Senaste kommentarerna i forumet

Bra val att ställa undan flaskan Annelie, att markera för dig själv! Och hej Hemasch, det du skriver här ovan är en del av det mina tankar snurrar kring just nu efter en längre tids nykterhet. Jag har ju också egentligen tänkt precis så. Att ingen ska behöva rätta sig efter mina nya vanor, eller rättare sagt att ingen ska behöva lida för mina beslut, mitt val, min oförmåga att hantera alkoholen. Mig behöver man inte visa den hänsynen minsann! Men varför inte tänker jag nu efter den senaste tidens händelser där jag utsätts för konsekvenser av andras drickande?? Varför ska inte dom lika väl ta hänsyn till mig? Är det inte typiskt oss med alkoholproblem, med lågt eller obefintligt egenvärde som följd, att direkt gå in i rollen där vi tar på oss ansvaret för andras välbefinnande (kan man kalla det välbefinnande när de vill kunna dricka?) och inte i första hand se till att våra egna behov blir tillgodosedda. Mina tankar i denna tidiga morgon, önskar er en fin lördag!

Vad du är duktig som verkligen stod emot!

Vi har så gott som alltid vin och sprit hemma. Jag vill inte att min man och andra gäster ska behöva rätta sig efter mina nya vanor. Men vad min man brukar göra är att sätta en "plomb" på flaskorna. Låter kanske löjligt, men när han har gjort det vill jag ju inte vara där och nalla. Då syns det ju.

Jobbet vet jag inget om än. Förmodligen tar det ett par veckor till... Tålamod.

God natt!

Vi skrev första gången, vad tiden går. Och vi har förändrats, fredag kväll och jag gör mig en kopp kaffe vid halv åtta. Det hade varit otänkbart för 15 veckor sedan. Dricka kaffe en fredagskväll!!! Jag har sett alla Let's Dance program och kommer ihåg dem, gjorde jag aldrig förut, fick alltid läsa på aftonbladet.se dagen efter för att se vem som åkte ut. För då var jag för full för att minnas. Nej, det vill jag inte ha tillbaka.
Detta är nog första gången vi är barnfria och nyktra, det är inte klackarna i taket vill jag påstå men ändå skönt, vet att jag kommer vakna fräsch imorgon och det känns skönt. Kul att det är så många nynyktra som skriver också, det påminner hur det var just i början. Även fast jag inte skriver lika ofta nu så är jag inne och läser varje dag, det ger mig så mycket styrka. Kram till oss alla som kämpar!!

alla era historier och levnadsöden. Det är så stärkande! Borde egentligen gå och lägga mig, ska upp tidigt i morgon för en bussresa till huvudstaden men jag har så svårt att komma till ro. Hela veckan har det varit så, kan inte slappna av, käkarna är spända, nacken värker, har myrkrypningar i ansiktet och tankarna bara mal, mal, mal. Tror inte att det är abstinens utan det ligger mer på det mentala. Känner mig hyperspeedad helt enkelt. Tror också det beror lite på jag läser så mycket om hur ni har det. Alla känslor som förmedlas, all ångest och rädsla far rakt in i mig, jag kan så väl känna hur det känns för er. HUR GÖR MAN FÖR ATT SLAPPNA AV UTAN ALKOHOL?

Äldsta grabben skulle ut på stan i kväll och grundade med en drink i soffan. Inga problem för mig. När han gått gick jag ut i köket för att diska och där, mitt på diskbänken stod en halv 75a rom. Jag liksom fastnade och bara stirrade på den en lång stund, kunde inte släppa blicken. Romflaskan hånflinade tillbaks. Det krävdes en hel del viljestyrka för att låta bli, men jag lyckades trots att maken jobbar ikväll. Sen sa jag till minstingen att bära upp den till storebrorsans rum. "Den ska inte stå här och skräpa"

Nu måste jag gå och lägga mig, basta!

Godnatt alla kämpar!

Och tack för lyckönskning, den behövs verkligen.

Ja idag är det fredag och alla andra dricker. Överallt ser man dessa lila påsar på väg hem till fredagsmyset. Men du är så himla stark som vågar låta bli. Var stolt!

Känner mig lite mer "normal" efter ett långt telefonsamtal i kväll med en vän som bor långt från mig. Nästan i andra änden av landet, men vi är vänner sedan barndommen och väldigt nära trots avstånd geografiskt. Hon har också minskat sitt alkoholintag markant de senaste åren pga en utbrändhet. Jag förklarade vad jag råkat hamna i för situationer (råkat?) sista tiden och hon förstod precis, höll med om den utmattning man kan känna, uppgivenheten och sorg på något sätt. Medtagen blir man. Så skönt att bli påmind om att andra människor än drickjönsar (tack Lilja för det uttrycket!) finns i mitt liv, om än inte i närmaste omgivningen rent geografiskt som sagt.
Frimärksklubb? Nja...men något ska jag allt hitta på. Något nytt och socialt.
Nu - min kvällsgrapefrukt! Galen i grapefrukt!

