Senaste kommentarerna i forumet

Ha ha!
kraamizar och puzzizar har jag alltid varit allrgisk mot.
Har väl inte kallats Isprinsessa för intet..

Jag ska ta hand om mej imorgon och det ska ni med!

Ordinär, lagomkram ;)

... och stolt och envis! Bra! Jag är jätteglad för din skull! Ha nu en bra fredag.

Jag tror nästan inte det är sant - att jag kan må så här bra.
Sitter i soffan och snaskar chips och dricker 0-öl tillsammans med sonen.
Fast att barnen aldrig har sagt något är det som att de ser och vet att det inte är A jag dricker.

Har oroat mig så länge inför den här kvällen, när drickar-gänget ska komma på middag.
Men nu känner jag mig helt lugn, bestämd och tillfreds med mig själv och mitt beslut.
Jag har inte druckit en droppe på elva veckor och det går faktiskt väldigt bra att leva utan det.
Tänker verkligen inte sabba detta för att vara andra till lags.

Hade jag kunnat ta ett el. två glas till maten, visst det hade ju varit jättetrevligt,
men jag VET att börjar jag så kan jag inte sluta.
Så är det och har varit längre än jag vill erkänna.

Trodde aldrig att jag skulle känna så här. Just nu ser jag faktiskt ingen anledning till att dricka. Vill bara hålla mig fast där jag är i tanken nu och aldrig tappa den.

Jag är inte så säker på att det skulle vara så bra med alkoholfria viner eller öl till mej, jag kommer nog dricka läsk, känner mej själv tillräckligt bra för att veta att risken att jag skulle hälla upp ett glas alkoholfritt vin först för att ha det som alibi när jag i smyg fyller på med starkdricka. Så nej, för mej är det ingen bra idé.

Jag är också ny här, har klarat min första ledighet utan alkohol, och är jätteglad över det stöd man kan hitta här i forumet, så läs, läs, och framförallt var glad och stolt över att du kommit till insikt och VILL göra något åt din situation, Du är på rätt väg!

Har erkänt för närmaste kretsen så att säga men umgänget i helgen är inte ngn så nära. Erfarenheter av alkoholfritt vin framförallt rött? Tänkte det kan vara ett alternativ.

Hej!
Känner igen mig i din historia och dina tankar. Jag befinner mig nog just idag och kväll där du befann dig för två veckor sedan. Blev motiverad och tänker inte dricka vinet som jag har hemma ikväll. Det blir aldrig bara två glas och känslan över att slippa ångesten, tröttheten som du beskriver måste ju vara värt det. Jag har problem med drickandet framförallt på helgerna men dricker nu sedan en ganska lång tid tillbaka i veckorna.
Tack sundown för du fick mig att våga skriva något här på forumet. Har "tjuvläst" länge! :-)
Heja dej!!! (och alla andra förståss)

som du lever med, den som gör att tankarna virvlar, det låter som ett höljutt babbel i huvudet när man ska sova, man orkar ingenting konstruktivt - jag känner igen det. Ett ständigt adrenalinpåslag, som gör livet oerhört komplicerat. Skogspromenader låter som en fullständigt lysande sysselsättning. Tänk inte då, lyssna på musik, lyssna efter fåglarna, följ bäcken och lyssna på vattnet, töm huvudet.

Men framför allt. Lämna den relationen du lever i. Kramar!

Tittar in och säger hej, har läst kapp i din tråd och konstaterar att livet går sin gilla gång. Vad skönt på något vis att kunna ta tid på sig och trappa ned på arbetsplatsen istället för att bara från en dag till en annan resa sig upp och gå.

Det har hänt mycket på forumet veckan jag varit borta, även om jag varit hemma en vecka sen dess har jag inte hunnit i kapp. Blir lite ledsen när jag ser alla nya som kommer.

En tanke väcks: undras om våra politiker, vår hälsovårdsminister och vilka fler det nu är, inte borde tipsas om denna sida. Att läsa om alla dessa vanliga och ovanliga människor, unga som gamla skulle vara nyttigt för dem som förvaltar skötseln av vårt samhälle.

