Senaste kommentarerna i forumet

Dina dejter! Visst var det för djävla sorgligt (han med systempåsen), för djävla elakt (han men åsikter om frisyren) och för djävla dråpligt (kycklingbaguetten) men jag skrattade. Inte åt dig men med dig. Visste dessa killar vilken fin kvinna de träffade? Eller vilken fin räpa de träffade? Min ståndpunkt är att vi karlar är bra dumma. Iaf. många av oss! Tack för att du delade, kram/R

dvs jag säger vad jag tycker utan att lägga tillrätta och mannen gör som han tycker (efter många vändor) fast jag klargjort att jag tycker annorlunda... MEN att han just i det här fallet kan göra som han vill och jag kommer inte att ha synpunkter. Det handlar om kakel och bårder i badrummet. Tidigare skulle jag alt 1) hävdat mitt förslag (snyggast:) alt 2)sagt att det inte spelar roll, hans förslag är lika snyggt (slätat ut min åsikt). Eller, sagt att han kan göra som han tycker men undeförstått att jag verkligen kommer att ogilla:-(
Det är intressant att lära om sig själv och öva tillsammans. Medvetet. Det har blivit mycket lättare, eller eg möjligt, när det sker utan inblandning av vin:) / mt

träna på att stå upp för dig! Att ta plats och göra dig synlig. Vi övar hemma på olika saker hela tiden. Inte alltid 100% roligt men spännande:) Kram på dej / mt PS Läs min tråd DS

Tänk att man faktiskt hamnar där till slut, lillablå, så att man kan säga: "Jag är glad att jag har varit med om det här."

Tänk att du har kommit dit. Och att jag har gjort det. Tänk.

Kram!
/H.

... mer att du gör som fler av oss borde. Bemöta som man blir bemött.
Jag skulle vilja ha mer av det. Tränar, men självförtroendet slår oftast till och jag blir tyst och går.

Kram!

Idag är det lördag, jag är ledig, har druckit mitt morgonkaffe i en mycket kär kaffekopp, som inte bara är en kopp, utan ett bevis på vänskap, och i kväll kommer en kollega och vän över på lite kantarellpaj och prat... för två år sen var det en omöjlighet. kanske inte för att han inte hade tillåtit det, men för att jag var så liten och förskräckt att jag inte hade vågat ens föreslå det...

för två år sen hade jag upptäckt hans alkoholproblem, pratat med just den kollegan som kommer hit ikväll, men inte riktigt vågat ta det till mig... var nog fortfarande i förnekelsestadiet, trots att jag egentligen visste...

idag är jag stark, jag kanske inte är det i morgon, men just idag är jag tillfreds. tillfreds med den jag är, och hur mitt liv ser ut.

men jag måste erkänna att jag är en räpa, emellanåt... så fort någon trampar över gränsen, trampar på mig, eller bara närmar sig vad jag anser är orättvist, så hugger jag... jag hoppas att jag kommer hitta en balans så småningom, men kanske måste jag få hugga ett tag, tills jag känner mig trygg med mina egna gränser... svor åt chefen för ett par veckor sen, till exempel... bad om att få gå en timma tidigare från jobbet, jag skulle vara barnvakt åt en väns två fina flickor, och det var lite knappt om tid... han svarar: det får du, men det är upp till dig, jobbar du fortare och får upp varorna snabbare, kan du gå, annars får du stanna...
jag blev svart i ögonen, svor, och gick...
han kommer efter som en hund som skäms, och frågar, du förstod väl att jag skämtade?!
jo, svarar jag, men ligger det inte lite allvar i det då?
och det erkände han ju att det gjorde...

kanske överreagerade jag, kanske inte, men det han sa till mig var: du jobbar inte så bra du kan: jobbar du bättre får du gå, annars blir du straffad och får stanna... och genom att inte ge dig ett svar, så håller jag dig på halster, och behåller makten över dig...

japp, jag är en räpa. en bitch. en häxa.
men jag tror på rättvishet.
och det gäller inte bara mig. så fort någon kollega försöker få över en tråkig arbetsuppgift på någon av våra praktikanter, eller på någon som inte vågar säga nej, dyker rättvisehäxan upp med sina svarta ögon och säger ifrån...

