlar inte (enbart) om yttre resurser, metod, struktur och form. Det handlar inte om att bryta ner... Det handlar om genuina, mänskliga möten. Möten som kan innebära en avgörande skillnad bortom det mätbara. Den beskrivningen tycker jag mycket om. / mt

Läste hela markattas tråd till morgonkaffet. Känner igen mycket, inte minst kontrollbehovet. Blev påmind om min katastrofångest som kan ta orimliga proportioner... senast talade vi om det förra helgen.

Jag har svårt att tro att någon, inte ens mannen, kan föreställa sig vilka scenarion som skapas i mina tankar. Som jag skapar - så är det, det är jag som målar upp katastrof- och skräckscener. Det här har begränsat mig en hel del (jag har tillåtit och tillåter mig begränsas) och jag skulle gärna bli fri... När jag skriver blir jag så medveten om att skapandet äger rum här och nu - jag kan också göra något åt det här-och-nu.

Några scener från min tidiga barndom lever och återupprepas inom mig. Med de scenerna är det så att jag själv tvivlar på hur det verkligen var...

- Mitt ena jag säger att "du överdriver" - och då hör jag min mamma, i en speciell situation "vad har du nu ställt till med igen" (här Dompa får du gärna trösta mig, om du läser, och säga att hon var hård och jag får vara liten och ynklig ...)
- Mitt andra jag, mitt yrkes-kunskaps-jag och mitt friska-vuxen-jag säger "sånt där borde inget barn behöva uppleva"....

Kontrollbehov och katastrofångest är arv från min barndom... som också är arv från min fars barndom. Jag vill göra allt jag förmår för att bryta det arvet och allt för att ställa tillrätta det som blivit fel... för att jag inte förmått bättre där-och-då.

Det här låter dystert och tungt men jag har det bra:) Våra barn mår tillsynes bra och barnbarnen mycket bra... Såret jag skrev om vid farsdag är i vilande igen. Det hör endast indirekt till mig... jag kan inte göra något aktivt - men det finns i medvetenhet och det pockar på.

Just nu myser jag med hittekatten i morgonmörkret och ska snart ta morgonfika2 med mullegubben.

/ mt

hälsning till dig i Marias tråd. Berördes av ditt nödrop... / mt

såg ditt nödrop - det enda och det bästa svar jag kan ge dig är att det är din hjärna som lurar dig... för att ditt drickande skapat mönster som är starkare än ditt förnuft. Dina mest primitiva delar av hjärnan styr och dem kan du inte själv "tala tillrätta"... jag har läst eller hört att de delarna av hjärnan har inget språk utan styrs av våra drifter.
Sök hjälp, gå till AA om du inte varit där. Tappa inte hoppet! / mt

Fenix,

Tack för kommentaren.

Det är märkligt hur dum i huvet man är. Jag har gått omkring i ett halvår nu med en ständigt molande värk i området kring levern. Ibland när jag viker kroppen häftigt snett framåt hugger det till därnere. När jag joggar känns det som en tyngd därnere till höger. Ändå...ja, du vet.

Låter tryggt med antabusens effekter. Precis vad jag behöver nu. Sen får jag mentalt förbereda mej för tiden utan. Är knappast där på ett tag än.

God morgon. Njut av den. Tänk på hur illa det har varit vissa andra.

/Putte

Dag 1, 9-14-20-7-och här fyller vi på.

En månad till juldagen.........
/A

hela din tråd till morgonkaffet. Det är mycket jag känner igen, till exempel kontrollbehovet som för min del är inväxt i mig från tidigaste barndom. Jag tror att det viktigaste för dig nu är att du håller fast vid den förändring som skett inom dig - du vet ju att det är bara sig själv man kan förändra. Du vet också att du kan ta makten över ditt liv! Jag blir glad när jag läser att du går på Al-anon och skriver "jag ska fortsätta gå dit oavsett hur det blir med relationen". Gör det. Se till att hålla kvar den öppenhet i ditt liv som du börjat upptäcka.

Jag såg att du frågat vill.sluta om siffrorna i hans tråd. Jag gjorde tidigt i vårt nyktra liv en räkneramsa för att konkret gestalta nykterheten - eller frånvaron av alkohol är kanske mera rätt att säga. Ramsan har varit viktig för mig på olika sätt - och det är "min" ramsa som speglar min upplevelse. Resan har ju inte varit lätt alla dagar. Idag ser min räkneramsa ut så här: 24+53+15+173+60+179(- - -)+207. De + som ingår är återfall, inget längre än några timmar/några GT eller öl. Det sista (?) 30.4.12 rätt många öl eller vad-det-nu-var:( De två första +:en drack han enligt vår överenskommelse (nyår och personalfest) men fortsatte sedan - viktig lärdom för mig = det funkar inte att dricka "två sociala glas vin till maten" på en fest. Det fortsatte följande dag...

Jag har märkt när han druckit och sagt direkt eller tömt ut... och då har han slutat. Parentesen (- - -) står för att han berättade i somras att han druckit några gånger utan att jag märkt det. Han räknar sin nykterhet från 1 juli i år, således 147 dagar. Kanske man kan säga att han räknar efter sitt inre avgörande.

Avgörande för mig var att jag gick (konkret) i övertygelsen att det var över och insikten att jag inte kan hjälpa honom - ett inre skeende. Jag har läst bakåt i min(a) tråd(ar) många gånger för att få perspektiv och hållpunkt.

Det finns djupa insikter och mycket klokhet i din tråd. Tack för det du delat, det betyder för mig.
Ta hand om dig, ta vara på livet och tro på att det goda finns!

Söndagskram / mt

Ligger med våran lille tioåring som krypit
upp mellan mamma och pappa .
Och världens bästa och zippar kaffe och lyssnar på
radio.
Läser här, skriver och kommer ÄN mer till insikt.
Känner mig dum imellanåt, men läser om många som slutat om och om igen. Så många ggr.

Heligheten är för ett varaktigt uppehåll,
TA INTE FÖRSTA GLASET!

Mitt nya mantra kommer att bli
9-14-20-7-och här fyller jag på.......
Idag SKA jag vara nykter, idag VILL jag vara nykter.........
/A