Att vi är så många. Det blir så påtagligt på något vis när man är här. Många av de som finns här, jag vet att jag är en av dem, "syns" inte i de här sammanhangen. Vi som sköter vårt arbete, vårt hem och vår familj, är hela och rena. Vi syns inte lika mycket som de där som kommit längre, de som sitter tandlösa och skränande på parkbänken. De som är bostads- och tvållösa. Vi som ändå kostar samhället en massa i form av måndagssjukor, bilolyckor, familjetragedier, oansvarighet på arbetsplatsen osv osv. Kanske kostar vi i förlängningne samhället pengar då våra barn växer upp till trasiga människor som tar resurser från det allmänna (misshandlar, vandaliserar, stödpersonal i skola, hälsovårt etc). En liten tanke

...om man har bestämt sig för att man inte vill dricka och sedan ändå trillar dit.
Så vill jag gärna tänka att man kanske behöver det där återfallet för att övertyga sig själv, för att ge sig själv den där extra puffen och motiveringen. Insikten. Man fattar att "nej, du har rätt, det var inte så himla gott/avslappnande/uppiggande eller vad det nu är man söker. För mig var det en ganska lång process där jag slutligen övertygat mig själv om att det inte fanns någonting i glaset som jag har nytta av.

Nej, det är ingen rolig historia att erkänna att man sjunkit så djupt som man har. Talade om det för min sambo igår, sjöblöt under armarna och rädd och ledsen. Han visste inte att jag druckit så mycket som jag gjort. Men nu är det gjort. Det kommer nog ta en del tid innan jag talar om det för någon mer. Är inne på det som jag läst på flera ställen om att ta bilen även om det inte behövs, boka in saker tidigt på morgonen dagen efter så man har något att skylla på!

Om du någon gång skulle tvivla så går du tillbaka hit och läser allt du vunnit, det riktigt strålar energi ur dina inlägg! Tänk vad mycket tid vi slösat bort på att dricka. De där allra första gladkänslorna och avslappningen och allt vad det nu är när vi tar ett glas finns inte på riktigt! Vi vet ju det egentligen.

Vad skönt för din fru med sovmorgnar! Det är så trist att gå upp medan den andra ligger kvar och är bakis från gårdagen och liksom aldrig vill komma igång med dagen!

Det gick visst inte att hänvisa till de siffror som står i högerkanten på inläggen, de ändras allteftersom. Länken ligger i Trollis inlägg.

Där fick jag en tankeställare till! Funderar lite...

Har pratat mycket och ingående med en gammal kompis som har varit sjukskriven i många år för det som kallas posttraumatisk stress, efter många års mobbing på arbetsplatsen, han förklarade för mej att - grovt sett! - det är en massa signalsubstanser och hormoner som löper amok och hamnar i oordning när man blir deprimerad och får ångest, i hans fall har han inte lyckats få ordning på det, ångestanfall och depressioner avlöser varandra. Han var - och är! nykterist då han insjuknade ska väl tilläggas.

Alkoholen ger ju enligt artikeln liknande förskjutningar i signalsubstansernas inbördes förhållanden, så det kanske inte är så konstigt att man blir lite deppig precis när man slutar? Om man ger det tid och förstår vad det är som händer - att kroppen måste få lite tid att ställa om det fysiska efter de nya förutsättningarna, så kanske det är lättare?

...har jag velat ha länge. Ett rum som bara är mitt. Sova själv är skönt också. Fast samtidigt har jag en romantisk föreställning om det där par-mys-sovandet (som väl knappast aldrig blir av ändå). En vän hade nyinrett deras sovrum och det såg så mysigt ut med ett enda stort täcke - så vill jag också ha det tänkte jag fast jag ju vet att jag gärna rullar in mig i täcket så hur bra skulle det bli då om vi bara hade ett???

En annan vän lyckades på "gamla" dagar äntligen hitta en dam att dela sitt liv med. De köpte raskt lägenhet. Lägenheten skulle tvunget vara så stor att de fick ett varsitt rum! Inget konstigt med det fast de var tokkära. De delar sovrum men har varitt rum att hänga i och lilla dottern som sedan raskt kom får ett eget. Ingenting konstigt egentligen, de var ju båda över 40 och vana vid att ha eget.

Ha, ha, nu känner jag mig som min 8-åring: JAG VILL HA EGET RUM!! Jag tänker på dem som skiljer sig och där föräldern "bor" i vardagsrummet medan barnen får egna rum. Näe, får flytta ut på landet så jag har råd med stor bostad. Om jag ska flytta. Hm.