Hur gick det, fick du jobbet?

Jag tror jag har klarat mig på grund av min rädsla, det värsta som skulle hända nu är att jag tar ett glas vin och det går bra den gången för då är det kört. Sen känns det som om jag hatar det jäkla vinet som förstör så många underbara människor och deras familjer. Mitt hjärnspöke håller en envis monolog om att i dag är det fredag och "ett glas vin hade varit gott" osv, men som tur är så är rädslan och ilskan starkare just nu. Att öva i huvudet och att läsa här om alla som kämpar ger mig en sådan styrka till att fortsätta en dag till.
Tänk att det var 14 veckor och 4 dagar sedan vi skrev första gången, så nu tar vi ett steg till//kramar till er alla

...att man slänger bort skiten. När hände DET senast ;-)

På't igen bara, så tänker jag nu som också irriterat mig på flaskorna i barskåpet hemma!

...så går det ned så går det upp igen... har för mig det fanns en visa som började så. Men, visst är det så här i livet. Livet kliver inte på i raka linjer utan följer toppar och dalar. I dalarna gäller det att vara snäll mot sig själv och förse sig med extra mycket sådant som ger energi och livsgnista.

Härligt att du tagit dig upp från ditt hål, bra kämpat!

Kram!

Att klara högtider där man vanligtvis dricker är ju såklart en milstolpe!

Att aldrig slappna av och glömma verkar vara ett bra råd att leva efter.

...man kan ju vara med i AA bara man har en önskan om att bli nykter. Bra att höra att flera stapplat in och ut i AA. Hade sällskap från möte med en tjej som berättade att hon hela första året "tog återfall" hela tiden men sanningen var att hon drack regelbundet. Nu har hon varit nykter i många år.

Ja, ja, jag får ge det tid. Idag har jag bestämt mig för att inte dricka men det var ett enkelt beslut eftersom jag drack igår. Bävar lite inför att komma hem, maken såg nog att jag var drucken samt kommer bli förskräckt när han öppnar barskåpet där det inte längre går att dölja luften mellan flaskorna. Jag hällde ut de flaskor som var mer mina än hans, likörer och sådant som en mindre nogräknad alkis gärna häller i sig. Nu står där en flaska slivo kvar och den har jag nog gett mig på men fy urk, aldrig mer!

Nej, det får helt enkelt vara nog nu. Idag är det fredagen den 13:e. När jag var yngre hade jag jätteroligt de fredag den 13:e dagar som jag var ute och festade - det är en bra dag för mig. Om jag tar mitt beslut att ta det första beslutet idag så blir det så. Basta.

Tack Lilja, Adde,Kalla , Nynykter och alla ni andra för att ni finns här och delar med er av goda tnakar och ord, det ger mig jättemycket!

utan alkohol.
Klarat påsken och även andra festligheter utan alkohol.
Känns skönt.
Men till och från är jag rädd, för hur länge kommer jag klara det?
En dag gör jag något dumt och sedan är jag tillbaka där jag slutade rätt så snabbt.

Så jag måste komma ihåg.
Länkarnas punkt 1.
Erkänn att DU ej behärskar spriten.

Lycka till med er nykterhet.

Till dig Kalla, jag är imponerad av dig. Du hanterar fällorna fantastiskt. Kram!!

...till en nykter månad! Bra jobbat!
Kram från Nynykter

Känner så väl igen mig i ensamheten, men nu efter en tid med nykterhet börjar jag kräva mer och vi får väl se i framtiden om han orkar hänga med. Så mitt råd är ta inga förhastade beslut just nu när det händer så mycket i ditt liv. Min egen tidsgräns är 1 år, när jag inte flytt in i dimman under den tiden kan jag ta klart beslut.
Kramar Kalla

Jag slås igen och igen av kraften i detta forum!

Att ibland skriver flera personer i princip samma sak men med andra formuleringar och med sin egen speciella touch på det, och alltid något från de egna, personliga erfarenheterna. Det är så stärkande!

Tänker när jag dippat mentalt här och fått flera heja-rop från olika, andemeningen densamma men just KRAFTEN i att FLERA skriver samma sak, men utifrån SITT perspektiv, har gjort att jag känt mig BUREN genom svårigheterna.
Det har varit SÅN hjälp för mig för SÅ många människor kan inte ha fel!!