har förresten börjat internetdejta... har varit på 5 dejter tror jag, under det senaste halvåret. någon har varit trevlig, men inte mer, andra har varit katastrof. så fort jag känner av den allra minsta tendens till att någon vill styra mig, eller domdera mig, sparkar jag bakut... det är inte ok att en av dem talade om för mig att min nya frisyr var typ fin, men att jag inte skulle klippa mig kortare än så... en annan bad mig bära hans systemetpåse när vi skulle ta en promenad, för han hade massor att bära själv... en tredje hade mer kycklingbaguette utanför munnen än i den, och blev förbannad på mig för att jag inte ville träffa honom igen, riktigt förbannad och anklagade mig för att vara ytlig och ha diverse andra mindre trevliga egenskaper... fast nu har jag träffat en man tre gånger, och det känns rätt bra... fast lik förbannat märker jag att jag ibland fokuserar mer på vad HAN kan tänkas tycka om mig, än vad JAG egentligen känner... då försöker jag ta ett steg tillbaka, blunda och känna vad min kropp vill tala om för mig... mage, tår och hjärta... för det är ju där det sanna känns, inte i en hjärna med alla knepiga sätt att förvränga och plocka fram gamla minnen...

jaja, det ger sig, det löser sig, just nu är han i mexico och dyker i två veckor, så jag har rätt gott om tid att stanna upp och känna! och det känns ok! blir det så blir det, annars finns det fler fiskar i sjön!

men jag mår rätt bra. trots rättvisehäxan och räpan inom mig... =)
och jag är glad över vad jag har lärt mig och fått uppleva under de senaste tre åren... det har varit en otrolig resa, som i slutändan gett mig ett rikare och lugnare liv!
kärlek till er alla!
stora kramar!!
/k

Kom ihåg 11:e februari, och inlägget du skrev då...
nästa gång du funderar på att åka med barnen till svågern, fråga dig själv varför, och gå tillbaka i din tråd och läs inlägget från den 11:e, och fråga dig om du kanske inte ska stanna hos svågern och svägerskan du med? värme och kärlek från de nära kanske är bra mycket bättre än ensamhet och whisky? sätt en lapp på kylen med en stor fet 11:a, eller varför inte 111... och om någon frågar kan du bara säga att det är för att komma ihåg att barnen kommer i första hand, alltid... =)
gillar att du är ärlig, det är bra, det är sunt... och kämpa vidare!!
ska skriva ett litet inlägg till dig nu, hemma hos mig, i min tråd... dit du alltid är välkommen, såklart!!!
kram!!
/k

Är vad vad känner just nu. Det är kymigt att skriva, men jag måste vara ärlig. Dumpade ungarna hos svågern igår kväll. Och det låter illa, det är illa. Men en tröst är att de toktrivs där. Flickan har sin häst där, så hon hänger där ändå mesta tiden. Killarna älskar sin morbror och moster. Men varför dumpade jag dem där? För att åka hem och dricka whisky och öl i "fred"... Mysigt en stund, sedan helt väck. Ångest och skam idag. En helt vanlig morgon i byhåla. Hoppas ni andra har fixat det bättre. /R

Är ensam vaken i natten. Har sovit några timmar, vaknade och kunde inte somna om. Njuter av tystnaden och ensamheten... ensamheten hemma där jag just nu äger tid och rum. Helt annat än ensamheten när jag var vaken på hotellrum i förrgår och kände mig bara instängd.
Igår, fredag, var det för andra gången mannens hundrade nyktra dag 24+53+15+173+60+100. Jag räknade fram till 100 när jag flyttade mig och min ramsa till den här sidan och tänkte att vi ska fredagsfira lite. Det glömde jag men Mm kom hem med tulpaner och present och då kom jag ihåg det. Han visste inget om 100 dagar men jag informerade honom. Presenten är en muminmugg med Rådd- och Såsdjuret, han framför brasan och hon i brudutstyrsel. Söt ♥.
Ledarskapskursen ons-to väckte många tankar och känslor. Ser de stora utmaningar som står framför och strukturer som måste tydliggöras. Ska ta till mig allt jag förmår av den här utbildningen som säkert är min sista och kanske blir en av de bästa. Ser hur mina medberoendetendenser också, självklart, finns med i arbetet. Utmaningen att hitta och hålla balansen mellan krav och omsorg om människorna är ... om inte densamma så likartad. Klargjorde att jag just nu jobbar för att göra ett bra bokslut och en bra övergång - ett steg på vägen i mitt medvetandegörande.
Ska lägga mig och läsa nu. Fint med ett livsforum att fästa tankarna i. Godnatt alla - just nu tänker jag på alla som har det svårt på olika sätt. Styrkekramar till den som behöver det. Rakt ut i universum... / mt