...sarkastisk tror jag ;-) Nå, det kan man gott unna sig när man är så bra som du =) Det kan bli lite klämkäckt ibland men som jag brukar gasta till mina barn när de tycker att jag är världens dummaste: "det här är den mamma ni har, ni får ingen annan och förresten så är det den allra bästa mamman i världen för det är ER mamma"...hmmm...vad barnsligt det lät när jag skrev det. Ja, ja...

Ha nu en så bra helg du bara kan, flirta är bra - bara för att du kan! Ser fram mot rapport på söndag ;-) kjamiz (det där sista sagt med lite ironi i tonen ;-)

...sarkastisk tror jag ;-) Nå, det kan man gott unna sig när man är så bra som du =) Det kan bli lite klämkäckt ibland men som jag brukar gasta till mina barn när de tycker att jag är världens dummaste: "det här är den mamma ni har, ni får ingen annan och förresten så är det den allra bästa mamman i världen för det är ER mamma"...hmmm...vad barnsligt det lät när jag skrev det. Ja, ja...

Ha nu en så bra helg du bara kan, flirta är bra - bara för att du kan! Ser fram mot rapport på söndag ;-) kjamiz (det där sista sagt med lite ironi i tonen ;-)

Läst i denna tråd nu, och fick en aha- upplevelse. Igen. :-) Blir många här i detta forumet.

Det verkar som om vi helgalkisar har svårt för att inse att vi har problem, och de gånger jag har försökt ha vita helger, så har det alltid blivit grinigt och surt, jag har saknat ölen. Men kan skillnaden ha varit att då har det varit andra som har bestämt att jag ska vara vit? Olika saker som medicinering, bil- utflykter, barnens "hittepå" etc, det har inte varit JAG som har bestämt att JAG inte vill dricka?

Kan bli kul att följas åt på forumet, vi sitter i samma båt. Fredag för dej nu, jag jobbar lördag, söndag, måndag, så jag har "fredagskväll på måndag kväll. Tänk att det blir mycket roligare att vakna utan baksmälla, pigg och glad med massor av energi som inte går åt till att förbränna A och reparera skadorna i kroppen.

Känner igen varenda ord du skriver. Är en kamp, men det hjälper som sagt att skriva av sej här & känna stöd av att man inte är ensam kämpe.
Jag har varit nykter sen i måndags, antalet dagar är inga problem egentligen, men det är som att ju längre tid det går mellan gångerna så ska jag överdriva drickandet ännu mer nästa gång... är som att man "Passar på" när man ändå är ute för vem vet när det blir igen... urbarnsligt, så tänker jag givetvis inte när jag går ner för att ta 2-3 öl, utan det är ju först när ölen är intagen suget kommer igång...
Helgerna räddas av att jag arbetar ganska mycket helg & då funkar det bara inte att va bakis (även om det hänt) Däremot funkar det ju att ta sig en rejäl after work på söndagen som belöning för att man jobbat hela helgen. Allt man tänkt göra på lediga måndagen (fika med kusin, köpa jeans, handla mat, träna...) blir naturligtvis inställt & man ligger där med sin ångest & mår skit,,,

Ni är på väg åt samma håll som jag, jag vill också hitta meningfulla helger där jag hinner göra något annat än planera nästa alkohol- intag i lönndom! Min första "helg är passerad nu (var ledig från jobbet torsdag- fredag), och jag känner mej så stolt och glad, och inte blev det sämre av att läsa era två inlägg! Härligt! Jag ser verkligen fram emot att bli nykter nu!

Allt man hittar på i stället för ett glas starkdricka är ju positivt för kroppen, om man tänker tanken att belöna sej genom att hälla i kroppen gift, så blir det ju inte lika intressant längre tror jag.

Vi har ju bara en kropp, och den ska bära runt oss länge. Usch vad jag låter präktig, men jag är bara inne på min tredje nyktra dag, så jag är väl lite över- entusiastisk tror jag, hi- hi! ;-D

Hej framtidsdrömmar!
Du ahr rätt, han ÄR rädd och förvirrad.. HAN vill ju inte ha någon förändring.. NU har DU bärjat förändras och det påverkar honom..
Det han vill, är att allt ska "vara som förut" igen..
Och naturligtvis vill han att du säger: Jag mår bra, även om det är helt uppenbart att du inte gör det..
Egentligen har han dåligt samvete, för att han VET att hans beteende påverkar dig. DET vill han naturligtvis inte ha, så han försöker på alla sätt få DIG att ta på dig någon form av skuld..