ADDE! Även jag skrivit något som du själv tycker och tänker är det så viktigt (för mig) att du ändå skriver ner DITT synsätt och pepp. Vi må tycka lika men vi ÄR inte lika!
För mig är det SÅN KRAFT att känna flera människors engagemang och du har ju en "gedigen " bakgrund och vi behöver din kunskap!

Nyktra helgkramar till alla-
and be careful out there..

Lilja

er som ser vägarna !! Eftersom en stor del av vår befolkning firar nyår idag så får jag väl säga Gott Nytt År :-))

där skrev väl Lilja-12 allt vad jag hade tänkt skriva :-)

Kan väl bara komplettera med att förändringen inte kommer huxflux, det tar ju sin lilla tid innan man hittar sin plats i gemenskapen. Man brukar ju säga "90 möten på 90 dagar" :-)

Försök att hitta nån du har förtroende för och skapa en liten mer personlig kontakt som kan vägleda dig in i arbetet för att få ett bra nyktert liv. Under mitt första år gick jag 3-4 gånger i veckan och vissa dagar både på lunch- och kvällsmöten. Riktiga kickar fick jag (och får fortfarande) av konventet på Gotland som alltid är under Kristi Himmelsfärdshelgen, Landsmöten och Gullbranna utanför Halmstad (första helgen i september). Det är en underbar känsla att få vara med i sådana sammanhang och få träffa vänner. Numera blir det inte så mycket möten för mig utan mer ett allmänt mingel bland alla vänner. Och en fruktansvärd massa kaffedrickande :-))

Väl mött i gemenskapen :-)

Haha, tack fina Lilja! Kan inte låta bli att dra på munnen då jag läser ditt inlägg (vi gick precis om varandra här). Nu fick du mig på lite bättre humör : )
Och du, du får gärna bossa mig, jag tycker tillochmed att det är lite skönt att bli bossad. Det är för sällan det händer, att någon bara fattar beslut åt mig. Oftast är det jag som får driva, köra tåget såattsäga. Stor kram till dig♥

Absolut! Lyssna på din inre kompass för att ha drickande människor runt sig gör det Friska Sjukt och det SJuka Friskt och som Nykter kan man tro att det är MIG det är fel på!!
SÅ funkar ju missbrukare, att ge skuld till dig!

Tänker på din vinsörplande "väninna": Hon har inte RÄTT att ta upp din tid med sitt negativa, självcentrerade svammel!! Usch och FY säger jag! Och du i ditt TILLSTÅND också! Hon borde skämmas!
ARG blir jag!! Och du som utkämpat ditt helvete ska tvingas lyssna på skit!

Du verkar bo mitt i ett vodka-bälte,du behöver NYKTRA ,sunda människor runt dig!
Det där blir ju en kamp inte bara i kvadrat utan även i kubik! Jösses Quinna, du är stark som en krigande AMazon!

Finns det inga Nyktra sammanhang du kan söka dig till? Vad som helst bara det är nyktert?
Du behöver få känna det Normala! Vad som helst! Kanske en frimärksklubb (hehe), vad vet jag..
Skämt åsido, det ligger lite allvar i det. på mindre orter får man inte vara så kräsen!Bara folk har en någorlunda nykter livsstil med ordning kan vara en hjälp.

Nästa gång du åker hem till en väninna som du märker druckit; VÄND i dörren. DRICK inte kaffe! Utsätt dig inte för detta!

ursäkta om jag blir bossig och engagerad men jag vet så väl hur arg man blir på dessa drickjönsar man ska ta "hänsyn" till. Min bror har alltid fyllt upp hela vårt hem med antingen sitt drickande, sin fylla, sina analyser hur "fel" alla andra är och sen hans "återhämtning", innan nästa period..

Ta HAND om dig själv Viktoria!Du är värd DET BÄSTA efter det mastodont-jobb du lagt ner!!

KRAMAR!!
Lilja

Tack A. Ja, jag har i mitt huvud (och här) börjat känna på formuleringar som beskriver kärnan i det jag upplever. Ska så småningom formulera det, kanske skriva ner för att mottagaren (mannen) ska kunna läsa det hellre än ytterligare en diskussion som bara urartar i ett ordkrig där jag anklagar och han har fullt upp att hitta försvar eller flyktvägar snarare än att lyssna in vad jag eg säger.
Inre kompassen stämmer nog, men vad gör jag med informationen kompassen ger mig? Hur ska jag handla? Det är ju det som är dilemmat. Tanken har slagit mig att bara lämna allt, leta nya miljöer och sammanhang utifrån min nya livsväg. Men det är ju inte så enkelt rent praktiskt alltid. Ja, samhället jag leveri är begränsat till storlek och utbud. Alkoholkulturen stark. Vi har diskuterat flytt ett flertal ggr under de senaste åren (med mig som drivande), men med ett företag som är väl etablerat på nuvarande orten är det inte helt enkelt att riva upp och börja om. Vet att det talas mycket om att gå utanför sin "safetyzon" i dessa dagar, men det gör jag i så många andra val, så det känns som att det är av stor vikt att vår ekonomiska och arbetsmässiga situation är stabil som nu, utmaningarna bjuder livet på ändå verkar det som. Måste ha någon plattform som är stabil.
Nå, varje steg är ett steg framåt, i någon riktning.
Idag väntar en lång arbetsdag, önskar er en fin avslutning på veckan♥

Jag har väl med en druckens envishet skrivit samma sak massor av gånger men GUD vad jag känner igen mig i dina känslor runt AA!!