Ungarna helt redo att åka. Fattar inte varför farsan ska ut på nätet mitt i allt. Men "inte hur man har det, utan hur man tar det" spökar (på ett bra sätt) omkring i huvudet. /R

Det är vad jag tar med mig idag. Jor'å Stigsdotter, jag sov nästan fem timmar på min choklad. Nu ska vi strax hem till svåger och svägerska för att fira helg. Ett helt annat firande än vad jag och ungar är vana vid. En kväll med mat, djur, jobb och massor av kärlek. Och jag är glad för det. Vuxenvälling skall inhandlas på supermarket på vägen dit. Katter Mulletant, jag har också mist en katt, de första åren gjorde det så ont att jag inte ens kunde se katter på tv! (jag kan dock se kvinnor på tv, betyder det att frugan inte är lika oersättlig ;-)) Jag var tvungen att byta kanal. Och jag har vägrat att skaffa ny katt, eftersom det inte är MIN katt. Nu har vi hund. Hunden är fin men någon katt är hon inte. Nalle Puh är också klok, läste en "vuxenbok"om Nalle P för ett femtontal år sedan. Minns varken titel eller namn på den. Ska googla. Ha en bra fredag. Vi ska! /R

råder religionsfrihet i vår del av världen. Tack och lov för det. Fransiscusbönen läser jag en gång om året i ett speciellt sammanhang och jag tycker mycket om den. / mt

som brukar finnas är tommare än tomt. En av våra katter satt ofta i hörnet under en korgstol som hänger i taket. Vi skojade ofta om det, tyckte att han försökte gömma sig på ett dåligt ställe och så hojtade vi till katten "du syns" - och skrattade. När katten dog var det hörnet tommare än någon annan plats i hela huset. Då förstod jag djupet i meningen "ju mer han tittade in, desto mera var Nasse ute" i berättelsen när Puh besökte Nasse och Nasse hade gått ut. Och hur det är att knacka på "medan han väntade på att Nasse inte skulle svara". Men i berättelsen finns också ett litet tips -man kan alltid ta sig en Funderingspromenad:)

"En dag när Nalle Puh inte hade något annat att göra, tänkte han, att han skulle göra något, och så gick han till Nasses hus för att se vad Nasse gjorde. Det snöade ännu, när han pulsade fram på den vita skogsvägen, och han väntade sig att finna Nasse i färd med att värma sina tår framför brasan, men till sin förvåning såg han att dörren stod öppen, och ju mer han tittade in, desto mera var Nasse ute. - Han har gått ut, sa Puh sorgset. Det är just vad han har. Han är inte hemma. Jag måste ta mig en rask funderingspromenad. Så förargligt! Men så tänkte han att det var bäst att knacka på dörren först för att vara alldeles säker... och medan han väntade på att Nasse inte skulle svara hoppade han upp och ned för att hålla sig varm, och då kom han plötsligt på ett gnol, ett sånt där som man hoppfullt-sjunger-för-andra." Sen kommer tiddelipom-vsan och Puh hittar småningom Nasse.

Fredagskvällshälsningar! / mt

är faktiskt ett stående tema på ett av mötena på Gullbranna första helgen i september. Hela konventet handlar om relationer så det passar ju utmärkt att dela om de tankar bönen föder.

O Herre, gör mig till ett redskap för din frid.

Där hat finns, låt mig få föra dit kärlek.
Där ondska finns, låt mig få komma med förlåtelse.
Där oenighet finns, låt mig få komma med enighet.
Där tvivel finns, låt mig få komma med tro.
Där osanning finns, låt mig få komma med sanning.
Där förtvivlan finns, låt mig få komma med hoppet.
Där sorg finns, låt mig få komma med glädjen.
Där mörker finns, låt mig få komma med ljuset.

O gudomlige Mästare,
låt mig sträva inte så mycket efter att bli tröstad, som att trösta,
inte så mycket efter att bli förstådd, som att förstå,
inte så mycket efter att bli älskad, som att älska.

Ty det är genom att ge, som man får,
genom att förlåta, som man blir förlåten,
och genom att dö, som man uppstår till det eviga livet.

Och för säkerhets skull påpekar jag igen att jag inte tillhör de religiösas skara.

"man sover gott på den!" !!!! Är det inte meningen att man ska dricka den ?!