När jag skildes från min förra man, så sårade han mig otroligt djupt.. Ändå insisterade han att jag skulle säga att jag mådde bra och att allt var okej!
Han blev urförbannad, när jag sa, att det kan jag inte göra, för att jag mår inte bra, och det är inte okej! Det kommer säkert att bli, men jag är inte där än!

Det slutade med att han vände på klacken och smällde igen dörren bakom sig, muttrande om "tokiga fruntimmer.."

Din "man", vill tillbaks till sitt vanliga intag av alkohol, och nu trycker han på ALLA knappar han kan hitta hos dig.. Såväl gamla som nya..

Ta hjälp av din terapeut! Ge dig inte in i en massa "strider" som egentligen inte leder någon vart.. Framför allt håll dig till budskap i jag-form och fortsätt förändra DIG SJÄLV!

Det är trots allt det enda du kan förändra!
stödkramar/ trollis

ps. boken är BRA! har den själv och den är inget man läser som en roman.. Brukar gå tillbaks och läsa om.. Då har jag ändå haft den i flera år

tror jag är två viktiga ingredienser för mej. Jag kommer aldrig i h-e att lyckas om jag inte kan vakna på morgonen och tänka "hurra! Jag är inte bakis! F-n vad jag är bra!"

En förenklande omständighet i vårt "par- missbrukande" är att vi sällan eller aldrig numera dricker samtidigt, det ska ju döljas för barnen, så jag har mina - förlåt HADE! ;-D mina burkar och flaskor i garaget, och sambon väntar tills barnen sover. Han vet nu också om att jag vill lägga av, och hoppas han tycker såpass mycket om mej, att han bara köper hem till sej själv...

Jag är bara i början av mitt nya liv, men hittills är det över förväntan, jag vaknade glad och pigg, med första medvetna tanken "Yessss!!! Jag slipper dricka mer!" (Har nog Allen Carr att tacka för denna inställning, slutate röka med hjälp av hans bok "Äntligen ickerökare"), och kommer att somna i kväll med samma mening ringande i öronen på mej.

Trollis: Jag är glad och tacksam för all pepp jag kan få, för ju fler vi är tillsammans, ju gladare vi blir med tanke på ovanstående. ;-D

kan ju vara lite känsligt. Jag och min fru har ju som jag tidigare berättat ett förhållande som går upp och ner (mest ner ;-) ) och för ett par år sedan tog hon initiativet till att vi skulle ligga i skilda sängar och ha eget sovrum. Mest för att vi hade så olika vanor. Jag lägger mig tidigt och går upp tidigt och gillar att läsa någon timma innan jag somnar. Hon gillar att vara uppe sent och chatta eller glo på film och sedan gå upp sent.

Först kände jag mig åsidosatt och tankar över att hon eventuellt inte gillade mitt sällskap på grund av att det fanns någon annan. Numera bryr jag mig inte och tycker faktiskt det är riktigt skönt att få husera ensam i sängen och faktum är att det numer är min fru som allt som oftast kommer smygande och kryper ner hos mig på morgonkvisten. Jag är ju också van att bo ensam långa perioder pga mitt arbete, så numer ser jag bara en fördel av att ha eget rum och säng och som Stigsdotter så klokt säger så blir det ju också enklare den dagen man eventuellt bestämmer sig för att leva åtskilda.

VV

Klokt! Beställ tid, för det finns risk för kö..
Vad beräffar mig själv, så visste jag väl redan inombords (jag hade nog på sätt och vis redan betämt mig..)hur jag ville ha det, men jag fick hjälp att "komma till skott" och att inte ha dåligt samvete för mitt beslut!

Egentligen så låter det som att du nästan är redo, för att ta din säng och gå...
Men ta du och inredd rummet till ett av barnen iaf, för om du flyttar, så har de ju varsitt rum hos pappan (hoppas jag inte har missförstått familjekonstelationen)

Sedan får du väl se vad framtiden har i sitt sköte åt dig..?

Kram /trollis

ps, förbered dig gärna, med frågor som poppar upp.. När man väl sitter där, har man glömt hälften man skulle fråga om..