Jag har också setat som en fågelholk i fejset, njutit av gemenskap men samtidigt känt men "HUR ska detta RÄCKA för mig, dessa monologer är inte nog för mig, även om det sannerligen ger massor av "må-bra-hormon"

Idag (nej igår) firade jag 1 månads nykterhet.
Jag säger INTE att jag kommer att vara nykter resten av mitt liv utan att jag fattar beslutet IDAG!

Och att gå hos en alkoholterapeut som vänligt men MYCKET bestämt spände ögonen i mig och förklarade "ska du gå här vill jag att du är nykter. Klarar du inte det sätter vi in antabus"

Han är en stor hjälp för mig för där kan jag prata om saker som liksom inte funkar på AA.
Igen: man behöver stöd från ALLA flanker! Fler allierade!!

Har du jobbigt i äktenskapet bidrar det på sitt speciella sätt till drickandet tror jag.
Först nu som skild en tid och frånkopplat ett sanslöst dåligt förhållande som sög enorm energi och livskraft, ser jag hur jag jag missbrukat mig själv och mina krafter.

Förvisso, vi ska inte "skylla" på omvärdesfaktorer för att rättfärdiga vårt drickande men livssituationen spelar naturligtvis roll!
Träffade mitt ex kort häromdagen och kunde genast känna ett sug att dricka!! Han är fasen som en trigger så jag förstår hur mycket det påverkat!

Kära Stigsdotter, jag kan bara säga att jag i flera år stapplade in och ut på AA-möten, fick hjälp, drack igen, gick inte dit, drack, gick dit, fick hjälp, tyckte ibland att det INTE hjälpte, drack, gick dit, fick hjälp..Snacka om Vilse i Pannkakan (gud vilket bra uttryck, jag blev så full i skratt och kom att tänka på detta numera kult-förklarade barnprogram som vi genomled!)

För mig just nu skulle det INTE räcka med AA!! Igår var jobbig och som tur var hade jag tid hos alkoholterapeut och sen snabbt in på detta forum och läsa!

Visst är det DU som måste göra jobbet, javisst, men du kan behöva MER draghjälp än AA och Forumet!
Den inre kampen man behöver få hjälp med och de personliga eller relationsmässiga problem man har runt sig, det blir som en giftig soppa till slut som man känner sig tvingad att äta och på det bli NYKTER!

Du har så mycket kraft i dig STigsdotter! Du är en överlevare och ett maskrosbarn!

Ha en fin Helg nu!
Forumet står på din sida!
Liljakramar

dina senaste inlägg. Min föreställning är att ni lever i ett samhälle där alkohol är norm, du skriver att ingen du känner är helnykterist. Om samhället är litet och fysiskt begränsat och ni är en del av umgänget/samvaron är det lätt att förstå hur svårt det är - och vilken insats du har gjort! Det placerar också lill* i sammanhanget... jag försöker tänka mig in... Och tänker igenom hur det är där jag lever. Här är också alkoholkulturen starkt utbredd och visst umgänge har upphört i och med vår nykterhet. Jag, som du, har gått rak och oberört nykter och Mm har undvikit en del situationer. Ett nära parumgänge upphörde i och med deras skilsmässa - det nya som tillkommit med ny partner har varit nyktert från vårt håll och det är ansträngt men det bekommer varken Mm eller mig. Vårt "närmaste" umgänge har funnit sig tillrätta och i de sammanhangen dricker alla mycket mindre.

Du skriver "Den stora sorgen och besvikelsen gäller alltså mannen ser jag tydligt då jag skriver. Största orsaken till min oro är han och vad han direkt eller indirekt utsätter mig för av det jag själv valt bort." Visst är det fantastiskt att skriva - plötsligt ser man på papperet (skärmen) vad det är som rör sig på insidan. Jag hoppas att du hittar kraft och väg att förmedla din oro till honom på ett "bra" sätt... utifrån DIG, det du ser och känner och utifrån DINA behov. Ta dig god tid att formulera dig så att det du säger är förankrat långt inifrån och i överensstämmelse med din inre kompass.

Kram till dig och allt det bästa! / A