F'låt :-)) Jag kunde inte låta bli :-))

Nu när allt känns positivt och känslan att människovärdet ditt stiger, behåll den känslan och se sedan till att försöka ta till dig det: DU ÄR BRA! Man växer som människa när andra ser en men det är också viktigt att se sig själv, att kräva att bli sedd och respekterad på något vis.

Låter lite luddigt och jag vet inte om jag kan förklara riktigt men jag tycker mig märka att ju bättre något är, desto bättre blir det. Ett exempel: folk som har gott om pengar lyckas ofta få dem att växa ännu mer medan det inte är lika lätt för en som har lite. Om jag känner mig glad och trevlig, kanske till och med går omkring och småler - då får jag leenden tillbaka till och med av folk jag inte känner. Om jag har piffat extra mycket och känner mig snygg - då får jag uppskattande blickar. Fast, jag kanske skulle behöva det mer när jag känner mig som mest nere. Tyvärr är det nog så att det är lättare att sparka på en som ligger. En människa som mår dåligt och visar det, medvetet eller inte, drar inte till sig det positiva. Sorry, lite bluddrigt blev det visst. Hej svejs!

Läst och blev glad...det går att leva ett "normalt" liv alltså :)
Kram

...det är ju det som är livet! "först så går det upp, så går det ned så går det upp" (vet inte vilken men det där är en rad ur nån visa, kommer just inte ihåg så mycket mer.

Men, visst är det så att det är både för- och nackdelar med att uppfatta allt dåligt som skett. En sak att hålla i huvudet är då detta: "det är inte hur man har det utan hur man tar det". Alltså, att försöka ha en bra inställning till allt som sker, t.ex. i mitt fall att vid motgångar inte tänka "att det var ju själva fasen att detta skulle hända nu också!!!" (och sen händer nästa, och nästa och nästa grej medan magen och humöret blir allt surare) utan istället lite mer "hoppsan, vad hände nu då, hur ska vi lösa det här?"

Förresten, gick det att sova efter chokladen? Om inte är mitt tips att dricka något som är varmt men gärna utan socker, typ te eller varm äppelmust, för socker gör ju också att man blir piggare. Eller vet du vad som är jättegott? Välling! Å det var länge sedan jag drack det, har nästan glömt bort!! Gyllenhammar har en "vuxenvälling" som heter Gyllenmust, det är havre i, jättegod och man sover gott på den!

Om fem minuter ska jag väcka avkomman min, imorgon får de sova ut. Liten reflektion; Nu har jag varit spiknykter i exakt en vecka. Vad tyckte jag om det? Bra - för jag har uppfattat allt som har skett. Dåligt - för jag har uppfattat allt som skett. /R

Så fint Mulletant... Såg att Mr Pianoman även han skrev om Ronja + familjen hennes och Stigsdotter svarade att Astrid skrivit så mycket klokt. Det är så sant. Inte behöver man djupa konstiga italienska filmer när man som jag har en halv hyllmeter med Astrid Lindgren hemma. Kanske ska jag, Plantan, lillkillen och hunden ägna förmiddagen åt dem! Du ska veta att även jag följer dig och hejjar på ditt nya friska liv! Klistra gärna fina texter om frånvaro, jag skulle uppskatta det. Ha en fin Mulledag! /R

vill bara tala om att också jag följer dig och hejar på dig! Om frånvaro finns några fina texter, kanske jag klistrar in nån till dig under helgen. Det är tomt när något saknas, "fattas mig", sa Ronjas papppa Mattis. / mt

Ja Lelas, kanske är hon det...eller han. Svettig dag men jag har tagit tillvara på Stigsdotters tips om varm dryck. Varm choklad, två muggar. Kanske kan jag få sova inatt? Iaf tröttheten är enorm. Saknaden efter den vackraste kvinnan än värre. Men jag ska ge sömnen ett ärligt försök. Tack för alla inputs, jag bejakar dem. En dag hoppas jag kunna ge tillbaka. En trött, nerdopad (av varm choklad) och tacksam/R
PS; det finns ett italienskt uttryckt (säkert felstavat) som sammanfattar vad jag känner för min fru; "Sento tua mancanza" vilket betyder mer "jag känner av din frånvaro" än vad det betyder"jag saknar dig". Det gör skitont att vara ensam, men detta har jag har själv bäddat för.

Nu förväntar ni er gammalt groll och någon som spyr galla över livet som suger alltjämnt...

HAHA, lurad!

Är inte ett dugg nere för tillfället, har haft hela TVÅ dagar där ingenting stöter sig med mig...
Det rullar alltså på, och dessutom bra...'

Vadandetta då'rå'?

Just nu så ler livet åt mig, jag mår jättebra för tillfället...

Hur ska jag förklara???

Jobbet, ja'rå, varför???

Jag har slagit mig ihop men en nyanställd (förvisso ung och ganska så söt) tjej...
Vi jobbar ihop med ett projekt på nästan heltid, och det är verkligen tajt...
Nu tror ni att jag är smått förälskad, fy dig!, inte alls..

Men om jag ska försöka förklara, så är det så här...
Hon har bara hunnit jobba ett par månader, och har ingen aaning om vem Berra är,
hon har alltså inga som helst förutfattade meningar om mig som firmans slagpåse, ingen har hunnit berätta det för henne, och hon behandlar mig med helt vanlig vettig människovärdig respekt.

Jag känner mig glad för att "någon" inte skiter i mig och behandlar mig som en vanlig kollega.
Vi jobbar ihop och löser ett ganska så stort problem som tar väldigt lång tid att utvärdera,
det är knöligt men roligt, och vi gör ett ganska så bra resultat ifrån oss...
Jag har alltså fått "ledigt" från mina vanliga pöblar och är utlånad till en annan grupp.

Och jag bara växer som människa, blir glad och t.om visslar på jobbet, hejjar på andra...
Känner mig för tillfället stark och har suttit i två möten som jag normalt hatar, men har varit delaktig och faktiskt lett ett par gånger..
Detta kan låta fundamentalt urlöjligt, men det är stort för mig.
Jag vill bara bevisa att jag kan få leva om de ger mig ett utrymme..

Bilen krånglar och ekonomin haltar något, men det bekommer mig inte för tillfället,
just nu måste jag bara få njuta av ett problemfritt liv, och jag bara älskar det...

Har gjort en del pin'tji grejor, och gått förbi min chef direkt till VD'n i ett förbättringsförslag per mail, jag vet inte vad han har sagt om mig, men vill visa att jag kan, och jag är beredd att gå förbi de som sätter käppar i hjulen för mig, får se vad reaktionen blir på detta...
Känner jag honom rätt så kommer det att bli ett j*vla liv, men det kommer bara att rätta min farhågor att det är han som har ställt till det, och inte jag..
Tänker dra det så pass långt att att ska få falla på eget bevåg, om han sätter sig emot det..

Det kan bli en personlig motgång, men jag är nog lite smartare än vad han vill utge mig för,
på jullunchen så jag hur min chef följde VD'n i hans fotspår och smörjde sitt egna krås,
och då var det inte mat jag menade, utan mer betoning på smörjning..

Livet är fortfarande inte rättvis, men jag lever ett liv jag kan stå ut med,
och tack till den lilla flicksnärta som är bara hälften så gammal som mig,
men som gav mig chans att visa vem jag egentligen är, en duktig medarbetare som finns....

Vet att jag fortfarande identifierar mig med mitt yrkesval, men det är min proffesion...

Och ingenting är så pass lyckat att jag kan lura mig att fira detta med att anta att alkoholen kan hjälpa mig att fira i medgång, tanken har slagit mig, men förnuftet har återigen segrat...

Jag är inte tråkigt, jag bara lever..!

/Berra

Tack, ja jag har också utvecklat ett alkoholberoende ...har börjat förstå det nu...kan liksom smådricka under en hel helg...vill ha den där ångestdämpande känslan men ej jättefull....ibland tänker jag liksom vad gör folk om de ej dricker....sista året har det blivit typ 3-4 dagar utan, bara ett par glas vin e väl ok eller ?? sen e det dags igen....inga direkta konsekvenser ännu men vet att det kommer....levt en liv med alkohol sen jag va liten....nu känns det som jag e på väg att bli en alkoholist själv på gamla dagar ;) skämt o sido....nu vill jag ändra mitt leverne och livs stil först och främst för hälsan skull....och det e ju ej gratis med alkohol heller....hoppas detta forum kan hjälpa mig och er alla....tillsammans ja det behövs...kram tebax...

Dompa-vännen!

Vad härligt det är att läsa hur du kämpar! Alltså, jag menar ju inte att det är kul att du tycker att det är jobbigt, såklart... men det finns en beslutsamhet och en vilja i din kamp - och den är fantastisk!

Håll ut - det tar tid att börja se alla de där fördelarna med att vara nykter... men de kommer!

Kram!
/H.

PS. Gud är god. ;-)